Fisk och vad man kan äta

Äldsta sonen har aldrig ätit fisk. Han har alltid velat ha maten uppdelad. Alla delar seprarerade från varandra. Han vill nästan aldrig ha sås. Och om han vill ha sås så är den ofta tjockare och han kan dippa i den. På sina villkor.

När han började skolan så talade jag om att han äter inte fisk. Det var knorr och knirr från skolan. Alla barn lär sig att äta det vi äter. Ge det tid och han kommer börja äta fisk. Grejen är att vi åt fisk även om sonen inte gjorde det. Helst ville han inte att vi åt det heller för han klarar inte lukten. Lukten och konsistens. Det är de stora problemen med fisk. Vi löste det ofta så att vi åt fisk när han inte var med. För att bespara honom obehaget. Om vi åt det när han var i skolan så fick vi veta det när han kom hem. För han kände lukten.

Vi kämpade på med skolan. I alla år.

När han gick i trean så kom sonen hem och var jättehungrig. Det var fisk i skolan den dagen. Jag frågade honom vad han fått istället. För det var avtalat att han skulle inte äta fisk utan ha specialkost de dagarna.

Han svar gör mig lika arg idag som när det hände. Hans lärare hade tvingat honom att äta fisk. Inte mycket men lite. För om han inte åt så kunde han ju inte veta att han inte tyckte om det. Hans lärare sa att han inte fick lämna matsalen förrän han ätit upp. Sonen satt länge i matsalen. Flera lektioner. Till slut så åt sonen upp fisken som var som en femkrona. Frågade om han fick gå och det fick han. Då gick han raka vägen in på toaletten och kräktes.

Vansinnig hör jag av mig till läraren. Som skruvar på sig och säger att det var ju en jätteliten bit. Jag tänkte att det är bra om han fick lära sig att äta fisk. Han kommer ju inte kunna gå genom hela livet och inte äta fisk. Fisk är ju så nyttigt. Alla barn har ju ett motstånd mot fisk, men om de bara smakar så brukar det gå bra.

Det var sista gången på den skolan som han åt fisk.

Tyvärr kan jag inte säga att det var sista gången han åt fisk under alla sina år i skolan.

När han började på mellanstadiet och en ny skola, så tog vi det ett varv till. I början var allt frid och fröjd. Sonen skulle bli så väl omhändertagen. De var så vana med barn som hade någon form av svårighet. De kunde allt i hela världen. De kunde minsann barn av alla sorter. De hade minsann jobbat med barn i merän tjugofem år.

Ändå sitter jag där en dag på ett av alla dem där möten och får tillsagt till mig att sonen måste äta fisk. Att de kan inte ge honom specialbehandling bara för att vi säger det. Och när hon (specialagent = specialpedagogen) gick i skolan så behövde hon minsann läkarintyg för att få vegetariskt kost. Mitt svar var blixtsnabbt: Är det ett läkarintyg du vill ha? För om så är fallet så ordnar jag ett läkarintyg som säger att sonen är allergisk mot fisk. För det är han. Bara inte på det traditionella sättet.

Efter det så blev det ingen mer fisk för sonen på skolan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det har blivit lite ändringar

När jag började med att anlägga trädgård så fanns ingen plan. Eller planen var att göra en rabatt. En rabatt så att jag kunde plantera min fina hortensia som jag fått. Den som var som lila i färgen. Den lever men inga knoppar på den ännu. Men då ”min” expert inte trodde den skulle överleva vintern så är jag glad bara av att den lever. Nöjd så långt.

Sedan har ju allt gått väldigt fort. Min terapi fanns i trädgården. Jag har gjort både det ena och andra där. Flera platser för blommor. Både i krukor, badkar och fler traditionella rabatter. Lite japanska variant med flera olika områden i trädgården. Att man går från det ena stället till det andra.

Från att det skulle vara en (asfaltera hela tomten) rabatt för min hortensia så har det blivit stora stenar och annat som har plats hos oss. Maken har byggt en altan åt minstingen som också har växter och grönt både runt och på sig. Det blir mer och mer. Samt jag flyttar och ändrar bland de platser jag redan har gjort.

Det är roligt att se hur allt växer ihop men ändå harmoniserar. En sak som inte växte ihop var min japanska lönn. Jag ville ha som ett hav av stenar. Både för att använda alla stenar som grävts upp när rabatterna gjorts. Men också för att insekter ska ha någonstans att bo. Spindlar tycker om det, minst sagt. Jag tycker inte om (hatar är ett starkt ord men så är det) spindlar. Det är verkligen en jobbig process att flytta en stenhög. Det är nu gjort. En gång till.

Så här såg mitt stenfall ut först.

Det blev mest en rakt stenmur. Som inte var en mur utan bara en stenfåra. Inget bra. Nu har jag flyttat ut lite och fyllt på med sten. Nu känns det som att jag har kommit någonstans. Nu är det mer som om stenarna forsar fram och stannar upp som i en damm. Jag vet inte men jag tycker om det mer nu än innan.

Så här ser mitt stenfall ut nu.
Nu i en annan vinkel.

Jag vet inte vad som kommer hända med trädgården i framtiden. Det jag vet är att jag trivs väldigt bra i den nu. Jag ändrar lite här och var och är nöjd med att jag har en trädgård att vara i. Jag har beställt en magnolia till nästa år. Så förändringar kommer. Fråga är snarare hur många och när. Inte om. Från att vara en lantflicka uppvuxen på landet med asfalt i blodet så har det blivit folk av mig med.

Mamma har alltid skrattat åt att jag inte älskar insekter och andra kryp eller äckliga saker. Då jag är uppvuxen med allt det. Jag blev född i en storstadskropp som nu har blivit lite lantlig. Inte fullfjädrad lantis men en bit på väg, eller i alla fall en trädgårdsmästare som måste ta livet av sniglar. Trots att jag inte älskar dem. Mamma är glad och lycklig över att lantisprocessen är påbörjad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon

Trädgården har lidit

Igår fick den lite uppmärksamhet. Jag har haft annat att göra så jag har inte hunnit. Jag behöver ju också vila ibland. Nu ska jag vila hela helgen. Igår var det inte så mycket vila. För tvätten kallade och trädgården.

Jag hade kläder att ha på mig. Jag kan låta bli att tvätta flera veckor skulle jag tro nu när alla mammas kläder flyttat hem till mig. Det har varit väldigt praktiskt dessa åren att mamma och jag har samma storlek. Då jag har handlat hennes kläder så har jag bara provat dem. Om de passade mig så var det lugnt till mamma. Om jag skulle låta bli att tvätta behöver jag använda lite finklänningar. Sådan som mamma haft till bröllop och annat. Men kläder skulle jag ha.

Det är värre för maken och minstingen. Minstingen har det värst. Han har inte köpt nya kläder på många år. Han växer inte ur kläderna längre men han sliter på dem. Han skulle aldrig klaga. Han sätter på sig de skjortsen som inte ligger i tvätten. Och när de är tvättade så byter han. Igår blev det tvättat och vi alla har kläder att ha på oss.

Framför allt så blev trädgården glad. Den blev inte tvättad men ansad. Det blev också lite fina blommor i mina nya fyndade plåtbaljor. Jag har också mätt ut hur stort växthus som kan införskaffas. Det blir inget i år för det kostar för mycket. Jag tycker dock att man ska ha något att längta efter och kunna planera efter.

Sten till vänster och stenarna till höger är så stort växthus vi kan ha.

Det frodas verkligen i trädgården nu. Jag klippte ner kantnepetan. Jag hoppas på att den kommer igen innan säsongen är slut. Sedan tog jag bort så mycket gula blad jag kunde på kaprifolen. Om någon kan komma med ett bra tipps på klätterväxt som kan vara där istället så vore jag glad. Kaprifolen hade en blomma förra året. Resten tog bladlössen och något annat som gör den gul. I år har den inte haft en enda blomma och ser anskrämlig ut. Tunnorna samt krukan bredvid ser bättre ut.

Palettbladen stormtrivs. Allt ser bra ut. Jag hoppas att alunroten ska överleva vintern i kruka.

Jag har fått flera pelargoner. Dessa hamnade en i av plåtbaljorna. Jag skaffade nya dahlior och planterade i den stora. Jag top upp ett av mammas gräs och satt i den sista. Den första har jag haft sedan förra året. Den som har stränga i sig. Fyra totalt nu. Jag är mycket nöjd. Jag fullkomligt älskar dahlior.

Mina plåtbaljor. Nya och en gammal.

Allt väller över i min första rabatt. Hortensian har tagit sig bra. Inga knoppar men jag har inte gett upp hoppet om den än. Allt lever och frodas bra. Det är bara en månad sedan jag planterade smällspirean. Då grädde jag ett stort hål och satte ner. När man gräver hål så tog jag bort allt runt och på. Så klart. Nu har revsugan och fetbladiga växt över allt. Syns ingen jord alls från mitt grävande. Snart så slår stockrosorna samt rudbeckian ut. Längtar.

Min första rabatt som nu har fler kompisar i trädgården.

Luftlöken som satt på baksidan och i badkaret fick göra tomaten sällskap. Tomaten fick jag med pelargonerna. Luftlöken får en soligare plats och tomaten får sällskap. Win-win hoppas jag.

Ännu en plåtlåda men inte likadan. Återbruk är bra.

Jag gjorde också ett stort impulsköp. Eftersom jag fått ett olivträd så måste jag hitta en lösning på vinterplats. Då tänkte jag när jag såg citronträdet att jag kan likväl hitta plats till ytterligare en växt. Nu har olivträdet en kompis. Ett citronträd. Med två ganska stora citroner på. Gröna men på gång. Samt en massa kart. Hoppas att det hinner bli moget innan hösten kommer med kylan.

Impulsköpet.
Kompisen olivträdet. Med oliver på.

Gillar mina blommor på altanen. Även om de inte är nya så måste jag visa upp dem. Min seriedahlia har massor av knoppar och många blommor. Jag har blommor på andra altanen också. Inte lika många. Dock skulle det blivit lite mer blommor igår. Men det kom ett impulsköp emellan. Nästa vecka kanske det blir lite mer blommande fägring på den altanen.

Mina fina blommor på altanen.

De klematisarna som inte har gett livet till blommar nu. Jag har tre till som inte blommar än. varav två är från mamma. Alla är olika sorter. Jag vet inte vilka det kommer bli från mamma. De har inte slagit ut så det ska bli spännande. Jag hoppas bara att de inte dör innan. De har knoppar så chansen finns. Luftlöken lockar humlor vilket gör mig glad. Många bilder idag. Eftersom jag mest har ansat och planterat några krukor så var det lätt att ta kort igår.

Denna är bland de första klematisarna hos mig.
Nyhet för i år.
Den har jag haft länge.
Ny förra året. Då blev det aldrig några blommor. Så första året jag får se den. Mycket fin.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tomten har flyttat

I veckan så har vi gått igenom mammas saker. Ett steg i taget så fortsätter mamma att leva vidare hos oss. Nu har också en del av mammas saker flyttat hem till oss barn. Det mesta är kvar där hon bodde. Och kommer finnas kvar där, förhoppningsvis, lång tid framöver. I två dagar så har vi tittat på saker och dokumenterat och delat upp.

En tuff process. Men också många roliga minnen som kommer fram. Minnen från olika håll och som är olika för oss alla. Man kommer ihåg olika saker. Man har olika minnen som hänger med och betyder olika saker för oss. Som när vi plockade fram min mormors kaffeservis. En av dem. Mormor hade många och några fanns hos mamma. Men en var i mitt minne som jag fick berätta om. Servisen som nog aldrig har använts men som mormor själv har målat med olika blommotiv. På kopp och på fat.

Mamma hade sparat den för att mormor hade målat den. Mamma drack aldrig kaffe ur kopp. Mamma drack ur mugg. Hennes gäster drack således och kaffe ur mugg. Men serviserna var kvar. För det det finns ett minne i. Nu har servisen flyttat hit. Vi kom fram till att den kommer plockas fram ur ett skåp av en annan generation och då kan det vara så att den är bortglömd. Det roliga med mormors målande är att mormor målade inte. Ändå finns en kaffeservis med mormors målade blommor och varje del är signerade.

Ett annat roligt minne. Vi letade efter två iläggs-skivor. Eller min bror och mammas sambo gick ut på boden och letade efter de två iläggs-skivorna som finns till teak-bordet. Bordet som mamma hade på boendet. Bordet som vi barn hade som pingisbord när vi var små. Bordet som var vårt matsalsbord när vi bodde i Göteborgstrakterna. Det bordet finns det två skivor till. Dessa ska finnas på boden. De kommer tillbaka och berättar att det finns inga skivor till bordet. Det är helt säkert. Tre toaletter finns det däremot.

Innan vi ska åka sista dagen så säger jag att jag borde gå ut och kolla. Det är ju ändå inte jag som varit ute och tittat efter det. Mammas sambo skrattar och säger att det var så många gånger som han var och letade efter saker, vad som helst, och det fanns inget. Mamma går och kollar och där finns grejen som letades efter. Ja, så blir det kanske nu också säger jag. Min bror önskar mig lycka till. Det finns en miljard saker på boden, typ.

Vi går tillsammans ut för att åka. Jag går in på boden med syster och mammas sambo. Vi kollar runt lite och ser inga skivor. När de andra går ut så vänder jag mig om och säger där är ju skivorna. Min syster som då står på trappan ropar till brorsan att skivorna är där inne. Mammas sambo tror det är ett skämt. Brorsan förstår och bara ler. Sedan kommer mammas sambo in och bara skrattar när han ser skivorna. Fint instoppade bakom längdskidorna och snowracer står två stycken iläggs-skivor.

Vi har skapat ett minne tillsammans. Ett minne som hade blivit likadant om mamma varit med. Hon hade hittat dem. Hennes andetag och minne lever vidare. Det finns så många minnen. En sak som nu har flyttat är tomten. Tomten som är från mormor och morfar från början. Gammal som gatan och med en del skador på lyktan. Den tomten har nu flyttat till bror. Den tomten har antagligen gett honom tomtar på loftet när jag med viktig röst (hundra gånger) talade om att denna tomten måste han vara rädd om. Denna tomten måste han ta hand om. Denna tomten måste förvaras säkert och inte gå sönder. Villkor för att tomten ska få flytta.

Tomten kom hem säkert.

När de var hemma som kom denna bilden. Med texten att tomten kommit hem säkert och hade varit säker på hela resan. Tomten kommer nu bo vidare hos bror med familj. Det verkar som att han kommer vara trygg och jag kan andas ut.

Det har varit några tuffa dagar Men nu är det gjort. Mamma har flyttat hem i vissa delar till oss. Det mesta av mamma bor kvar. Mamma lever i oss, med oss i våra andetag. Vår sekund pågår och den kommer ta slut för oss också. Då fortsätter den genom våra barn. Det är så livet är. Sekunden fortsätter hos nästa generation.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Fotboll

Igår var det fotboll mellan Italien och Spanien. Maken ville gärna se denna matchen och det fick han gärna. Vi satt ute på altanen och hade det trevligt med min syster. Jag och minstingen. Eller vi satt alla på altanen från början. Maken hade grillat och vi åt god mat tillsammans. Det var varmt och skönt.

Sedan går maken in en kvart innan. Då är disken avklarad och allt är klart. Syster jag och minstingen sitter kvar lite på altanen. Alla dynor är framme men det brukar vara jag som plockar bort dessa. Jag är inte så intresserad av att se på fotboll. Jag vet inte ens vilken match det var i EM. Jag tror det var semifinal. Men jag vet inte.

Maken går in och maken kommer ut igen. Nu ska dynorna in. Jag säger att jag kan ta in dynorna. Maken:Fast det ska börja regna så jag kan hjälpa till. Jag: Det regnar inte än, jag hinner det. Maken: Fast det är bättre om vi hjälps åt. Nu förstår jag att maken gärna har sällskap när han ser på matchen. Min syster har sagt att hon gärna kommer och kollar.

Dynorna åker in. Maken är nöjd. Jag, syster och minstingen avslutar vårt samtal på altanen (utan dynor) och går sedan in. Då är det några minuter över från att matchen har börjat. Maken sitter inte framför TV. Han ord så fort vi stuckit näsan innanför dörren, det blir ingen fotboll. Vi har ingen vanlig TV. Vi streamar SVT-play, TV4-play och Disney+. Det enda vi har köpt är Disney+. Eller ja, vi betalar skatt som alla andra och betalar för SVT.

Denna matchen visas på TV4. Men inte TV4-play. Den visas på Cmore som har TV4:s kanaler via steamingen utan reklam. Och då fotbollsmatcher och annat som TV4 tycker att man måste betala för att ha. Maken skulle inte få se någon fotboll. Trodde han. Min syster meddelade glatt att hon hade Cmore och använde gärna det när hon var här. Maken var snabbt ner till TV med min syster.

Jag kom inte ner lika fort. Jag fick med lite tvätt och dricka på vägen. Jag sitter i soffanmed maken och myser. Även om jag inte fick röra honom för han var för varm. Jag satt och frös ute och ville gärna värma mig. Han var för varm. Vilket jag visste, så filen fick värma mig istället. Vi hade bara 26 grader igår på dagen. Det är lagom varmt. På kvällen är det inte 26 grader. Då fryser jag. Inte maken.

Maken fick sällskap framför TV:n

Jag höll mest på med telefonen under matchen. Maken och syster följde med noga. I Pausen så diskuterades det ivrigt. Jag höll på med telefonen. Det var några offside efter pausen. Jag försökte mig på att fråga (för miljonte gången i livet) hur en offside blir. Vad är reglerna. Jag kommer få fråga en miljonte första gång på nästa match för jag fattar ändå inte. Jag kom fram till att jag ska aldrig bli fotbollsdomare. Maken undrar pm jag hade haft planer på det?

Italien vann. På straffar. Spanien tog första straffen. Spaniens straffläggare missar första straffen. 0-0 i straffar. Det är först i fjärde straffen som Italiens målvakt tar straffen och Spaniens målvakt missar att ta den. På femte straffen avgjordes det. Italien sätter och Spanien är ute innan deras sista spark.

Maken är nöjd. Han tycker Italien har spelat bättre under EM. Jag är nöjd för matchen är slut. Om jag ska välja mellan dessa två så var Italien den jag tyckte kunde vinna. Men det spelar mig ingen roll. När vi gick och la oss, då hade det regnat. I alla fall så mycket så det var synbart på altanen. Tur vi hann få in dynorna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

På tal om att tänka på vad man äter

Matsvinnet är bland det största problemet vad gäller vår konsumtion av mat. På restauranger som serverar buffé så står det ofta igår fick vi slänga x antal liter mat. Det hade räckt till x antal portioner till. Ofta, väldigt ofta så är det väldigt många portioner som det skulle räcka till om vi inte hade slängt maten. Ofta tresiffrigt tal. Varför tar vi så mycket mat?

Jag fick lära mig när jag var lite att det du lägger upp på tallriken, det åter du också upp. Det sitter väldigt djupt hos mig. Även om mitt svar till mamma när hon sa att jag skulle tänka på de fattiga barnen i andra länder som inte kunde äta sig mätta: Skicka min mat dit då! De gånger jag inte åt upp allt. Det är svårt att skicka redan tillagad mat. Kylprocesser som måste följas. Annat också. Vilket innebär att om jag i Sverige inte äter upp min mat så påverkar det över hela världen.

Är det buffé och du är osäker på någon rätt så tar man så lite att man bara provsmakar. Om man då tycker om det, då går man och hämta mer. Om inte, så tog man så lite att provsmakningen tog slut på tallriken och inget matsvinn påverkades negativt. Tyvärr är det många som tar för mycket och tycker att det inte spelar någon roll, eftersom de har fast pris på maten. Men matsvinnet bryr sig.

Därför blir jag väldigt glad när jag läser nyheterna att flera Coop-butiker som varit tvungna att stänga, har skänkt bort maten som riskerar att bli dålig. De har skänkt och tänkt på avstånd och säkerhet hela tiden. Jag läste också om en Ica-butik som åkte bort och köpte maten av Coop. Det blir stora pengar när en kommer och tar allt. Samtidigt som de kan betala med faktura. För med kort eller swish har de inte kunnat ta emot några pengar.

Tänk att vara drabbad butiksinnehavare nu. Med en massa varor som du inte kan ta betalt för med tanke på att det finns någon eller några som bestämt sig för att hacka systemet Jag hoppas fler hjälper till i denna krisen. Vem vet vi kanske till och med hittar nya och bättre lösningar.

Ta hand om dig. Köp något på Coop för klimatet skull. Vi hörs imorgon.

Vårt fina tak

Vi valde att bygga ett platt tak på vår carport samt förråd. Detta för att vi skulle kunna ha tak fram över ytterdörren. Om det snöar eller regnar så kan vi alltså gå obehindrat till bilen eller in från bilen. Det är väldigt skönt. Särskilt med tanke på att vi under ganska lång tid har parkerat på uppfarten när bygget pågått. Vi har alltså stått ännu längre ifrån innan vi kommer i skydd med matpåsar eller annat som är jobbigt om det blir blött.

Matpåsarna är väl de jobbigaste att förflytta när det regnar ute. Vi kör med tygpåsar men nu när det är online handling som gäller mest så kommer de i pappåsar. När det regnar på papper så går det till slut sönder. Så blir det med pappåsarna med. Vi har tak över. Helt underbart.

Om vi skulle haft lutning på carporttaket så hade vi inte kunnat använda det som vi velat. Det hade behövt luta ganska mycket. Eftersom vi ville ha platt tak så hittade jag att det lämpar sig väldigt bra med ett sedumtak.. Sedum är fetbladiga växter man planterar i ganska torr samt stenig jord. Det behöver vattnas om det är extrem torka. Annars vattnas det bara i början. Med Sveriges väder bör det klara sig utan att vattna under lång tid.

Sedan är det en duk under som kan samla ganska mycket vatten. Under den duken så finns plastkoppar som samlar vatten ännu en gång. Dessa underlag gör att det lämpar sig ganska bra att ha sedum på. Vårt tak har klarat sig. Vi har gödslat det varje vår (än så länge). Sedan finns det en plan för hur man ska vattna om det blir väldigt varmt.

Att se sitt tak (vilket vi gör för sällan) så är det väldigt kul att se hur allt växer och mår bra. Vi har en massa humlor som gärna är där uppe och njuter av livet. Jag njuter av livet genom att se på bilderna av taket.

En av bilderna på vårt fina tak

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tänker du på vad du äter?

Jag har börjat tänka mer och mer på vad jag äter. Jag har alltid tänkt på vad jag stoppar i mig. Skillnaden ligger i nu att det beror på miljön. Innan berodde det på hur min kropp mådde. Eller innan kvarstår fortfarande. Jag tänker på vad jag stoppar i min kropp efter hur den mår men också hur vår jord mår.

Idag tänker jag på vad jag stoppar i kroppen för att den ska må bra i mage, leder och annat. Tidigare var det för att tänka på figuren mer än måendet på insidan. Då är jag tillbaka på tonårstid. Tiden där det är känsligt med vikt och utseende i allmänhet. Jag har alltid varit lång och alltid stått ut i mängden. I tonåren så var jag inte så intresserad att stå ut av fler anledningar. Ett av mina smeknamn när jag var liten var köttbullen. Det var kärleksfullt och har inte satt några men. Ni kanske förstår att jag inte var trådsmal när jag var liten med det smeknamnet.

Med åldern har mitt tankesätt ändrats. Jag har blivit mer och mer trygg i min längd och mer och mer trygg i mig själv. Mycket tack vare min kära mamma som jag skrivit om flera gånger tidigare. Idag är jag väldigt glad över min längd. Det har jag varit i många år. Väldigt många år. I övre tonåren så började det att bli mer och mer en glädje i att vara lång. Jag är också glad över min figur. Den har några extra kilon av trivselvikt, vilket jag är helt överens med.

När jag stoppar något i munnen idag är det mycket för hur mår kroppen. Chipsen är inkluderade i den dieten av medvetenhet. Chips, en liten skål varje dag har för tillfället gjort att jag har mått väldigt bra. Det är väl inte hållbart i längden. Just nu är det bra. Det jag tänker på mer än hur jag mår, är då hur vår jord mår? Just för att det är vår jord. Jag har inte rätten att för mina egoistiska anledningar bara utnyttja jorden. Alla andra har också rätten till VÅR jord.

Jag åt vindruvor igår. Jag blev bjuden på eftermiddagsfika där vindruvor var en del. Jag har inte ätit vindruvor på flera år. Jag har inte köpt vindruvor på ännu flera år. Igår så visste jag att dessa druvor skulle slängas om jag inte åt av dem. Då blev klimatångesten för stor så jag åt. För att det inte skulle vara förgäves som vår jord fått utstå alla miljögifter som krävs vid odlingen av vindruvor.

Jag har inte riktigt förlikat mig med att jag åt vindruvor igår. Inte för att kroppen fått i sig en massa gifter, utan att jorden fått det på sig innan. På odlingen. Hur mycket får sätta livet till för att vi ska äta vindruvor? Äter du vindruvor? Gör du det då inte för att kroppen får i sig gifter eller för att jorden får i sig det?

Avocado är samma sak. Jag undviker avocado för att det går åt så mycket vatten för att odla en avokado. Det kan gå åt uppemot 2000 liter vatten för att odla ett kilo avokado. 2000 LITER. Det är ofantliga mängder vatten. Jag har haft vår vattentunna på 120 liter som jag använt kanske tre omgångar för att vattna alla våra blommor till humlorna. På hela våren och sommaren. Ett kilo kräver 2000 liter för att kunna skördas.

VI undviker det. Vi kan fortfarande äta det ute i tillbehörsväg. Inte lika starkt nej som vindruvor. Kanske för att jag tycker om avokado mer än vindruvor. Kanske också för att kroppen får i sig mer gifter. Oavsett så äter jag mer avokado än vindruvor och båda äts mindre än innan. För klimatets skull.

Vad tänker du på? Gör du några förändringar för att klimatet ska kunna återhämta sig? Eller är det för dig som i dåtid? Vi har inget att bekymra oss över. Vi ska skörda så mycket vi vill på vår egen mark. Eller är du tvärtom, du vill inte förändra någonting. Allt ska vara som det alltid har varit.

Min klimatångest har lett till att jag tänker mer på vad jag stoppar i mig. Min klimatångest tror jag kan ha blivit en aningen för stor. Jag borde kunna hantera det bättre. Naturligtvis är andra livsmedel som fått ge upp en plats i vårt hem. Av dessa olika anledningar. Har du några som du gett upp? Finns det något som du alltid skulle fortsätta äta oavsett vad som händer med din kropp eller vår jord.

Gott var det som tur var.

Idag kommer det också bli fika. Utan vindruvor OCH vattenmeloner. Idag blir det inte så mycket fika på schemat. Det kommer bli en bra fika utan både och. Det finns fika som är bra för dig och för Svea.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hemligheten får avslöjas

I onsdags var jag på utflykt. Det innebar bilresa men framför allt en stolhet hos mig. Jag hade fått frågan om jag kunde överräcka IOGT-NTO:s högsta utmärkelse till en person i min region. Veteranmedaljen. Veteranmedaljen kan tilldelas medlem som utfört en för hela landets nykterhetsrörelse eller för IOGT-NTO-rörelsen särskilt betydelsefull gärning. Det är förbundsstyrelsen som utser vem eller vilka som får en medalj.

Medaljen utdelas varje kongressår. Kongress är det vartannat år och i år är det sådant år. Eftersom det är en pågående pandemi så sker utdelningen digitalt. Eftersom det är en överraskning för vederbörande att den kommer få en medalj så tillfrågades jag om jag kunde vara budbärare. Vilket jag gärna var. Med stolhet och ära har jag överräckt en medalj till Gunvor Nygren.

Jag har innan berömt henne i bloggen för allt coolt hon gör. Som att starta en bakskola där hon filmar hur hin bakar då pandemi slog till. Hon satt inte och väntade på att någon skulle lösa allt utan hon löste sina begränsningar inom tekniken genom att bara göra. Jag fick reda på att hon inte heller kollar igenom det hon gör så noga. Känns det bra på tagningen så är det bra. Hon har hittills gjort ett 40-tal bakfilmer under pandemi. Jag är så imponerad av denna kvinna som verkligen bara ser möjligheter och inga hinder.

Hon är först ut på barrikaderna som duktig och aktiv inom centern med att påtala problematiken med gårdsförsäljningen. Hon står bakom sitt parti på allt som hon kan stå för personligen. Vilket är det mesta, men när det kommer till gårdsförsäljning av alkohol på gårdar så gör hon vad hon kan för att få alla (inte bara hennes parti kompisar) att förstå att om det tillåts så tillåts fabriken mitt i stan att också sälja alkohol. Dessutom så kan det bara tillföras lite extrakt i spriten så har du en gård och kan sälja direkt i dörren. Du kan alltså köpa spriten och sälja vidare. Inte konstigt att alkoholindustrin lobbar för gårdsförsäljning. Det skulle öka deras intäkter maximalt och de få vingårdarna som också skulle få sälja skulle knappt märka skillnaden på inkomsterna.

Hon är duktig på att se alla personer och få med sig de som vill på tåget. Hon är en person som är väldigt lätt att tycka om. Det är inga problem att ha en livlig debatt med Gunvor men ändå fortsätta vara vänner när debatten är slut. Gunvor gör allt hon gör med hjärtat och som hon själv sa, hon gör det hon tycker är kul. Jag är så glad att jag har både fått jobba tillsammans med Gunvor, Haft Gunvor som chef och kompanjon. Vi har gjort mycket roligt tillsammans, som att spela VM i kubb. Vem kan ens säga att de har spelat VM i kubb? Jag har gjort det och då med Gunvor.

Vi har varit i Almedalen tillsammans. Vi har gått omkring med en stor stör i Visbys gränder för att vi tycker att alkohol stör. Hon var en av oss som lyckades få rätt personer att besvara frågorna i kampanjen. Det kan läsa om i accent: https://accentmagasin.se/politik/hon-fick-svar-fran-ministern/

Gunvor är helt enkelt en fenomenal människa. Det finns andra som gjort utomordentliga insatser för rörelsen och Gunvor är en som verkligen förtjänar denna medalj. Jag är så hedrad och tacksam för att jag fick möjligheten att vara med om detta. Att just jag fick ge över hederstecknet på hennes fina insatser. Jag är nog inte lika stolt som Gunvor men minst lika mycket. För det borde varit förbundsordföranden eller någon annan ut styrelsen som gett henne medaljen. Ni var det jag med ordförande med digitalt som gav motivering.

Denna medaljen infördes för länge sedan. Minst hundra år sedan. Medaljen föräras du under hela din livslängd sedan går den tillbaka och ges till en annan medlem som gjort utomordentliga insatser för rörelsen. Det är coolt.

Grattis till dig Gunvor! Du är bäst och fortsätter att vara det.

Gunvor Nygren in the house

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (P.s maken vet fortfarande inte varför polisen var hemma. D.s)

Makens dag var inte så lugn igår

Jag behövde ju en dag med vila. Det blev det också. Lite hjälp till äldsta sonen var väl det som gjordes igår. Det regnade väldigt mycket också. Hela dagen men många inslag av störtskurar. Blev säkert 28 mm som de sa häromdagen. Igår sa inte prognosen att det skulle regna speciellt mycket. Men det gjorde det. Både maken och jag är glada för vår carport som är i direkt anslutning till huset. Vi kan gå ut och vara torra när vi är framme vid bilen.

Det var inte det som jag skulle berätta om. För det var det mest spännande som hände mig. Vädret. Den typiska svenska saken att prata om. Du kan inte göra något åt det. Du kan inte förarga någon när du pratar om det. Det är ett neutralt samtalsämne som alla kan prata om. Även om det ger upphov till känslor så är det inget påverkar neutralitet med ämnet.

Det jag skulle berätta om var makens spännande dag. Det började med att jag låg vaken (som vanligt) och hörde ett pling på dörren. Det var så konstigt att jag trodde jag sov. För maken vaknade inte. Han vaknar av allt. När jag rör mig. Så det måste varit en dröm. Maken stiger upp en stund senare. Då blev det verkligen bekräftat. För han var inte i djupsömn så kort innan. Det var en dröm.

Maken gör som han brukar. Jag gör som jag brukar. Vi äter frukost i sängen. Jag yogar. Maken berättar att han såg en polisbil på morgonen. På vår gata. Utanför grannens mellan våra tomter. Det är förmiddag nu. Det har alltså gått ett antal timmar sedan han såg polisbilen. Maken brukar göra en massa saker på morgonen innan vi äter frukost. Särskilt om det är tidig morgon. Han gör lite datorjobb innan vi startar dagen på riktigt. Så att maken var borta en bra stund på morgonen var inget konstigt.

För då får jag veta att han (så klart) har varit ute och kollat runt vårt hus om det hänt något. Han ser bara polisbilen och ingen polis då. Han ser inget som har hänt kring vårt hus. Han går in. Då ser han en ensam polis hos en av grannarna lite längre bort. Inget har hänt hos oss, det var hos grannen. Han släpper det och tänker att det kommer han få reda på så småningom.

Nu kommer vi till att jag får reda på polisbilen. Jag inser att jag var ju vaken. Jag hörde ett pling. Det måste ha varit polisen som ringde på. Medan jag låg i sängen och tänkte det är för tidigt att någon ska vilja oss något. Om man vill något så plingar man ju flera gånger. Men om det var polisen som knackade dörr så kanske man bara plingar en gång. Maken far upp som en iller. Han testar ringklockan. Jo, då om man trycker snabbt så blir det ett pling. Om man håller in så blir det pling-plong.

Vad ville polisen? Makens hjärna går på högvarv. Vad har hänt? Varför ringer de på vår dörr? Och varför stod de så konstigt parkerade mellan våra tomter? Varför inte på gatan? Frågorna var många. Maken ringde 114 14. Detta måste redas ut. De ringde ju på så det har ju hänt något hos oss. Varför skulle de annars ringa på? Det viktigaste av allt, han hade inte hört det! Det var lång kö för att komma fram. Maken la på.

Maken ser grannen ute. Han är lätt på fötterna och ute gåendes mot grannen med snabba steg. Han kollar postlådan på vägen. Det var därför han gick ut, inte för att prata med grannen (vi låtsas det i alla fall.) Nej, grannen hade inte fått någon påringning av polisen. Men hade också sett bilen och TVÅ poliser. Maken hade ju bara sett EN. Nu blir det ännu svårare ekvation. Om de bara ringt på hos oss så måste ju något hänt hos oss. Grannen hade sett poliserna lite längre bort på gatan. Mystiken tätnar.

Lite senare på dagen så stöter han på en av våra andra grannar. Samma fråga, påringning?, Nej, inte hos dem. Grannen hade också noterat polisen och tyckt det varit konstigt. Hade sett dem ännu längre bort på gatan. Bara vi som haft en påringning alltså. Maken vet inte vad som hänt. Maken försökte 114 14 en gång till. Kö ännu en gång. La på ännu en gång. Maken vet inte varför polisen har varit hos oss. Eller varför de stått på vår gata. Varför? En torsdagsmorgon.

De grannar som inte är hemma på vår gata eller som maken inte sett under dagen har fått en liten check av maken att det inte varit något inbrott i deras hus. Inga fönster inslagna hos någon av våra kära grannar. Grannsamverkan fungerar bra hos oss. Det är bra. Mindre bra att maken inte fått svar på varför polisen stod på vår gata OCH varför de ringde på vår dörr.

En händelserik dag för maken. En lugn och fin dag för mig. Den innehöll fikapauser. Flera stycken. Både med och utan vispad grädde. Om ni gör brownies någon gång så kan jag rekommendera att mosa i en gammal banan eller två.

Maken hann med en liten fika också. Dock inget kaffe. Bara kaka.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.