Månad: mars 2020

Publicerat

Trädgårdsarbete

I helgen ska vi försöka flytta en buske. Ni som känner mig vet att jag inte har några gröna fingrar. Jag tar död på det mesta. Mest för att jag inte vattnar växterna.

Ute behöver man inte vattna så ofta. Men när du planterar, eller som nu flyttar, så finns det en massa att tänka på. Jag tänker inte så mycket utan gör bara. När vi flyttade hit så fanns det buskar lite här och var. Nu finns bara en kvar. Och nu ska vi se om den också dör.

Den överlevde förra årets klippning. Den stack ut i vägen och skymde sikten för en av grannarna. Det är en av anledningarna till flytten. Den är i vägen. En annan anledning är vårt nya bygge. Vi behöver nu någonstans att göra av vår släpkärra. Och då är det hörnet på trädgården jättebra ställe.

Alla kommer bli nöjda om flytten funkar. Både grannen, vi och busken. Om busken dör så är det mest busken som blir ledsen. Det finns en backup-plan och det är inköp av syrenhortensia. Det är många som har det här i Vetlanda. Så den bör överleva i vår växtzon. Det återstår att se om den överlever mig.

Publicerat

Tuffare och tuffare

Det börjar bli mer och mer klart att det varken blir student eller bal för minstingen. Idag beslutades det att inga allmänna samlingar på fler än 50 personer tillåts.

Jag hoppas att alla tar sitt ansvar och faktiskt förstår att vi behöver pausa en stund för att kunna fortsätta senare. Desto längre detta fortsätter desto svårare blir det att kunna fortsätta senare.

Nu hoppas vi på att vi kan fortsätta senare med att både ha en bal samt en student. För alla ungdomars skull. Jag kommer fortfarande ihåg både min bal och student. Även misstagen jag gjorde. Men allt har format mig till vad jag är idag.

Fast om det inte blir traditionellt firande så kommer det också att forma alla dessa studenter till vad de blir en dag. Oavsett hur det blir så kommer vi att se till att det blir en minnesvärd student för minstingen.

Det som inte förstör oss får oss att växa. Nu växer vi lite till i en allt tuffare miljö.

Publicerat

Klockan ska ändras

Idag har vi påbörjat arbetet med att ändra klockan. På söndag tappar vi en timma. Men det är nästan lika stort problem åt andra hållet. Denna timman är så knasigt att vi håller på och flyttar två gånger om året. Mest för äldsta sonen.

Jag vet att det är i allmänhet svårt för oss och djur att ställa om sig att ändra tiden. Det tar i genomsnitt en vecka för att kroppen ska vänja sig vid att andra tider gäller.

För äldsta sonen tar det lite längre tid. Idag har vi påbörjat processen om att förändringen kommer på söndag. Nu kommer dessa dagarna fram att vara störda för honom. Sedan blir det extra störning på söndag när det verkligen inträffar. Att fungera i ett samhälle där allt ändras när du har svårt med ändringar är inte att föredra.

Jag hoppas att detta är sista året som vi ändrar tiden. EU tog ju ett beslut på att detta skulle bli sista året. Tyvärr sa de att det var upp till varje land sedan om det vill ha sommar- eller normaltid. De insåg problematiken i det och tog tillbaka beslutet. Nu ligger det på remiss och jag antar att alla ska komma överens om vilken tid som ska gälla.

Vilken tid vill du ha, om du får välja? Sommartid eller normaltid? Vilka fördelar ser du med ditt val?

Publicerat

Lång väg kvar

Jag vill så mycket mer än vad jag klarar av just nu. Vi har hittat många lösningar för att underlätta för mig. Maken gör massor för att hjälpa mig. En sak som vi tagit hjälp utifrån är med städhjälp. Det har varit fantastiskt att ha den hjälpen. Men nu har vi inte det mer. Vilket vi tycker är väldigt tråkigt. Vi har varit nöjda och haft samma under en längre tid.

Av olika anledningar så kan inte den senaste längre. Vi har haft ganska många olika. Det har varit sådana som varit mindre bra som vi bytt ut. Sedan har det varit sådana som slutat på firman och då inte haft någon annan att bistå med. Det har varit sådana som blivit sjuka och varit egenföretagare. Vi har haft sådana som sagt att nu har jag gnott och gnott och är du inte nöjd nu så får du hitta någon annan. Vi hittade en firma som var helt ekologisk som vi var nöjda med. Tills vi insåg att de åkte en timma i bil enkel resa för att komma hit. Då avslutade vi det.

Nu ska vi städa själva. Jag kan ärligt säga att det kommer bli tufft. Att städa vårt hus tog tre dagar. Då var vi tre personer som gjorde det. Men det är jag som är orsaken till att det tog så lång tid. Minstingen fick uppdraget att städa sitt rum. Det tog inte tre dagar. Det gjorde han snabbt på sista dagen jag städade.

Att dammsuga är uteslutet än så länge så det gör min fantastiska make. Ändå tar det tre dagar för mig. En dag för varje våningsplan. Jag kan också tillägga att jag är inte särskilt nöjd med resultat på alla plan.

Nu har jag mer saker att jobba på. Och uppförsbackarna är ju dem bästa. Även när den är lång.

Publicerat

Senaste besöket

När jag kommer till mamma så frågar jag oftast hur det är. Nästan alltid blir svaret, sk.t. Idag var en sådan dag. Det finns ingen diplomatisk ådra kvar hos mamma. Det är som det är och inga krusiduller. Vilket jag kan tycka är befriande.

Idag fick vi ett ganska långt samtal. Trots då att allt var sk.t så kunde vi samtala. Med viss hjälp för att fylla i meningarna. Mycket kom dock av sig själv. Idag var också en dag när hon kom ihåg sådant som var i nutid. Som Covid-19, att det är jobbigt för alla småföretagare. Butiker och restauranger. Hon frågade till och med hur det går för mig och maken. Att hon inte kom ihåg vad vi jobbar med eller att jag är sjukskriven just nu är en annan sak. Jag är glad för dem små sakerna.

Vi kom fram till att det finns två alternativ. Det ena är att viruset tar död på allt och alla. Det andra att viruset dör ut. Då skrattade vi gott åt eländet och enades i att viruset är det som får stryka på foten. Vi tänker fortsätta leva ett tag till.

Publicerat

Inte bara mammas likheter

Man tar efter båda sina föräldrar. Även om du inte bor ihop med bägge så tar man efter vissa saker. Jag gissar att det i vissa fall är genetisk. Igår var äldsta sonen på sitt första möte med LSS Råd och Stöd. Psykologen frågade om han var lik mamma eller pappa? Svaret blev båda. Och tydligen så har han tagit efter oss båda på att han alltid ska ha rätt.

Och det stämmer jag har alltid rätt. Det har jag fått från min pappa. Jag är lik mamma också. Några av dessa berättar jag om här. Men att alltid ha rätt det är inte från mamma. Bara pappa. Han hade alltid rätt, även när han hade fel.

Det finns så många exempel. Som den gången när han berättade för alla att det heter Wienerbröd för att de kommer från Wien. Det spelade ingen roll vad vi än sa, det hette det på grund av att de kom från Wien. Fast att det heter Danish i resten av världen. De kommer från Wien. Till slut så slår maken upp och visar att wienerbröd kommer från Danmark, inte Österrike. Då säger pappa: Ja, wienerbrödet kommer från Danmark. Det är ju därför det heter Danish på engelska. Bara för att det heter Wienerbröd så betyder det ju inte att de kommer från Wien.

Han hade alltid rätt. Och då inte på ett bra sätt. Det är många gånger som barn som jag sagt att det är på ett visst sätt för det har min pappa sagt. Som sedan visat sig vara en lögn. Det är inte kul.

Jag vet om att jag har pappas likhet vad gäller att vara en besserwisser. Jag försöker dock att alltid vara säker på att jag faktiskt har rätt när jag vidhåller min position. Om jag är det minsta osäker så säger jag det. Men om jag inte vetat om likheten så är risken stor att jag blivit exakt som pappa. Tagit dumma strider för något som är helt oviktigt.

Sonen vet ju uppenbarligen om att han har likheter från sina föräldrar också. Därför är jag inte så orolig att han kommer att ha bara våra dåliga sidor utan att han kommer att utveckla goda egna sidor.

Publicerat

Att prioritera sig själv

Det är svårt. Att välja sig själv framför andra. Varför är jag viktigare än andra? Varför har jag rätten att välja mig själv? Det kan bli svåra frågor med svåra svar. Idag sa äldsta sonen till mig att vi var fundamentalt olika. Kraftfullt att använda fundamentalt.

Efter lite diskussioner så kom vi fram till att vi inte var så olika. Snarare mer lika än olika. En anledning till att vi var så olika är att jag då väljer andra istället för mig själv. När han ser behovet av att välja sig själv mer självklart. För honom är också allt väldigt enkelt. Svart eller vitt. Rätt eller fel.

För om han inte väljer sig själv så finns ingen nytta med något annat. Om jag inte väljer mig själv så kan heller inte han ha nytta av mig. Vilket han behöver för att ha ett fungerande liv. Det är väldigt enkelt. Om jag mår bra så mår han bra. Om jag mår bra så kan jag hjälpa andra. Varför ser vi andra det inte så enkelt? Varför lägger vi in känslor som säger att vi inte förtjänar att må bra?

Jag jobbar alltid på att jag förtjänar att må bra. Mycket beroende på min äldsta son. För att orka finnas för min familj så måste jag just det, Orka. Det gör man om man mår bra.

De senaste månaderna har jag jobbat 25 procent. Jag har egentligen inte ork till det. Jag vill dock inte vara en belastning för alla andra. Jag vill kunna själv. För att orka jobba dessa procent, med de krav som finns så har jag gjort prioriteringar. Det jag har prioriterat är att finnas för andra och att jobba. Det som har prioriterats bort är träningen och sociala tillfällen.

Nu är det ändrat. Från att ha haft en maxpuls på 197 och dramatiskt sänkt den så måste jag prioritera träningen igen. Från och med nu kommer det att innebära träning på betald arbetstid om det behövs. Jag vägrar att ta bort de 25 procenten. Jag är envis efter mamma. Även när man är envis åt fel håll, precis som mamma.

Publicerat

Allt som behöver berättas

Maken och jag har påbörjat en bok. En bok om vår familj med fokus på äldsta sonen. Den är egentligen färdig men det är saker runt omkring som behöver fixas. Bland annat hur vi ska få ut den, både med marknadsföring men också i tryck.

Sonen har självklart blivit tillfrågad om vi har tillstånd att skriva om honom. Det har vi fått. Minstingen kommer ju också att finnas med på ett hörn. Precis som här på bloggen. Han har dock aldrig fått frågan. Det har vi däremot pratat om, att minstingen inte fått frågan men äldsta sonen har fått den.

Minstingen har också stor insikt och förståelse, både om sig själv men också om sin bror. Hans kommentar, ni behöver inte fråga mig för jag bryr mig inte. Men det gör min bror. Ja, svarar jag, men varför bryr han sig? Snabbt och klockrent kommer svaret, för att ni kommer återberätta det fel.

Och så är det. Jag kommer aldrig kunna återberätta med den exakthet som äldsta sonen behöver. När äldsta sonen gav mig, oss, tillåtelse att skriva om våra (och hans) upplevelser så var hans svar så här: Ja, du får skriva om mig. Jag vet att det kommer bli fel. Men det kommer antagligen göra mer nytta att berätta om det fel än att låta bli.

Jag är så tacksam och glad för allt vi upplever tillsammans. Jag lär mig så mycket hela tiden.

Publicerat

Det går framåt

Idag var det en härlig promenad. Vi gick andra hållet idag. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Naturen har knoppat sig. Livet är bra härligt om vi bara fokuserar här och nu i denna promenaden.

Det kändes som att det var mer stuns i benen idag. Det går framåt med hälsan. Att sedan snitthastigheten minskade bryr jag mig inte så mycket om. För idag gick hållet som ger oss en lång uppförsbacke på hemvägen. Och hur det gick ihop med att vi gick 2 minuter snabbare idag, det vet jag inte.

När vi gått en bit så inser jag att vi idag har färgkoordinerat oss. Bara en sådan sak får en ju på bra humör.

Måste ha matchande skor och jacka tydligen.

Nu ska vi fortsätta dagen med samma inställning. Allt går om man bara tar ett steg framåt.

Publicerat

Dessa fönster

Vi har ju planer på att byta fönster. Dessa fönster har nu stått på vår uppfart i ett halvår. I höstas så satte vi in fem nya fönster. Allt på grund av att någon tyckte det var kul att slå sönder ett av våra fönster. Det kan ni läsa om här. Vi tyckte inte det var lika kul.

Eftersom vi hade tvåglasfönster så blev det så att vi beslutade att byta alla fönster. Dock inte alla på en gång. Säljaren var här och vi kom fram till att vi kunde beställa alla fönster men bara få fem för att sätta in på hösten och resten nu till våren. Jag beställde också en hel del fasta fönster. Sådana som vi aldrig har öppnat nu på dessa tio år som vi bott här. Men också ett som faktiskt är i vägen om vi skulle öppna det.

Vi fick leveransdatum och hoppsan, sa. Där kom visst tjugo fönster. Oj då, det gick visst inte dela upp en beställning, var svaret. Trots att det då vid flera tillfällen är det som sagts. En del fel hade hittats i offerten. De hade ändrats och vid sista tillfället med den senaste offerten så var det två saker. Ett, Detta är ju EN offert men vi vill ha TVÅ leveranser. Japp, det är inga problem. Två, det är nu fasta fönster i hela köket? Japp, det är det.

Ett, var fel. Det gick tydligen inte. Men det gick dela upp betalningen. Så vi skulle bara betala för den tredjedelen som sattes in nu. Anledningen till att vi inte ville ha allt på en gång berodde på ekonomi. Vi hade inte råd med flera hundratusen när vi också bytt panel på huset. Och dessutom bygger ny carport och förråd. Vart ska vi göra av alla fönster som inte ska sättas in? Det var tydligen vårt problem. Det fick bli under vår ofärdig carport. Naturligtvis i vägen för att kunna arbeta där ute. Men, men, fakturan skulle bli på en tredjedel.

Två, var fel. Det kom öppningsbara fönster till köket och toaletten. Svaret, det står i offerten. För er som aldrig läst en fönsteroffert så kan jag säga att det går inte uttyda. Det står en bokstavskombination som du inte får någon beskrivning på vad den betyder. Detta satte igång mig på alla cylindrar. Det är också sådant här som gör att jag är hatad av hantverkare. Jag tar inte sk.t från någon.

Jag blev till slut erbjuden nya fönster från någon ansvarig någonstans. Problemet då blir ju klimatet. Vad händer när jag får två nya fönster? Jo, det finns två helt oanvändbara fönster som ingen kan använda då de är måttanpassade till oss. Så då skulle jag ha varit orsaken till att producera fyra fönster men bara använda två. Även om det inte är mitt fel så blir ju kosekvensen för vår jord att det produceras mer än det behövs. Och om detta virus har lärt oss något så är det väl att ju mindre fabrikerna går desto bättre luft har vi. Koldioxidutsläppen minskade med 25 procent i Wuhan-området i februari i år mot februari förra året.

Arg som ett bi. Ingen kompensation för felen som gjorts. Bara hänvisning till offerten och om jag skulle vilja byta dörr eller liknande så skulle jag få ett väldigt bra pris. Som kompensation. Precis som jag skulle vilja anlita samma säljare en gång till.

Nu kommer pricken över i. Fakturan kom långt efter att fönstren var insatta. För att få rotavdrag på samma år som arbetet utförs så måste fakturan vara betald det året. Den dök upp den 20 december. På den står det att för att vara säker på att få rotavdraget så behövs den betalas 20 december. Detta är inte det bästa. För självklart hade vi pengarna för de fönster som var insatta. Det bästa var att fakturan var på MER ÄN HÄLFTEN av hela beloppet. Vi har satt in en tredjedel av fönstren. Vi har bestämt att det ska bli på en tredjedel som vi ska betala. Men oj, då, det var visst fel.

Nästa vecka ska förhoppningsvis resten av våra fönster sättas in. Om inte Covid-19 har ställt till det tills dess. Fördelen nu är att vi redan har betalt mer än hälften så då kanske vi kan lösa sista fakturan trots att inkomsterna sinar. Vi får väl se vad som händer.