Äldsta sonen har aldrig ätit fisk. Han har alltid velat ha maten uppdelad. Alla delar seprarerade från varandra. Han vill nästan aldrig ha sås. Och om han vill ha sås så är den ofta tjockare och han kan dippa i den. På sina villkor.
När han började skolan så talade jag om att han äter inte fisk. Det var knorr och knirr från skolan. Alla barn lär sig att äta det vi äter. Ge det tid och han kommer börja äta fisk. Grejen är att vi åt fisk även om sonen inte gjorde det. Helst ville han inte att vi åt det heller för han klarar inte lukten. Lukten och konsistens. Det är de stora problemen med fisk. Vi löste det ofta så att vi åt fisk när han inte var med. För att bespara honom obehaget. Om vi åt det när han var i skolan så fick vi veta det när han kom hem. För han kände lukten.
Vi kämpade på med skolan. I alla år.
När han gick i trean så kom sonen hem och var jättehungrig. Det var fisk i skolan den dagen. Jag frågade honom vad han fått istället. För det var avtalat att han skulle inte äta fisk utan ha specialkost de dagarna.
Han svar gör mig lika arg idag som när det hände. Hans lärare hade tvingat honom att äta fisk. Inte mycket men lite. För om han inte åt så kunde han ju inte veta att han inte tyckte om det. Hans lärare sa att han inte fick lämna matsalen förrän han ätit upp. Sonen satt länge i matsalen. Flera lektioner. Till slut så åt sonen upp fisken som var som en femkrona. Frågade om han fick gå och det fick han. Då gick han raka vägen in på toaletten och kräktes.
Vansinnig hör jag av mig till läraren. Som skruvar på sig och säger att det var ju en jätteliten bit. Jag tänkte att det är bra om han fick lära sig att äta fisk. Han kommer ju inte kunna gå genom hela livet och inte äta fisk. Fisk är ju så nyttigt. Alla barn har ju ett motstånd mot fisk, men om de bara smakar så brukar det gå bra.
Det var sista gången på den skolan som han åt fisk.
Tyvärr kan jag inte säga att det var sista gången han åt fisk under alla sina år i skolan.
När han började på mellanstadiet och en ny skola, så tog vi det ett varv till. I början var allt frid och fröjd. Sonen skulle bli så väl omhändertagen. De var så vana med barn som hade någon form av svårighet. De kunde allt i hela världen. De kunde minsann barn av alla sorter. De hade minsann jobbat med barn i merän tjugofem år.
Ändå sitter jag där en dag på ett av alla dem där möten och får tillsagt till mig att sonen måste äta fisk. Att de kan inte ge honom specialbehandling bara för att vi säger det. Och när hon (specialagent = specialpedagogen) gick i skolan så behövde hon minsann läkarintyg för att få vegetariskt kost. Mitt svar var blixtsnabbt: Är det ett läkarintyg du vill ha? För om så är fallet så ordnar jag ett läkarintyg som säger att sonen är allergisk mot fisk. För det är han. Bara inte på det traditionella sättet.
Efter det så blev det ingen mer fisk för sonen på skolan.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.