Hur mycket jag än försöker att tänka på allt vad maken och jag firar så går det inte. Jag kan inte stänga ute att nu är det framtiden som aldrig skulle ske igen. Tidöavtalet som är gjort mellan SD, M, KD och L. Nu är framtiden klar som vi aldrig ville se.
Jag kanske har fel (hoppas det) men detta känns inte bra. SD kommer inte sitta i regeringen, men SD har satt agendan på vad som ska ske. SD kommer nästa val kunna ännu en gång säga att vi satt minsann inte i regering, rösta på oss så kommer vi kunna förändra. Vilket jag tror är sannolikt att det kommer ske.
Om SD suttit i regering nu så hade de inte kunnat skylla ifrån sig. Trots att de satt agendan med vilken politik som ska föras under fyra år så kommer de ändå att kunna skylla ifrån sig. För de inte var i regeringsposition.
Eller så får jag leva på hoppet om att påverkan på agendan kommer ligga kvar i minnet hos folk så att det kan bli bättre i framtiden. För framtiden där humanism inte existerar alls vet jag inte om jag klarar. En framtid som är byggd på att avskaffa demokratin, åsiktsregistrerar och sparka på dem som redan ligger genom utvisning, det står inte jag för. Nu sker det i Sverige idag.