Jag älskar Sverige och allt som finns här. Dock så behövs ibland en annan plats för att lugnet ska infinna sig. Vi var hela (nästan, några saknades) galna familjen tillsammans i ett gammalt kloster. Och lugnet infann sig, trots med oss alla tio som bökade runt.
Vi i familjen är ju utspridda i Sverige så lugnet kan ha varit en del av att vi var samlade. Jag visste att vi alla skulle ses till middagen oavsett vad någon hittade på under dagen. Middagarna var en av höjdpunkterna på vår resa. Alla väldigt goda. Alla väldigt roliga att iaktta eller hjälpa till med.
Vi hade myror som hälsade på i köket. Ett kylskåp som kämpade för sitt liv att inte dö av alla som öppnade dörren för kyld dryck. En ugn som hade lite eget liv med hur varm den skulle vara. Knivar som inte kunde kallas knivar. Allt bidrog till att middagarna var underbara. Ja, och så vi, människor, så klart
Lugnet av att kunna vara sig själv för alla är familj. Inget spelar någon roll. Man gör så gott man kan och alla är lika glada för det. Inte en enda gång fick jag på mascara på ögonfransarna under resan. Men jag var precis lika fin för det. Att alla vet vilka förutsättningar som finns hjälper att lugnet kan infinna sig.
Att bli påmind om vad som är viktigast kräver ibland att man åker bort. Nu när jag sitter här hemma på altanen och känner lugnet så längtar jag samtidigt till nästa gång familjen drabbar samman med allt kaos som det lugnet innebär.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.