Marianne är inte min favorit. Men maken älskar Marianne. Och det är karamellerna jag menar. Jag har aldrig tyckt om Marianne. Jag har tagit någon för att vara snäll men jag skulle aldrig göra det för att vara snäll mot maken.
Även om han försöker. Han mår inte så bra för tillfället. Han har magsår och håller på att trappa ner på medicinen. Man får max ta den i ett halvår. Magsåret gör att han har svårt att äta men någon Marianne då och då slinker ner. När han då har lite ork så försöker han att lura på mig en.
Igår kom det fram en sur marmeladgodis. Den gillar ingen av oss. Den är bara skum i konsistensen och väldigt konstig på alla sätt. Den försökte han få mig att äta upp flera gånger. Han tyckte att om den låg i ett Marianne-papper så blev jag nog mer lockad.
Det blev jag inte. Jag sa att om han försökte ge den till mig så skulle jag kasta den i hans öga. Då den är surströsslad skulle det nog inte vara så skönt. Han började bli tveksam på att försöka men sedan ändrade han sig till att jag skulle nog inte våga och fortsatte. I alla fall ett tag till. OM någon vill ha den så finns fortfarande kvar i pappret här.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.