Jag är glad

För att maken har så många liv. För jag vill inte förlora honom. Men med tanke på hur ofta han dör så är jag glad att han trollar fram ett nytt liv. Antingen så är han i ett spel med oändliga liv eller en katt. Fast katter har bara nio liv och det har han förbrukat sedan länge.

Förra gången var det en hjärntumör som han skulle dö av. Igår var det något helt annat. Han kom och sträckte fram handen och undrade om han hade blodförgiftning eller om det eventuellt var ett sår med ett blåmärke?

Vad tror du mitt svar blev? Naturligtvis var det blodförgiftning. Varje gång han får svaret som han inte vill ha, så blir han alldeles förskräckt och tror på mig. Så igår dog han i blodförgiftning.

När jag bad honom att få ta bild på handen och fnissade när jag gjorde det, så förstod han. Han tittade på mig och sa, det är bara ett blåmärke, eller hur. Med ett svagt frågetecken.

Undrar vad som skulle ske om jag målade ett rött streck från blåmärket upp på armen mot hjärtat? När han sover och inte märker något. Jag ska inte prova och se. För risken är att han dör på riktigt då. I chock eller hjärtinfarkt. Och det vill jag inte. Vår sekund ska vara för evigt tillsammans.

Dagens ord. Evig. Vi är evigt tillsammans.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Jag fick skämmas

Jag hade inte behövt säga något så jag skäms inte jättemycket. Jag är bara ärlig. Jag har hela tiden sagt att jag inte gullar med mina växter. Allra minst med dahliorna. Förra året så fick de gull och det inte bättre än utan gull. Blev snarare värre. Bladlöss och gängliga och sedan blåste de sönder.

Blåsten kanske jag inte kan skylla på gullandet. Men jag bestämde ändå att det blir inget mer gull med dahliorna. I höstas åkte de in i förrådet. Några upp ur landet och resten bara in i krukorna.

Nu har jag varit hos min svägerska. Jag har sett hennes gullande. Hon är fantastisk på att ta hand om sina dahlior. Alla knölar är i påsar för att få sugrötter. Hon har små krukor med sticklingar på diverse saker. Hon gör ett otroligt bra jobb.

Min svägerska och jag köpte nya knölar i mars någon gång. Självklart har hennes hamnat bland alla de där fint uppmärkta påsarna. Medan jag avslöjade att mina var fortfarande kvar i sina påsar.

Det var då jag fick skämmas. Mina två knölar måste ju också få i alla fall minimum av vad en växt kan förvänta sig. Jord. Idag måste jag se till att dem får jord. Det kan väl ingen påstå att det är att gulla? För de kommer inte få någon påse. Det blir direkt i krukan och sedan kvar i förrådet.

Dagens ord: Bättre. Jag kan bättre!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Och regnet bara öste ner

Är inte det en sång? Fast i presens. Jag tror det är en engelsk version från början som skrevs om till svenska. Slutet 50-tal. Men det spelar ingen roll för det handlade nu om att regnet faktiskt öste ner.

På lördagen var det inte så mycket men dem som vi skulle kunna åka med mer kunde på söndagen. Alltså igår. Det regnade hela natten till söndag. Det regnade hela förmiddagen. Vi gav oss ut mitt på dagen men prognos om lätt regn.

Vid start var det uppehåll. Fyra av fem tog på regnjackan. Vägarna var ju ändå blöta och utan stänkskärm så hamnar en hel del på ryggen. Då är regnskydd bra. Eloge till köra brors vänner som inte bangar trots vädret.

Naturligtvis kom regnet tillbaka. Det som var värst var nog ändå när det blev punka för minstingen och man stod still en längre stund och sedan skulle iväg igen. Det hända som tur var när mer än hälften var avklarat. Tyvärr fick han punka igen men då fick han gå hem för vi var 500 meter bort.

Svägerskan hade förberett med att värma upp bastun. Det var mycket uppskattat! Hon uppskattade också mig lite extra när jag tog av mig glasögonen.

Tvättbjörnen blev förevigad

Sedan blev det uppassning av både bror och svägerska hela eftermiddagen och kvällen. Som avslutades med Hitster. Ett musikspel som jag stod över och satt med och tog in allt tjatter. En mycket lyckad påskdag. Tack för härliga dagar fina bror och svägerska!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Vem har beställt detta

Jag lovar att jag inte beställt vädret över påsken. Jag hoppas att det ändrar sig. Planen var att jag skulle ut och cykla med min bror och minstingen. Just nu känns inte det så kul planer. 20,6 millimeter regn lovar de på söndag. Då när vi ska cykla.

Kallt ska det vara med. 5 grader och regn. Visst man kan ställa in, men då blir det ingen cykling alls. För vi bor inte direkt grannar och påsken är flera dagars ledigt så jag faktiskt skulle orka både resa och träning. Jag vill cykla så jag hoppas på blåsten nu.

För självklart räcker det inte med regn och kallt. Det ska blåsa upp till 14 meter/sekund. Det är väldigt mycket att cykla i. Då är dessutom inte 5 grader 5 grader längre. Då blir det snarare minusgrader att cykla i. Varför hoppas jag då på blåsten?

Jag hoppas att blåsten ska blåsa bort regnet till söndag. Det får gärna regna på måndag eller på tisdag. Då går det bra. Det beställer jag. Regnet behövs, det är jätte torrt i marken. Så när alla jobbar igen kommer regnet och när alla är lediga (och jag cyklar) då är det sol och skönt utevöder. Kan vi tumma på det?

Dagens ord: Förväntansfull! Jag är förväntansfull!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Han vill gästspela

Han är maken och gästspelat skulle vara i bloggen. Han tyckte inte jag tog honom på tillräckligt stort allvar. Då sa han att han ville göra ett gästspel i bloggen. Om det var för att andra skulle ta honom på större allvar eller om det var för att jag skulle läsa inlägget, det vet jag inte.

Igår satt vi ute i solen på eftermiddagen. Det ska bli kallt och regnigt till helgen så det gäller att passa på. När vi suttit ett tag så är det bilar som står på tomgång och aldrig åker. Det hade tutats en gång (eller två för det kommer Han påstå). Maken håller sig…

…ett tag. Men rätt som det är flyger han upp med orden. Nej, det går inte, jag är nyfiken.

Han går iväg till andra sidan altanen och där tror jag han ör och tittar. Jag sitter med ryggen emot det hållet. Jag hör hur han refererar vad som händer och sker. Jag sitter i min värld och låter honom vara nyfiken. Då hörs det mycket tydligt, det är POLISEN! Jag svarar utan att titta upp (för nu var det uppenbart att han förväntade sig ett svar) : att det är inte jag som är nyfiken.

Antingen så hör han inte mitt svar eller (mest troligt) så gillande han det inte. För det kommer ett ansikte som trycks mot räcket, från UTsidan av altanen, och säger igen: det är polisen.

Han har alltså varit så nyfiken på bil ljudet att han gått runt och ut från altanen när han inte såg därifrån. När bilarna har åkt för att polisen är klar med att ge böterna antagligen så kommer han ivrigt tillbaka till mig och vill återberätta.

Med gestikulerande och ansiktsuttryck hur han sett blåljusen blinka och hur polisen såg honom stå och titta (glo) på dem. Det är nu gästspelet kommer för jag påtalar igen att det är inte jag som är nyfiken. Kanske hoppas han på att jag ska förstå spänningen mer om jag läser om det?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

På den dagliga rundan

Just nu har jag gått en runda i trädgården nästan varje dag. Magnolian händer det så mycket med. Risken är stor att man missar blomningen om man inte kollar. Sedan är allt annat som händer med våren så skönt för själen så när Magnolian är checkad så fortsätter turen.

Igår kom maken utflygande och var så glad att han kunde gå med mig på min tur. Egentligen tog jag bara ut C-teken från batteriet på MC:n men jag hade inte hjärta att göra honom ledsen. Så vi tog en tur tillsammans i vår lilla trädgård.

Vår magiska Magnolia!

Magnolian var magisk. Det hade blivit fler sparrisar. Persikorna är i farozonen men busken har inte frusit mera så allt var bra. Tills vi kommer upp på altanen. Där finns vårlökar och blåbärstry. De är utspridda så vi går över hela altanen. Den är stor.

Ungefär var tredje steg så frågade Surikaten (aka maken) vad det var som lät. Varje gång tystnade det när han stannade. För jag kunde inte bry mig mindre om vad som lät när jag njöt av mina växter och fortsatte gå.

Han började gunga litegrann för att kolla bjälklaget. Nej, det lät inte och kändes stabilt. Tre steg senare samma procedur. Allt i väldigt upprätt ställning lystrande och tittande. Vad var det som lät!

Till slut så tror han att det knarrar där jag går. Det är därför det inte låter när han testar. Jag har gått vidare på turen och hann kommer efter. Då är det bara rabarber, äpplen och annat som också upptar hans sinnen för det var ju frun som lät på altanen.

Nu blir mitt minne lite luddigt om hur lång tid det går men till slut så inser han vad det var som lät. Grannen tre hus bort ska renovera. De håller på att sätta upp byggställning runt hela huset. Maken har alltså hållfasthetstestat hela altanen för han trodde att jag lät när VI gick på altanen. Allt för att grannarna sätter upp en byggställning. Som han var väldigt medveten om när vi var på altanen. Det var först när vi inte var på den och det fortfarande lät som han kunde koppla till att det faktiskt inte var frun.

Det är tur jag gillar min Surikat men igår kanske ännu mer trädgården så han kunde skylla på mig utan mothugg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Dagens ord: Harmoni. Jag är Harmonisk!

När man är mer envis än smart

Minstingen och jag har inte tränat ihop på länge. Orsakerna är flera, bland annat tabletterna som jag börjat med. Igår ville minstingen träna tillsammans och jag säger ja till det och tänker att jag skippar tabletterna kvällen innan.

När jag sagt ja så säger han vad han vill träna. Han vill cykla. Så långt är allt okej i min bok. Sedan lägger han till, ute. Vi har haft nästan sommarvärme i veckan. I förrgår ändrades det till dålig vårvärme i solen. Igår var det vintervärme utan sol.

Om jag inte ska ta i så var det väl vårväder med mesta dels moln och en del solglimtar. Kallt var det. Vi startade med 3 grader och slutade på 5 grader. Lägg till fartvinden och det blir kallt. Så osmart av mig att inte backa på mitt ja för vår träning. Envis som jag är så stod jag fast.

Jag klär på mig många lager. Mössa och buff runt halsen. Tvingar på minstingen en cykeljacka och mössa. Buffen hade han faktiskt redan planerat.

Det var vedervärdigt! Kallt var bara förnamnet. Fötterna var helt bortdomnade. Ryggen kollapsade, mest på grund av kylan. Sedan hade vi motvind hela vägen. Trots att vi cyklade runt. Inte en enda del av turen hade vi medvind. Vid två tillfällen i skogspartier hade vi vindstilla men det var också allt.

Men det som var absolut värst var sidvinden. Jag hade tack och lov lite snålskjuts av att ligga bakom minstingen i motvinden. Men sidvinden hade jag ingen nytta av att ligga bakom honom. Och både han och jag vinglade över halva vägen när sidvinden slog till. Vedervärdigt! Finns inget bättre ord.

Nu är först turen ute avklarad. Det är skönt. Nästa tur kan jag lova innebär mer än fem grader ute. Vi var båda glada för de extra kläderna som vi hade på oss. Jag hade inte haft något huvud utan mössan. Vedervärdigt!

Dagens ord skulle man kunna tro är vedervärdigt men det är det inte. Utan dagens ord är: Snäll. Jag är snäll.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Myran har hittat ut

Igår var det strålande sol och myran, alltså jag, hittade ut. Det var riktig vårvärme. Maken tyckte om det lite mer än mig som kunde gå ut i T-shirt. Så skönt var det inte enligt mig men solglasögonen var på i alla fall.

Maken bjöd på lunch ute. Han slog på stort och bjöd på hans stora favorit, korv med bröd. Jag fick hjälp med vårblommorna och när det var så skönt i solen så tackade jag gärna ja till hans storslagna lunch.

Vissa av blommorna är i full blom. Vissa har också slagsida för de försökt hitta till ljuset i förrådet. Nu blir de kanske chockade av allt ljus de kommer få. Det blir fint även om det varit finare (och lättare) om altangolvet varit vårstädat först. Det får bli en annan dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Inga blommor av maken

Maken köper inte blommor åt mig. Jag kanske har fått blommor under en handfull gånger. Anledningen till att han inte köper blommor åt mig är för att han vet att jag blir mest nöjd om jag sköter själv.

Vilket oftast är medelhavsträd som behöver pysslas med på vintern. Det är han nog inte lika nöjd med. Han hjälper mig likafullt med glädje med mina träd. Det glädjer mig mer än att han kommer hem med tulpaner. Vilket han vet om.

Han vet också om att han glädjer mig med godsaker. Som i helgen när han pysslade med en av sina favoriter i hushållet så gav han mig biskvi. En av mina favoriter av kakor. Han pysslade om mig som första favorit sedan tog han hand om sin andra. Som är grillen.

Jag var nöjd med biskvin (även om mina egna är lite godare) och han var nöjd med sin grill. Maken vet hur han tar hand om mig. Han vet också hur han tar hand om grillen. Den är nu inbränd och grillades med igen efter minus och snö. Maken är nöjd över att våren är här.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken har varit sjuk

Det har inte varit allvarligt. Antagligen bihåleinflammation. Han får det ibland. Det är mer eller mindre hans förkylning. Denna gången har det gått lite upp och ner.

Han har haft feber några dagar. Inte alla i följd. Feberfrossa har han haft vissa nätter. Värst har varit hans huvudvärk. Han har tagit värktabletter som hjälpt med det värsta. Han har tagit maxdosen och haft koll på timmarna emellan. Varje dag har han fått härda ut tills nästa tablett.

Nu har det gått mer än en vecka. Så här länge har han inte haft problem med bihålorna tidigare. Igår sa han att om det inte är bättre imorgon så får jag nog gå till en läkare. Maken hatar att gå till vårdinstanser av något slag. Men han gör det om han behöver. Nu kanske han behöver.

När han kommit fram till det, att han kanske behöver, så säger han lite osäkert att det är ju ingen hjärntumör. För då hade inte värktabletterna hjälpt mot huvudvärken. Han har inte riktigt lärt sig än (eller så är det jag som borde lära mig), hur jag svarar på sådana kommentarer.

För jag svarar att värktabletterna kan ha en avsvällande effekt på tumören. Han står vid spisen och handen sjunker långsamt ner med sleven i grytan. Han tittar sorgset på mig och jag har allvarlig min… i två sekunder. Då inser han vad som hänt och att han inte har en hjärntumör.

Det är tur att maken ger mig glädje i livet även när jag inte orkar själv. Han bjuder på det också. Allt för min skull.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.