Kategori: Hälsa

Jag jobbar hela tiden på att ligga efter. Just nu är det hela tiden. Klart att jag, precis som vem som helst, har legat efter med saker i livet. Men aldrig så att det stressat mig eller gjort att något blivit ogjort.

Det är den stora skillnaden med nu, saker blir ogjorda. Och jag jobbar på att klara av att hela tiden ligga efter. Jag har listor med saker som jag vill göra. Saker som måste bli gjorda försöker jag att undvika.

Tvätta gör jag som måste bli gjort. Men dammsuga har vi skaffat en robot till som maken ansvarar över. Dammsugas måste det men det finns inte på min lista. Min lista är bara med sådant jag tycker om och det är ändå jobbigt att ligga efter.

Jag har gjort en sak varje dag men träningen har inte blivit av alls denna veckan. Det är jobbigt. Igår blev det extra jobbigt. Igår tyckte jag mest synd om mig själv. Ibland tar allt över och jag bara låter det vara så.

Min grej blev att flytta några krukor på altanen. Tillsammans med maken för som ingen missat, de är tunga. Även om det inte är olivträden som kräver tre personer när de ska upp. I stort sett alla andra kräver två.

Just igår var dock maken väldigt glad för mina tunga krukor. Igår blåste det något oerhört och allt stod stadigt även om vissa växter la sig jämns med jorden i krukan. Lite överdrift, men det blåste mycket.

När krukorna var flyttade så satt jag i blåsten och tittade på maken när han jobbade. Eller gick runt i trädgården och filosoferade. Jag försökte ta bort tankarna om det jobbiga. Som att kroppen inte orkar vad jag vill. Som att jag har urinvägsinfektion och kanske inte fixar det själv denna gången.

Trädgården hjälper för att skingra det jobbiga. Men att inte träna skingrar inte tankarna. Att inte kunna ta hand om trädgården hjälper inte. Igår var en sådan dag. Där jag fick jobba extra mycket med att ligga efter. Idag ska jag fokusera på att dricka färskpressad citron. Infektionen ska bort utan antibiotika.

Dagens ord: Frisk. Jag är frisk.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Allt är mycket lättare att ha koll på idag än förr. Som menscykler. Jag har alltid haft ganska regelbunden mens och tacksamt nog ofta blödning som var hanterbar. Men även om den var regelbunden så hade jag inte helt koll. Mer känsla av att nu börjar det bli dags och då kom ofta symptomen.

Symptom som värk eller mer svimnings känsla än vanligt. Idag har jag symptom som kan komma men ändå ingen mens. Det kan gå kort mellan gångerna eller väldigt långt. Allt naturligtvis på grund av förklimakteriet men ändå jobbigt. Ännu jobbigare av att jag vet exakt när den borde komma och den inte gör det.

Igår frågade min telefon mig om jag verkligen inte fått min mens. För att det gått så lång tid. Det finns appar för allt även cykler över mensen. Allt finns också sparat så jag vet hur det varit bakåt.

Jag antar att det är en fördel att mina cykler inte alls är regelbundna längre. Jag kan inte veta när det är dags eller hur jag ska må. Ibland så vill kroppen ingenting. Dubbelt upp med sömnbristen. Då finns inget alternativ än att vila kan jag avslöja.

Jag är glad att det finns en app som kan hjälpa mig att komma ihåg men också förstå vad som händer. För utan appen så hade jag nog bara trott att jag kommit ihåg fel eller glömt helt och ens vetat att något var urspår. Jag bestämmer mig för att jag är tacksam för att cyklerna lever loppan och är inne på sista versen.

Dagens ord: Värdefull. Jag är värdefull!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Det heter den medicinen som jag tar för nervsmärtorna efter min rekonstruktion av mitt bröst. Det som faktiskt finns kvar. Det andra är ju en protes. På den sidan har jag inga nervsmärtor, den sidan är avdomnad istället.

Vilket är mycket bättre än att ha ont. Allt beror på att de skurit upp hela härligheten för att antingen fixa från sjukdom eller fixa för likhet. Gabapentin var det. Den har precis som alla andra mediciner biverkningar.

Faktiskt så har jag inte fått alla som finns och några till. De vanligaste har jag dock råkat ut för. Som yrsel. Jag blir väldigt yr emellanåt. Nu har jag även åkt på att jag kan få som att allt gungar när jag sitter ner. Och min fundering är om det beror på att jag börjat med sömnhjälp också.

När jag tar för att sova så blir hela dagen efter konstig. Det finns studier på att Gabapentin inte ska kombineras med vissa andra tabletter. Till och med dödsfall är rapporterat med blandningen.

Det är inte den blandningen jag har, så jag är inte rädd för att dö. Däremot undrar jag om det kan vara så att dessa inte är så bra kombination. Utan att någon vet om det, för att ingen studerat det.

Jag är lite i en pest eller kolera situation igen. Jag vill inte ha ont så då behöver jag äta den ena. Jag vill kunna sova och då behöver jag äta den andra. Bägge ger mig biverkningar, dock är det större biverkningar på sömntabletten. Frågan är om jag ska välja eller fortsätta med båda. Gabapentin måste fasas ut så det är inte ”bara” att testa. Jag har läkartid på torsdag så får väl ta det då och klura vad jag vill fram tills dess.

Dagens ord: Klurig. Jag är klurig.

Alla har vi fel och brister. De flesta tycker nog att felen och bristerna är i utseendet. Man har en för stor näsa eller en som pekar uppåt. Man har tunga ögonlock eller för tätt sittande ögon. Eller så är man för tjock. Enstaka kanske tycker man för smal. Jag gissar att de flesta har mer än ett fel eller brist.

Jag har alltid gillat större delarna av mig själv i vuxen ålder. När jag var ungdom så tyckte jag det var jobbigt att vara lång och att jag vägde för mycket. Jag kände mig stor i nästan alla situationer i skolan. Tack och lov så hade jag världens bästa mamma som såg till att jag blev stolt över min längd och storlek.

Det är inte rimligt att vara 192 cm och ha storlek 36 i kläder. Att jag har L eller XL har inget med vikt att göra, enbart längd. Som sagt mamma var bäst och hon lärde mig massor, även att vara stolt. Jag är henne för alltid tacksam. Jag har alltid gillat mig själv när jag blivit äldre, även om man ifrågasätter något ibland. Där är oftast vikten den största. Under många år har jag inte tränat alls. (På grund av sömnbristen.) Jag har gillat mig själv då också. Även om jag sett att kroppen blivit annorlunda. Vikten har alltså inte varit något problem under dessa åren.

Fast nu när jag tränat ett år så inser jag att jag gillar mig själv mer nu än de senaste åren. Jag gillar att jag ser stark ut. Jag gillar att kroppen har mer att ge och kan klara av all träning. Det gillar jag mest, att kroppen kan, fast hjärnan är trött. Jag får hoppet om att jag kommer ta mig förbi alla hinder. DET gillar jag med min kropp just nu!

Dagens ord. Stark! Jag är stark!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.