Kategori: Hälsa

Tyvärr är det så det funkar. Om jag gör mer än jag egentligen klarar av så blir natten tuff. Svårt att sova. Vaknar på natten och vaknat tidigt. När jag väl sover så drömmer jag väldigt intensivt.

När vi gick och la oss igår så hade det snöat massor. Det var helt vitt ute. När jag vaknade var det fortfarande helt vitt ute. Nu har det dock smält en del. Förhoppningsvis så kommer det att vara tillräckligt bra att kunna gå ut och gräva vid lunch som planerat.

Vi visste att snön skulle komma. Maken är en väderexpert så detta har han varnat för i en vecka nu. Men minstingen och jag har hoppet uppe om att detta ska vi fixa. Om bara det inte är fruset så löser vi det.

Om det är fruset så får vi hitta på andra saker. Maken kanske låter oss hjälpa honom med att få upp kanten på förrådet. Antingen den i corten eller den i vanlig plåt. Vi får se hur det blir.

Jag vill så mycket mer än vad jag klarar av just nu. Vi har hittat många lösningar för att underlätta för mig. Maken gör massor för att hjälpa mig. En sak som vi tagit hjälp utifrån är med städhjälp. Det har varit fantastiskt att ha den hjälpen. Men nu har vi inte det mer. Vilket vi tycker är väldigt tråkigt. Vi har varit nöjda och haft samma under en längre tid.

Av olika anledningar så kan inte den senaste längre. Vi har haft ganska många olika. Det har varit sådana som varit mindre bra som vi bytt ut. Sedan har det varit sådana som slutat på firman och då inte haft någon annan att bistå med. Det har varit sådana som blivit sjuka och varit egenföretagare. Vi har haft sådana som sagt att nu har jag gnott och gnott och är du inte nöjd nu så får du hitta någon annan. Vi hittade en firma som var helt ekologisk som vi var nöjda med. Tills vi insåg att de åkte en timma i bil enkel resa för att komma hit. Då avslutade vi det.

Nu ska vi städa själva. Jag kan ärligt säga att det kommer bli tufft. Att städa vårt hus tog tre dagar. Då var vi tre personer som gjorde det. Men det är jag som är orsaken till att det tog så lång tid. Minstingen fick uppdraget att städa sitt rum. Det tog inte tre dagar. Det gjorde han snabbt på sista dagen jag städade.

Att dammsuga är uteslutet än så länge så det gör min fantastiska make. Ändå tar det tre dagar för mig. En dag för varje våningsplan. Jag kan också tillägga att jag är inte särskilt nöjd med resultat på alla plan.

Nu har jag mer saker att jobba på. Och uppförsbackarna är ju dem bästa. Även när den är lång.

Idag var det en härlig promenad. Vi gick andra hållet idag. Solen skiner. Fåglarna kvittrar. Naturen har knoppat sig. Livet är bra härligt om vi bara fokuserar här och nu i denna promenaden.

Det kändes som att det var mer stuns i benen idag. Det går framåt med hälsan. Att sedan snitthastigheten minskade bryr jag mig inte så mycket om. För idag gick hållet som ger oss en lång uppförsbacke på hemvägen. Och hur det gick ihop med att vi gick 2 minuter snabbare idag, det vet jag inte.

När vi gått en bit så inser jag att vi idag har färgkoordinerat oss. Bara en sådan sak får en ju på bra humör.

Nu ska vi fortsätta dagen med samma inställning. Allt går om man bara tar ett steg framåt.

Att inte kunna sova har sina svårigheter. Jag har försökt det mesta för att inte störa sömnen. Och få kroppen till att känna sig trött och vilja sova.

När man ändå inte somnar. När man bara ligger där i mörkret och inte somnar. Det är hemskt. Dagen efter när man går som i ett töcken för att man sovit dåligt är lika illa.

Att inte klara av att gör saker för att du inte har förmågan på grund av trötthet skapar frustration. All frustration kan leda till att man tar avstånd till sociala situationer. Av olika skäl. Om det är att du behöver köra bil kan det vara anledningen till att du inte är social. För att du inte känner dig kapabel att köra.

Att inte klara av att tänka ut vad man ska göra till middag. Det är svårt annars tycker jag. Att komma på vad man ska äta. Men när du är trött så blir det nästan omöjligt ibland.

Att klara av att ha tålamodet är en stor svårighet när man är trött. Det är något jag har tränat upp genom åren med min fantastiska äldsta son. Men nu blir det ganska ofta att jag biter mig i tungan när jag nästan säger fel. Nästan än så länge. Än är bara tungan sårig men snart kan det bli själsliga sår hos någon annan.

Att inte sova tar ut sin rätt. Det finns en anledning till att det används som tortyrmetod. Jag rekommenderar den inte.

Alla pratar, skriver eller agerar som att det enda som finns är viruset. Nu är slutet nära. Jag orkar inte med domedagen. Beskedet att ha cancer var värre för mig. Risken att få ny cancer är värre för mig. Rädslan att maken eller någon annan i familjen ska få cancer är värre för mig. Och tyvärr antagligen större risk att de ska dö av cancer än detta virus.

Jag har fortfarande ont sedan operationen. Det började som känslan när man har mjölkstockning. Nu har jag haft så flera veckor och det blir inte bra. Det har blivit lite bättre men sen stannade bättringen av. Ska jag söka för det? Kommer jag att få hjälp? Eller har alla resurser flyttats till viruset. Jag är inte i en riskgrupp för viruset. Men jag är i en riskgrupp för cancer.

För ca ett år sedan slutade jag med behandlingen av Tamoxifen. Jag skulle egentligen fortsatt med den till 2023. Alla biverkningar den gav mig gjorde att jag inte hade ett liv. Därför avbröt jag den i samråd med onkologen. De flesta biverkningarna har släppt. Jag har svårt att sova fortfarande. Men nu har en sak dykt upp som är en biverkning men som jag inte direkt kände av när jag åt Tamoxifen. Blodvallningar.

Det var en av biverkningarna de varnade mest för. Kanske kände jag inte dem för att jag hade så många andra problem. Jag är också väldigt frusen av mig så att bli varm är väl inget jag blir ledsen över. Men nu har det börjat bli så att jag inte kan ha täcke på mig när jag ska sova. Jag kan inte ha så mycket kläder på mig som jag brukar. Är det för att Tamoxifenen börjar släppa greppet helt om kroppen. Eller är det för att jag börjar komma i klimakteriet?

Det sistnämnda borde det inte vara om man ser till hur det varit i släkten tidigare. Det är ärftligt hur klimakteriet blir och när. Jag är för ung enligt detta. Jag borde också kunna sova. Mamma har alltid varit en sjusovare. Vilket jag också är (var). Symptomen är liksom inte korrekta.

Om det är att Tamoxifenen går ur kroppen så innebär det att skyddet börjar ta slut. Behandlingen byggs upp successivt och ger ett längre skydd efter avslutad behandling ju längre du är på behandlingen. Jag åt inte Tamoxifen mer än drygt ett år. Hade jag ätit i fem år så hade skyddet räckt upp till femton år. Ska jag börja oroa mig mer nu för ny cancer?

Jag upptäckte min cancer själv. Jag hade lärt känna mina bröst som man ska. Du kan se hur du gör på till exempel cancerfondens hemsida. Jag uppmanar verkligen alla till att lära känna sina bröst. För mig innebar det väldigt tidig upptäckt och heller ingen spridning till lymfkörtlarna. Så bort med cancer och in med behandling.

Men nu då? Ska jag gå och vara rädd för att jorden ska gå under på grund av ett virus som dödar mer genom isolering, ekonomisk kris och våld än viruset i sig själv?

Alla ämnen kan vi inte prata om. Vissa saker är bestämt att det ska klaras upp inom familjen. Som är gå till en psykolog och prata om svårigheter kan vara en sådan sak. Börjar bli bättre och det beror även lite på vart man bor rent geografiskt. Svårigheter man har överhuvudtaget är inte alltid okej att prata om. Om någon frågar hur man mår så kan det bli obekvämt om svaret faktiskt är, jag mår sk.t.

Missfall. Det är tabu. Även om det också blivit bättre. 1 av 6 graviditeter leder till missfall. Och då är mörkertalet stort. Ändå vet jag bara om två i min närhet som pratat med mig om deras missfall. Jag har självt upplevt ett missfall. Jag pratar inte om det. Jag har inga problem att prata om det men låter bli. Inte för att det är jobbigt för mig utan för att jag inte tänker på det eller att det kan vara jobbigt för sällskapet.

När jag hade fått minstingen så skaffade jag kopparspiral. Jag ammade på heltid och blev gravid. Mitt problem var att jag hade inte koll på preventiv säkerheten vad gällde kopparspiral. På den tiden så var det också säkert att amma och inte bli gravid. Preventivmedel är heller inget man pratar om hur som helst.

Lite diskussioner med vänner hade det varit just kring spiraler som preventivmedel. Det fanns inte på kartan att kolla med experter när det väl var dags. Fördelen (som jag hade koll på) med hormon spiral var att man kunde slippa mensen. Nackdelen med den samma var att den innehöll hormoner, vilket är en risk för biverkningar av olika slag. Fördelen och nackdelen med kopparspiralen är samma fast omvänd ordning. Fördel – Den innehåller inga hormoner som ger biverkningar. Nackdel – Mensen är kvar och ibland rikligare. Dessutom alltid kraftiga blödningar i samband med första mensen efter införandet. Och här hade skräckhistorier utspelat sig. Att det kunde vara världens blodbad vid första tillfället.

Jag börjar få ont i magen. Jag söker för det. Kommer till KK med min lilla minsting i vagnen. Hon klämmer och trycker och jag nästan skriker av smärta. Då är hon och trycker precis på livmodern. Jag får ingen mer undersökning utan det avslutas med att hon tar av sig sina handskar och ger mig ett recept på svampmedicin till underlivet.

Några veckor senare börjar jag få blödningar. Blödningarna blir kraftigare och kraftigare. Till slut blöder det så mycket att jag kan inte ge mig ut att göra något någon längre stund, för att alla mensskydden är då blödda igenom. Jag använde dubbelt av flera olika mensskydd. Jag fick byta kläder många gånger på grund av bloda kläder. När jag var på toaletten så rann det blod hela tiden. Fast det var ju som det skulle vara. Kopparspiralen kunde ju ge vissa kvinnor blodbad. Mitt blodbad pågår i drygt två veckor.

Rätt som det är en dag så har jag ett foster i toaletten. Det är ca en och halv decimeter stort. Att då förstå att smärtan jag kände när läkaren en månad tidigare hade klämt på magen berodde på att jag var gravid med en spiral som var iväg. Det var en chock. Att spola ner sitt barn som kunnat finnas om jag bara vetat. Det var en chock.

Jag söker igen för att ta reda på att det jag tänkte var sant. Kommer till min läkare som var med under minstingens graviditet. Som inte var problemfri. Då bekräftar han för mig att jag varit gravid. Han plockar ut en deformerad spiral och berättar för mig att jag antagligen var gravid i vecka 16-18. 40 veckor är det som beräknas vara en full graviditet. Jag var alltså mer än i tredje månaden när jag sökte för buksmärtorna.

Det är inte någon vanlig anledning för missfall. Men om det hade pratats om mer så kanske jag stått på mig mot läkaren som inte undersökte mig mer än att klämma på magen. Jag kanske hade begärt att få ett ultraljud. I tredje månaden så syns ett foster på ett ultraljud. Nu blev hon anmäld av ”min” läkare. För hon borde ha gjort ett ultraljud med dem symptomen jag hade.

Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag varit trebarnsmor. Det var inte menat är det jag tänker idag. Min äldsta son har haft bättre hjälp från mig med ett syskon. Och minstingen har blivit mindre åsidosatt av mig som mamma. Sanningen är att minstingen har fått stå tillbaka väldigt många gånger för sin bror. Med ett tredje syskon så hade de två fått dela på den uppmärksamheten. Med förutsättningen att allt gått väl och vi hade fått ett frisk barn som inte tagit skada av dela livmoder med en spiral.

All kunskap är bra kunskap. Bara vi tar information från flera källor och använder lite sunt förnuft. Alla misslyckanden är också en bra källa till kunskap, så länge vi tar till oss av den och inte gör samma sak ännu en gång. Och om vi lär oss av alla våra misslyckande så kan det aldrig vara ett misslyckande, för vi lärde oss något.