Surprise för maken

Igår kom vi hem från en mycket lyckad midsommar. Nu har vi sagt Hejdå till syster lägenhet för sista gången. Som tur är inte till syster och hennes sambo. De ska vi träffa senare i sommar när de flyttat in i huset.

När man flyttar ihop så har man två hushåll som ska bli ett. Det hade redan försvunnit saker från lägenheten. Sådant som blir dubbelt och inte behövs. Naturligtvis var mycket av samtalen kring flytten och vad som ska med. Från vem, hur och när.

Systers soffa var en sådan sak som inte skulle med. Hon säger att kanske minstingen vill ha den. Jag svarar att nej men vi kanske vill ha den. Just vid detta tillfället så är inte maken med i rummet. Jag och maken har pratat om att byta vår soffa till något som vi båda kan få plats i. Det är dock ett tag sedan.

Efter ett tag kommer maken tillbaka och syster berättar att imorgon (läs igår) så ska vi lasta in soffan i er bil. Maken fattar ingenting och jag bekräftar. Jo, vi ska ta med soffan hem. Syster vill bli av med den och vi vill ha en ny. De har tillträda nästa vecka så det blir nu vi får ta den helt enkelt. Han höll på att dö. Så klart.

När han låtit det sjunka in så var han med på noterna. Jag som har inflammation i bröstbenet ska inte lyfta något. In i bilen var inget problem. Men när vi kom hem så fick soffan stanna i bilen. Idag får vi se om minstingen kan hjälpa till att flytta runt på lite saker. Lite upp för en trappa och lite ner. Inte farligt. Maken och minstingen kommer lösa det mycket smidigt.

Idag ska den in hoppas jag.

Dagens ord: Smidig. Jag är smidig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lätt som en plätt

Igår var det underbart väder. Jag njöt och njöt av att bara vara. Jag strosade i trädgården och gick lite med vattenslangen. Att få en bröstbensinflammation och inte kunna vattna alls tyckte växterna inte om.

En av nya magnoliorna är torrskadad. Massor av blad som släppt på grund av torka. Igår så låg slangen där länge med jag kontemplerade om livet. Jag tror faktiskt den kommer överleva. Däremot så börjar min järnek se vissen ut. Jag hoppas att det beror på torka, den fick rikligt med vatten igår i alla fall.

Soffan fixades lätt som en plätt. För jag gjorde ingenting. Maken och minstingen bar upp det som skulle bort. Sedan tog de och bar ner soffan från bilen. Den är dock inte monterad. Så vi får se när vi tittar på TV igen. För soffan är nog inte så bekväm som den står nu.

Soffan vid TV:n i källaren.

Dagens ord: bekväm. Jag är bekväm med mig själv.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

På benen, bara långsam

Det blev midsommar i år med. Vi var bortbjudna på tack och hej till systers lägenhet. Med ambulanstur så var det ganska osäkert att det skulle bli något.

Det blev det. Det enda bokade var lunch på Liseberg för oss fyra. Det hade vi kunnat bokat av sent. Frågetecknet gällde resan, inte att vara i lägenheten eller på Liseberg för den delen.

Vi bestämde att åka. De nya tabletterna tog bort smärtan bra och gjorde resan uthärdlig. Sedan blev jag servad inte bara av maken utan även kära syster och hennes blivande sambo. Att åka var ett bra beslut.

I väntan på dem som åker karusell. Skönt i solen.

Det blev dock inga karuseller. Bara lunch i parken. Men maken var glad får då hade han sällskap när vi väntade på Balder-åkarna. Sedan gick vi hem och hade en fantastisk härlig midsommarafton med fullservice och fortsatt med underbar mat.

Dagens ord: Långsam. Jag är långsam och bland är det bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Lupiner 

Jag tycker lupiner är fina. Men då det verkar vara väldigt många som inte förstår hur lupiner är så tänker jag bidra med information om skadorna.

Lupiner är invasiva. De slår ut alla vår inhemska arter. Jag antar att de flesta insett att rallarrosor är ganska ovanliga idag. När man ser lupiner så är det oftast inte i en blandning med andra blommor. Det är bara lupiner. Om de inte precis har lyckats få fäste där. Men då dröjer det inte länge innan havet med lupiner är där.

Vanlig syn utmed vägarna.

Ett ännu större problem är att de ger ingen mat till våra insekter. Lupiner har ingen nektar. Så humlor och bin flyger dit och tror det finns mat. I ett hav av lupiner kan orken ta slut innan man hittar en annan blomma som faktiskt har mat.

Mer mat åt våra insekter med ängsblommor.

Jag hoppas att många plockar lupiner till midsommarstången idag. Det är det bästa vi kan göra. Särskilt om man vill de ska finnas kvar. Plocka blommorna och ha i vas ellet annat och lägg i brännbart sedan. Om man inte vill ha dem alls så måste roten grävas upp. Men de är lite som maskrosor. En liten bit rot och de finns kvar.

Glad midsommar!

Dagens ord: Fin. Jag är fin.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Självförvållat

Min inflammation i bröstbenet är självförvållat. Jag sa till läkaren på akuten att jag borde kanske inte gjort det med mina förutsättningar. Han svarade att du tog dig ju runt och kunde inte veta att du skulle åka på detta. Han tyckte alltså mitt beslut var okej trots mina förutsättningar.

Jag visste jag skulle behöva återhämta mig men detta blev lite mer än vad jag kunde tro efter en kraftansträngning. Om jag inte bott i Sverige kanske jag inte sagt likadant.

Men det gör jag och jag får fantastiskt hjälp av vården. Igår fick jag nya tabletter som tar lite mer på smärtan. Även muskelavslappande som gör att smärtan också avtar. Att kunna andas utan smärta är skönt. Jag kan avslöja att ibland så tar kroppen djupa andetag utan att du vill det. Med nya tabletterna är även det hanterbart. Ja, det är självförvållat men lika glad för det. Det som kanske är det minst roliga är att jag inte orkar någon tur i trädgården. Det ska jag försöka mig på idag. Maken ska få lägga ut slangen så kan jag kanske till och med vattna lite.

Dagens ord: Stöttande. Jag är stöttad av alla runt omkring mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Det blev inte bara andas

Det blev lite mer. Jag var tvungen att ringa 112 för bröstet började göra så ont att jag inte visste var jag skulle ta vägen. Jag kunde inte andas. Väldigt korta andetag på grund av smärtan.

Maken blev chockad när han hörde vem jag ringde. Och självklart skickade de en ambulans. Kvinnor med ont i bröstet kollas alltid noga.

Det kändes som hundra år innan ambulansen kom. Det tog det verkligen inte. De kom snabbt. Efter de undersökt mig, två supertrevliga killar, så var de tveksamma till vad det kunde vara. Mitt EKG var lite konstigt. Alla andra värden var toppen. Förutom att jag hade ondare än ont.

Jag fick följa med med blåljusen på. De proppade i mig morfin 3 gånger men smärtan avtog inte. När jag kom till sjukhuset så togs alla prover igen. Eftersom jag fått så mycket morfin kunde de inte ge mer. Det blev till slut muskelavslappnande. Och då släppte nära döden smärtan och jag kunde börja andas igen. Jag röntgades och det togs massor av prover. Jag är så tacksam att jag bor i Sverige. Jag hade inte hjärtinfarkt, ingen lunginflammation och heller inget fel på aortan.

Jag fick stanna kvar på observation och lite mer frågor. Till slut blev diagnosen bröstbensinflammation. Medicin och vila blev receptet. Jag fortsätter min vila med andra ord.

Dagens ord: Tacksam. Jag är tacksam för all hjälp.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Ont i bröstet

Denna gången var det mig det gällde. Det brukar vara maken som dör. Men igår var det jag som hade ont i bröstet. Och det var mycket ont. Jag gjorde vad maken brukar göra. Googlade.

Det skulle jag inte gjort. För då skulle jag dö. Om man hade ont mer än 15 minuter skulle man ringa 112. Jag googlade mycket längre än efter 15 minuter som jag haft ont.

Jag beslöt mig för att sluta googla och sluta dö. Jag vet att det beror på överansträngning. Så andas och fortsätta att andas. Det blev planen.

Dagens ord: Överleva. Jag överlever.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Är det jag eller?

Jag tror jag gjort allt rätt. Men den dör ändå. Jag dödade hallonbusken. Det har jag accepterat. Men denna kan inte vara jag som dödat. Eller håller på att döda, för den är inte helt död ännu.

Det är ormhasseln som jag satte vid postlådan i höstas. Jag grävde stort hål. Bra jord. Näring och vatten. Precis allt som man ska göra. Den har vuxit. Den knoppade och blad har brustit ut.

Men i fredags såg jag att bladen började dö. Igår var nästan hela busken död. Jag fattar inte problemet. Är det jag som är problemet?

Lite grönt är det än på den. Men snart är den helt död.

Jag har ormhassel på baksidan som trivs bra. Nästan samma förutsättningar. Sten runt om, bägge på den sidan är uppstammade, stammen. Men det kan ju inte spela roll att det är en buske på framsidan?

Ledsen är jag. Vill så gärna ha en ormhassel där. Jag tröstar mig med att julrosen lever fast jag trodde den dött. Och magnolian som inte ska klara vår zon lever och frodas. Ja, ja, jag får väl bara leva vidare och inse att döden gör sig påmind hela tiden.

Julrosen tar sig mer och mer.

Dagens ord: Påminna. Jag påminner mig om hur bra jag har det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Jag har dödat

Jag klippte hallonbusken för tidigt. Det måste vara så. I mars var det varmt och skönt och jag klippte ner den. Den ska klippas i april. Och inte hela busken utan snarare grenarna som har burit frukt.

I år hade jag inte tålamodet och klippte ner allt. Det kan också vara problemet med att den dött. Eller både att jag beskar den för tidigt och för mycket. Den har inte fått det minsta lilla grönt på sig och de små stumparna som är kvar är torra och har inget liv i sig alls.

Frågan är om jag ska satsa på en ny hallonbuske eller om jag ska ge mig på något annat? En vintergrön buske kanske? Jag vet inte. Det jag vet är att hallonbusken är död.

Dagens ord: Modig. Jag är modig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Sommarlov

Skolavslutningarna står som spön i backen. Studentflaken passerar med glada ungdomar som står inför vuxenlivet. Allt som ska förknippas med glädje. Barnen som ska få vara lediga ett härligt sommarlov och ungdomarna som har kul tillsammans en sista gång innan framtiden runt hörnet.

Jag gillade alltid mina sommarlov. Men jag lider med alla som inte längtar till ett lååååångt lov. Ett lov som inte innebär några rutiner. Ett lov som innebär att du inte har någon stund där du får vara dig själv. Ett lov som kanske innebär att du inte får någon varm mat.

Det finns många anledningar till att barn inte vill ha lov. Barn med en npf-diagnos behöver rutiner. Barn som bor i en familj med missbruk. De som måste vara vuxna hemma och aldrig kunna vara trygg och andas. Barn som lever i en socioekonomisk utsatt familj. Som aldrig har pengar till något och ibland inte ens det nödvändigaste. Och det gör mig så ledsen. Alla barn som far illa på ett eller annat sätt av att det är lov.

Jag är tacksam för alla ideella som gör skillnad för alla barn som behöver det. Det lättar lite för sorgen jag har. Jag önskar alla barn ett härligt sommarlov.

Dagens ord: Sommarlov. Jag vill ha sommarlov.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.