Jag vet inte varför men i år känns våren extra påtaglig. Jag känner hur jag behöver den. Oftast så får jag försöka påminna mig om att inte missa våren. Den är alltid så snabb. Likadant på hösten med färgskiftningarna innan vintern.
Men i år är inte våren alls långsam. Jag tar in allt och känner hur jag hinner med allt som händer i naturen. Det är ovanligt. Igår var vi ute på cykeltur och njöt av alla vitsippor som var överallt. Jag försökt fota i någon uppförsbacke men det blev inte så bra. Minnet är så mycket bättre, upphöjt med 1000 ungefär.
Förutom att både jag och minstingen fick njuta av vitsippor och musöronen på träden och kossorna som var ute på ett ställe, så fick vi en längre paus mitt i. Minstingen fick punktering. Naturligtvis på bakdäcket. Det är alltid på bakdäcket, men det gick bra.
Vi kom hem utan fler missöden och vi kunde försätta att njuta av vårens härliga närvaro. Vi lyckades dessutom att hålla en snitthastighet på 24,7 km/h. Det känns i kroppen idag och det var det värt.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.