Jag är så glad att jag inte valde att ta bilen trots allt. För om jag kört samma sträcka som jag (skulle ha) åkt tåg så hade nog kroppen varit mer sur nu. För nu visar den på alla sätt att jag ska vila.
Det började med ett munsår. Nu är det ont lite varstans i kroppen. Jag orkar ingenting. Men jag vet vad det är och det har varit så innan. Om jag fick göra om valet så hade jag gjort det igen. Jag vann så mycket mer än jag förlorade. Nu är det vila som gäller bara.
I helgen så har jag pysslat med trädgården. Alltså inget nytt, bara plockat vissna blad och blommor. Jag har vattnat och gett skugga. Inget avancerat, bara rört mig i sakta mak och kontemplerat under tiden. Mina nya solcellslampor ger liv i trädgården på kvällen.
Svagt ljus och ger fin stämning.
Skuggningen är till hortensian. Den tyckte inte alls om att bli planterad där. Den vill ha mer skugga. Kanske annan jord också. Men nöjd det är den inte. Jag håller på och klurar om jag ska göra en rabatt någonstans i skuggan. Mer att hålla efter men om jag inte orkar så kan jag alltid ta bort rabatten.
Jag får dock vänta med att gräva och göra något sådant. Kroppen skulle inte orka det som mitt huvud orkar just nu. Det är fortfarande frustrerande att jag orkar mer i huvudet än i kroppen. Det har som tur är blivit bättre men ibland kommer det över mig.
Livet kan vara besynnerligt. Det kan vara svårt att förstå men vi lever Nu och imorgon är en ny dag. Imorgon är det försent att leva nu… Det skrev jag i maj 2014. Tänk på att njuta i nuet helt enkelt. Det är försent imorgon.
Ta hand om dig! Håll avstånd och visa hänsyn till alla andra.
Igår hörde personen av sig som ska komma med vår nya tvättmaskin. Jag berättade hur efterlängtad han är. (Eller i alla fall maskinen.) Jag är ju inte hemma, men det är maken. Jag undrar om maken kommer köra en testomgång med tvätt? Bara för att det är kul. Det kommer jag göra när jag kommer hem. Helt klart. Jag kommer hur som helst att få kort på den av maken. Jag har beställt med en tvättsockel, för att få upp den från golvet. Maken har klurat ut att då måste den flyttas för att kunna fästa slangar och annat. Jag tänker att det löser den efterlängtade personen.
Att åka bort blir att vara ledig på ett annat sätt än att vara ledig hemma. För hemma finns alltid den där tvättmaskinen, diskmaskinen och dammsugaren. Även om vi har fasta dagar när vi städar så har vi inte det på tvätt och disk. Det skulle bli lite svårt. Diska behövs ganska ofta. Och tvätta försöker jag anpassa till vädret. Jag vill gärna hänga ute på sommaren. Att ha fast städdag är skönt. För även om man börjar se dammet, tänker man inte att man måste städa snart. Då tänker man ingenting. Det är redan bestämt när städet ska ske.
Att vara ledig och inte göra någonting är viktigt. Att ta dagen som den kommer. Att vara ledig tillsammans med någon man tycker om är lika viktigt. Att kunna skratta tillsammans, att kunna gråta tillsammans och att kunna prata om allt mellan himmel och jord tillsammans. Tillsammans är ordet som är viktigt.
Idag blir ännu en dag där inget är planerat. Igår var det fika, samtal och lite shopping som fyllde dagen. Idag vet ingen av oss vad vi kommer hitta på. Vädret är mulet men helt okej temperatur. Inget regn än så länge. Det kommer bli en utflykt kanske. Det viktiga är att vi gör det tillsammans, sedan får det bli som det blir.
Ta hand om dig! Njut av dagen, se det som är bra runt omkring dig. Kanske har du möjligheten att njuta av naturen idag. Känna sommarens dofter och bara vara för en stund.
Vid regnbågens slut finns det en kruka med guld. Så säger man. Är det lycka att ha pengar? Vi jobbar och jobbar för att få pengar. Vi köper lotter för att vinna pengar. Vad är då lyckan? Att få pengar?
När vi var ute och åkte bil jag och maken så såg vi dubbla regnbågar. Det var en väldigt stark och en väldigt svag.
solsken och regn. Svag andra båge till höger.
Blir det dubbel lycka med två krukor med guld? Pengar underlättar, så är det. Men har du mycket pengar, då har du också mycket utgifter. Jag tror inte man blir lyckligare av pengar.
Jag tro däremot att man blir lyckligare av kärlek, tid och sällskap. Jag blir ompysslad för fullt på min semester. Jag har kommit till ett all-inclusive pensionat. Men mycket tid, sällskap och kärlek.
Jag hoppas att vi alla kan känna kärlek. Även från vänner. Det gör mig ledsen för jag vet att det finns massor med människor som inte har kärlek i sitt liv. Ingen omtänksamhet eller sällskap. Då spelar inte pengarna någon roll.
Det finns människor som har massor av pengar som inte har någon att dela allt med. De är rädda för att det bara är pengarna som alla är ute efter. Samma för dem med lite pengar fast tvärtom. Man har så lite pengar att man inte kan ta hand om sig och då vågar man inte släppa någon nära. Och andra vågar inte komma nära åt båda hållen.
Dubbel lycka är god hälsa och kärlek. Att kunna vara frisk och njuta av livet tillsammans med någon annan.
Njut av dagen. Njut av vad du kan, inte vad du inte kan. Ta hand om dig, du är viktig.
Vad gör du för att må bra? Vad finns det för olika alternativ? När vi mår bra så väger vi in så mycket. Inte bara hur du mår utan allt runt omkring.
Jag mår bra när det är nystädat. Jag mår mindre bra innan städningen. Varför då? Vad spelar det för roll om det är smuts i hörnen? För mig spelar inte smutsen så stor roll. Det är att själva städandet ska göras som är jobbigt. Och någongång måste det ju städas. Vi kan ju inte låta allt gro igen.
Jag mår bra när jag får bestämma min egna tid. Jag har svårt når någon säger till mig vad jag ska göra. Är det fler med mig? Jag mår bra när jag får sova. De tider jag behöver och vill. Det har blivit extra viktigt nu när jag inte kan sova. Då räknas också vilan in som att sova. Alla mår bra av rätt sömn. Blir mer tydligt bara när man inte kan.
Vad mår du bra av?
Det är luddigt vad som gör att man mår bra. Vissa mår bra av att ha massor av människor runt omkring sig. Jag mår bra av att ha massor av egentid med inga människor runt omkring mig. Jag mår bra av att träffa människor som jag tycker om. Människor som ger mig energi och inte tar energi.
Jag mår bra av att kunna hjälpa andra. Det har varit tufft i denna sjukdomsperiod när jag knappt haft ork att ta hand om mig själv. Frustrationen som blir över att jag borde kunna. Jag har kunnat. Men nu går det inte.
Jag mår bra när jag orkar. Ju mer jag orkar desto bättre mår jag psykiskt. För två år sedan hade jag inte haft den tanken ens på att det mår jag bra av. Jag var noga med att få min sömn och vila. Jag var noga med att min ork skulle finnas kvar. Jag gjorde allt rätt ändå blev det fel.
Att få cancer är inget som man man tror att man ska få. Jag hade kunnat fått det även om jag varit den mest hälsosamma i hela världen. Om jag inte druckit alkohol tidigare i mitt liv, om jag inte använt hormoner som preventivmedel, då hade jag antagligen ändå fått cancer. Mer troligt att det dröjt ganska många år innan cancern kommit bara.
Jag hade varit glad om den kommit senare. Men jag är också glad och tacksam att den kom när jag hade som mest ork och fysisk styrka. Jag har mer energi att kämpa emot nu. Om jag varit 75 år, vilket är den vanligaste åldern att få bröstcancer, så hade jag haft mycket mindre krafter.
Vad mår du bra av?
Jag mår bra av varje dag som jag har. Idag ska jag njuta.
Ska vi behöva ha ångest? Varför har vi ångest? Vi bor i ett land med goda förhållanden. Allt kan så klart bli bättre men vi har det bra på det stora hela. Varför är det då så många som har ångest? Varför ska man må dåligt över något som inte är ett problem?
Min äldsta son har mycket ångest. Han kan inte göra någonting utan att ha ångest. Det är mycket som ska bearbetas. Det är mycket som han måste veta innan för att kunna utföra något. Även om vi har förberett allt så kommer ångesten.
Han kan tänka på vad som sagts. Gjorde jag något fel? Varför sa han (oftast den andra) eller jag på det sättet? Fast allt hade gått bra så finns tvivlet. Och det är tvivlet som ligger och gnager och ger ångest.
Om vi vore helt känslolösa. Om vi vore helt likgiltiga. Då hade nog ingen haft ångest. Det är våra känslor som bidrar till tvivlet och som ger ångest. Det är tacksamt att alla inte är likgiltiga och känslokalla. Vi får helt enkelt jobba på ångesten och förstå den bättre för att kunna hantera den.
Det är många som arbetar med att hantera sin ångest. Och det är aldrig något som syns utanpå. Du vet inte vem som mår dåligt eller vem som mår bra. Behandla alla som du själv vill bli behandlad. Då kommer vi alla att må lite bättre.
Uppdatering: Idag kom kommunen och hämtade helgens stödgods. Igår så hittade vi den. Den stod något kvarter längre bort på vägen. Vi la dit gallerhyllan som låg kvar hos oss. Vi flyttade in och la den ner på gräskanten. För det skulle blåsa i natt. Då skulle den inte orsaka trafikproblem. Nu kom de med en släpkärra från kommunen och hämtade den.
Stöldgodset
Skönt att det är tillbaka där den ska vara. Mindre bra att det behövdes läggas pengar på att återföra den. Tydligen så kostar det vår kommun mer än 464 000 kr varje år i skadegörelse. Det kan jag ha ångest över.
Med det önskar jag er alla en fantastisk dag! Jag önskar att värmen snart kommer tillbaka. Men som tur är (kanske) så är det inte jag som bestämmer det.
Igår hade maken ännu en ledig dag. Arbetet med huset går framåt om än lite långsammare just nu. Maken har också tagit tillvara på vädret. Egentligen inte så mycket för att njuta. Mer för att det blir för varmt att bygga.
Igår så började vi dagen med en promenad. För att njuta. En härlig promenad som var mycket i skogen. Inga myggbett på mig idag. Vilket är mycket ovanligt. Än så länge har maken inte hittat några fästingar heller. Även om han såg en prick på knät igår. (Snart så har han nog borrelia.)
Vi har många fina områden är i trakten.
Härlig promenad med maken. Vi går mycket och igår var den lite extra bra. Sedan har jag varit tvungen att ge lite extra uppmärksamhet åt min hortensia de senaste dagarna. Den fick lite för mycket vatten när det regnade så mycket i förra veckan. Eftersom jag inte har hål där under, (jag vill inte få äckligt vatten på altanen), så är den fortfarande mätt på vatten.
Specialbehandling
När skuggan släppte taget om platsen så fick min lilla hortensia lite egen skugga. Men kvar i värmen så den fortsätter att dricka mycket vatten. Alla sätt är bra, eller?
På eftermiddagen tog vi ytterligare en utflykt. Denna gången med bil och släp. Som vanligt så fick maken något extra för besväret. Jag lockade med fika så klart.
Fika som blev stor fika. Rabarberkompott inuti och någon vanilj-tjosan på.
Den var ypperligt god och det fanns skugga att avnjuta den i. Anledningen till släpkärran var att jag fyndat en fåtölj. Vi behöver egentligen ingen. Men den var så fantastiskt fin så jag gav ett bud. Jag var den enda som bjöd och vann. Nu är bara frågan vem oss som kommer att sitta i den. Den är inte bara fin utan väldigt skön att sitta i.
Nya favoritstolen för maken och mig.
Jag hittade också en fantastisk fin blomma på fiket. Den ska jag nu försöka hitta. Om inte till i år till nästa år. Det mest förunderliga av allt är att jag visste vad den hette. Inte på en gång men när vi gick därifrån så sa jag högt: Afrikansk marguerit. Jag googlade i bilen. Och mycket riktigt det är en sådan. Jag har ingen aning om hur jag vet vad den heter.
Aldrig sett i dessa färger innan.
Fin är den och jag skulle gärna vilja ha en i dessa färger. Jag har aldrig sett den i dessa färger. Jag bara älskar den och jag måste hitta en.
Jag börjar verkligen bli en hemlig trädgårdsmästare. Berätta inte det för någon bara. Det är lättare att inte vara det. Massor av arbete går ju åt till att ta hand om dem små liven. Igår hittade jag en hyacint i blomlådan. Jag tryckte ner den där från julblomman jag fick av bror och hans sambo i julas. Tänkte att den kommer kanske nästa år på våren. Den kom i år. Den är för djupt planterad. Den har inget utrymme.
En stackare som orkar kämpa på.
Men den bryr sig inte så mycket eftersom den har en hemlig trädgårdsmästare som tar hand om den. I denna blomlådan är den. Tillsammans med kaprifol och något annat som jag inte kan namnet på. (Inte ens när jag går till bilen). Och inte att förglömma alla döda (förhoppningsvis) bladlöss.
På vänster sida gömmer sig en hyacint.Lång där nere.
Den lilla blomman får kompensera alla uppätna kaprifolknoppar. Dumma bladlöss. Nu är den bara svarta, torra prickar. Rätt åt dem för att äta upp mina knoppar.
Tiden passerar och här njuter vi av den som är just nu.
Tiden är nog det mest rättvisa som vi har. Alla har tjugofyra timmar på ett dygn. Det finns inga pengar i världen som kan ge någon mer timmar att nyttja på ett dygn. Sedan finns det pengar som gör att du kan få läkemedel för att leva längre och på det sättet få mera tid. Men inte på ett dygn. Vi har alla tjugofyra timmar som vi kan använda.
Eller inte använda. Det är valet vi har. Oavsett så kommer tiden att gå. Jag tänker att det bästa vi kan göra är att nyttja tiden väl. Jag försöker att göra det. Och desto äldre jag blir desto bättre lyckas jag. Dessa två dagar som varit har jag lyckats väl. Att få njuta av solen (eller snarare värmen), Det är det bästa sättet jag har kunnat nyttja tiden.
Tiden gör att vi åldras. Eller inte tiden i sig. Utan att tiden passerar. Vi får ålderstecken på våra kroppar. Vi får mer kunskap i våra hjärnor. I alla fall om vi nyttjar tiden väl. Jag har sagt det innan. Jag tycker om att bli äldre. Jag vill bli äldre.
Jag vet att jag åldras men jag märker inte att tiden går. Därför är det så viktigt att vi påminner oss om att nyttja tiden väl. För vi märker inte att den passerar. Vi märker inte att vi åldras. När vi ser tillbaka på kort kan vi se att tiden passerat. Då ser vi förändringen som skett.
Det som gör att vi ser att tiden passerar i nutid är barnen. När de är små och utvecklas i en rasande fart så förstår man mer tydligt att tiden går. Även om inget händer med mig (vilket det såklart gör, du märker det bara inte), så ser man det på barnen.
Sedan blir barnen äldre och då märker man det inte längre. Nyttja tiden väl. Det är vad jag vill få fram. Vi lever varje dag. Varje dag har vi en ny chans att ta tillvara på tiden. Vi dör bara en gång. Inte flera. En gång. Döden kan vi inte göra om. Men livet, det har vi en ny chans med varje dag.
Idag ska jag njuta av värmen ännu en gång. Att bara få vara och känna hur tiden passerar på ett bra sätt. Ta hand om dig. Håll i, Håll ut och till slut så är tiden som den borde vara. Pandemifri.
Igår var en fantastiskt dag på många sätt. Vädret var magiskt. Vi åkte till mamma och fikade. Naturligtvis på behörigt avstånd. Jag hade gjort vaniljhjärtan på långpanna som jag hade med. En stor ruta åt hon och var nöjd. Det blev dock inte så mycket samtal. Det blir svårare och svårare med samtalen.
Bästa mamma
Jag värdesätter våra träffar. Tur att det är sommar så vi kan ses lite på håll igen. Därför extra skönt att vädret var bra igår. Idag regnar det och åskar. Precis som midsommarväder ska vara.
I födelsedagspresent fick jag en rolig grej. Så nu har vi gjort pizza här hemma. Det var inte sista gången vi använde den pizzaplattan. Den blev himmelskt god. Det var enkelt också. Att göra på plåt ar verkligen inte samma sak. Då blir det inte som pizza. Det blir hemgjord pizza. Med plattan så blev det pizza, fast godare.
Mums. Tomatsås, ost och skinka.
Jag har ju psoriasis i örongångarna. Det har jag berättat om innan. Jag har ju på kroppen också men där kan jag åtgärda det med den fantastiska bodylotion som finns i Mary Kays sortiment. I öronen är det lite svårare att peta in hudkräm. Nu undrar jag om det finns någon som har tips på hur man kan rengöra örongångarna?
Jag undviker att peta med bomullspinnar i öronen. Men när det har gått för långt så måste jag göra något. Jag kan ju inte gå till läkaren varje månad, eller vad det kan vara, för att rengöra öronen från hudavlagringar. Tips mottages tacksamt.
Idag önskar jag alla en särskilt fin dag. Jag skänker en extra tanke till alla som skrålade halva natten och som sedan skrålade på vägen hem vid fyrasnåret. Jag är glad och tacksam för att jag inte har ett sådant huvud idag.
Om det inte vore för att mamma blev inlagd så hade denna helgen fått toppenbetyg. Mamma är stabil. Hon har fortfarande inte Covid-19. Idag har hon suttit upp och ätit. Vi pratade lite med henne men det var svårt på telefon. Hon fick höra oss och vi fick höra henne. Det var skönt.
Minstingen har haft sin sista fest tillsammans med klassen. Nästa fest kommer bli en återträff. Om de väljer att anordna en sådan. Vilket kan vara mycket möjligt. De har haft väldigt fin sammanhållning i klassen.
Han är mycket nöjd över firandet. Mest nöjd är han kanske över att skolan är slut. Men det är en viss sorg med naturligtvis. För nu kommer de inte att ses som innan. Nu är det arbetslivet eller högskola som gäller. Vilket kommer att gå bra för alla i den klassen.
Idag har det varit en återhämtningsdag. Jag satt och pratade med maken. Maken satt och pratade med mig. Då somnade jag. Helt borta. Jag svimmade mer än jag somnade. Det blev 45 minuters sömn. Ska bli spännande att se hur det blir inatt med sömnen nu.
Efter flera dagars firande så börjar nu resterna att ta slut. Vi har har fortfarande tårta och potatissallad kvar. Tårtan blir det en bit till snart. Sedan är den slut. Potatissalladen tar slut imorgon. Alltid skönt att äta upp det som man har hemma. Även om magen inte blir så glad över så mycket tårta. Men som minstingen sa, efter tre dagar och det är fortfarande gott.
Vi hörs imorgon. Piggare men gladare blir nog svårt.
Inte för att vi har en dålig vård i Sverige. Bli inte sjuk för det är väldigt jobbigt. Igår gick det nästan sex och en halv timma till Käkkirurgen. Jag vilade hela tiden innan vi åkte. Och när vi kom tillbaka åkte jag och hämtade lite hos äldsta sonen. Sedan lyfte jag inte ett finger.
Det är tur jag har en sådan fin man. Som hjälper mig så mycket. Och när jag lägger min energi på någon annan så hjälper han mig ändå.
Igår skulle besöket vara för att kolla att det läkte bra från operationen förra veckan. Men det gjorde det inte. Det hade gått upp och det blev en ny operation. Nu återbesök nästa vecka. Det finns snart inte mer att ta bort.
Personalen har varit jättebra. Tagit hand om och visat förståelse. Istället för att behöva åka hem två timmar tur och retur och komma tillbaka nästa dag, har de gjort det som behövts på en gång. Mycket tacksamt men slitigt.
Det var likadant förra veckan. Då var det återbesök fast inte med en veckas mellanrum. Då hade hon varit några gånger hos tandläkaren här hemma. Men han vågade inte längre göra bedömningen om läkningen. Som då blev en operation. Nu är det tre operationer totalt. Jag hoppas att hon slipper en fjärde.
Det är tufft att sitta bredvid och inte kunna göra någonting. När det också är en person som inte bara har ett problem utan så många olika sjukdomsbilder. Det blev många skratt hur som helst. Och vi åkte glad hem båda två. Om än slitna.
Idag ska minstingen göra ett studentuppdrag. Det är många roliga saker de gör. Idag är det att hela klassen ska vara fastbundna tillsammans i åtta timmar. Självklart ska det göras med tanke på en pandemi. Så de ska ha minst två meters mellanrum till varandra. Allt är förberett. Stövlar och regnkläder också. Det ska regna hela dagen i stort sett.
Fast det kan ändras. Det har ju hänt tidigare om man säger så. Nu ser jag fram emot en helg och lite bakning. Men först lite hjälp och annat smått och gott. Jag önskar er alla en underbar dag!
