Kategori: Hälsa

Igår var det dags igen. Jag trodde jag hade skött mig. Jag har använt mamelucker när jag varit ute. Varma kläder i övrigt. När jag kommit in så har jag satt mig med värmedynan. Senare värmefilten. Jag har druckit mycket. Jag trodde att jag var säker. Det var jag inte.

Igår kom urinvägsinfektionen och jag tyckte synd om mig själv. Precis hela dagen. Det blev en dag med väldigt lite på agendan. Inget arbete alls. Lite mejl och samtal, allt gick att utföra med värmedynan på. Maken passade upp på mig som vanligt.

Urinvägsinfektion är kvar idag men det känns mycket bättre efter en dag med full vila. Jag har känt det länge i kroppen att den inte klarar av vad jag vill att den ska klara. Jag ska ta det lugnt hela helgen. Kanske hela nästa vecka. Förutom mina växter som måste in på förvaring så finns inget akut som måste göras. Sedan har jag ju också världens bästa make som kan hoppa in för mig om det skulle behövas.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ingen har missat att jag jobbat hela sommaren. Ingen har missat varför jag jobbat hela sommaren. Jag är inte ledsen för att jag jobbat hela sommaren. Det har dock blivit mer än tänkt.

Denna veckan skulle jag inte jobba en enda dag med att köra taxi. Denna veckan var tanken att det skulle vara min första semestervecka. Tanken var att jag skulle ha två stycken med start faktiskt redan på torsdag förra veckan.

Det blev inte så, vilket jag också sagt. Ett ideellt uppdrag till helgen gjorde att jag valde bort semesterveckorna för det skulle inte blivit två veckor semester. Jag klagar alltså inte. Men de fyra dagarna (som är det längsta jag har haft sammanhållande ledigt sedan midsommar) räcker inte.

Dessa fyra dagar gjorde bara att kroppen kände ännu mer att den behöver vara ledig. Det var så skönt. Jag hann också med en massa saker som jag inte haft ork till tidigare. Kanske att de fyra dagarna räckt som återhämtning om jag inte lyft ett finger. Men nu gjorde jag ju det, vilket också psyket behövde.

Efter dessa dagar och denna atbetsveckan (som inte är över än), så ser jag ännu mer fram emot att vara ledig. Ledig utan att behöva göra något annat än det som lusten vill. Just nu säger lusten att den vill vara kvar i sängen.

Snart är det helg och då ska jag vara på alerten och komma fram till smarta saker tillsammans med ett härligt gäng i Stockholm. På fredag får alla som vill hålla tummarna för att SJ AB levererar annat än sitt namn baklänges.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har aldrig haft migrän. Jag har haft huvudvärk, massor av gånger. Till den grad att det var ett problem när jag var yngre. Med åldern så har det blivit bättre och jag har huvudvärk lite då och då. Inget stort problem. Jag gissar att det mest är spänningshuvudvärk jag har. Igår fick jag huvudvärk som jag aldrig haft innan. Den slog till på en sekund och tryckte över pannan.

Jag fick lägga mig ner för att det gjorde så ont. Det kändes som att pannan skulle tryckas bort. Jag började också må illa och världen snurrade lite när jag rörde mig. Det var fruktansvärt obehagligt. Jag gissar att det var migrän jag fick. Det blev lite bättre efter några timmar och illamåendet försvann. Dock sprängde huvudet över pannan hela natten.

Om det inte var migrän så var det en väldigt illa huvudvärk. Värktabletter fungerar ju inte heller på mig så jag har inget att ta till för att lätta på värken. Jag antar att den kom av samma anledning som spänningshuvudvärken. Överansträngning. Jag har jobbat mer än jag klarar. Det vet jag. Fast jag har inte så mycket val. Någonstans behöver pengarna komma in. Och det är nu de kan det.

På sommarmånaderna juni, juli och augusti kan jag nästan jobba hur mycket som helst. För det är semestermånaderna. Jag jobbar alltså nu för att senare blir det inte så mycket. I genomsnitt skulle jag säga att det är trettio procent på övriga månader på året. Det är inte så mycket. Problemet är att jag kan inte alltid jobba när jag får frågan. Det kan vara att jag att jag måste vara med äldsta sonen eller gå till tandläkaren eller annat.

Om jag tackar ja till att köra så måste det bli hela dagen. För man vet aldrig var man hamnar. Det är svårt att vara med på ett möte om man är en timmas restid bort. Annars hade man kunnat dela upp ett pass och samordnaren hade kört en timma eller två. Dock så är man väldigt lite på hemmaplan. Därför går det inte. Om man har en läkartid eller vad som helst att passa så kan man inte köra det passet. Därför jobbar jag mer än vad jag kan nu. Därför fick jag med stor sannolikhet migrän för första gången i mitt liv.

Idag är den borta. Idag ska jag köra, precis som resten av veckan fram till helgen. Jag passar på nu när passen finns och inga tider som måste hållas med annat.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har en massa styrkor. Men jag har nu utökat med en ny styrka. Jag vet att också att det bästa är att fokusera på styrkorna och göra dessa starkare. Än att fokusera på svagheterna och försöka göra dessa bättre. För ofta tappar du då i det som redan var stark i och blir enbart lite bättre i det du hade svårt med. Vilket blir medelmåtta som bäst.

Jag har under många år gjort just det, fokuserat på styrkorna och låtit någon som är stark på mina svagheter ta det uppdraget istället. Det blir också mindre ansträngande att göra något man är bra på och sedan förbättra det. Än att jobba i motgång hela tiden, som det skulle vara att bygga svagheterna.

MEN, jag har nu hittat en styrka i min svaghet och vad tacksam jag är. Jag är omåttligt glad för detta. Jag har berättat om det så många gånger hur jag sover illa om nätterna. Jag sover lite mer ibland än för många år sedan. Vilket jag tar som tecken att Tamoxifenen är äntligen på väg ur kroppen. Bara på väg, det är inte helt ännu och sömnen är en stor svaghet.

Natten till fredagen så bestämde jag mig för att tacka ja till ett kvällspass till serviceresorna. Det börjar vid fem på eftermiddagen och slutar vid två på morgonen efter. Det är väl inget konstigt. Det konstiga är att jag skulle åka till Stockholm på fredagen. Jag hade bokat tåg och sedan kom en hotande strejk. Vilket gjorde att jag bestämde mig för att ta bilen. Efter det kom då frågan om taxi.

Det var flera pass som behövde fyllas. Jag har sagt nej, ganska många gånger och jag vill gärna hjälpa när jag kan. Många gånger har jag ändrat planer på andra jobbet för att kunna hoppa in på kort varsel. Nu hade jag alltså sagt nej mycket ett tag för att det inte varit möjligt att ändra. Denna gången var ett av passen på en annan depå som var en timma närmre i resväg till Stockholm.

Först kollade jag att jag faktiskt kunde för att maken skulle hoppa in på andra jobbet. Alltid koll på det först. Sedan började jag fundera på om jag skulle fixa att jobba för att åka vidare till stora staden direkt efter jobbet. Jag bestämde ganska fort att det borde gå. Om jag fick vila mycket innan passet så skulle det ändå vara normal vakentid för mig då när jag skulle köra de sista tre timmarna. Jag är så glad att jag bestämde mig för att prova.

Jag hade säkerställt att om det var ett tungt pass så skulle jag kunna stanna kvar på depån för att sova. Vilket var lugnt för det fanns till och med två sängar i depån. Inga larm som skulle gå av. Det fanns en gedigen backup-plan om jag skulle känna mig för trött. Vilket jag inte var.

Det var inga körningar de sista timmarna så då var det total vila. Jag kände mig bättre som förare den tiden en sent på eftermiddagarna när man sovit dåligt och varit vaken hela dagen. Den största bonusen, förutom att jag gjorde svagheten till en styrka, var att jag fick köra när solen gick ner och hela himlen lös orange. (Inga bildbevis finns då jag inte kan hålla på med telefonen när jag kör.) Det var helt underbart att köra omkring lite halvt på landet i det.

Sedan när jag skulle åka när jobbet var slut så började dagen att gry en halvtimme efter start ungefär. Det blev först lite lila precis i horisonten. Sedan blev det mörkt rosa för att gå över i orange till en hel rund sol mitt i siktlinjen när jag var i stort sett framme på destination. Det var en ynnest att på samma dygn få uppleva dessa magiska fenomen, som alltid förundrar mig hur vackert det är.

Jag njöt varje sekund av både synintrycken men också över att min svaghet nu inte var det. När jag var framme så fick jag en timmas sömn som var lite mindre en vanligt men jag var fullt fungerande hela dagen igår och var inte tröttare än vanligt. Eftersom det är så här jag har det. Jag är lycklig! Min sömnbrist går att använda till något bra.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag får faktiskt skylla mig själv. Jag brukar vara väldigt försiktig. Jag tyckte att jag var det nu med men icke. Jag har fått urinvägsinfektion igen. Denna gången för att jag satt på stenplattorna när jag rensade ogräset på jobbet. Felet är mitt egna. Även om jag har fodrade arbetsbyxor så räckte det inte. Jag kände mig heller inte kall men det blev jag.

När jag vakande igår så visste jag direkt vad som komma skulle. Och visst var det så. Mycket obehagligt att gå på toaletten och försöka att kissa. Maken tyckte jag skulle ta en paus från jobbet. Men envis som jag är så gjorde jag inte det. Jag gjorde precis som planerat. Jag gick till jobbet på eftermiddagen och fortsatte att rensa. Denna gången hade jag med mig ett sittunderlägg.

Den som ändrade sin planer var maken. Han följde med mig efter lunch och rensade tillsammans med mig. Han stod på knä och jag satt på min sittdyna i fodrade byxor. Eftersom maken var med blev mitt planerade jobb klart fortare än planerat. Vilket var makens nya plan. För att jag inte skulle bli kall och få större problem med urinvägsinfektionen.

Efter vårt rensande så fick maken gjort sina planer som han hade. Jag rensade ogräs hemma. Fast inte sittandes på marken. Jag tog fram sprutan och sprejade allt med ogräsättika. Nu hoppas jag att alla kirschkål och annat som är mot trottoaren ska försvinna och dö. Stenplattorna fick sig också en dusch.

Sedan njöt jag en stund i solen på baksidan och bara satt i tystnaden med mig själv. Jag matade även sniglarna. Förhoppningsvis så kan beståndet minska av dessa slemmiga typer. Ett antal fick dö när jag flyttade runt på sten och grejade med krusbären och järneken. Det var fortfarande ganska små sniglar. De trivs i skuggan bland stenarna. Nu har jag lagt ut Snigeleffect, vilket innebär att de äter och stannar sedan hemma och svälter ihjäl. Snigeleffect gör att de känner sig mätta.

Jag höll med maken och tog det lugnt. Det blev inget grillande igår. Fast maken helst hade velat det. Men att sitta ute i blåsten var inget alternativ. Som både maken och jag var överens om. Jag satte mig i värme med filtar och annat. Maken gjorde rostbiff, ugnsrostad potatis och gräddsås. En dag som började med att jag hade ont och jag visste varför. Jag var trött på mig själv att jag gjort vad jag gjort och så blir dagen ändå så bra efter det. För allt blir vad man gör det till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har ingen inspiration. Jag sitter just nu mellan två arbetsuppdrag. Jag vill inget och orkar inget. Tror det är mest på grund av saknad efter mamma. Men SNÖN som kommer bidrar int direkt till att jag ska få tillbaka någon livslust. Något som brukar ge mig inspiration är mat. Inte heller det hjälper.

Även om jag är sugen på sill och bad maken at köpa hem det så stannar det också vid det. Sill. Man kan inte bara ha sill på påskbordet. Det behövs lite annat också. Med denna känslan så blir det kanske bara sill och potatis. Kanske en ägghalva. För mig är det ett väldigt lamt påskbord. Som en lunchtallrik i allmänhet skulle det kunna vara lyxigt men inte som påskbord.

Jag har ingen lust för att koka in lax. Jag är inte intresserad av varmrökt som man kan köpa färdig. Trots att jag tycker det är jättegott. Men det lockar inte. Sill är det enda so lockar och som sagt det kommer man inte så långt på. Jansson finns inte ens med längst ner på listan. Det som borde stå överst.

Jag ska inte bara säga att det är saknaden som påverkar mig. Även om den är oerhörd just nu. Jag har också jobbat mer än jag klarar av. Heltid är tufft när man inte sover. Blåsan på insidan läppen som kommer från dag till annan avslöjar ju att något inte är helt rätt.

Maken som aldrig borde googla har gjort det med min blåsa. Den kan beror på mediciner. Äter inga. Inte ens värktabletter. Mest för att de gör ingen nytta så då kan man skippa att ta tabletter tycker jag. Det kan också beror på infektion i kroppen. Det kan jag ha, ingen konstigt med det om det inte vore för att maken kopplar det till Salmonella.

Det finns en mängd andra alternativ om man söker men vitamanbrist var en som maken lyft också. Järnbrist, vitamin B12 eller folsyra. Om du frågar maken så är det nog alla kombinerat med infektion och att jag i hemlighet knaprar några tabletter. Eller nej, han är den som försöker truga i mig tabletter när jag skulle behöva det så den vet han att den är utesluten.

Vitaminbrist och infektion, det är orsaken till min blåsa. Kanske det är det som då även påverkar min lust och ork. Jag har ingen sömnbrist, jag har vitaminbrist. Tänk vad skönt om det vore så enkelt! Tänk om en påskmeny hade gjort att orken kom.

Jag har ingen cancer. Jag är nöjd med min kropp. Jag har en fantastiskt familj. Mitt liv är bra. OM bara snön slutar att komma ner från himlen nu och kommer tillbaka i december så vore livet underbart. Samt påskmeny. Och så vitaminerna. Och utan blåsor. Sedan är jag nöjd. Lite gos från maken med. Så, nu är det prefekt. Eller?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.