Förutom att ekonmin inte är som den brukade vara så har jag inte stora bekymmer i livet. Att jag inte sover som man ska ingår i livet numera. Det är som det är och jag lever med det. Det räknas alltså inte till problemen. Ett problem jag har nu är motorcyklar.
I förrgår hittade jag en som jag trodde var perfekt. Jag trodde den fanns i Stockholm. Jag skickar ett meddelande och det visar sig vara en mycket trevlig säljare, som bor i Malmö. Jag bestämmer att jag ska åka dit och prova den på något sätt. Antingen åka med eller ha någon med mig. För att provköra något som inte är mitt när jag inte kört på 15 år går bort. Provköra är ett litet problem.
När allt i stort sätt är klart så skickar jag en länk till kära syster som direkt frågar vad är det för storlek på den? Jag har noterat sadelvärme i annonsen, tjej som säljer (borde insett där), samt låga mil. En frusen själ som mig skulle inte må dåligt av sadelvärme. När nu min kära syster ställer frågan så tittar även jag på bilder och inser att den är för liten. Jag vägrar ändå att tro det och kollar upp registreringsnumret och svart på vitt, den är en 800 och inte 1200.
Ah, så ledsen jag blev. Men det var bara och ringa säljaren, som fortfarande är supertrevlig, och meddela att jag är lite för stor för den motorcykeln. Jag vet inte vem av oss som blev mest ledsen. Men kanske det var jag ändå. Hon ville egentligen inte sälja sin hoj, men körde för lite för att behålla den. Så mitt stora problem är nu att jag inte fick åka till Malmö och ta med mig en jättefin motorcykel hem.
Jag kan alltså inte klaga så mycket på mina problem. Tänk vad mycket problem det finns i världen som faktiskt är problem. Jag har tak över huvudet. Mat på bordet. En säng att sova (vara vaken) i. Jag har en make som älskar mig. Fantastiska barn som lär mig och hjälper mig. Kan jag ha det bättre? (ja, med en mc under carporten.) Nej, jag har det fantastisk bra.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
