Vi har alla förväntningar på allt egentligen. Förväntningarna gör att vi agerar på olika sätt. Ibland reagerar vi också. Men förväntningar finns och vi vet om att de finns. För äldsta sonen är det svårare att agera på än för någon utan autism.
Fast ibland så blir det svårt för vem som helst. Vad är normen? Hur ska man göra? Vad kommer någon annan att tycka? Allt kan göra att man tappar det då och då.
Jag lever livet genom mina förväntningar på växter just nu. Det är lättare att hantera än förväntningarna från människor. Mina växter har inga förväntningar men om jag inte gör som jag ska så dör de en efter en. Lite som en förväntning kan påverka dig.
Du tror att någon ska göra något för dig men så sker inte det. Till slut har tilltron försvunnit. Då är det slut. Det är viktigt att prata om vilka förväntningar som finns och hur man tänker handskas med dem.
Äldsta sonen ger mig vägledning i det hela tiden. Som att en läkartid ändras och läggs på en dag när det är svårt för sonen. Är förväntningen då att han bara ska acceptera eller är det rimligt att han säger att det är svårt? Ja, förväntningar kan vara kluriga.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
