Kategori: Familj

Oftast är det väldigt skönt att inte veta om att man har fel. När man är lyckligt ovetande om vad som gått fel. Denna gången ville jag veta. Denna gången hade jag väldigt fel och visste inte om det.

Igår skrev jag om hur maken överlevde fredagen utan några som helst problem. Jag skrev också att vi haft största delen åtskilda. Vi är ju nästan tillsammans dygnet runt och trivs bra med det. Det blir extra långt när vi inte är det. Att vi då inte äter lunch ihop gör det lite extra jobbigt. I fredags åt maken lunch ensam. Det var det det hände.

Något som är bra när vi inte äter ihop är att han kan äta sådant som han tycker om som jag mest tolererar. Han tycker om pulvermos. Jag vet, det är helt oförståeligt att han tycker om det. Han kan dessutom bli sugen på det. Medan jag bara vill ha riktigt mos eller så äter jag något annat. Självklart ska det vara korv till det kulinariska pulvermoset. Det kan vara med bröd också. Då lägger han moset på korven i brödet. Med riktigt mos och massor av räksallad så är det okej. Inte mer.

För att återgå till vad som hände i fredags så började maken att må dåligt när han åt sin fina lunch på pulvermos och korv. Han började må lite illa. Hade jag varit hemma så hade jag fått frågan om det även gällde mig. Om jag någon gång skulle svara ja (har aldrig hänt) så är vi matförgiftade och kommer dö. Nu kunde han inte fråga mig.

När han började gå igenom vad han stoppat isig för att se vart han blivit förgiftad så inser han att han hade piffat moset med muskotnöt. (Precis som att det skulle bli bättre med det.) När han insett det så tror han att han ska dö. Han hade haft mycket muskotnöt i. Han googlar och får bekräftat vad han redan visste. Muskotnöt är giftigt och så klart dödligt i stora doser.

Där slutade han läsa och började att dö av andnöd och alla andra symptom, vilka det nu är, som kommer av förgiftning av muskotnöt. Han svimmar säkert lite vi köksbordet också. Allt detta berättar han för mig efter att han läste min blogg igår. Jag skrattar tills jag gråter. Självklart ska han gå och dö när jag inte är med.

Efter ett tag så tog han sig samman och bestämde sig för att inte dö när han var ensam. Han överlevde ju så bra att han glömde att berätta det för mig. Jag är fortfarande väldigt tacksam för att han lever men också för att han dog lite och berättade det för mig.

Det var dagens början. Sedan blev det pannkakor till frukost. Utflykt med lunch. Lite pyssel hemma. Sedan en lika god middag som i fredags. Denna gången grillad ryggbiff med pommes och gröna bönor. En mycket bra dag med många bra inslag. Maken avslutade middagen med att säga just hur bra dagen varit. Alltså även för honom inte bara mig. När han sagt det så la han till: Nu kommer jag ramla ner för trappan och slut ut alla tänder.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Den 13 september 1942 föddes mamma. Idag skulle det varit hennes 80-åriga födelsedag. Idag är en tung dag för mamma finns inte här att fira. Om mamma varit i livet och frisk så hade hon velat fira det rejält. Viktigaste ingrediensen var människor. Mamma älskade att vara med sin familj och nära vänner.

Nästa ingrediens på en bra tillställning är mat. Mamma ville alltid ha god mat när vi sågs. Spelade ingen roll om det var många eller om det bara var vi. Mat fanns alltid med. Även om någon kom och knackade på dörren mitt i maten så fanns det alltid plats för en till. Maten var den sammanbindande ingrediensen för mamma. Vilket stämmer, mat gör att människor pratar med varandra. Även om man inte förstår varandra.

Vilket mamma visste av egen erfarenhet sedan hon jobbade på flykting förläggningen hemma. Fest där alla bidrog med olika maträtter och så fanns gemenskapen där. Att finnas för andra var mamma fantastisk på, att inte kunna fira mamma idag för allt hon gjorde känns tungt i hjärtat.

Jag ska fira med god mat och minnas mamma. Jag ska också berätta för henne om allt kul som hänt och allt dumt med för den delen. Jag ska berätta om valet så hon kan förfasas lika mycket som mig. När det är gjort så ska vi bara ha roliga samtal. Samtal om hur jag ska gå på 20-tals party med bror och hans sambo. Vilka kläder jag skulle kunna ha då. Jag ska minnas och tänka på nya minnen.

Dagen då mamma fyller 80 ska vara en dag med gemenskap, god mat och skapa fina minnen. Grattis på födelsedagen mamma!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu när jag varit sjuk och kroppen har tvingat mig att vara still. Mycket still, bara gå upp på toalettbesök och äta. Även om maken så klart serverade den mesta maten där jag var inte där maten var. Då passar det bra att leta efter en födelsedagspresent.

Maken fyller år snart. Oftast så har jag några bra saker på lager på vad maken faktiskt vill ha. De flesta gånger är det även något som han inte visste att han ville ha men nu inte kan vara utan.

Som grytlapparna jag köpte till mig själv. Vi har gasspis och det blir varmt på handtagen på grytorna. Särskilt när det är lång koktid. Vi har i tyg och de hamnar alltid på en annan bänk när man lagar mat. En bänk som man inte kommer ihåg att man lagt de på. Därför ville jag ha i silikon. Korta varianten så de kan ligga kvar på handtaget utan att man håller i handtaget. Maken ville inte ha sådana.

Nu använder han dessa hela tiden. Jag gissar att våra i tyg kommer att pensioneras. Vilket kanske kan vara bra för de är rätt så slitna. Hur som helst, maken vet många gånger inte att han behöver något som han behöver. Det vet jag.

Förutom denna gången. Jag har inget bra på lut som maken skulle behöva eller vad han vill ha som han inte vet om än. Jag vet att han skulle vilja ha något att slipa knivar med. Problemet med det är att jag är inte duktig nog på att välja rätt bland allt man kan slipa med.

Desto äldre man blir desto mer saker har man. Man köper det man vill ha och behöver liksom ingenting. Vilket gäller oss precis som alla andra. Frågan är vad jag ska hitta på till maken? En upplevelse? Han gillar ju mat så det skulle fungera. Äta ute någonstans med en hotellövernattning. Frågan är då var? Jag tycker ju om spa. Det gör inte maken. Som tur är tycker jag också om mat. Det finns överallt, men vart är det värt att åka för att äta gott och det är en bra födelsedagspresent? Förslag?

Något i hans gamla hemtrakter? Något i hans släkts? Något långt borta? Något nära? Något med Michelin-nivå? Något med korv och bröd? Sköna sängar måste det vara. Det måste finnas frukost. Eller är det en dum present? Han älskar sitt hem och en frukost på sängen kanske är den bästa presenten? Med en hemlagad middag gjord av mig? Fast nej, hans mat- och sovklocka ringer så han kan inte hålla sig ifrån köket.

Igår tittade jag länge och väl efter en present. Jag blev inte mycket klokare. Någon som har ett bra förslag? Något jag hittade däremot var flera bra ställen att äta julbord på. Det är dags att boka det snart. Och sist men inte minst, tack för alla krya hälsningar. Idag gissar jag att febern har släppt och jag orkar lite saker igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken och jag bokade brunch i Jönköping för ett tag sedan. Jag älskar mat. Jag älskar att få välja själv. Jag älskar att äta julbord. Att äta länge och ha en fin stund med familjen. Maken tycker om mat. Maken älskar att ge mig mat. Maken är inte så förtjust i en massa folk vid bufféer. Maken älskar att göra mig glad. Brunchen är alltså mer för mig än för honom.

Att åka på en brunch är inte riktigt en semester. Det är mer än utflykt. Vilket maken älskar. När det finns mat som är bufféfri. Gärna på helt folktomma ställen där maten är halvbra så ingen annan dyker upp. Eftersom det blir både buffé med mycket god mat enligt recensionerna så kommer det vara mycket folk. Det var fullbokat många söndagar innan vi kunde boka.

För att maken ska vara minst lika nöjd som mig så tar vi en hotellnatt också. Nu är det semester i närort. Det ska bli jättemysigt att semestrar nära hemma. Det är bara en natt men vi kommer kunna gå ock strosa på stan. Upptäcka nya områden. Äta en glass, som jag uppskattar mer än maken. Han får väl ta en espresso, som han uppskattar tusen gånger mer än mig.

Vi ska äta ute på kvällen. Vilket han uppskattar mer än mig. Vi kommer få klä upp oss lite och faktiskt göra oss till lite för varandra. Det ska bli mysigt. Att gå och hålla handen och äta middag ute. Som när vi var date i början. När jag åt upp hans mat för att han inte åt allt. Jag kommer lika lite nu som jag inte ens visste då, bry mig om att han inte tycker om att dela mat.

Det kommer bli så bra. Inget kan gå fel. Förutom kanske att det är lovat kraftig regn från 08.00 och hela dagen med en nederbörd på tjugo millimeter. Men regnkläder och hålla handen går också bra. Inget kan gå fel helt enkelt.

Ta hand om dig vi hörs imorgon.

Minstingen har flyttat hemifrån. Allt är inte klart, varken hos honom eller hemma hos oss. Han har tömt sitt rum. Vi måste alltså fylla på i det rummet. Min plan är att ha ett gästrum där. Med en bäddsoffa, skrivbord och något mer. Minstingen tycker jag ska ha en TV också. Det sista är jag kanske inte så inne på. Soffa och skrivbord, ja.

Soffan är införskaffade för flera månader sedan. Den var nerburen i källaren till rummet skulle bli ledigt. Det är en väldigt tung två meter bred soffa. Med säng som viks framåt. Passar perfekt att lägga i två extra skum-madrasser på 90 centimeter. Den är stor och TUNG. Detta visste både maken och jag. Det är vi som burit ner den.

Nu när det gått några dagar sedan rummet blivit tomt så ville jag få upp soffan. Jag frågar maken om hjälp och han säger ja. Nästan omgående. Mest för att han visste att om han sa nej, skulle jag göra det själv. Om jag inte sa det, den är tung.

Madrass-delen är bortskruvad från soff-delen. Ändå så är den både tung och otymplig. Vi börjar med den tyngsta som är madrass-delen. Vi har bundit ihop den med ett spännband så den inte ska fällas ut. Maken tar änden som är först upp för trappan. Jag tar botten.

Innan vi kommit upp så har maken dött några gånger. Han pustar och frustar som vargen som ska blåsa omkull grisarnas hus. Svetten rinner på honom. Han måste vila lite vid nästan varje trappsteg. Han ställer ifrån sig och jag har tyngden mot mig neråt. Han kämpade på bra.

När vi fått upp första delen så är det en skarp sväng in till rummet i en korridor så man får inte rum att svänga. Madrassen gick in med lite våld. Soff-delen har armstöden som sticker ut. Den kommer vi inte kunna trycka in med lite våld. Maken ger nästan upp innan vi försökt. Han tycker vi ska ta den via altanen. Alltså gå ut och runt hela huset med soffan. Ner för två trappar och upp för en altan utan trappa. Det tyckte han. Det tyckte inte jag.

Jag stannade kvar (han med då). Vi fick inte plats med att vika in den för väggar var i vägen mot armstöden. Som vanligt så snurrar jag runt på sakerna så att det går. Upp, vika, vrida och litet tryck så var den inne. Maken är tacksam att allt är inne. Den ställs inte på plats eftersom han håller på att dö så det är vila som gäller nu. Vilket han får.

Han har väldigt mycket insikt om hans roliga sätt. För när vi ska sätta oss för lite vila så flämtar han fram att nu har jag minsann något att skriva om i bloggen. Han dog inte heller denna gången. Han svettades och flämtade som om han skulle dö men det blev inte mer än så. Idag ska han få fortsätta att leva. Jag har flyttat soffan till rätt plats själv. Nu ska jag bara känna in lite om det är rätt plats eller om den ska flyttas. Inte ut från rummet utan inne i rummet till annan plats. Vilket jag kan höra själv.

Som tur är så har maken insikt om hur roliga han är så förhoppningsvis blir han inte kränkt av att jag delar med mig av hans pustande och frustande.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.