När man fryser ihjäl

Maken är varmblodig och vill ha kallt. Jag låter honom ha kallt. Han gör mycket för mig och att jag låter honom ha kallt är en sak som jag gör för honom. Om han har öppet fönster och dörrar under natten så stänger inte jag dessa. Jag har mer täcken på mig.

När jag stiger upp på morgonen i kylan så sätter jag på mig mer kläder. Jag kan ju faktiskt sätta på mig mer kläder. Han går i T-shirt och shorts och är ändå varm. Han hade gärna fått ha mindre kläder på sig för min del, han däremot vill inte det. Då behöver han inte det. Han har minimalt med kläder och för värmen är jag tveksam att det hjälpt med ännu mindre.

Häromdagen satt jag i fåtöljen med byxor, myshoodien, som är extra lång och fårtofflorna på samt luvan uppfälld när maken kommer in och ser mig. Han då i shorts och t-tröja. Då gick han och stängde fönstret som varit öppet över natten. Innan han hann stänga så bad jag om en halsduk. Han var då alltså på väg att stänga fönstret men ger mig halsduken först. Jag tror att det var anledningen till att fönstret inte öppnades igen på kvällen.

Jag antar att september månad är helt rimligt att inte vädra hela nätterna. Nu vädras det under de soliga timmarna på dagarna istället. Vilket går bra med mig

Under dagen när solen är framme så kan jag ta av alla vinterkläderna (för en stund) och ha lite sommarkläder på mig. Då går det bra att vädra. Nu får jag vänta på oktober för att värmen ska sättas på. Oktober eller att jag har vantar, mössa och jacka på. Då sätts värmen på. Vad gör man inte för kärleken?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ortopedteknik på en sadelväska

I helgen var kära syster här. Det var en mycket fin helg på många sätt. Även om vädret inte riktigt var med oss. Stormen Lillian var ju på besök på fredagskvällen. Det blev grillat till middag innan stormen tilltog rejält. När sedan solen sken för en stund så fick jag ta fram mina ortopedteknikshänder.

Tillskärning pågår

Ibland får man ta vad som finns. Här i byn går det inte få ta på plastskivor att skära och värma i. Vi letade överallt. Vi ringde till och med en vän om han kunde ha på sitt jobb, men icke. Då letade vi sådant som gick att göra om. Det fick bli en trädgårdskorg i plast. Den var på erbjudande så inga stora pengar att chansa med.

Förstärkningen tillskuren och isatt.

Systers sadelväska skulle ha förstärkning i botten ville hon. Jag tyckte att det inte räckte så det blev botten och sidorna upp. När den är stängd så håller locket ner förstärkningen via sidorna mot botten. Hon blev mycket nöjd och glad. Hon var också glad för att hon släpat med sig väskan för att kolla om jag hade några förslag på hur man kunde göra. Bonusen blev att jobbet också blev gjort. Nu kan hon ut och åka i ur och skur utan att lädret kollapsar.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har inte visat hallen

Nu är jag klar med allt målande som du redan vet. Spegel är fortfarande inte klart men vi har en som kanske får bli kvar. Jag är sååååå nöjd. Det känns som en riktig hall nu. Även om den är trång fortfarande.

Vår hall i vinkel.
Serieväggen fick vara kvar.
Taklampan som blev vägglampa.

Mest nöjd är jag med taklampan som blev en vägglampa. Den gav inte tillräckligt med ljus som taklampa men som vägglampa är den underbar. Den tillsammans med den gröna färgen är en perfekt kombination.

Jag är nöjd med hela hallen även om lampan är pricken över i. Min kära syster hade målat mer grönt. Jag hävdar att det räcker. Men vem vet, rätt som det är målar jag de sista väggarna gröna också. Fint är det nu så än så länge så är det några vita väggar och några gröna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Lillian försvinn

Igår var en mulen dag med inslag av regn. Det går bra. Alla växter behöver vatten. Inga problem. Allt som ger frukt behöver mer vatten nu för att orka fylla all frukt så den blir stor och god. Det går bra.

Men sedan kommer Lillian från Storbritannien och blåser bort allt. Lillian skulle nå till Västkusten med upp till 35 m/s. Det utfärdades varningar om höga vattenflöden. Det var både det ena och det andra.

Här var inga varningar. Här var det mulet och regn som gällde. Prognosen ändrade sig visserligen hundratio gånger om hur mycket det skulle regna och vilken tid på dagen. Men inga varningar om blåst.

På kvällen blåste det så friskt att Limeträdet på två meter i krukan låg vertikalt. Då sa jag till maken att han ska vara tacksam för mina blytunga krukor som han hatar när de ska flyttas. Han tycker de är fina hela tiden annars. Nu uppskattade han också tyngden.

Jag funderar på hur många dahlior som ska sätta livet till. Jag har inte sett någon än men jag har heller inte varit ute och inspekterat ännu. Jag har inte vågat. Men när vi gick och la oss så såg det ut som allt levde. Dock var blåsten inte över då. Även om blåsten avtog på natten så höll det nog 15 m/s i byvindarna hela natten.

Min kära syster föreslog att vi skulle flytta krukorna intill väggen. Då när det blåste som mest. Ett, jag var inte supersugen på att gå ut i blåsten och försöka mig på att flytta blytunga krukor. Trots att vi har en superbra bärrem till krukor. Två, aprikosträdet som står precis utmed väggen vek sig precis lika mycket som limeträdet. Med den skillnaden att min kära syster inte såg det. Hon tittade bara ut när det låg vertikalt och då var det under fönstret istället för bredvid. Jag däremot satt så jag såg fönstret hela tiden och såg när grenarnas åkte upp och ner utanför fönstret.

Nej, jag säger bara försvinn Lillian. Du är inte välkommen här. Är Lillian välkommen till dig? Om ja, så får jag väl betänka mitt beslut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

När man drömmer om krypen

Jag har haft problem med kryp i sommar. Inte bara ute utan även inne. Som tur är inga mänskliga kryp. Det började med att jag hittade bladlöss på två av dahliorna.

Jag kämpade länge med att få bort bladlössen men till slut så lyckades jag. Vatten och såpa. Jag dränkte dem nästan. En av dahliorna var utav favoriterna så jag är mycket nöjd att ändå jag lyckades efter många om och men.

Sedan fick jag sköldlöss på nästan alla blommorna inne. jag försökte halvhjärtat innan jag helt enkelt slängde alla smittade blommor.

Öronvivlar dök upp i dahliorna som jag inte visste vad det var. De tog död på någon dahlia men framförallt så tog de över rabatten nedanför altanen. Vilket maken hjälpte mig med och hittade nematoder. Det verkade fungera.

Om det inte var nog med bladlöss så fick jag det på bägge äppelbuskarna. Lössen gjorde att det inte blev ett enda äpple på ena busken. Den orkade inte med att göra kart när den var så angripen av lössen.

Efter det kom spinnkvalster på ett av citronträden. Den fick då flytta till karantän. Den har blivit behandlade och beskuren. Det har hjälpt föga. T-röd är införskaffat för att kanske få bort kvalstren.

Och nu är det nog dessutom sköldlöss på samma träd. Hur det är möjligt vet jag inte. Men röda prickar har jag tagit bort på bladen. Dock går de inte mosa sönder så jag vet inte.

Förutom allt detta så har jag haft massor av tvestjärtar som fullkomligt exploderat sista veckorna. Det enda som jag kommit undan med i sommar är väl de förhatliga mördarsniglarna. Dock så har jag växter i rabatterna som sniglarna inte älskar. Jag har använt snigeleffekt i alla rabatter och kanske viktigast, kaffesump runt dahlian som faktiskt är i en rabatt. Annars älskar sniglar dahlior. Efter sumpen har den dahlian fått vara ifred.

Allt detta har gjort att jag igår drömde om kryp, mest sköldlöss, som jag tog död på. Varje gång kom asen tillbaka fler och starkare. Jag orkar inte med fler kryp nu. Varken snälla eller elaka, ge mig lite andrum från krypen. Gärna både i dröm och verklighet.

Ta hand om dig. Vi ses imorgon.

Man kan hinna mycket

Igår hann jag mycket men inte allt som var planerat. Det blev annat gjort istället för det planerade. Med tanke på hur många timmar det är på ett dygn så är jag mycket nöjd över allt som faktiskt blev gjort.

Jag hann tvätta tre maskiner. Både lakan och handdukar blev tvättat. Det var skönt att kunna hänga det ute. Det tar så mycket plats att hänga och är skönt att få in allt i skåpen på samma dag. Att tvätta tar inte så lång tid. Eller man hinner mycket emellan tvättmaskinen går och tvätten torkar.

Då hann jag med att både slänga på avfallsbehandlingen och putsa fönstren. Man ska inte putsa fönstren när det är soligt ute men ibland får man bara göra vad som behöver göras. Igår blev det bättre än vad de var innan. Jag hann också följa med äldsta sonen för ett läkarbesök när tvätten torkade.

Sedan var planen att jag skulle vara ideell på kvällen men på dagen hörde minstingen av sig och jag fick hjälpa honom istället. Familjen går före allt, brukar man inte säga så. Denna gången så var det viktigt att han fick hjälp så då var det ett enkelt val. Dessutom blev resultatet bra så efteråt är jag ännu nöjdare att jag gjorde rätt val.

Idag ska regnet ösa ner hela dagen. Enligt prognosen, vilket är lika pricksäkert som att jag skulle vinna på triss idag. Tvätten är klar, fönstren är klara men det behöver fortfarande städas på insidan. Det passar bra på en regnig dag. Maken ska dammsuga och göra det jobbiga i städningen så vila kommer jag hinna med också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur rädd på en skala?

Maken är en räddhare. Det vet alla vid det här laget. Precis som att jag höll på att ta livet av honom genom att skrämma honom helt oskyldigt. Det vet också alla. Jag skrämmer honom aldrig (nästan) längre. För jag vill inte han ska dö.

Maken har börjat försöka skrämma mig mer och mer. Med skillnaden att jag i stort sätt aldrig blir rädd. En gång lyckades han. Då hade han låtit på våningen under när jag var på toaletten där uppe. När jag går ut så står han utanför dörren väldigt nära. Då hajade jag till.

Det gjorde han bra. Jag hade aldrig hajat till om han inte låtit en våning under. I mitt huvud så var han fortfarande där nere. Hur han tog sig upp för vår knarriga trappa utan att höras vet jag inte. Då lyckades han få mig att haja till. Inget skrik, inget avgrunds vrål, inget ”j*************lar vad rädd jag blev”, inget hopp och slå i huvudet. Ett stillsamt hajande med minimal rörelse, det lyckades han med.

Igår skjutsade jag hem en person sent på kvällen. Jag lämnade i hans bil och skulle ta en annan bil hem. När jag backar ut i kolmörkret så är allt lugnt och fint. Sedan kör jag några meter med ganska långsam acceleration och en skeletthand poppar upp på vindrutan.

Skeletthanden

Jag är då ensam i bilen och blinkar inte ens. Det är en gren som ramlat ner på bilen där den stått under kvällen. De. Har lagt sig under huven uppe vid rutan. När jag gasar lite så hoppar den fram. När jag tänker på hur rädd maken skulle blivit så skrattar jag så mycket att jag måste stanna. Stanna för att skratta åt alla saker som kunnat hända även om han var passagerar. Självklart hade han slagit ut alla tänder och dött.

Han ger mig glädje även när vi inte är på samma plats. Tacksam över att maken ger mig så mycket värme men mest glädje

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Samtalsämnen

När man kör serviceresor så behöver man ha lite olika ämnen som man kan prata med om kunderna. Det behöver vara saker som inte upprör eller kan göra någon illa. Ja, tala nedvärderande om kvinnor kan vara ett exempel på att göra någon illa. Det kan vara många ämnen som upprör. Något som alltid går att prata om är vädret.

Igår var det alla som började med vädret. Vissa tycker det är för varmt och smälter bort. Vissa älskar värmen (som mig) och hoppas det ska hålla i sig. En del oroar sig för att det inte regnar. Ja, vädret är ett bra samtalsämne som kan väcka känslor men aldrig att det kan bli ett problem. För vädret bestämmer ingen över.

När jag hade min språngmarsch till polisen häromdagen så var det några där inne redan. Och vädret kom på tal i kön (så klart). En som tyckte det var lite väl varmt. Jag som älskar värmen och inte var på jobbet i bilen kunde svara att det är bäst att njuta av den sista värme som vi har nu. Snart är det höst och regn, då regnar det för mycket. Sedan kommer snön, då är det problem. Sedan kommer det för lite snö för det är mörkt ute. Sedan…

Vi kom fram till att oavsett vilket väder det är i Sverige så är det fel. Vi kan aldrig vara helt nöjda. Visst skulle jag kunna hävda samma sak på jobbet i taxin men det är bättre att vara lite mer hålla-med-attityd. Om man pratar om vädret så fungerar det att hålla ett jämnt humör. Både för mig och kunderna.

Ett annat ämne som diskuteras riskfritt just nu är all frukt och växtligheter som finns för tillfället. Mest pratas det om avbrutna grenar för att det är så mycket frukt. En kund berättade igår att deras äppelträd hade klyvts på grund av alla äpplen. Inte ens ett gammalt och stort träd. De hade stöttat det på alla grenar men det hjälpte inte.

Vår granne har stöttat sitt plommonträd och alla grenar har klarat sig. Men vad frukt det är. Jag har lovat att plocka plommon i helgen. Frågan är om det kommer märkas hur många jag än tar. Det ska bli inlagda plommon. Det är mycket gott och så känns det bra att ta till vara lite av frukt som finns nu. Inlagda håller de sig flera år.

Det är sådant som jag också kan säga till kunderna. Vissa saker säger man många gånger på en dag, till olika kunder. Men det för inte mig något. Det är jobbigare att inte få säga något. Det finns faktiskt kunder som helst inte säger något på hela resan. Det är svårare än att hitta riskfria samtalsämnen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Något som aldrig ändrar sig

Man ska aldrig säga aldrig, fast denna gången kan jag det. Jag hatar (väldigt starkt ord för mig) kryp. Kryp är de äckliga insekterna. Jag vet att det finns andra kryp men det är de äckliga jag hatar.

Fästingar, spindlar, mördarsniglar, löss är exempel på äckliga kryp. Där fästing toppar listan bland de jag hatar mest. De är så fruktansvärt äckliga! Du märker inte om de kryper på dig. De är svåra att ta död på och de kan döda dig. Om du har riktigt otur. Risken för att bli sjuk är stor och allvarligt sjuk är där i utkanten på risken.

Jag har lärt mig att döda sniglar. Jag ber hellre någon annan (maken) att döda allt äckligt åt mig, men oftast får jag göra det själv. Spindlar dör alltid om de kommer för nära inne i huset. Men på utsidan finns faktiskt möjligheten att de kan få leva.

Mest för att de är för många och hellre där än inne. Tvestjärtar dör också bara ibland. Sniglar och löss dör alltid. Om lössen vinner så åker växten bort och växt med löss hamnar i soptunnan och bränns upp. Då dör lössen garanterat. Tyvärr har ju också växten fått sätta livet till.

Trots att jag blivit trädgårdsmänniska så HATAR jag kryp. Varje gång jag behövt hantera något äckel så kryper det i hela mig. Långt efteråt med. Jag tror att jag har fästingar varje kväll. Tack och lov har jag haft fel än så länge. Men jag hatar dem lika fullt! Det kommer aldrig ändra sig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vad är rätt?

Igår läste jag i tidningen om prischocken för turister. En solsäng på stranden kostade 300 euro om du inte bodde på hotellet. Antagligen ett ganska hotell som kostar en del att bo på.

Detta är på Mallorca. Norska journalister som kollar upp priserna för att många norrmän åker till Mallorca som turister. Många svenska åker dit med. Frågan är vad som är rätt? För det är väldigt många turister på Mallis. Ska de boende tjäna stora pengar på turisterna eller inte?

Turism är om inte största så väldigt stor inkomst för landet. Hur ska det hanteras? Ska alla bara resa så mycket som möjligt eller ska de (få) som reser betala extra mycket för att de reser. Det är flera kommuner i Sverige som tittar på turistskatt.

Det är vanligt utomlands, extra betalt på hotellrum är ett exempel på turistskatt. Här vill Sotenäs införa det. Inte bara på de besöken som handlar om dagar utan även för de som bor där delar av året. Ska turisterna betala skatt för att de kommer och besöker eller ska de betala för det de använder och då kanske dyrt? Vad tycker du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.