Kategori: Hälsa

Publicerat

Ibland blir det inte alls som man tänkt sig

Så är det väldigt mycket just nu. Jag hade inte planerat att bli sjuk. Steg ett. Jag fick bröstcancer. Det var inte det värsta. Då var inställningen att den tar vi bort och så fortsätter livet som vanligt. Fast utan en del av mig är med. Steg två. Så blev det inte. Det blev medicin från hel**tet som gjorde mig jättesjuk. Jag kämpade på länge.

Steg tre. Sjukskrivning under lång tid och pågår fortfarande. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag förstår det och jag tar att man inte kan planera allt. Då får man anpassa sig. Vilket jag gör fortfarande varje dag. Igår på läkarbesöket så tog han mitt blodtryck. Han kom fram till att jag inte är någon ”högtryckare”. Jag hade 95/60. Det är ändå inte det lägsta jag haft. Han föreslog att jag skulle salta lite extra på min tallrik när jag åt. Det höjer blodtrycket.

Jag tycker inte om salt. Jag saltar väldigt lite även när jag lagar mat. Familjen får salta extra på tallriken. Det är inte något jag hade tänkt att göra. Men nu kommer det att finnas i tanken så klart. Det blir inte alltid som man tänkt sig. Jag fick en förklaring på varför äldsta sonen gärna saltar sin mat mycket. Han har salt på bacon. Det kan bero på att han har lågt blodtryck som mig. Hans kropp känner helt enkelt det och försöker kompensera.

Jag är mycket för att planera. Jag ser gärna vad som ska ske framåt. Jag har målbilder och anser att om man tänker det så sker det. Men ibland blir det inte som man tänkt. Jag tänkte jag skulle bli av med cancern. Den är borta. Sedan hade jag ingen behandling i tanken mer än bort. Då kom andra och tänkte och jag blev sjuk. Ibland måste man låta andra tänka och anpassa sig på vägen. Jag tycker att jag är ganska duktig på det också.

Det är jag tack vare min äldsta son. Eftersom han är autistisk och inga förändringar får ske. Då har jag blivit en mästare på att anpassa mig för att han inte ska behöva. Resultatet har blivit att han också är en mästare på att anpassa sig. Vilket är fantastiskt då man brukar säga att autism är en omgivningsdiagnos. Det är omgivningen som måste anpassa sig. Då fungerar allt perfekt.

Trots det så blir inte allt som man tänkt sig. Nu står jag här långt in i steg tre och har haft nya steg som tillkommit. Det senaste är att jag inte kan få det kök jag vill ha. Det kan ni läsa mer om här. Klart att man måste kompromissa. Inget konstigt. Nu kommer vi till nästa steg. Jag hade färdigt vilka vitvaror jag ville ha. Jag har köpt diskmaskin efter vilka vitvaror som skulle in fortsatt. Det var kylskåpet som bestämde vilken diskmaskin det blev. Den gick ju sönder för elva månader sedan.

Tror ni att det går att beställa kylskåpet nu när jag vill göra det. NEJ! är svaret. Det går inte. De har stoppat tillverkningen och vet inte om de ska fortsätta. Det är covid-19 som är del av den orsaken. I januari eller februari nästa år ska de besluta om de ska fortsätta tillverkningen. Det finns inte ett enda kylskåp i hela Europa att finna. De har försökt. Ibland blir de inte som man tänkt sig. Nu står jag här med en diskmaskin, utan kylskåp eller andra vitvaror.

Ibland blir det inte som man tänkt sig. Nu måste jag försöka hitta en lösning så att det blir som jag tänkt. Jag vet bara inte hur än så länge.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mamma sa till mig

Ibland är allt bara tungt. Igår kväll blev det en sådan kväll. Det började ändå ganska bra. Och slutade egentligen bra också. Jag var hjälp igår. Både till sonen och min vän. Jag hade planerat att åka till mamma. Vädret skulle vara bra och idag ska det regna. Det kanske det inte gör men jag ville inte chansa.

Jag ringer alltid innan jag åker för att förbereda mamma på att jag kommer. Ibland ringer jag på vägen. Denna gången ringde jag innan. Då börjar det med att mamma har kräkts under natten och inte mår så bra. Jag var välkommen men på egen risk. Jag bad dem kolla med mamma om hon ändå ville jag skulle komma. Svaret var tydligt, Ja. Jag tänker att om jag får magsjukan spelar ingen roll. Så jag åker dit. Det är ju dessutom på avstånd och lite till. Så jag åker.

Kommer dit. Mamma är inne i sin lägenhet och jag sitter utanför i altandörren. Jag frågar som vanligt hur det är idag. Svaret är att allt är sk*t. Vi fikar och jag pratar på. Efter en timma så orkar hon inte mer. Men eftersom jag ändå sitter i dörrhålet så blir det att jag är kvar. Hon ber mig också att stanna. Personalen fixar så att hon kan vila. Jag sitter där ute och hon ligger och slumrar. Men har ändå koll på mig. Precis som det var innan pandemin. Jättemysigt. Sedan gick vi en promenad i deras fina trädgård. Jättemysigt. Efter det är det dags för middag och mamma vill att jag är sällskap. Precis som förr.

Jag brukade ju var med när mamma åt. Antingen vid lunch eller middag. Det har jag inte varit på ett halvår. Igår blev det igen. Eftersom mamma var isolerad på sitt rum och inte fick gå ut bland de andra boende. Då hon kräkts under natten. Efter middagen går mamma alltid och lägger sig. Så även igår. Jag är med henne till personalen kommer. Jag är den som stått för större delen av samtalet. Det har varit vissa ord och tydningar från mig som vi har konverserat.

När vi sitter där och väntar säger jag till mamma hur mysigt jag tycker vi haft det. Att det kändes som förr trots att jag fick sitta ute och det inte var som vanligt. Då säger mamma med en hel och felfri mening: Jag tycker det har varit en fantastisk eftermiddag! Glädjen i den meningen går inte beskriva. Från att allt var åt h***ete till att det varit en fantastisk eftermiddag. Glädje!

Ytterligare en felfri mening när jag sedan gick. Som svar på mitt: jag älskar dig, mamma så kom det: jag gillar dig också. Inte samma glädje för jag vet om det. Mer glädje över att mamma får fram orden. Så klart härligt att det är de orden då. Snart kommer det tunga. I bilen på vägen hem från mamma.

Jag lyssnar mycket på Petter just nu. På vägen dit var det Petter och det fortsatte på samma lista på vägen hem. Så kommer ”Mamma sa till mig”. En sorglig och fin låt han gjort. Jag antar i hans mammas minne. Det är så mycket i den sången som stämmer med mig och min mamma. Mamma har alltid stått bakom mig och mina val. Hon har alltid tagit striden för mig om det behövts. Hon har alltid varit den som haft visheten och klokskapen när jag stått och velat. Jag har lärt mig så mycket av mamma. Refrängen säger allt:

Mamma sa till mig: ”Glöm de där och va den du vill va”
Mamma sa till mig: ”Håll huvet högt och tro på dina val”
Mamma sa till mig: ”Jag är med dig i varje andetag”
Mamma sa till mig: ”Jag minns det mamma sa”
Sov gott, vi ses nån dag

Den sista meningen så brast det. För så är det. En dag så är det så det blir. Även om det inte är nu så blev det påtagligt att det kommer. Jag orkar inte att tänka tanken, men där var den, tanken. Vi kan inte styra över döden. Döden är det enda som vi vet med all säkerhet att vi kommer till. En dag. En dag där långt borta. Så långt borta att den inte finns…

Allt går cykler, döden är bestämd
Sov gott nu så träffas vi sen

Då är det tungt. Tungt att tänka på hur det blir sen. Innan vi träffas igen. Mamma sa till mig, att om hon inte hör någonting då är allt bra. Mamma sa till mig, att du får inte mer börda än vad du klarar av. Mamma sa till mig, att du klarar mer än du vet. Mamma sa till mig, att du är den bästa personen som kan vara mamma åt din äldsta son. Mamma sa till mig, att hålla huvudet högt och strunta i vad alla andra tycker. Mamma sa till mig, att hon finns alltid där för mig. Mamma sa till mig…

Ta hand om dig. Ta hand om din tid och dem du tycker om. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jagar eller fångar drömmen

Många är i ekorrhjulet och jagar drömmen. Att jaga drömmen är nog aldrig bra. Jag tror det är bättre att fånga drömmen. Det är så många saker som spelar in i allt. Hur vi lever och vad vi lever för.

Hur fångar man drömmen då? Det första steget är att skriva ett mål. Vad är drömmen? Vad är målet? Vem är med på målet? Är du ensam eller har du någon med dig? Nästa steg är att bryta ner målet. Vad behöver du göra för att kunna komma dit. Steget efter det är att göra efter planen. Det är nu jagandet kan uppstå.

Om du jagar för att du måste, inte för att du vill. Det är kanske någon annans förväntningar som gör att du jagar. För att fånga en dröm så behöver det vara din dröm. Det behöver vara ditt mål.

Att slutföra något så är det vanliga att man måste ha en deadline. Utan deadline så gör du bara tjugo procent av vad du klarar av. För på de sista tjugo procenten av tiden innan deadline så presterar du åttio procent av jobbet. Om du inte har deadline så kommer du aldrig göra åttio procent av jobbet.

Enligt mig så gäller det när du jagar inte när du fångar en dröm. Min dröm är fortfarande levande. Jag har inte fångat den än. Men jag går framåt. Även om det är sakta. Jag är idag sjukskriven och jag kan inte sätta en deadline. Jag vet inte hur eller i vilken takt jag kan ta mig framåt. Så klart kan man flytta fram en deadline. Det blir dock inte verklighetsförankrat när man som jag är i så dåligt skick.

Jag har hjälp med att fånga min dröm. Jag är lyckligt lottad att ha någon att dela drömmen med. Alla har inte den turen. Min dröm har också fått förändras efter min sjukdom. Inte så konstigt. Prioriteringarna ändras. För att jaga, det kommer aldrig att bli aktuellt för mig. Har nog aldrig varit heller.

Jag jagade när jag gick i skolan. Då var det andras förväntningar och min press på mig själv som gjorde att jag jagade. Jag gick fortfarande min egen väg men med andras förväntningar. Det är svårt att veta vad vill jag, när man är ung. Det är nog svårt genom hela livet för många. Vad vill jag? Vad är min dröm? Hur mycket formas den drömmen utifrån andras påtryckningar. Eller från samhället?

Det är inte lätt att gå utanför normerna. Ett exempel, du ska ha ett jobb att gå till. Helst som anställd. Men om du är egen företagare så fungerar det om du har en butik. Då får du godkänt från samhället. Men det är inte säkert någon går dit och handlar. Du får en klapp på axeln och alla tycker du är duktig. Men kostnaderna ska betalas. Om ingen handlar blir det svårt. Har du ingen butik och du säljer något, då är det inte på riktigt.

Om du är hantverkare så är det ok att inte ha en butik eller lokal. Då kan du ha en bil som allt ryms i och kontor hemma. För jobbet görs ju hos kunden. Men du måste ha en märkt bil. Annars är det inte på riktigt. Det är svårt att ha en dröm som är helt sin egen när man är styrd från så många håll.

Jag är lyckligt lottad. Jag har en make som hjälper mig att följa vår dröm. Att inte låta oss styras av andra. Att kunna leva vår dröm och fortfarande gå för att fånga den.

Jag önskar att du hittar din väg. Att du kan jobba för att fånga din dröm. Att du får hjälp på vägen. Att du inte är ensam. Ta hand om dig. Fånga dagen så är du ett steg närmre drömmen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Krockar i tid

Dessa timmar som jag har börjat få på morgonen är så värdefulla. Tyvärr så krockar det med min äldsta sons tider. Jag väcker honom varje dag. Året om. Men vissa dagar så har det nu börjat att krocka i tid. Vissa dagar så måste han komma upp tidigare än andra. Jag vet inte hur vi ska lösa det.

Som det är nu går han före mig. Att jag har larm på för att veta att jag är vaken för att kunna ringa. Men när jag verkligen behöver dem två timmarna som äntligen har kommit till mig, hur gör jag då? Det tar ungefär två timmar och ett antal samtal innan man vet med säkerhet att han är uppe. Hur gör jag nu?

Jag vet inte är svaret. Än. Men jag vet att jag är så glad när jag kan få dem två extra timmarna. Och idag så var det extra värt. Efter några nätter med nästan ingen sömn alls.

Kanske fick jag sova mer för att de äntligen har insett att besöksförbudet måste hävas. Att de också säger att det beror på att många har farit illa under denna tiden. Och det har de, farit illa av att inte få besök. Idag ska jag åka till mamma. Vädret är fint och vi ska ha fotvård har vi bestämt.

Halleluja!

Jag ser fram emot att få sitta i mammas fåtölj och läsa medan mamma sover bredvid. Att bara kunna få finnas och få hjälpa som innan. Mamma mår bättre och nu lär det bli ännu bättre. Tack Gode Gud att du sett till att upplysa dem som bestämmer.

Idag är det (ännu) en bra dag. Solen skiner och jag har på schemat att besöka mamma. Inget annat. Jag skulle kunna tvätta och putsa fönster och göra saker här hemma. Men det får bli en annan dag. Smutsen finns kvar imorgon också. Bra eller dåligt, det beror nog på vem man frågar.

Mamma ska också få sin födelsedagspresent. Det blir spännande. Jag har inte sett den. Det är syster yster som har ordnat. Den är från oss alla tre. Jag tänker att det är roligare om mamma får öppna.

Paketet. Svårt att gissa vad det är.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Göra ingenting

Jag älskar att göra ingenting. Men det är ganska svårt att göra ingenting. Igår så var en sådan dag när jag skulle vara ledig och bara tänka på mig själv. (Då räknas inte äldsta sonen in. Han måste jag alltid tänka på och finnas för). Dagen började med frukost på sängen. Som alla andra dagar. Just igår var det äggröra och smörgås med ost på. Tillsammans med te.

Vi hade städdag i måndags så det finns en heldel tvätt. Och det är här det svåra kommer in med att göra ingenting. För om man tvättar, räknas det till att dagen är ledig och att man inte gör någonting. Jag bestämde att jag kunde tvätta två maskiner. Som är det absoluta bästa att dem två var som fyra med den gamla. Nu är alla lakan tvättade. Och idag ska jag mangla.

Resten av dagen spenderades i min favoritfåtölj. Den finns i vår garderob och är stor och har hög rygg. Den rymmer två personer. Det är en Loveseat och det namnet passar verkligen. För man sitter nära när man är två. (I alla fall när man är i våran storlek på person.) Jag tittade på filmer och bara stängde av hela kroppen. Så otroligt skönt att inte göra någonting och bara få vara på sina egna villkor.

När vi skulle äta middag så hade lite energi letat sig tillbaka. Självklart hade maken servat med lunch och pysslat om mig under dagen. Vid middagen, som maken också gjorde, så passade jag på att lägga in tomaterna.

Inte så många men tillräckligt som tillbehör till några måltider.

Jag hoppas det blir gott. De var perfekta i storlek. Som ni ser ganska många gröna. Jag tog persilja och oregano som ett lock ovanpå. Hoppas att det ger lite smak också. Att de är upponer på bilden är för att jag läst att de ska svalna så. För då dör eventuella bakterier och det blir lättare vakuum i. Nu står dem på rätt håll i kylskåpet. Nu är det till att vänta och se om det blir bra.

Det blåste igår. Till viss del därför tomaterna togs omhand. Det blåste som det aldrig har gjort förr. Eller det kanske det har men inte när vi haft blommor. Det var karusell med blommorna igår. Den ena krukan efter den andra blåste omkull. Alla överlevde som tur var. Nu står dem alla mer skyddade så att vi kan njuta av blomningen ett tag till. Självklart så var det maken som ombesörjde det.

Idag är det saker på schemat så idag är det inte en slappardag. Men det ska bli en bra dag idag också. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mat, träning och sömn

Varje gång jag kom till min läkare i början av min sjukskrivning så började han föreläsningen om mat, träning och sömn. Att äta bör man annars dör man. Det är självklart att mat är viktigt. Det tror jag alla har koll på. Jag tror att alla vet att träning också är viktigt men en del prioriterar det inte. Och så då sömn, det är så självklart att man behöver sova så ingen tänker nog på hur viktigt det är.

Efter några gånger av samma föreläsning så blev jag lite sur. Jag undrade om han trodde jag var lite trög som inte förstod de första gångerna han sa det. Dessutom så har jag prioriterat träning de sista femton åren av mitt liv. Jag älskar mat, så att jag inte äter är inte något som finns på kartan. Och jag behöver mycket sömn. Tio timmar per natt så mår jag som bäst. Men nu är det ju det som är problemet. Jag kan inte sova. Enbart på grund av djävulens påfund, Tamoxifen.

Jag trodde att han inte förstod vad det var jag sa. Att jag måste träna mer, äta bättre och sova mer. Om jag bara gjorde det så skulle allt bli bra. Jag blev nog lite knäpp. Maken fick följa med mig för att jag inte skulle bli dumförklarad. Samma visa igen. De tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera som människa är, mat, träning och sömn.

Nu gör han inte så längre. Och jag har börjat förstå att det var hans sätt att visa för mig att han förstod. Han förstod att jag inte fungerade som människa för att jag får ju inte sova. Och sömn är en av de tre viktigaste sakerna för att vi ska fungera.

Jag börjar bli lite knäpp. (Mer än bara galen som jag var innan.) Knäpp på att jag inte är som jag vill vara. Knäpp på att jag inte kan sova och bara få fungera. För om jag bara fick sova, då skulle allt vara bra. Jag äter bra. Jag tränar bra. Men jag sover INTE bra.

Nu har jag börjat med att jag kan somna om mellan sju och åtta på morgonen. Men då är det ju uppstigningstid. Ska jag verkligen sova då? Jag har gjort det ett antal söndagar. På söndagar känns det som att det är legitimt att sova på morgonen. Idag sov jag till halvtio. Somnade strax efter halvåtta. Två timmar. Två timmar som är så behövliga. Frågan är om jag ska försöka i veckorna också?

Problemet då är att jag inte kan fungera i samhället. Även om jag blir mer fungerande människa av att få två timmars sömn. Fast det hjälper inte om jag sover när alla andra är vakna. Hur gör alla som jobbar natt? Det är kanske det jag ska satsa på?

Det kanske inte är en så bra idé. Att jobba natt och sova i genomsnitt fyra timmar per dygn. För en person som behöver tio. Nej, jag får nog fortsätta att vara knäpp. Knäpp för att jag inte kan sova. Jag får se det positiva, att jag äter bra och tränar bra. Två av tre är ganska bra. Det finns säkert dem som bara sover bra. Men äter och tränar dåligt. Vet inte vad som är att föredra?

Jag är glad för mina två timmar på morgonen idag. Igår var det Awrds Night på altanen med maken. Vi har varit på många Awards och ingen av dem som denna. Att sitta ute under filtar och med terrassvärmare och titta på Awards har vi aldrig gjort innan. Det har alltid varit galakläder och tjusigt värre. Igår var det filt men ändå tjusigt värre. Danny och Carola spelade för oss och alla utmärkelse fick vi uppleva. Detta året digitalt.

Rosa dagen till ära. Så klart.
Det går bra att följa det digitalt också.

Hitta något att glädjas över. Jag gläds över mina två timmar. Vad är du glad för? Ta tand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Reklam

När man har en sjukdom så försöker man allt för att bli av med den. När man har en sjukdom så är man nedsatt. Även om det kanske är mest psykiskt. Jag har en hudsjukdom. Psoriasis, jag har skrivit om det innan. Du kan läsa mer här. Jag har stoppat den på de flesta ställena på utsidan kroppen. Men öronen är jobbiga. För en tid sedan började psoriasisen gå utanför öronen och ut på kinden.

Det tuffa med psoriasis är att det kliar och man ”mjällar”. Denna sjukdom är att huden blir klar för fort. Huden dör fortare än vad den ska. Vilket innebär att den blir som ett berg av hudavlagringar på varandra. Dessa släpper och man ”mjällar” från kroppen. Kliandet är det jobbigaste. Nu till reklamen. Vilket jag gjort innan men det är värt att göra igen.

TimeWise Body™ Targeted- Action® Toning Lotion, det är produkten du ska använda mot psoriasis. Jag vet inte hur det kan fungera men det gör det. Sedan i maj så har jag använt kortison i öronen för att stävja psoriasisen. Och det har hjälpt men inte fullt ut. Det finns fortfarande kvar och kliar. Det slår lock och är allmänt jobbigt. I slutet på augusti så kom det ut på kinden. Då kände jag att jag måste göra något.

Min badrumshylla måste ha denna fantastiska produkt.

Det gjorde jag. Jag började smörja med den fantastiska bodylotionen i öronen. Samt på kinden. Det var den 28 augusti som jag upptäckte det utanför örat. Då började jag smörja. Nu den 5 september så är det borta. Den är väldigt bra alltså. Det tog inte ens en vecka så är det borta. Amazing! Jag kan inte rekommendera att smörja inne i öronen. Men samtidigt så tror jag det är bättre än att hälla in kortison i flera månaders tid.

Jag kommer få fortsätta att smörja ett tag för att det inte ska komma tillbaka. Sedan tror jag att jag kan sluta i öronen och bara göra kroppen som vanligt. Psoriasis har man för resten av sitt liv. Man kan få det från stress. Vilket jag fick i samband med finanskrisen 2008. Då vi höll på att förlora huset på grund av att vi inte hade pengar. Ekonomi är en stor orsak till stress för många. Jag har haft stora problem med denna hudsjukdom men har hittat hur jag håller den i schack.

Ingen kan vara nöjdare. För när du har en sjukdom som du kan bli av med, då kan priset vara nästan vad som helst för att slippa den. Och där kommer min tacksamhet till Sverige. Att vi alla får hjälp oavsett ekonomiska möjligheter. Att det inte är dem rika som överlever utan alla får vård i Sverige. Men det kan jag skriva om en annan dag.

Idag var det reklam på schemat. Timingen på den är spännande. Att just idag så var allt borta och kliet i öronen inte finns mer. För idag startar Mary Kays seminarie. Den stora utbildningshelgen för alla som jobbar med dessa produkter i hela Norden. I år blir det lite annorlunda. I år blir det digitalt. Det ska bli spännande.

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Långsamt lärande

Jag är lite trög men så kan det vara ibland. Inatt har det varit en h*** natt. Men jag får skylla mig själv. Det är för att jag grävde igår. Jag tyckte ändå att jag var duktig och bara grävde lite. Jag tog bort grästuvorna och tre skottkärror jord. Jag tänker inte avslöja hur många kärror grästuvor det var.

Maken var med och slängde allt på trädgårdsavfall på tippen. Det som var problemet kanske var att jag hittade en rot. För det var ett träd där innan. Vilket jag visste eftersom det är vi som kapat det. Det gjorde vi när den andra uteplatsen försvann i samband med dräneringen av huset. Det gick åt ett spett mig och hjälp från maken. Till slut så kom den loss.

Idag hade jag tänkt att fortsätta gräva. Eftersom jag var så duktig igår och inte gjorde allt. Jag får se vad kroppen orkar. Kanske i eftermiddag. Jag fortsätter med mottot att träning är bra. Även enligt min läkare.

Före grävning
Efter grävning av tuvor. Roten är kvar och spettet med.

Snart finns både thujor, bärbuskar, blommor och framförallt plintar på plats. Vi hade tänkt göra med markspjut. Men nu har jag en tanke kring att det ska bli pergola över för skugga. Så då blev det plintar och grövre stolpar. Vi får se hur det blir med pergolan. Det kan bli det nästa år. Nu är det möjligt utan att behöva göra om allt.

Jag önskar dig en fin dag. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ännu en bra dag

Men en med lite på agendan. Jag har överarbetat mig (igen). Jag behöver en helg med vila och åter vila. Det är svårt när det är så mycket som måste göras. Och även om inget måste göras i renoveringen så måste man finnas.

Man måste leva. För att leva måste man äta. För att äta måste man handla. För att handla måste (bör) man ha kläder på sig. För att ha kläder på sig måste man tvätta. Och så fortsätter det. Det finns ingen hejd på vad som tar på krafterna när man inte får sova och mår bra. Ibland så är det jobbigt att bara finnas.

Men det ska bli en bra dag idag. Och det kommer det bli. Av den enkla anledningen att jag bestämmer det. För jag har det bra. Igår fick jag äta kräftor igen. Mammas sambo var kocken och bjöd oss på kräftorna. jag älskar kräftor. Väldigt bra är också att maken inte gör det. Han får äta mer av det som är innan. Sedan kan han hälla upp dryck och bara vara sällskap. Och fler kräftor till mig.

Minstingen tycker om kräftor också. Vi hade lyx igår.

Idag ska jag ta hand om skalen. Det får bli skaldjurs- eller fiskgryta idag. Allt för att nyttja kräftorna till fullo. Det blir lyx idag med. Vi har det bra. Vi har det lite för bra. Det är lätt att se allt det dåliga när man har det så bra. Jag försöker att se allt det fina vi har. Allt det fina vi presterat och presterar. Jag försöker att alltid ha en bra dag. För det är jag värd. Jag är värd att få njuta av allt det fina vi har och gör.

Du är också värd att få må bra. Även om kroppen inte mår bra så kan du må bra i huvudet. Jag hoppas att du kan se det och njuta av dagen. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Besöksförbud

Det har förlängts. Det var väntat att besöksförbudet skulle förlängas. Trodde dock att de skulle förlänga det längre på en gång. Nu är det hela september också. Det blev besöksförbud den 1 april. Det har varit besöksförbud i fem månader. Med september så blir det sex månader. Enligt mig så gör besöksförbudet mer skada än nytta nu.

Folkhälsomyndigheten, fortsatt kallat FHM, hävdar att de inte kunde stänga ner hela Sverige för att det skulle inte kunna fortsätta i alla evighet. Att om man var tvungen att stänga Sverige så skulle det vara under en period som man visste var ganska kort. Anledningen var att människorna skulle bli galna av att vara instängda. Att vi inte skulle klara att vara i karantän för länge.

Hur är det skillnad mot ett besöksförbud. Dessa stackars personer på äldreboenden mår precis lika dåligt av att inte få träffa sin familj som om en familj karantän som inte får träffa andra. För en nedstängning av Sverige skulle innebära att du fortfarande får vara med din familj. Du är inte helt ensam. Ändå är risken att du blir galen för stor så vi kan inte sätta hela Sverige i karantän.

Men dem äldre går bra. Det går bra att offra dem som är skörast. Dem som som FHM säger att vi ska skydda. För nu skyddar vi inte. Nu skördar vi istället. Vi skördar de äldre psykiska hälsa och deras fysiska hälsa. Vad jag förstår så var det inte besöken som ledde till att äldre på boende fick covid-19. Utan det kom från personalen. Personalen som inte hade tillgång till rätt utrustning. Eller rätt kunskap för att kunna jobba på ett säkert sätt.

Nu har personalen rätt kunskap och förhoppningsvis rätt utrustning. Varför måste besöksförbudet fortfarande gälla? Varför inser inte FHM att de äldre skulle må bättre av att få träffa sina nära och kära? Man skulle kunna införa andra restriktioner. Man skulle kunna införa en tvättstation innan man får gå in på avdelningen. Det borde vara enklare än att se till att det inte sker några kramar under vistelserna som sker utomhus.

Hur gör man med alla saker som de äldre måste få hjälp med som personalen inte får göra? Som att klippa tånaglarna? Det är inte bra att låta naglarna växa i all evighet. Tänk om det blir året ut. Då är vi uppe i nio månader som de äldre inte fått träffa någon eller känna beröring.

Jag har träffat mamma. Det har varit enklare nu när det gått vara utomhus. Snart går inte det. Snart kommer höstrusk och vintern på det. Hur blir det då? FHM borde ändra sitt beslut till att införa restriktioner istället för ett besöksförbud. Självklart ska vi skydda dem äldre. Självklart ska vi ta hand om varandra. Men ett fortsatt besöksförbud är inte att ta hand om varandra. Det är att skörda.

Jag anser att FHM har gjort rätt som inte stängde Sverige. Vi hade varit mer utsatta ekonomiskt än vad vi är idag. Vi hade varit mer psykiskt sjuka än vad vi är idag. Men nu har vuxenutbildningarna fått sluta med distans. Nu måste vi och FHM inse att ett fortsatt besöksförbud är farligare än att inte ha det. Hur skulle du må om du aldrig fick träffa någon?

Det finns många som har det så utan besöksförbud. Vi har också hög psykisk ohälsa. Men nu är den högre. Högre än av den någonsin varit. Vi behöver tänka på vad FHM sa där i början. Vi kan inte stänga Sverige (än). Vi kan inte stänga Sverige förrän den dagen vi absolut måste. För vi kan inte hålla Sverige stängt hur länge som helst. Så är det med besöksförbudet också. Vi kan inte ha det hur länge som helst. Och snart är vi inne på den sjätte månaden.

Jag skulle kunna skriva hur många exempel som helst. Exempel från världen hur det gått för dem. Hur de stängt och sedan öppnat för det går inte hålla stängt. Men jag gör inte det. Jag nöjer mig med att skriva att jag jobbar på att få träffa min mamma. Att få möjligheten att ordna ett besöksrum som är avskärmat, som mammas sambo sa. Eller någon annan lösning för att kunna ses när det är kallt och regnigt ute.

Ta hand om dig. Du är viktig och gör skillnad. Vi hörs imorgon.