När äldsta sonen hade det som tuffast i skolan och vi kämpade hemma för att få allt att gå ihop. Då bestämde vi oss för att prova med att ha två veckors-perioder. Två veckor hos mig och två veckor hos pappa.
Detta var något som var väldigt bra. Både äldsta sonen och minstingen blev mycket lugnare. De fick tid att hinna vara ”hemma”. Innan så var det som att de hela tiden bara flyttade. Då hade vi ändå kommit till stadiet att vi hade dubbla uppsättningar kläder. För att slippa frakta så mycket. Det vi inte hade dubbelt av var ytterkläder. Framför allt vinterns. Men det blev ju inte så mycket frakt ändå. De åkte ju med ytterkläder på sig.
Vi hade bytesdag på fredagar innan vi började med två veckors-schemat. Det fanns aldrig någon helg som var ledig. Aldrig någon helg då vi kunde åka iväg eller bara vara tillsammans. För vi hade alltid byte då. Från den ena till den andra.
En viktig sak som vi också införde var att när vi började med två veckor så bytte vi ett barn i taget. Till exempel så kunde äldsta sonen komma på fredagen. Sedan kom minstingen på lördagen. Det innebar att vi hade egen tid med ett barn i taget. Vid nästa byte så var den kvar som kom sist. På en månad hade vi en dag var med varje barn ensamma.
Det gjorde vi för minstingen. Att han skulle få egentid med oss föräldrar. Det gick åt mycket fokus för hans storebror. (Och gör fortfarande). På det sättet så försökte vi kompensera allt som han fick sättas åt sidan för sin storebror skull.
Detta visade sig vara en väldigt bra lösning. Både att ha egentid men också helgfördelningen. Vi hade byteshelg två gånger per månad. Vi hade en helg helt ensamma och en hel helg utan byte tillsammans med bägge barnen. Om vi ville åka på besök till någon så hade vi vår hela helg antingen hela familjen eller bara jag och maken. Samt egentiden med ett barn i taget, lyxtid.
Detta hade mina barn aldrig fått uppleva om det inte vore för att de har skilda föräldrar. Jag tror inte det i alla fall. Däremot så tycker jag att alla barn borde få egentid med sina föräldrar. Jag tycker också att det borde vara på schema. Då vet alla att det blir av och när. Sedan vad som ska hittas på, behöver inte vara på schema. Om du har flera barn och inte har det, prova. Du kommer inte att ångra dig.
Nu har vi inga scheman alls. Minstingen kommer och åker som han vill. Det kan gå så lång tid som sex veckor innan han byter boende. Äldsta sonen bor inte hemma längre, så honom är det ina byten alls för längre. Snart så är vi väl helt ensamma här hemma. Minstingen tar student snart och lär flytta hemifrån inom något år. (Fast maken har försökt att hinta om flytt med honom sedan han fyllde femton).
