Invänjning

Avvänjning har man hört talas om. Man kan vänja sig av med både det ena och andra. Men här handlar det mer om invänjning. Växterna ska vänjas in att vara ute. Växterna som är inomhus är största åtgärden.

De måste ut. Passionsfruktsblomman håller på att ta över hela fönstret. Då har den ändå blivit ansad och riktad mot ställningarna några gånger. Odödlighetens ört klipper jag hela tiden. Den verkar klara det mesta. Förutom att vara kall, därav invänjningen.

Att ta ut dem på dagen och in på kvällen är ett jätteprojekt. Örten skulle gå lättare om jag skaffade en liten rullvagn till den. Men passionsfrukten är så hög att den måste lutas genom dörrarna. Vilket blir tre stycken för att komma ut.

Sedan har jag bägge avocadosträden på andra våningen. De måste bäras ner för trappan för att komma ut. Jag kan inte heller bara ställa dessa stora precis innanför dörren under nätterna. De tar för stor plats.

Växthustältet är ju hur enkelt som helst. Jag öppnar och låter det vara öppet över natten. Så det är klart och första natten är avklarad. Jag får väl helt enkelt vänja in dem fyra genom att vänta och sedan ställa dem i skugga någonstans så värsta solen inte gassar sönder dem.

Eller så kommer maken med en bra plan när han läser detta. Invänjning pågår med de flesta av växterna. Dahliorna behöver också tillsyn snart, gärna utan invänjning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Årets projekt

Igår blev årets trädgårdsprojekt klart. Det var mycket enkelt. Jag fyllde jord i krukan och flyttade dit höstsilveraxen som satt vid trädgårdshuset innan. Nu är den högre upp och får ljus ovanför staketet. Det blev bra.

Krukan gör dig bra i hörnan. Nu med en höstsilverax.

Det är kul att kunna använda egen jord. Jag hade inte till hela krukan men halva hade jag nog till. Snart har jag ännu mer jord när jag även har från kallkomposten. Med både varmkomposten och kallkomposten så kommer det bli mycket näringsrik jord i rabatterna.

Nu när årets projekt är klart så får jag börja fundera på vad jag ska ha i krukorna där saker har dött under vintern. Min rabarber bland annat, men också verkar bägge oliverna utan livskraft. En plan skulle vara att sätta aprikosen som nu är i en liten kruka i tältet, i en av dem. Den överlever ute men frosten lär ta blommorna. Det kanske det är värt nu när jag har en aprikos till. Men det får bli senare. Nu grunnar jag bara.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Det är nu det händer

Det bästa med äldsta sonen är att han alltid är ärlig. Utan några hämningar och undantag. För ett tag sedan var vi ute på lokal. Vi var iväg hela familjen och åkte bil dit. Han fick sitta i mitten och hade bra utsikt framåt. Jag satt fram.

Utan att vi pratade om ålder så säger han efter en stunds tystnad: jag antar att man blir gammal när man är 50 år. Ingen förstod riktigt vad det handlade om och sa heller inget. Han fortsatte: det börjar synas på mammas händer att hon är gammal.

Och han har inte fel, på händerna och halsen är det lättast att se åldern på en kvinna som försökt att ta hand om sig. Vilket jag också sa då. Sedan är allting relativt, jag kan inte påstå att jag tycker mina händer ser gamla ut. Men han som tyckte att jag sett ut som 35 år måste kanske redigera bilden om min ålder. Det är nu det händer. Jag börjar bli gammal, i alla fall på händerna.

Min gamla hand.

Jag är tacksam för alla mina år och för hur jag har lyckats ta hand om mig. Jag är nöjd med de rynkor som kommer men jag är inte ledsen för att jag inte ser ut som jag är äldre än vad jag är. Jag är mycket tacksam för äldsta sonen som håller mig på jorden. Ja, för den delen så är minstingen duktig på det med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

En hel del lyft

Efter en hel del, eller om jag ska säga sanningen, många fler än en hel del lyft så har vi nog nått ett resultat. Maken fick hjälpa till också. Han älskar våra tunga betongmöbler. När de INTE flyttas. Men han var duktig på att tycka till.

Först hade jag bänken, som är på hjul, till grillen vid stora krukan med blåbärstry. Sedan ställde jag den närmre altandörren. Jag tyckte att det var bättre att ha avlastningsytan närmre dörren. Maken tyckte den stod bättre vid krukan. För då var den i ett bättre läge för västanvinden.

Det regnar tydligen in mer om den står nära altandörren. Han sa dock att det inte spelade någon roll. Jag valde att inte höra attityden när han sa det. Jag valde att höra, bra, då får jag bestämma. Nu står den nära altandörren. Får se om den kommer att flyttas på när jag inte ser?

Blåbärstry har fått Ofyr som sällskap istället för ett bord.
Mot altandörren
Här har stora bordet fått flytta ut samt lilla bredvid.
Bara golvet under tältet som ska rengöras när det är borta.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Fortsättning altanen

Igår fortsatte arbete med att rengöra altanen. Denna gången är det både enklare och svårare. Det är enklare för att nu är det kompositgolv. Det är bara att köra med högtryckstvätten. Det tar ett tag men man sliter inte ut sig med att skrubba. Det sköter terassborsten som är till högtrycken.

Vad är då svårare? Alla möbler. Maken har förordat betongmöbler för att slippa ta in och ut på höst och vår. Betong är lika med tungt. Vilket gör dem svåra att flytta. Med lite hjälp och tid så löser det sig nog med. Igår tog jag i alla fall en hel del före bilder. Inga efter bilder ännu. Kommer en annan dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

De små sakerna

Ibland är det dem små sakerna som gör att det blir bra. Igår rättade jag till att lampan där ute hänger centrerat. Det är stjärnan som maken tycker är julig. Men han vill ha en annan lampa där när vi hittar en. Och då har den en krok så den är mitt över bordet och mitt framför fönstret.

Innan hängde den med buntband i pergolan. Då var den 12 centimeter från mitten av fönstret. Den var och ca 20 centimeter längre ner eftersom kroken nu sitter i balkongens ”tak”. Jag blev mycket nöjd när allt nu är centrerat.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

HPV – Humant papillomvirus

Igår lyckades jag äntligen komma ihåg att kolla med minstingen om han visste att det var kostnadsfritt från 1 januari i år med vaccin mot HPV. Det visste han inte. Nu har han bokat tid.

Vi kollade också lite mer fakta kring det. Visste du att 80 procent av alla har någon gång haft HPV? Jag visste att det var många men inte så många. Äldsta sonen hade så klart koll på det.

Jag tycker det är väldigt bra att det är ett kostnadsfritt vaccin för alla upp till 27 år. Jag betalar gärna för det. Om vi kan minska ner de 80 procenten till 40 procent vore ju bra men tänk om vi kunde utrota det. Det skulle innebära 1500 färre cancerpatienter varje år.

För även om HPV är symptomfritt och man kanske aldrig vet om att man haft eller har det så kan det leda till mycket värre saker, som cancer. 1500 varje år får alltså cancer som är från HPV.

Igår kom jag ihåg det. Och han bokade på en gång. Vilket var en bonus för det hade jag inte trott han skulle göra så omgående. Nu är det ju med i vaccinationsprogrammet så alla med yngre barn kommer få det automatiskt. Men känner du någon med äldre barn som tipsa gärna om det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Marianne 

Marianne är inte min favorit. Men maken älskar Marianne. Och det är karamellerna jag menar. Jag har aldrig tyckt om Marianne. Jag har tagit någon för att vara snäll men jag skulle aldrig göra det för att vara snäll mot maken.

Även om han försöker. Han mår inte så bra för tillfället. Han har magsår och håller på att trappa ner på medicinen. Man får max ta den i ett halvår. Magsåret gör att han har svårt att äta men någon Marianne då och då slinker ner. När han då har lite ork så försöker han att lura på mig en.

Igår kom det fram en sur marmeladgodis. Den gillar ingen av oss. Den är bara skum i konsistensen och väldigt konstig på alla sätt. Den försökte han få mig att äta upp flera gånger. Han tyckte att om den låg i ett Marianne-papper så blev jag nog mer lockad.

Med eller utan papper så vill jag inte ha någon av dem.

Det blev jag inte. Jag sa att om han försökte ge den till mig så skulle jag kasta den i hans öga. Då den är surströsslad skulle det nog inte vara så skönt. Han började bli tveksam på att försöka men sedan ändrade han sig till att jag skulle nog inte våga och fortsatte. I alla fall ett tag till. OM någon vill ha den så finns fortfarande kvar i pappret här.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Alltid ivrig

När jag väl gör något så är jag väldigt ivrig. Som vanligt glömmer jag att ta före bilder. Jag satt och letade länge bland bilderna och till slut fanns det en bild. Den är från förra sommaren. Kanske en eller två månader efter planteringen. Det är en före bild men det lilla trädet hade blivit mycket större tills nu.

Det står precis på hörnet av huset. I den där storleken är det inget problem.

Det var därför något behövde göras. Jag köpte det som en pelarpersika men det visade sig fort att det inte var det. Tyvärr fanns ingen pelarvariant kvar då, så det blev som det blev. Vi fick ett persikoträd.

Dock är det planterat nära husväggen samt att man går framför så ett stort träd är inget alternativ. Därför är det nu tvingat till att bli ett spaljéträd. Jag har satt armeringsnät som matchar våra andra spaljéer. Jag vet att jag kommer få flytta efter grenarna men det blev bra nog tycker jag. Stolphattar ska på men behövde beställas hem.

Nu kan det få växa på, fast inte yvigt.
Platt som en pannkaka.

Nu kommer inga grenar sticka ut där vi går eller trycka mot huset. Sedan kommer de säkert vilja växa mer en en meter i bredd men jag kommer beskära utanför nätet. Om det överlever är det bra. Om det dör så var det inte meningen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Ett av två test

Igår var jag och gjorde ett arbetstest för hjärtat. Då fick jag också reda på att jag ska göra två test. Eller om jag ska vara ärlig så har jag antagligen fått informationen om två olika test men inte uppfattat det.

Igår gjorde jag då nummer ett. Det var EKG först uppkopplat på britsen. Sedan flytta till en träningscykel och trampa på tills jag inte orkade mer. Den ökade motståndet hela tiden och jag skulle hålla samma kadens.

EKG- apparaten mätte allt utom blodtrycket. Så det gjordes manuellt. De kollade också pulsen manuellt trots att det även var via EKG:n. Pulsen kollades även med ljud.

Om du varit med på något ultraljud med en gravid så har du fått höra hjärtslagen. Så lät det när de hade ljud på pulsen.

Jag har inte fått något svar, det ska skickas till min hjärtläkare. Dock så sa denna läkaren att han såg inget akut problem. Han var hoppfull att kunna ge ett mycket positivt besked till min hjärtläkare. Vilket känns bra, så klart.

Nästa test blir att cykla liggandes på sidan och ett ultraljud görs samtidigt. Det låter spännande hur det ska gå till. För det var svårt att få bra bilder med silikon och jag var helt still. Nu ska jag cykla samtidigt. Men det löser sig säkert smidigt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.