Kategori: Hälsa

Publicerat

Regnet kom

Som lovat så kom regnet. Det är inte alltid som väderprognosen stämmer. Det var skönt att vi fick ner thujorna igår.

Tillräckligt glest för att kunna se emellan för trafiken.

Vi behövde idag köpa lite extra jord. Trots att vi grävt upp halva gräsmattan (känns det som, men det är inte sant) på baksidan så räckte inte jorden. Den stora säcken på bilden innehåller grus. Som låg i diket innan vi grävde ett dike. På släpkärran är grästuvor och massa sten som vi inte vill ha i häcken.

När vi var där så frågade jag lite också så klart. Bland annat så dök en liten sten upp (stor så in utav...). Kollade om de trodde thujorna skulle överleva på varje sida om stenen. Mycket vatten och fingrarna i kors, var svaret. En av thujorna hade väldigt lite rötter berättade jag också. Det slutade med att vi fick en ny thuja. Vilken behövde ner i jorden på platsen där den andra var. Så det blev till att gräva lite mer idag, i regnet.

Nu är alla på plats. De har fått droppslang för att kunna vattna mycket. Särskilt vid den lilla stenen. Vi hade tänkt stort avstånd mellan plantorna men nu blev det lite större. Vilket inte gör så mycket för att då kan man se trafiken när thujorna blir större.

I övrigt så har det varit en vilodag. Tvätten ligger och väntar så fint på mig i tvättstugan. Det gör den rätt i. Dammråttorna ligger också och väntar på mig/oss. Allt har sin tid. Jag tar det steg för steg så blir det bra. Jag behöver verkligen vilan nu och då tar jag det.

Väldigt nöjd. Och nu behövs inte vattning för hand heller. Även om maken skötte det fint igår.

När styrkan är tillbaka så ska det i en cortenkant bakom häcken också.

Att mamma idag har blivit förkyld låter jag vara till onsdag. Då får vi veta om det är Covid-19 eller om hon bara är förkyld. Nu håller jag tummarna för att hon är förkyld. Och fingrarna i kors för att thujorna överlever. Jag tror på mamma och på hennes tro i mig. Mamma fixar detta och mamma säger att jag fixar plantorna. Bestämt!

Publicerat

Ingen ork

Idag kommer jag inte att orka vara här. Natten har varit hemsk. Jag har mer vatten än någonsin i kroppen. Fingrarna går knappt att böja. Jag har väckt maken i natt också. Det gör saken värre.

Om hjärnan blir mindre som bomull under dagen så kanske det blir en återkoppling på vårt arbete. Annars återkommer jag imorgon med hur det gått med vårt dike och firandet av minstingen.

Publicerat

En citron

En pressad citron direkt på morgonen och idag känns det lite bättre. Man ska dricka mycket när man har urinvägsinfektion. Vilket jag gör och gjort extra. Igår var det så jobbigt. I desperation gick jag och pressade ett styck citron och svepte. Idag så är symptomen tillbaka till att vara hanterbara.

Jag kanske lyckas att bli av med denna infektionen för egen maskin. Det vore ju toppen så fall. Jag fick ingen antibiotika igår. Jag har ätit för många kurer på kort tid. Så de vill göra odling och sedan avvakta lite. På fredag ska vi höras igen. Allt som kan göras på avstånd gäller på sjukvården. Min vårdcentral var tidiga med att ställa in alla drop-in-besök. Men nu var det knappt att jag fick komma och lämna in provet. Det var många frågor om hur jag mådde. Till slut sa jag: Om frågorna är för att kolla om jag har Covid-19, så är jag helt symptomfri från Covid-19. Det var anledningen och då fick jag lämna in provet.

Jag satt ute på fårskinn igår. Jag gör allt för att hålla mig varm nu. Igår blev det lite väl varmt med fårskinn. Vi hade jätteskönt väder. Det blev utelunch på riktigt. Den sorten som jag föredrar. Maken föredrar en annan sorts utelunch. Den bästa av bästa enligt honom, är utelunch köpt ute men äts hemma ute.

Korvstroganoff med makaroner. Mums. Favorit fårskinnet var kvar i pässtolen.

Igår blev målningen klar med det mörka. Jag målade knutbrädorna med grundfärg. Idag ska de målas med den ljusa färgen. Sedan kommer de kanske upp imorgon. Hur som helst det går framåt med vårt projekt.

Målat två gånger nu. Lite knutbrädor så blir det bra.

Jag funderar nu på att göra en rabatt (med växter i, faktiskt) på långsidan/baksidan.

Vårt gamla trappräcke som jag vill ha som spaljé.

Jag kan inte bestämma mig för om jag ska göra en rabatt som är låg eller en som är högre upp? Men jag vet att jag vill använda vårt gamla trappräcke som spaljé. Det som inte står på högkant blir lite lågt som spaljé då. Jag har tänkt att fästa det i väggen med en distans på cirka en decimeter. Och i jorden. Funderingarna får gå vidare.

Tankarna går också kring vilka växter jag ska ha i. Även om mamma säger att jag numera är ganska duktig på växter. Men mamma har fått en stroke, hon vet inte riktigt vad hon pratar om alltid. Fast hon återkommer till just det, att jag inte dödar allt längre. Och busken knoppar fortfarande, som mamma förutspådde. Om än lite långsamt mot andra år. Jag har fyra klematis som jag planterade förra året på framsidan. De lever ännu.

Men då vet jag inte om jag vill ha så mycket mer klematis. Det jag vet är att rabatten bör vara fyra meter lång. Då går den under hela fönstret. Och möter minstingens obyggda (än så länge) altan. Den är större än vad bilden visar med spaljé då. En klätterros kanske jag skulle klara. Jag vill också gärna täcka hela rabatten med typ täckbark. För jag vill inte rensa ogräs. Och det finns inget värre än ovårdade rabatter.

Jag får fortsätta planera helt enkelt. Första steget, ska det bli en rabatt? Om ja, ska den var låg eller hög? Sedan får vi se. Och så hoppas jag på en utelunch idag med. För vädret ska vara ännu bättre idag.

Publicerat

Igen

Ännu en gång så har jag urinvägsinfektion. Nu är det en gång i månaden som gäller. Och jag vet inte varför. När jag var i tonåren så hade jag också urinvägsinfektion väldigt ofta. I många år. Tills slut så fick jag en långtidsprofylax. Den hjälpte. Jag hade inte urinvägsinfektion på måååååånga år efter det.

Efter jag blev sjuk i cancer och sedan började med behandlingen från helv***t så har dem återkommit. Undrar om den där Tamoxifen kan något med saken att göra? Eller att mitt immunförsvar blev sämre?

Jag har legat och googlat tänkbara anledningar nu i någon timma. Förra gången så försökte jag fråga ut vadjag kan göra för att undvika nya infektioner. Men det blev inga nya svar. Jag ska undvika samma saker som jag lärde mig i tonåren. Problemet är att allt det är så inarbetat att jag gör inget som kan ge problem.

Hur ska man förändra något som inte finns att förändra? Det jag gör nu är att jag väntar på att kunna ringa vårdcentralen. Jag har provrör hemma så ett prov ligger i kylskåpet och väntar. Allt mitt förebyggande har inte hjälpt denna gången heller. Att dricka mycket, gärna citron, samt att äta värktabletter hjälpte inte denna gången heller. Nu måste jag få antibiotika.

Publicerat

Ett steg fram, två steg bak

Jag är så nöjd att jag tar ett steg fram. Så jag bryr mig inte om att det går något steg bak också. Just nu så strejkar hjärnan. Den är lite för trött.

Men det händer spännande saker åndå. Igår så hade vi första mötet med Junis Task force. Jättespännande projekt. Det är en grupp för alla som är intresserade att driva påverkansarbete för barnens skull. Det är många barn som lever i en familj med missbruk. Dessa barnen vill vi hitta och lyfta. Särskilt nu när det är extra tufft i pandemins spår. Kolla in länken om du vill veta mer: https://www.junis.se/volontar/

Idag ska jag också ha en träff med en härlig kvinna. Vi har spännande planer på gång. Just nu har jag lite tekniska utmaningar (för att hjärnan är trött) men det ska nog lösa sig. En sak är säker och att ingen av oss är någon som ger upp. På ett sätt eller annat sätt så kommer vi att genomföra våra planer. Frågan är bara hur?

Minstingens kostym är klar också. Som jag sa mycket spännande som händer nu. Får se om den hinner hämtas idag eller imorgon. Jag är mycket spänd så mycket troligt att det bli idag.

Publicerat

När jag gör mer än vad jag klarar

När jag kör slut på mig så skulle man kunna tro att jag skulle sova väldigt gott. I alla fall den natten. Så är inte fallet. Det är snarare precis tvärtom. När jag gjort mer än jag klarar då har jag en natt med sämre sömn än vanligt.

Igår var en sådan dag. Jag gjorde lite för mycket. Igår somnade jag vid ungefär 02.00. Jag vaknade 05.00. Det är för lite sömn. Sedan ligger jag bara vaken. Jag har berättat detta innan. Om jag ligger tillräckligt länge så kan jag ibland somna om. Det gjorde jag idag. Jag somnade runt sju. Sedan kommer det konstiga. Jag sover i 45 minuter. Det är inte en hel sömncykel. Varför avbryts den? Eller tror kroppen att den bara tar en tupplur för att den fått all nattsömn.

Jag vet inte. Men det är inte kul att sova så lite. Allt blir tyngre. Framförallt hjärnan. Att vara seg är inget som jag uppskattar. Den sista tiden så har det varit lite för mycket hela tiden. Eftersom vi bytt våra fönster. Jag har fått prioritera bort saker. En sådan sak är tvätten. Igår talade minstingen om att han har det lite tight med kläder just nu. Därför är det nu en tvättmaskin på. Om jag ändå inte kan sova och är seg i huvudet då kan jag tvätta. När han vaknar så finns det rena kläder. (Inte torra men rena.)

Publicerat

Yoga

Jag och en fin vän har pratat om att testa yoga. Vi har kommit så långt att vi bestämt att vi ska åka på en resa tillsammans för att yoga. Vi har bestämt datum för detta.

Nu är dessa datum snart. Vi har en pågående kris med Covid-19. Från början skulle vi har rest någonstans i världen eller Sverige. Vi hittade inget som var våra datum. Då pratade vi om att vi skulle kunna åka till varandra och prova yoga tillsammans. Grejen är att ingen av oss provat yoga innan. Vi tycker båda att det skulle vara kul att testa.

Jag är lite mesig och vill gärna gå med någon. Jag har ingen koordination. Och ni kan ju tänka er hur det ser ut när nästan två meter människa vevar åt alla håll och fel håll. Yoga känns dock som att det skulle kunna funka för att det är så långsamma rörelser. Men inte ensam.

Min syster tvingade med mig på aerobics när jag bodde i Göteborg. Jag hävdade att det var en väldigt dum idé. För att jag skulle slå omkull alla andra. Min kära syster lirkade med mig och sa att jag kommer att lära mig om jag bara går några gånger. Tre gånger sedan är du med i takten. När vi hade gått tio gånger så sa min syster till mig att jag kunde låta bli att fortsätta. Då hade jag slagits färdigt på aerobicsen.

Nu är det ju jag själv som ”tvingar” mig. Fast jag har större tilltro till att det kommer gå bra. Jag borde inte slå till någon. När jag nu har kommit så här långt så kommer Covid-19 och stör. Hur ska vi lösa detta?

Min fantastiska vän vet inte detta än. Men jag tänkte att vi kunde prova på att ha digital yoga. Att vi kan göra det tillsammans och med vägledning via film. Vi får se om det blir en hit. (Och om vi är två eller om jag är ensam.)

Publicerat

Ingen tumör

Maken hade ont i huvudet i natt. Han har nästan aldrig ont i huvudet. I natt var det tydligen ganska illa. Ingenting hjälpte (eller nästan ingenting). Självklart så låg han och analyserade vad som kunde vara orsaken.

Det var nästan så han hade väckt mig för att det gjorde så ont. Men omtänksam som han är ville han inte väcka mig när jag väl sov. Han berättade det på morgonen att han haft besvären. Han har fortfarande lite ont. När han rör nacken och lutar huvudet framåt. På natten hade han ont så det strålade ut i käken och ner i nacken.

Eftersom det har släppt så är jag inte så orolig. Maken har heller inte ringt 1177 eller haft en tanke på att söka hjälp för det. Så jag säger (skämtsamt) till maken att det kanske är en tumör. Nu sa jag det försent. Det snabba svaret blev: En tumör känns inte. Det har jag redan googlat. Jag: Den kan ju vuxit sig stor och trycker på något som gör ont. Maken: Är den så stor så dör jag snart så då sk..er jag i det.

Det är inte helt lätt att leva med en hypokondriker. Är nog inte så lätt om man är hypokondriker heller (vilket maken är). Jag brukar säga till honom att han inte få googla på saker. Han blir helt hispig. Denna gången blev han inte det. Fast han inte fått något svar på vad det kan vara.

Jag resonerar som så att om ibuprofenen (med barnstyrka) hjälpte så att det värsta försvann, då är han inte döende. Han behöver i och för sig ha ont för att kunna ta en värktablett. Om han inte har ont så blir han alldeles vimsig och lite lyrisk. Det är därför han måste ta barnstyrkan. Om han skulle ta vuxenvarianten skulle han bli väldigt påverkad även om han hade riktigt ont. Denna gången vet han i alla fall att han inte har en tumör. Oftast är det ju dödliga sjukdomar han har.

Publicerat

Bra vänner

Hur är man en bra vän? Jag skulle kunna bli så mycket bättre på det. När jag blev sjuk så tappade jag orken. Orken för allt. Jag orkade inte ens titta på TV. Allt var jobbigt. Det var tufft. Det är tufft fortfarande men inte på så många plan som då. Nu är jag mest trött hela tiden, men orkar ändå att göra lite grann. Och om jag gör för mycket då får jag sota för det. Fast på ett sätt som om man var sjuk i feber. Ligga och vila men orkar titta på TV i alla fall.

När jag blev sjuk var det inget jag höll hemligt. Jag pratade öppet om det. Jag hade jättemånga som brydde sig om mig. Som hörde av sig och vill veta hur allt gick. Det är ett sätt att vara en bra vän. Man hör av sig. Jag själv blev jättedålig på att höra av mig. Orken fanns inte. Orken fanns inte att ta alla samtal som kom in. Då kände jag mig som en mindre bra vän. (Fast jag vet att jag inte var det.)

Även om jag blev sjuk så fortsätter alla andras liv. Det innebär att det händer saker i deras liv hela tiden. Att vara en bra vän betyder att man ska finnas där för sina vänner. Inte för min skull utan för deras skull. Att dela tuffa tider med någon annan kan vara precis det som är avgörande för hälsan. Jag försökte när jag var som sjukast men det var mycket fokus på mig själv. Bara att ta en dag i taget.

I helgen fick jag en present på trappan. Med ett sms som sa att det finns en present där. Det har jag fått en hel del av under min sjukdomsperiod, presenter. Jättegulliga saker som bara visar att jag tänker på dig. Denna gången var det hemgjorda frallor och en ros. Det som gör detta så speciellt och som fyller mitt hjärta med värme, är att denna personen är i en tuff period i livet just nu. Trots det så tänker hon på mig.

En enkel ros kan förmedla mycket.

Jag önskar att jag hade haft samma styrka för två år sedan. Men att ångra vad vi inte gjorde eller gjorde finns det ingen nytta med. Det vi får göra är att ändra något för att inte göra samma sak ingen. Jag hoppas att vi alla får med oss att finnas för våra medmänniskor nu. Tyvärr finns det massor av människor som inte har några vänner alls.

Det finna alltid en orsak till att någon beter sig på ett sätt. Ibland är det på sätt som vi inte tycker om. Glöm inte att det finns en orsak. Om orsaken är att de har haft en tuff uppväxt, eller har det jobbigt hemma i ett förhållande, eller om de har en sjukdom eller om de bara är stressade, det vet vi inte om vi inte frågar. Att visa att vi finns för alla är vad vi behöver just nu. Om en person har det värre än någon annan gör inte det lättare för någon av dem. Omtanke, om vi bär det med oss tror jag att vi kommer att ta oss ur denna krisen på ett bättre sätt än utan.

Publicerat

Musiken

När jag blev sjuk så fanns ingen ork kvar i kroppen. I huvudet fanns all ork kvar. Det var ingen bra kombo. Att inte orka det som jag visste att jag egentligen orkade. Frustrationen var stor.

För att kunna leva så har jag lyssnat mycket på musik. Jag har alltid lyssnat på musik men inte som under dessa två åren. Igår satt vi och pratade om vårt hus och hur mycket vi har gjort med det. Minstingen sa att jag tror aldrig ni kommer flytta härifrån. Trots att det är så stort. Här skulle det kunna bo en stor familj. Nu har vi ju kontor hemma som tar upp plats, men ändå, vi kan bo fler här än vi gör.

Han har så rätt min lilla minsting. Vi kan inte flytta härifrån av många anledningar, en är musiken. När jag lyssnar så har jag gärna högt ljud på. Så högt att det tar upp allt plats i kroppen men framförallt huvudet. Då tar den också upp plats för grannarna. Så högt. När jag fick cancerbeskedet hade jag ingen rädsla. Inga tvivel på att detta löser jag inte. Men när jag började behandling med Tamoxifen (Djävulens påfund), så försvann allt.

Jag kunde (och kan) inte sova. Att börja där så har du ett stort problem. Varje besök hos min läkare började med att vi har tre livsavgörande saker som behöver fungera för att vi ska fungera. Dessa tre är Mat, Sömn och Träning. Jag har tränat regelbundet sedan minstingen kom till världen. Jag har alltid ätit med sunt förnuft. Jag har unnat mig men tänkt på vad jag stoppar i min kropp. Jag har verkligen tagit sömnen på allvar. Jag har varit den tråkiga typen som gått hem från festen för att jag behöver min sömn.

Mitt sömnbehov låg på tio timmar per natt. Då mådde jag som bäst. Jag kan uppenbarligen överleva på mindre. Men jag har svårt att leva. Jag klarade mig på åtta och även mindre någon gång men då behövdes en helg där tio var möjligt. Att gå från det till kanske fyra timmar om jag hade tur. Det var tufft.

Att sedan lägga till att jag inte kunde gå någon meter utan att få svimningsanfall gjorde inte saken bättre. Jag har cyklat mycket som ni kanske förstått nu. Att då behöva sitta bredvid en vägg för att inte ramla av cykeln var tredje minut. Då är det ett problem. Att få kramp i benen lite då och då under dygnet är inte heller något som tillför något positivt. Absolut inte när det kommer på natten när du faktiskt har lyckats att somna. Den känslan!

Jag ändrade smaken. Så mycket av det jag tyckte om innan gillade jag inte längre. Jag åt mat. Viss mat var fortfarande god, men mycket hade ändrat smak. Allt som jag tidigare unnade mig var inget gott längre. Te, godis, sötsaker i allmänhet. Inget var gott.

Nu har jag täckt upp alla områden som enligt min läkare är livsavgörande för att fungera. Mat, sömn och träning. Inget av det var fungerande. Musiken blev räddningen. Att bara få bli uppslukad av musiken. Underbart!

Förra året efter jag slutade med djävulens påfund så kom träningen tillbaka. Jag satte på 2019 mest lyssande låtar på Spotify igår för första gången. Det var 85 procent låtar som jag tränar till. Jag blev så glad. Jag har haft ett fantastiskt förra år med en massa träning. Nu satsar jag på ett likadant 2020.