Jag borde skaffa en kroppskamera. Det kanske inte skulle hjälpa helt. Men många gånger skulle det vara bra för jag ser så mycket fint när jag är ute och åker. För några nätter sedan så var månen alldeles blodröd. Den var magisk. Och ingen bild finns för att visa den eller som kom ihåg. För där det gick att stanna med bilen (hade ingen kund så klart) där syntes inte månen.
Ibland har jag också kund i bilen så man kan inte stanna för att ta bild även om det finns möjlighet för det. Då vore det bra med en kroppskamera som skulle spela in det som man inte kan stanna och ta bild på. Som en solnedgång som går i igenom nästan alla regnbågens färger. Jag ser så mycket vackert. Jag njuter av det men om jag hade haft bilder så hade mitt minne kunnat bli påmint om hur mycket fint jag sett.
Igår var en regnbåge med mig väldigt länge. Den var mycket fin. Och jag har bild som minne. Det blir aldrig lika fint på bild som det är i verkligheten. Men det är just minnet som är det viktiga. Man glömmer så himla fort. Regnbågen från igår kommer jag att komma ihåg. Ett snabbt stopp in på en tvärgata, så fastnade den på bild.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.