Månad: januari 2025

Man samlar på sig genom åren. Våra kablar har blivit fler och fler. Allt som kan vara bra att ha. Vilket är allt, särskilt med kablar. Igår kom minstingen och behövde lite olika kablar. Var av jag visste att vi hade en av dem han efterfrågade.

Det var ju bara det där med att våra kablar ynglat av sig genom åren. Till den grad att de svällt över i skåpet och börjat samlas i påsar. Minstingen bangade inte för uppdraget. Vi började gå igenom alla kablar och mycket riktigt, längst in fanns det han sökte.

Nu är alla gamla telefonuttag och sladdar, alla kablar till TV-antennuttagen, 5 av 9 scartkontakter, alla gamla mobilladdare och annat som vi inte riktigt visste vad det var är nu borta ur skåpet. Påsarna har istället blivit fyllda med det som ska till tippen.

Minstingen är nöjd för han har fått sin ljudkabel. Han tog två för att vara på den säkra sidan. Jag är nöjd för kabelhärvan är ingen härva längre. Och vi fick vårt armpass avklarat efter röjningen. Allt blev mycket bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår vattnades det inte bara inne utan även i förrådet. Lökarna är snart inga knoppar och skulle behöva komma ut i solen. Men det går ju inte, för det är inte februari ens. Snart kommer jag få ställa dem inne på fönsterbrädorna.

Inte nog med det, mitt lilla persikoträd har fullt med blommor. Där behövde jag pollinera. Mitt andra har knoppar. Aprikosen har inget på gång. Mitt limeträd är nära upphällningen. Fast det kan beror på att jag kommer ihåg att gulla lite för lite. Gulla = vattna. Men det är inte helt ut ur leken. Jag har inte gett upp hoppet. Den fick gull igår.

Mina olivträd tappar alltid massor av blad, så där är jag inte alls orolig. Fikonet har fikon på gång. Palmen verkar trivas i hörnet. Så allt som allt är det nog helt okej. Det är mina lökar som jag är orolig för. Även om jag inte har cancer längre i mina egna så verkar något skumt med dem jag har i jorden. Oroar mig mer över dem i jorden än dem på kroppen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon 

När man plockar bort julen lite i taget så kan det bli lite livshotande ibland. Utebelysningen var först upp och tändes när det var dags. Den är också den som plockas ner sist men har släckts när det skulle släckas.

Jag kan meddela att kartongerna har minskats på matbordet så vi har ett hörn att äta på. Men jag borde nog lagt ner tid på var jag skulle göra av stjärnan vi haft ute. Den satt ute i pergolan som julbelysning. Den fick flytta in när belysningen ute släcktes. För att den syns så tydligt även när den inte lyser.

Då kom problemet med att jag vägrar montera isär den. Det tog låååång tid att montera den. Men jag är osäker på om den kan ligga på spetsarna. Som är gjorda i hårdplast. Jag vet inte om det finns risk att de bryts sönder. Därför har jag hängt den på en krok inne. En dödlig krok kan man milt sagt påstå.

Den enda kroken som fanns var på toaletten. Om jag inte skulle hänga den på en ny krok eller plocka ner en taklampa. Att den hänger på toaletten i sig är väl inte speciellt dödligt. Att den hänger över toaletten och man kan spetsa ett öga när man ska spola är ett större problem. Eller när man tvättat händerna och lutar sig för att nå handduken. Tack och lov är alla våra ögon intakta (än så länge). Min panna däremot har en del piercad inslag. Kalles panna verkar inte blivit tilltygad, för jag har inte hört honom.

Får se om jag hinner komma på en lösning innan jag hör Kalle eller om ett öga ryker.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Minstingen och jag tränar fyra gånger i veckan. Det säger jag inte för att skryta. Det är ren överlevnad just nu. Men ett pass är mage och rygg som vi kör tillsammans. Efter det så åker han och simmar. Det gör han med en kompis. Inte heller för att skryta.

Det är simningen som är ämnet. När man återkommer för motionssim under en längre period så vet man ofta vilka andra som är där. Minstingen har nämnt en äldre man några gånger. Det är just åldern som gjort att han nämnt det och vi pratat om det. Om han simmat länge? och coolt att han ändå gör det varje vecka. Minst en gång, för att minstingen inte är där så kan ju mannen vara det.

Hur som helst, det en blev lång bakgrund. Igår så berättade minstingen att han pratat med denna man. Vet inte om det var i bastun eller bassängen men jag gissar på det första. Mannen har simmat i 60 år. I 60 ÅR! DET är något att skryta om.

Jag vet inte vad jag kommer ha att skryta om. Att cykla upp för en alptopp som är en del i Tour de France är inget att skryta om när man gjort det en gång. Att cykla det varje år i 60 år, det vore något att skryta om. Dock så blir det nog svårt att hinna med nu. Jag vet inte, jag tror jag skulle vilja ha något att skryta om när jag är gammal. Även om det var något litet. Skulle du vilja det? Har du något redan nu?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Passar alla symaskinsnålar till alla symaskiner? Jag har ärvt mormors gamla symaskin. Ja, mamma har haft den emellan. Tveksam till att mamma använde den speciellt många gånger.

Jag använde den dock flitigt när mormor var i livet. Både till skolprojekt och egna. En toppenbra maskin. Igår kom jag på att jag tagit sönder tre nålar och har nog inga fler. Jag ska inte sy något så ingen panik. Det är bara det där med minnet, för när de två sista gick sönder (vid samma tillfälle) så tänkte jag ordna det direkt. Jag sparade till och med de trasiga nålarna för att kunna jämföra.

Inte nog med att jag glömmer, Jag vet heller ingen som säljer i stan. Vet du någon får du gärna tipsa. När jag letar online så finns det 80, 90, 100, 110 och så vidare. 80 verkar vanligast. Vad det innebär är jag inte säker på, men tror det är tjockleken på nålen.

Det jag är mest osäker på är om fästet skiljer på de olika nålarna. Jag har bara letat efter nålar, jag inser nu att jag skulle ju kunna söka på vad som skiljer åt i fästen online. Fast du kanske hinner före min sökning i frågan. Jag har fått hjälp så många gånger förut, vilket jag är tacksam för.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår behövdes det verkligen tvättas. Jag ligger efter på den punkten som alla andra. Men igår behövde vi nya handdukar. Dumt att byta ut mot andra smutsiga.

Det största problemet var ju att några nötknäppare hade tagit över tvättstugan. Det insåg jag smärtsamt när jag skulle ta hand om handdukarna. Följande hände:

Jag tog upp alla tomma kartonger till övrigt julpynt och jag ställde in Nötknäpparna där de tomma kartongerna stod. Nu är hela matbordet istället belamrat med tomkartonger. Vilket jag snart kommer inse är ett problem vid frukost och alla andra måltider som ska ätas idag.

Men jag löste problemet med tvätten. Det blev till och med lakan tvättade. Jag är nöjd med gårdagens insats. Två tvättmaskiner körda samt flytt av kartonger och nötknäppare.

Nu får vi se hur många dagar som vi äter med tallriken i knät? För orken lär inte finnas för att fylla alla tomma kartonger idag. Målet är minst en. Då är det bara 10-15 dagars måltider i knät.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.