Man tager vad man haver

Igår bytte jag bromsbelägg på min motorcykel. Jag har aldrig gjort det försynen någon gång ska vara den första. Jag hade hjälp med vad jag skulle göra av den anledningen.

Med kardan är det enkelt att ta bort bakhjulet.

Jag hade eventuellt klarat det med hjälp av en instruktionsvideo men när en instruktör fanns så kändes det som ett mycket bättre alternativ.

Nästa gång kommer jag klara det utan instruktör. Men hjälp kommer jag nog alltid behöva, i alla fall av hjälpmedel som till exempel en gasoltub. Man tager vad man haver och igår var det en gasoltub som fick hjälpa till att tynga ner bakhjulet så framhjulet var fritt.

Gasoltub som tyngd där bak

Tre par bromsbelägg byttes av mig. Känns skönt att lära sig nya saker och att kunna reda ut problem på sitt fordon. Nästa sak som behöver redas ut är tvätt av den. Det kan jag utan instruktioner eller instruktör.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Tio år på tio sekunder

Tänk att tiden försvinner så fort när man tittar bakåt. Det är bara sekunder så har åren gått. Om man blinkar för länge så har man missat det.

För tio år sedan fick jag min hängmatta i födelsedagspresent. Den kom levererad när det stormade (läs blåste) ute. Jag satte därför upp den inomhus för att få prova. Den fick mycket väl godkänt.

Jag för tio år sedan. I min

Nu tio år senare så har den fortfarande samma betyg. Den är precis lika skön OCH fin fortfarande. Tio år går fort och på somliga så syns det mer än andra. Varje sommar så tar jag bilder när jag gungar i min hängmatta.

Samma hängmatta fast utomhus år 2026. 10 år gammal

Jag lär göra det tills jag eller den ger upp. Älskar att ligga där och gunga. Jag hade gärna gjort det mer än vad jag gör. Men det är nog tur att jag inte gör det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Blomsterhavet växer fram

Min dahlior blir fler och fler som blommar. En del har precis börjat slå ut och en del är i sin fulla prakt. Jag älskar mitt blomsterhav.

Matador och cassis
En stor blomma och fler knoppar på en från svägerskan.

Tre stycken är från min svägerska. En av dessa är årets bästa med blomningen än så länge. Matador heter den.

Matador som är helröd.

Sedan har jag fyra som inte slagit ut alls. Någon har knoppar men flera är bara gröna. De står där andra blommar. Så förutsättningarna är bättre än för vissa. Men det har varit kallt, det har regnat dåligt och jag har inte gullat så mycket. Det är nog inte så konstigt. Jag får och är glad över de som blommar. Jag fullkomligt älskar vår altan och djungeln (som min syster säger om alla växterna där).

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Nu börjar det igen

Nu har säsongen startat. I alla fall för att fylla på med gubbarna. Jag har utökat med en snögubbe tills det är dags att plocka fram alla. Självklart är det en som jag egentligen inte behövde.

Jag kommer fylla på med fler, trots att jag inte behöver det. Den enda jag faktiskt behöver är årssnögubben från Goebel. Den har jag inte köpt än. Den kommer inte heller vara begagnad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Mysigt med ljuset

Men inte bara det utan även tanken bakom. Maken tänder min födelsedagspresent både på kvällen och morgonen. Den är alltså tänd även när det är ljust. Och det är väldigt mysigt.

Ljuset är mysigt när det är mörkt. Allt är släckt och jag kommer för att gå och lägga mig med Mumin och Snorkfröken lyser. Det är mysigt. För att han tänker så på mig att jag ska ha det bra.

Men också för att jag tänker på tanken som gjorde att han köpte den nattlampan till mig i födelsedagspresent. Att det symboliserar oss. Vår kärlek. Det lilla är också det stora. Vår kärlek.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Utflykt med fika

Ofta är det de små sakerna som gör livet extra bra. När det är sommar och sol och maken följer med på utflykt, det är livet. Och så lite fika på det.

Vi har haft som mål att göra turistsaker i våra hemtrakter i ganska många år nu. Vad passar inte bättre då än att åka till ett fik på landet och äta god rabarberkaka med grädde? Inget. Mycket god kaka och mycket bra sällskap med fantastisk sommarväder.

Nu blev det sylt

Aprikoserna har mognat färdigt. Jag har lärt mig att man ska plocka dem precis innan de ramlar till backen. Då är det minst skadedjur och för den delen inga fallskador på dem. Tvestjärtar tycker om att gå in via kvisten och äta upp inifrån.

Jag lyckades med att ta aprikoserna i rätt tid. En tvestjärt var på väg att försöka ta sig in. Hade jag väntat längre så kanske den lyckats. Nu vann jag.

Mitt lilla träd har gett mig 2 och ett halvt kilo aprikoser. Det är svårt att äta upp som färsk frukt innan den blir dålig. Även om jag har maken till hjälp. Eftersom aprikoser har blivit min favorit bland färska frukter så åt vi en hel del innan det blev sylt av resten.

Underbart gott med aprikoser från egna trädet.

När jag stod och skar alla aprikoserna till sylten så inser jag att jag kunde gjort inlagda aprikoser. Som jag gör med plommon. Det blir något jag får prova nästa år. Nu blev det 11 burkar sylt. Nästa år kanske det blir det och inlagda. Man kan ju drömma om inte annat.

Syltskörden

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

En bra indikation

Under de veckorna vi varit hemma sedan vår resa så har det inte regnat speciellt mycket. Jag har heller inte vattnat så mycket. En bra indikation på att jag vattnat för lite är fontänen på altanen.

Alldeles för lite vatten i kopparbaljan.

Vatten dunstar. Även ur min lilla vattenbalja med fontän. När vattennivån är nere på hälften så är det ett väldigt tydligt tecken på att jag inte vattnat tillräckligt. Jag fyller nämligen på den när jag vattnar med slangen.

Om det regnar mycket är också bra att kunna kolla den, för om vattnet fylls på eller är fullt hela tiden så har också krukorna fått tillräckligt. Om man inte leder vattnet så fylls det inte lika bra. Precis som i krukor.

Nu har jag fyllt på fontänen och gått igenom alla krukorna så de har fått rikligt med vatten. En del dahlior var i desperat behov kan jag avslöja. Nu är ordningen återställd.

Tillräckligt med vatten hos allt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Säkerhetshyvel

Jag har länge trimmat mina ben istället för att raka. Det blev så för jag tröttnade på dåliga rakhyvlar. Jag skar mig nästan alltid så då blev det att jag trimmade istället.

Nu när vi var i Frankrike så hade jag inte med trimmern. Kändes bara otympligt. När man trimmar så behövs det göras oftare. Vilket jag räknat ut och tänkte jag köper några engångshyvlar på plats. Så blev det inte. För minstingen sa att jag gärna fick låna hans hyvel. Som är en säkerhetshyvel. Han bytte blad och så kunde jag låna den till benen.

Så himla smidigt. Bara ett metallblad, inte en plastklump med 25 blad i. Överdriver lite, men 5 blad är det väl minst i rakhyvlar idag. Enkelt att byta, skruva av skaftet, lyft av och byt för att sedan bara skruva ihop.

Då jag upptäckte hur smidigt det var så skaffade jag en egen när vi kom hem. 300 kr  är väl värt investeringen för mina ben.

Min säkerhetshyvel i rosé med ställ.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. 

Snabba ryck

Jag trodde jag skulle kunna vara snabb nog. Men det var jag inte. Jag ställde mig i kö för att köpa biljetter. Det var presale en dag innan officiella biljettsläppet. Jag ställde mig i kön innan det öppnade.

Klockan 10.00 öppnade ”biljettluckan”. Jag fick köa ytterligare 3 min och 50 sekunder innan det blev min tur att köpa. På dessa minuter så hade alla de bästa sittplatserna tagit slut. För mig är det helt ofattbart att det kan ta slut så fort.

När jag köpte till Kent reunion så stod jag i kö drygt 90 minuter och då var stort sätt allt slut. Men det var ju ändå en och halv timma. Nu var det inte ens 4 minuter som folk hann tömma platserna på. Men jag fick tag på biljetter så inget synd om mig. Maken och jag ska på äventyr och det är viktigare än platserna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.