Kategori: Hälsa

Publicerat

Nötknäpparna är borta

Några saker till och julen håller på att flytta ut för denna gången. Nötknäpparna har nu också gått i dvala. Det är mycket roligare att plocka fram än att städa bort. Man städar samtidigt som både plockar fram och bort men när man plockar bort så städas ju saker som packas ner. Det ser man ju inte förrän det är dags för att ta fram igen till nästa jul.

Sedan blir det så himla mysigt när man plockar fram. När man tar bort så blir det mer tomt. Jag har inte lika mycket pynt annars så inte så konstigt att det blir tomt. Jag plockar ändå bort en hel del av det vanliga pyntet när det är dags för nissar, nötknäppare och snögubbar. Nu är det bara snögubbarna kvar.

Jag fyndade också igår. Jag var på Rusta och köpte JÄTTEbilliga saker. Som pynt till landskapet nästa år. Allt jag fyndade var på 75 procents rabatt. Det tråkiga är väl att det inte är så bra för miljön. Men jag gissar att jag kommer ha dessa fynd i många år tillsammans med mina tomtar. Vilket mildrar min klimatångest lite. Plånboken är i alla fall mycket glad. Nu längtar jag lite till efter årets jul. Så jag kan bygga upp mitt snölandskap med snögubbar och tomtar.

Några hus på fynd.
Några granar.
Och lite ljusslinga som inte är på batteri.

Tillsammans med mina begagnade fynd så har jag nog nu allt till kommande vinterlandskap. Tills det är dags för att plocka fram igen, så ska jag njuta några dagar till innan snögubbarna städas bort. All snö som kom på utsidan har smultit och regnat bort. Skönt att snögubbarna i hyllan inte regnar bort. Alltid något.

Och, jag är inte sjukskriven på heltid längre. Jag får nu försiktigt börja ta i. Dock inte allt tungt på en gång. Jag är så glad och dessutom väldigt nöjd med resultatet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart dansas julen ut.

På fredag är det Tjugondag Knut. Då har det gått tjugo dagar efter jul och julen är officiellt slut. För att orka så har jag påbörjat nedplockningen av julen. Igår fick Luvnissarna lägga sig för sommaren. Jag har ju några stycken som behöver packas. Jag har inte lådor åt alla men nästan. De som inte har egna lådor har jag ordnat egen sovplats åt med mycket bubbelplast. Jag vill inte att någon ska gå sönder.

Alla samlades på bordet innan de blev varsamt nedpackade. Först tog jag de som är unika. Blir lättare nästa jul när det är dags. De ska ju dessutom få snölandskap nästa år. Då vill jag inte ha dubletterna där. Fast jag kanske ändrar mig till dess. Tills dess så är dubletterna i en egen kartong i förrådet.

Alla unika Luvnissar och annan Nittsjökeramik inför nedpackning.

Idag kanske alla nötknäpparna får gå och lägga sig. Eller snögubbarna. För bägge är kvar uppe. Jag har inte ork att ta allt på en gång. Min urinvägsinfektion verkar behöva antibiotika denna gången. Jag ska ju till läkaren imorgon så passar på att fråga då. Jag hoppas också på samtal från bröstmottagningen. Så jag får reda på om jag får börja ta i eller inte. Jag har fortfarande ont men det är bättre. Får se vad som blir sagt. Jag kanske måste åka på återbesök. Det blir som det blir.

Förutom att Luvnissarna kom undan så fick jag också ordnat med omfördelningen av vitrinskåpen. Så nu kommer maken åt sina koppar enkelt. Han kommer också åt mina teer väldigt enkelt. Det är ju ändå han som gör frukost på sängen till mig varje dag, inklusive en kopp te. Det tog inte så lång stund. Har tyvärr ingen före-bild men nu står alla små grytor högst upp i mitten istället för längst ner där mina tepåsar (som jag gjort själv) står nu. Där står också makens koppar. De var bakom de små grytorna innan. En sak i taget så brukar det gå bra.

Färdigt te (och kopparna) längst ner. Alla teburkar på mittenhyllan. Anna gott längst upp. Smågrytor till höger högst upp..

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Något som tröttar ut mig

Är alla dessa urinvägsinfektioner. Jag sitter här hemma med ännu en i ordningen. Jag trodde jag fått bukt med den i lördags och hade planer på att byta plats på saker i vitrinskåpet igår. För att mina fina saker ska vara enkla att få fram men också synliga. Jag har för många goda teer just nu, vilket gör det väldigt trångt i skåpet.

Min kära make fick inte ut en espressokopp när han skulle göra det till min syster vid nyår. Han försökte att övertala min syster att hon kunde ta en annan kopp. Hon meddelade dock att då kunde hon låta bli espresson om det inte blev i en espressokopp. Med mycket pust och stånk så tog maken fram en liten espressokopp.

Då bestämde jag att det skulle bli mindre i skåpen och lättare att få fram vad som nu kan tänkas behövas. Met för makens skull. Han är väldigt duktig på att hitta när det är lätt att se, mindre duktig när han måste titta bakom eller flytta något.

Det blev inget flyttat på en enda sak i vitrinskåpet. Anledningen är den tröttsamma urinvägsinfektionen som inte hade gett med sig, utan slog till med full kraft igår. Det blev värmedyna och lim istället. Värmedynan satt jag på och limmet var till olycksoffret från min höga spelning. Snart ska ju alla nötknäpparna läggas undan och jag vill ju inte plocka fram ett lik när det är dags igen.

Olycksoffret

Som du ser på bilden så var det tråd som höll ihop benen. Jag tänkte det skulle vara limmandet som skulle ställa till störst problem. Så var det inte. Det var tråden som var svårast. Maken trodde inte limmet skulle hålla alls. Det var många delar som behövde limmas. Den är också kanska tung vilket gör att limmet behövde vara starkt. Vilket det också är (än så länge). Maken skulle också hjälpa till och hämtade både snöre och ståltråd i förrådet åt mig.

Jag lämnade inte dynan för en sekund under hela dagen. Förrådet var inte ens att tänka på att gå ut till utan termobyxor, mamelucker och långkalsonger. Maken var räddaren i nöden som gav sig ut i kylan. Nötknäpparen är nu hel och jag har mindre svordomar att släppa ut.

Lagad och klar. Ny plats till sommarvilan.

Nu har den lagade nötknäpparen fått en ny plats att sitta på tills det är dags att gå att sova under sommaren. Det ska inte bli någon mer risk att den ska hoppa i golvet av för hög musik. Igår var det Lady Sovereign som gjorde högtalarna dammfria. Därför har ljushållaren som nötknäppare istället fått flytta till högtalaren. Inte på, utan framför. Så den borde inte kunna hoppa i golvet. Dock stod den inte där när dammet spelades bort igår. Vill ju inte att den ska gå samma öde till mötes som förra hyresgästen.

Nästa nötknäppare vid högtalaren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ännu en dag som otillräcklig

Det har kommit snö hos oss. Tung blötsnö och en hel del dessutom. Det har behövts att snöröjs i två dagar nu. Eller egentligen en eftermiddag/kväll och en dag. Onödigt att skotta precis när det börjar snöa. Oavsett när snön skottades bort så har jag känt mig otillräcklig. Trots att jag älskar snön. Nu är det så fint ute. Det har dessutom frusit på och gnistrar litegrann. Vilket gör det bättre att titta på.

Jag kunde dock inte snöröja, det fick maken göra i förrgår och igår. Jag kunde inte hjälpa alls. Vilket känns helt värdelöst. Inte nog med att jag inte kan skotta för det är väldigt mysigt att komma in när man skottat. Glasögonen immar igen och kinderna är alldeles rosiga. Mest troligt ganska varm med jackan öppen. I alla fall med sådan blöt snö som det har varit denna omgången. Även om man inte gillar snön, som jag gör, så tror jag de allra flesta skulle känna sig otillräckliga när någon annan gör deras jobb. Inte nog med att någon annan gör jobbet, någon annan har ett eget jobb som också ska skötas.

Jag har istället väntat på uppdatering om hur det gått för maken. Jag har pillat ludd i naveln. Igår när han var borta hela dagen (och lite till) så tömde jag inte ens diskmaskinen. Som var ren och torr. Jag tog hand om mig själv istället. Jag gjorde mig ren. Tog bort luddet i naveln. Den första duschen utan BH på fem veckor. Det var mycket skönt.

Maken fick bort den mesta snön på jobbet innan minusgraderna blev för illa. Hemma har vi en halvt skottad uppfart. För maken tog slut och min otillräcklighet blev lite större. Men att ens försöka gå ut och skotta blötsnö var inte att tänka på. Jag är fortsatt sjukskriven för att det är inte riktigt bra. Jag är fortsatt svullen och ömmar. Antagligen för att jag har för lite hud och de har fått dra ganska hårt. Skotta ska jag hur som helst inte. Tur att det finns hjälpmedel på jobbet. Tyvärr går det inte ploga överallt. Ganska mycket på ett område av två hektar som måste handskottas.

Snart ska jag vara tillbaka är planen. Får se hur mycket snö det kommer då? För nu ska regn och plusgrader komma igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur köper du receptbelagd medicin?

Jag köper alltid över disk. När man gör det så är det oerhört stor kontroll på vem du är. Jag är den som oftast köper åt min äldsta son. Det innebär att jag har en fullmakt för att kunna handla åt honom. När jag skaffade fullmakten så gällde den tills vidare. Sedan ändrades regelverket och den är giltig i fyra år från att den blir underskriven. Då blev det fyra år från när reglerna ändrades för oss.

Det är alltså ganska svårt att få ut medicin till min son. Jag kan aldrig identifierar mig med BankID. Jag måste ha mitt leg med mig. Jag behöver dock inte sonens, vilket är tack vare fullmakten. Vilket ändå är ett bekymmer eftersom jag inte kommer ihåg hur lång tid som är kvar. En dag kommer jag stå där och inte få köpa medicinen som behövs.

Man kan ju också beställa vi nätet. Jag har aldrig provat men jag gissar att det är mycket enkelt att göra det. Sedan kommer det hem i postlådan och du behöver inte krångla med alla jobbiga kontroller. Fast det är här som det blir spännande. Varför är det så mycket kontroller när det är fysiskt? Jag skulle inte kunna komma in med maken och han har legitimation som intygar att jag är jag. Jag skulle få åka hem och hämta mitt egna.

Hur vet de vem som köper via nätet? Just nu ligger det ute en remiss för att se över säkerheten via köp på nätet. Läkemedelsverket tycker tydligen det är bra att man kan handla via nätet men vill stärka säkerheten. Jag antar då att de vill införa BankID? Men hur har man då gjort tidigare. För som det står i ledaren på Expressen, läkemedel är inte ven produkt som alla andra. Läs den här: https://www.expressen.se/debatt/lakemedel-ar-inte-en–produkt-som-alla-andra/

Jag har som sagt aldrig provat. Dock skulle det kunna vara ett alternativ för sonen att prova via nätet. Han har BankID, vilket vissa äldre kanske inte har. Tydligen ska du inte behöva identifiera dig när du tar emot leveransen. Varför inte undrar jag? Jag måste ju intyga i allra högsta grad att jag får ta med mig läkemedlet hem ifrån den fysiska butiken. Annars hade jag ju kunnat identifiera mig med BankID i butik också. Har jag fel? Vad har jag missat?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vi vet aldrig vad som händer

Vi kan önska och vi kan ge löften. Vi kan hoppas och vi kan tro. Vi kan försöka allt vi kan men vi kan aldrig veta vad som ska ske. Vi kan försöka styra hur det går. Vi kan välja vägar åt olika håll. Vi kan styra om och vända. Vi kan göra en massa saker. Ändå vet vi aldrig hur det blir förrän efteråt.

Jag är tacksam för alla mina val jag behövt göra. Det har gjort mig till den jag är. Jag är tacksam för mina barn som fortfarande hjälper mig att utvecklas. Jag är tacksam för att jag hittat mannen i mitt liv. Som hjälper mig att bli bättre. Jag är tacksam för att jag fick den mamma som jag hade.

Min syster har varit hemma över nyår. Helt oväntat och som blev en glad överraskning. Man kan planera och försöka men ibland ändras planerna. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Jag är glad att jag fick några dagar med min syster. Även om hennes planer inte blev som de var tänkta så är jag tacksam för att det blev som det blev.

Mamma var med oss hela tiden. Vi pratade om hur glad och tacksamma vi var för vår mamma. Hur rolig hon var. Hur dråplig hon kunde vara. Hur hon alltid fanns där men aldrig med uppfordringar om att vi minsann var tvungna att finnas för henne. Jag har sagt det innan men det är värt att upprepas. För jag visste vilken bra mamma jag hade. Jag talade också om det för henne. Dock hade jag kunnat göra det mera. Det kan man alltid.

Det är så kort tid vi har på jorden. Det är så viktigt att vi tar hand om den tiden på bästa sätt. För vi vet inte vad som komma skall. Många gånger vet jag vad mamma skulle svarat om jag kunnat fråga henne. Ibland så hade jag önskat att hon kunnat svara mig för jag inte vet svaret. Ibland är man helt rådlös och då finns bara en mammas råd som den bästa hjälpen.

En mamma vet allt och lite till. Min mamma var det så med. Hon visade det också efter hon blivit sjuk. Trots sin hjärnskada och allt närminne var försvunnet så kom hon ihåg att jag var sjuk. Hon frågade alltid hur det var med mig när jag kom på besök. Fast det var hon som var dålig och behövde hjälp. Att vara mamma är en gåva som jag hade önskat att alla tog tillvara på. Tyvärr har inte alla förmågan att kunna det. Min mamma hade det även när hon var sjuk.

Jag är tacksam för att jag är frisk och att jag snart är färdig med operationerna efter cancern. Det skulle inte bli så många. Det skulle bli en enklare resa. Det skulle varit helt annorlunda. Men det blev så här och då är det det jag behöver utgå ifrån. Så nu ärjag här tacksam för att jag bor i Sverige och kan var sjukskriven ett tag till. Tills allt är läkt och jag är tillbaka. Mamma är med mig även om jag inte kan få svar på alla mina frågor.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Publicerat

Heltidssjukskriven och långtråkigt

Nu har jag tappat räkningen på julfilmer som jag sett. Jag har säkert sett 40 filmer vid det här laget. Många är sådana jag sett innan. Jag sparar lite på The Holiday. Den är mycket bra tycker jag. Grinchen och Elf är också filmer som hör till. Elf såg vi på i höstas så den kommer jag kanske ta sist.

Det finns inte så många julfilmer kvar att se för mig. Att vara sjukskriven på heltid och inte få lyfta något tungt eller göra något tungt blir väldigt långtråkigt. Jag glömmer mig lätt nu när smärtan lagt sig. Jag känner det så fort jag tar i lite. Som att resa sig upp med hjälp av händerna. Då kommer jag på mig. Men eftersom jag glömmer så försöker jag göra så lite som möjligt.

Dammtorka skulle fungera men dammsuga och moppa går bort på tre våningsplan. Vad finns det kvar att göra. Jo, se på film och surfa på nätet. Vad gör man när man surfar på nätet? Jo, letar Luvnissar och snögubbar. Verkligen inte den bästa kombinationen. Långtråkigt och slösurfa på nätet. Det blir dyrt om inte annat.

Igår hittade jag dessutom nötknäppare som en nyhet från Goebel. Då när jag letade efter snögubbar för att se om det skulle vara något att samla på i framtiden. Vi har nötknäppare hemma. Det började med att maken hittade en tennsoldat och gunghäst en gång i Danmark för många år sedan.

Vi har haft (en tid för länge, länge sedan) dåligt med julpynt och har haft som tradition att köpa en sak varje år. Vi har tittat speciellt när vi varit utomlands för att det blir då även ett minne från resan. Maken har nog aldrig varit så inne på tomtar. Då blev det en tennsoldat som han varje år dessutom väljer platsen för.

Sedan har han byggt på med nötknäppare. Vi har en liten som kan hänga i granen som han köpte i USA. Vi har en jättestor som jag köpte här i Sverige (på väldigt stor REA) för att jag vet att han uppskattar dem. Vi har ett antal olika som är ljushållare. Jag tror han lyckats samla på sig 7 stycken totalt.

Jag vet inte om jag vågar visa dessa från Goebel för maken. Eller så är det inget problem eftersom dessa är i porslin. Fast nej, det spelar nog ingen roll. Det är bara två som faktiskt kan röra munnen som det är tänkt, för att kunna knäppa nötter. Jag låter nog bli. För det är tre stycken. Stora dessutom. Inte 120 centimeter som den stora vi har men ändå 43 centimeter. Det är stort. Kanske därför det är den prislappen också. Tre i julklapp som hittat.

Visst är de fina! Jag skulle lätt kunna tänka mig alla tre här hemma. Plånboken kan inte tänka sig det just nu. Att få mindre i plånboken och mer tid att göra av med pengarna gör att det finns inte utrymme för tre Goebel nötknäppare till makens arme. Jag låter helt enkelt bli att tala om för honom att de finns.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag är inte lätt

Det är många saker som inte är lätta med mig. En sak är att köpa presenter till. Jag har väldigt specifik smak. Som mina Luvnissar från Nittsjö. Fördelen är ju att jag har något särskilt som jag samlar på. Nackdelen är att det är väldigt specifikt det jag samlar på. Det är inte så lätt att hitta någon som jag inte redan har.

Det är ju inte bara tomtar jag samlar på. Det en en särskild sort jag samlar på, Luvnissar från Nittsjö. Att då försöka köpa en till mig blir svårt, för jag har den antagligen redan. Jag måste själv ha en lista på vilka jag har för att kunna dubbelkolla med. Inte så ofta jag gör det men ibland händer det.

Man kan göra som en av mina vänner gjorde. Komma hit och spana in vilka som är uppställda och försöka komma ihåg vad jag har och inte. Vilket lyckades alldeles utmärkt. Jag har fått en luvnisse av en vän i present en gång. En jag inte hade innan. Kanske underlättade det att jag inte hade någon för värmeljus innan. Vilket den hade. Det kan inte ha varit lätt att hitta en som jag inte hade. Nu har det blivit ännu svårare, för jag har utökat samlingen sedan dess.

Presenten som var spanad att den inte fanns hos mig innan.

Det var lättare med mammas samlande på snögubbar. För det var just snögubbar i allmänhet. Ingen specifik sort. Jag vet att mamma hade någon enstaka dubblett som jag upptäckte när vi gick igenom allt. Nu finns bägge här. Men det är svårare att det blir dubletter när det kan vara vilken sort som helst så länge det är en snögubbe.

Igår var vi på utflykt igen. Maken var i alla fall på utflykt hela tiden jag var på utflykt en del av tiden, då såg jag på snögubbar ⛄️. Den andra delen var jag på återbesök för att plocka bort stygnen. Återbesöket gick bra. Jag läker fint men har en del sårskorpor som de vill kolla en gång till. Detta skulle varit sista gången men nu blir det en gång till nästa vecka. Vilket gjorde maken glad. För han får ännu en utflykt. Nu är han inte längre orolig för att jag ska dö, då är det bara utflykt för honom.

På hans utflykt skaffade han en till ficklampa, eller två. Vi har ju inte redan en hel hög med ficklampor och pannlampor. Fast jag klagar inte, det är ju smidigt att köpa present till maken. En ficklampa, tumstock, meterstock eller måttband så är han lycklig. Jag tror vi har tolv tum- och meterstockar hemma. Har tar gärna från olika märken men om det skulle bli en dubblett så bekommer inte det honom. Enkelt är ordet.

Jag däremot, på min utflykt, utökade mammas snögubbesamlinge med två stycken snögubbar. Jag fyndade dessutom. En Goebel som sitter på en snöring och en liten Goebel som är en snöglob med en snögubbe i. Kanske jag ska göra mammas samling mer fokuserad på Goebel? De har varje år en snögubbe med certifikat som enbart görs i ett visst antal.

Goebel-snögubbe
Goebel-snöglob med snögubbe

Mamma hade några Goebel sedan innan. Tre eller fyra stycken. Nu är det två till om man räknar snögloben som en. Mamma har ingen årssnögubbe. Så kanske jag ska utöka med det några stycken? Det skulle underlätta för andra om jag började med det och lovade att aldrig köpa någon själv för varje år som kommer. Alla år bakåt kan jag ju dock roa mig med att försöka hitta på auktioner. Jag får kolla med maken om han vill ha det enkelt i framtiden?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag läker fint

Igår fick jag reda på att jag läker fint. Fortfarande lite svullen. Inget konstigt när det bara är en vecka sedan. Några glipor, heller inget konstigt med det. De har flyttat hud och tagit bort hud och sedan sytt ihop. Nu är allt tejpat på nytt och nya bandage med ny restriktion att inte duscha på en hel vecka till.

Jag har också gått med på att använda mina foton av mina bröst i utbildande syfte för andra kvinnor som får cancer. Nu finns nya bilder på hur det kan bli när man gör detta ingreppet. Det kommer bli bilder nästa vecka igen. När stygnen plockas bort. Sedan blir det ännu en uppsättning bilder när det ska tatueras en ny vårtgård. Det är jag glad att jag kan hjälpa till med. De har dessutom börjat med digitala träffar med flera åt gången när de visar och berättar. Inte bara dåligt som kommit med pandemin. Detta är en bra sak.

Nästa vecka hoppas jag att nya tejpen hjälpt och gjort att gliporna läkt ihop. Maken satt nervöst och väntade på utsidan. Trots att jag pratat med mottagningen i måndags så var han ändå orolig att det var problem. Han säger att han inte var superorolig eftersom jag inte var orolig alls. Jag brukar ju ha rätt så därför var han bara lite orolig. Nu får han oroa sig till nästa vecka att jag inte ska få feber eller börja blöda igen. Ännu värre, båda två. Jag lär ha en hand på pannan varje natt nu, för att kolla om jag har feber.

Han fick också sin belöning. Kebabtallrik på ett hak med mycket god kebab. Helt i hans smak. Jag tog Shawarma, för det har vi inte här hemma. Sedan blev det några butiker för att leta efter en julklapp som står på en önskelista. Det hittade jag inte. Men det blev en annan julklapp som nästan står på en önskelista och sedan blev det en till snögubbe till mammas snögubbesamling. En stor denna gången.

Mammas nya snögubbe.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Återbesök

Idag är det dags att kolla hur såren ser ut. Jag längtar att få byta ut förbanden. Det levrade blodet skaver en hel del. Gravitationen gör att allt åker neråt så även blodet i förbandet. Allt blod har hamnat längst ner. Vi slutet av BH:n som är som förband överallt, där har blodet samlats och skaver. Det ska idag bort och ersättas med nytt. Jag får ingen ny BH gissar jag så blodet på den får jag överleva några veckor till. Nästa vecka ska stygnen bort. Sedan ska jag ha förbandet (BH:n) i några veckor till.

Det är det spännande som händer idag. Självklart så följer maken med. Han får utelunch vilket alltid gör honom glad. Han hade följt med ändå. I detta fallet så hade han följt med. Om jag vill åka på utflykt utan läkarbesök så behövs mat för att locka med honom ibland. Med läkarbesök så behövs inte lockandet med mat. Det får han som belöning.

Igår så fick jag belöning av att jag har slagit in de flesta julklapparna. Två är ju för stora att slås in. Varav den ena är makens och står fortfarande ute. Minstingen ska få hjälpa till att ta in det på fredag tänkte jag. Det väger 80 kilo så inte direkt att man går in och stjäl det obemärkt. Inte ens maken verkar ängslig över att det ska försvinna över natten.

Makens julklappar
Mintingens och äldsta sonens julklappar.
Några till.

Jag måste ha de åtskilda än så länge då jag inte har fått på etiketter. Maken och jag firar jul ensamma i år så inte så kul om jag blandar ihop några. Jag har dessutom några som ska tvättas och håller på att vädras för tillfället. Alla julklappar är inte nya. Ganska många är Secondhand-köp. Värst till äldsta sonen för all lukt måste bort. Jag menar ALL lukt. Så även om jag inte känner något så måste jag avlukta det ändå. Äldsta sonen känner mycket mer än alla andra. Den processen tar ett tag ovh pågår för fullt just nu. Kan alltså inte bli inslagna på en tid.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.