Jag är inte nöjd med mina lakan. De lakan jag har varit nöjd med börjar bli utslitna. Vilket kanske inte är så konstigt. Vissa är sedan innan mitt giftermål med maken och några i samband med att vi träffades. Så när lakanen är 20 år eller äldre så är det rimligt att de börjar ge upp.
Jag har skaffat några nya lakan. Och än så länge har jag inte hittat något som jag är nöjd med. Det vanligaste problemet är att de vrider sig och är helt omöjliga att mangla. Men det är också att täcket inte ligger kvar i påslakanet. Jag vill gärna kunna köpa bara påslakan, då vi har stora kuddar och ändå måste köpa andra.
Har du något bra tips på sköna lakan? Påslakan 150×200/210, kuvertlakan 210×210 samt örngott 60×80. De absolut bästa lakanen jag har haft har varit från IKEA. Frågan är om det fortfarande gäller? Det är många år sedan så mycket kan ha hänt på vägen.
Det är väldigt lyxigt att ha minstingen boende hemma med jämna mellanrum. Först och främst för att vi ses mer. Sedan för att vi tränar tillsammans. Han kan peppa och stötta. Även om det ibland leder till besök på toaletten, ha, ha.
Men mest är det lyxigt för att vi äter middag tillsammans. Det är så självklart att vi ska det även för honom vilket känns bra för mammahjärtat. Dessutom står han för matlagning och allt runt ikring minst en gång vid varje tillfälle han har jouren.
Denna gången blev det en väldigt god asiatisk gryta. Den var stark och god. Nästa gång kanske det blir hemgjorda dumplings. Jag kan avslöja att det fungerade fint med färdiga från affären med. Det är kul att få prova saker som vi själva inte tänker på.
Minstingens middag till oss.
Om du vill prova det själv så är det ett recept av Jennie Walldén. Receptet finns på köket.se
Igår var maken och jag på äventyr. Vi firar kärleken tillsammans. I 20 år har vi visat vår kärlek. Vi har haft kärleken längre men utan att anamma den. Vi var båda rädda och brända från tidigare.
Just därför är vi extra glada att vi har varandra. Vi tar hand om varandra och vår kärlek. Igår blev det extra med lyx i Taberg. Där serverades afternoon tea. Det var fullsatt och ändå familjärt. Maten var jättegod. Sconesen var nog det bästa tillsammans med den hemgjorda äppelmarmeladen.
Jag har inga bra bilder. En på delar av kakbuffén som hamnade i min mage. Jag har många bra bilder i minnet. Vilket är det viktigaste och att vi var där tillsammans.
Dagens ord: Löcker. Jag är läcker precis som buffén
Årets snögubbar (och lite till) har kommit. Nu är det dags att börja bygga mitt snölandskap. I år blir det två snölandskap i källaren. Eftersom vi har en ny (som vi fick av kära syster) soffa.
Några av det som är lite till, fick stanna framme. Jag kollar allt vid leverans för att säkerställa att allt är helt och rätt. Då blev husen kvar på hyllan. Men det andra får vänta på att snö och annat fixas innan resten ställs upp.
Vad gör man när benpasset inte blev av. Jag och minstingen hade en plan om att vi skulle styrketränat igår. Trots att vi hade en timma extra så blev det inte så. Vi kände oss båda i behov av att ta det lite lugnt.
Ja, vad gör man då? Jag gjorde en kaka. Det kändes mycket bra då jag inte bakar så ofta längre. Jag hade och hasselnötskräm från Kung markatta som behövde användas. Den blev tyvärr bara godkänd. Kanske den är bättre idag. Den skulle avsvalnas i kylen. Kanske den blivit lite mindre smulig idag.
Jag slog också in några julklappar. Det mesta slår jag in i mina återanvändbara påsar, men en del ska lämnas innan jul då passade jag på att använda av julpappret. Resten av dagen var i viloställning.
Jag är lite långsam i kolan just nu. Äldsta sonen vet om mina sömnsvårigheter och att jag är instabil. Ändå var det lite för mycket när vi tränade. Det är det roliga i berättelsen. Att han, och ibland minstingen, tränar tillsammans en dag i veckan.
Nu har jag träning med bägge sönerna vilket är väldigt kul. Åter till vad jag började med. Äldsta och jag tränade styrketräning. När jag ska göra bänkpress så går det tungt. Jag klarar bara 4 repetitioner. Jag tycker det är konstigt och säger till sonen att jag har ökat men inte så mycket.
Han frågar vad jag hade innan. Jag svarar och han säger snabbt, ja, då är det väl inte så konstigt. Istället för två kilo så har du ökat åtta kilo. Okej, då tog vi bort lite och han fick dubbelkolla att det blev två kilo. Sedan gick det bra alla seten och de sista repetionerna var tunga. Bra så.
Han stannar på mat och jag svarar hejkon bejcon på något han frågar. Maken hjälper till och svarar rätt på frågan. Jag skrattar litegrann och frågar om jag svarade fel? Ja, det gjorde du. Är du trött blev motfrågan.
Ja, det har varit några jobbiga veckor. Jag har själv märkt att det har blivit sämre med mig men när sonen så påtagligt frågar mig, så kanske det är lite för mycket. Jag borde kanske försöka att tänka på hur jag spenderar min tid lite mer ett tag framåt.
Jag har lyckats bli klar med allt på utsidan så nu är nästa jul som ska fixas med ute. Regntunnan är kvar men den säger maken att han ska fixa. Han tror att jag bara kommer öppna kranen fullt och att det blir sankmark runt tunnan.
Alla kopplingar är borta från vattenslangar samt vattenutkastet. Två slangar är kvar hela året för de är fastsatta. Men resten tas in. Vilket jag gjorde igår.
Jag har inte tömt lilla vattenpölen. Fontänen är borta men vattnet är kvar. Anledningen är att jag hoppas att den håller eftersom den är nedgrävd. Om den inte gör det så vet jag att den måste tömmas i framtiden. Baljan kostar en hundring så jag tycker det är värt att testa.
Julslingorna är alltså nästa steg utomhus. Det kommer bli bra det här.
Äldsta sonen praktiserar på Elgiganten. Han är på lagret samt service. Han träffar inte väldigt många kunder men det händer. Mest med att ta emot ärenden från kunder angående service eller något datorrelaterat. Ibland lämnar han också ut varor. De större sakerna som lämnas ut direkt från lagret.
Han vill ju gärna veta vad som ska ske på en dag. om han är förvarnad så brukar det aldrig vara några problem. Med mig är han ganska trygg med pappa eller lillebror är det lite mindre. Han var extra nöjd med mig just för att han kan behöva lämna ut saker som beställs. Vi har inte samma efternamn. Vilket innebar att ingen av kollegorna skulle veta att vi var mor och son även om jag skulle köpa något som behövde lämnas ut.
Nu är det ju så att hans mamma är som hon är. Så när vår diskmaskin går sönder och hennes make hittar en för bra pris så köper vi den. Problemet för min son är att han fick ingen förvarning. Ännu värre jag har lånat en bil för att smidigt få hem den så det är snabba ryck.
Om jag bara hade skött mig och inte avslöjat vem jag var så hade allt varit toppen. Nu var det bara så att jag visste inte om vi skulle få in maskinen hemma så jag var tvungen att fråga sonen på jobbet. Alltså, jag avslöjar vem jag är. Jag sa också att sonen skulle bli arg över att jag gjorde det. Jag sa också att han inte visste något alls om att jag skulle dyka upp.
Han blev mycket riktigt arg. Han hanterade det jättebra och bekräftade bara att han var arg. Han kunde också släppa det lite när jag förklarade varför jag behövde prata med honom på jobbet.
Det är synd om honom ibland stackarn. Han tror att allt är frid och fröjd och så ställer jag till det. Nu fick han öva på ett scenario som han inte alls hade kunnat förutspå. Vilket han fixade galant.
Dagens ord: Förberedd. Jag är ofta förberedd och förbereder andra.
Maken sa häromdagen att han börjar uppskatta mina ryck. Innan kunde han bli stressad och känna att allt går för fort. Han vill gärna tänka och vara helt säker på att allt blir som det är tänkt.
Den gången när jag gick upp på stegen med takbalken så var han väldigt stressad. Det är många år sedan det hände. Han höll på att bygga carporten. Minstingen och vi två makar hjälptes åt att bära fram balken. Sedan skulle den upp och maken började med talja och sedan kranbil, i sina tankar som han delade med oss. Jag tröttnade och tog ena änden och lyfte upp balken.
Idag uppskattar han alltså mina ryck. Kanske inte lyfta balkar-ryck men ryck som att skräp ska slängas. Han behöver tänka få med. Trots att det innebär matematiska uträkningar för att ingen ska dö i ett fall. Han behöver tänka för att det är rätt saker som blir slängda och i rätt ordning på rätt plats. Medan jag bara gör.
Han sa det så fint också. Att vi växer tillsammans och lär oss av varandra och ger lika mycket som vi får. Jag började tänka på att vi växer som träd. Vi har en stabil stam som vi delar helt och fullt men sedan har vi också grenar. En liten egen del som vi har för oss själva. Men som vi kan se från stammen eller en annan gren. Och hela tiden blir vi starkare och starkare.
Vi lär oss att se varandras styrkor och tar hjälp av den styrkan för att lindra vår egna rädsla. Jag är evigt tacksam att jag hittat min själsfrände att växa mig stark tillsammans med. Han bär mig när jag är svag och vice versa. Men vi låter också oss att växa själva. Vi har våra grenar som gör oss bättre även tillsammans.
Första gången maken gick vilse så skrattade jag gott. Förra året så öppnade en Jula hos oss. Maken kan åka dit för att bara kolla lite om han är i det området i andra ärenden. Fast mest blir det att han går runt och kollar allt utbud när han faktiskt behöver något där.
Han kommer hem och säger att han gått vilse på Jula. Jag kunde för mitt liv inte förstå hur han kunde gå vilse på JULA. Flera gånger har vi varit där tillsammans och jag har fnissat varje gång över att han kan gå vilse där inne.
Igår var jag ensam på Jula. Jag behövde ett grenuttag som kan vara utomhus. På Jula fanns ett perfekt som inte var så långt och med tre uttag. Jag åker dit på dagen och får åka ensam för maken jobbar.
Jag hittade väldigt fort vad jag skulle ha. Gick mot utgången och rätt som det var dök det upp en julavdelning. Självklart måste jag kolla in alla julsaker. Jag har ingen brådska och strosar bland julsakerna. När jag är klar så fortsätter jag mot utgången.
Eller jag var helt säker på att jag fortsatte mot utgången. Jag kan avslöja att jag gick vilse på Jula. Jag gick runt, runt utan att veta var jag va. Jag fattade ingenting. Till slut så hittar jag tillbaka till början där jag känner igen mig och får gå igenom allt en gång till.
Förbi grenuttagen, förbi julen (UTAN att titta) och vidare mot utgången. Jag hittade ut! Jag köpte också bara uttaget trots distraktionen.
Jag får dock sluta fnissa åt maken när vi är där tillsammans. För han blir ju distraherad av allt utom julen på Jula. Inte så konstigt att han inte vet vilket håll vi ska gå åt. Om det finns en julavdelning och vi går tillsammans så får maken ha koll på vägen just där medan jag leder oss igenom resten av butiken. För det gick visst att gå vilse på Jula. Bara det finns något som distraherar dig tillräckligt mycket.
Dagens ord: Skratt. Skrattar bäst som skrattar sist. Det var inte jag.
