En stor del av att vara ute och resa är maten. I vår familj är mat viktigt. Mycket beror på att vi alltid har ätit middag tillsammans oavsett vad som varit innan på dagen eller om planer för kvällen fanns. Vi åt alltid middag tillsammans när killarna bodde hemma.
Mat är lika med gemenskap. Mat är också en upplevelse som går att dela. Det blir extra kul när äldsta sonen provar alla möjliga saker att äta när han bara äter en sak hemma. Som vanligt har vi alltid haft en back-up om han inte skulle kunna äta vad som beställt.
En middag på vår resa blev en som inte gick att äta. Det var i Köln, självklart äldsta sonens rätt. Han beställde schnitzel med pommes. Något som var ett säkert kort då vi var i början på resan. Pommesen var nog de godaste som någon av oss ätit, men schnitzeln var oätlig. Den var kokt i ättika innan den friterades. Den var inte bara god, den var oätlig.
Det löste sig bra med att minstingen hade beställt in den största och godaste rätten istället. Köttet delades broderligt och allt var frid och fröjd. Annars var alla rätter vi åt mycket goda, både på restaurang och det vi gjorde i klostret.
Mat är livet. Tacksam för att min familj vill ha gemenskapen med mig och dela maten både bildligt och bokstavligt med varandra.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
