Vårt liv kretsar bara kring köket, min äldsta son och mamma just nu. Minstingen får vara med på ett hörn när han hör av sig. Typ. Hans rum är ju kök. Så han är inte välkommen. Eller han är välkommen men jag tror inte han vill bo i köket. Snart hoppas han och jag på att köket flyttar ut så han kan komma till sitt andra hem. Vårt liv är ganska tråkigt just nu.
Mamma har misstänkt Covid. Inget negativt besked ännu. Jag hoppas att det inte är något annat än urinvägsinfektion. Igår fick hon sin egna telefon. Det var bra. Jag var där och fixade in simkortet. Sedan ringde mamma både mig och sin sambo under eftermiddagen. Det var skönt. Och nej, hon ringde inte själv. Personalen hjälpte henne. Nu kommer vi lättare kunna prata med varandra under sådana här isoleringar. Fast nu har mamma bägge doserna så jag antar att hon kommer slippa det i framtiden.
Det är inte så mycket som händer. Maken bygger. Jag hjälper till med den orken jag har. Eller snarare jag hjälper till med mycket mer ork än jag har. Vi följer tidsschemat någorlunda så det är ju bra. Eller jag har gjort en bra tidslinje för allt som ska göras. Rörmokaren är bokad för att sätta in vattnet. Vitvarorna är bestämt när de kommer. Bänkskivan är bestämd för mått och insättning.
Nu är det elektrikern som behöver få en tid när han ska komma. Det är plåtslagaren som ska göra en ny kåpa till fläkten. Sedan är det klart. Vi har på söndag varit utan kök i fyra veckor. Fyra veckor utan vatten, spis eller skåp. Fyra veckors kaos. Det hade varit påfrestande även om jag fått sova på nätterna. Min organiserade hjärna har svårt att inte ha en plats för allt. Även om jag har försökt att ordna en ny plats åt allt så går inte det. För vi måste flytta runt saker för att kunna bygga.
Allt detta för att kylen tyckte det skulle vara – fyra grader till höger i mitten på kylen. Fast skönt ändå att vi upptäckte det och kunde göra något innan allt blev förstört som fanns i kylen. Eller ändå värre i frysen. Och när vi flyttade in för tolv år sedan var det det vi bestämde. När vitvarorna går sänder så byter vi det utslitna köket från sjuttiotalet.
Nu gör vi ett nytt som förhoppningsvis håller i femtio år också. Jag hoppas bara att maken håller med. För han sliter massor för att jag ska kunna vila. Jag hoppas att jag kan återgå till att få tillbaka mina frukostar på sängen. För de har jag avskaffat under bygget. Jag har avskaffat det. Någon måtta får det vara i eländet. Att göra te kräver att man går till källaren och hämtar vatten. In i minstingens rum och värme vattnet. Tillbaka till källaren för att hämta mjölken. Det kan finnas inne i minstingens rum också. Men det beror på kvällen innan. För den kylen är så liten att det ryms typ en mjölk och en dricka.
Igår var det sen middag med maken favorit på meny. Så idag fick mjölken plats på minstingens rum. Korvgrillen finns också på minstingens rum. Tillsammans med micron, kaffebryggaren, vattenkokaren och en minikyl. Jag uppskattar att jag har tak över huvudet. Men jag uppskattar ännu mer att få tillbaka ett kök.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.