Kategori: Hälsa

Publicerat

Japp, det är farligt

Men jag tror ändå det är farligare att låta bli. Igår var minstingen och jag ute och cyklade. Jag har känt mig hängig några dagar och var trött i kroppen. Antagligen för att jag gjort mer än jag borde. Skulle jag alltid låta bli att göra saker när jag är hängig, skulle inte många saker bli gjorda. Träna mår man bra av, så det prioriterar jag. Eller ja, då när allt går bra, då mår man mycket bra. Annars mindre bra.

Ibland kan det faktiskt vara farligt. Igår ramlade jag halvvägs på cykelturen. Jag kan skylla lite på den trötta kroppen och knoppen men mest får jag skylla mig själv. När vi åkt halvvägs och det var dags att vända, det var då det hände.

Jag inväntade bilen som kom bakom. stod still. Trippade runt med en fot lös när bilen passerat. Bara det att jag trippade på fel fot. Hade knoppen varit mer med så hade den vetat att innerfoten borde vara den som inte sitter fast i pedalen. Hade kroppen varit bättre hade den hunnit ta loss den foten som satt fast innan jag ramlade. Eller la mig ner. För jag stod ju still och sedan låg jag ner.

Benet som försökte lösa ut foten tog i backen först. Med knät. Minstingen vände så klart. Han var precis framför mig. Jag kom upp ganska fort. Ingen mening att känna efter, för vi var ju bara halvvägs. Dessutom hade vi precis avslutat en låååååång nedförsbacke som vi skulle ja, tillbaka uppför.

När vi var hemma igen. Hade inte tid att göra annat än att cykla och torka lite blod på vägen hem.

Jag tog mig hem. Lite envishet är bra att ha ibland. Jag visste dock redan igår att den jobbiga delen kommer idag. Rengöring, högläge och vila på kvällen. Allt för att göra det lättare idag. Vilket var en bra plan.

Bäst av allt, passet avklarat men också att jag hade hjälpt äldsta sonen innan på dagen så idag kan jag vila benet. Tänk vad bra livet är ändå. Med eller utan lite bulor på vägen. Träningen kommer jag fortsätta med, för det är farligare att låta bli.

Innan läggdags och bulan var ett faktum.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Två dagar kvar

Sedan ska jag kunna andas igen. Jag ser mycket fram emot helgen. Igår blev det mest arbete. Först på jobbet och sedan hemma. Jag är tacksam för allt jag hunnit med även om jag inte är klar för vilan är också viktig.

Hallen är nästan klar. Jag hann måla det lilla som var på den väggen jag la till att måla. Nu är hallen möblerad. Jag ock maken håller nu på att fundera på vilken spegel vi vill ha där. Innan har vi haft en golvspegel men nu ska vi ha som hänger på väggen över byrån istället. Frågan är vilken?

Det blev inget gullande med alla blommor igår. De behöver vatten, vi har haft det varmt och skönt några dagar. Idag är det tredje dagen utan vatten. Så idag måste jag nog gulla. Men jag prioriterade att vila. I min vila så ingick det att bara kolla in vad som hänt sedan sist. I förrgår gick jag inte ens ett kolla varv. En ny dahlia har börjat slå ut.

Den nya dahlian som är på gång.
Hysterixen är också på gång med många frukter. Så kul.
Bergamotten är precis lika kul att den är på gång. Kommer dock dröja länge innan det är ätbar frukt.
Humlorna tycker om den coola dahlian.

Idag och imorgon, sedan är det ledigt. Längtar. Jag kommer att klara det av att njuta i trädgården och gulla.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte färdig igår heller

Hallen går framåt men det är inte färdigt. Altanen är inte heller färdig. Snart är det golv överallt men komposten måste också göras. Den är j både räcke, avlastning och sittplats. Igår fick jag jobba över så allt blev ändrat. Tanken var, hämta pass, träna, göra klart målningen och sedan lite vilotid innan läggdags.

Övertiden gjorde att minstingen sa han skulle träna själv. Jag skulle komma hem efter polisen stängde så inget pass skulle kunna hämtas, trodde jag. När jag lämnat sista så inser jag att jag kan hinna till innan de stänger. Jag kom fram och maken mötte mig med kvittot på att jag kunde få ut passet utanför polisstationen. Jag hade inte haft tid att hämta det hemma. Jag hade 6 minuters marginal när jag parkerade bilen utanför stationen. Men jag hann. Passet blev hämtat bara några timmar senare.

När jag kom hem så hade minstingen påbörjat lite projekt för sin lägenhet. Han lånade verktyg av oss. Jag trodde vi skulle träna men det blev arbete ute med hans projekt. Sedan äter vi middag och det skulle vara tid för vilan innan läggdags. Då föreslår minstingen som åt middag med oss att vi skulle träna i alla fall. Så blev det.

Allt blev ändrat men ändå blev mycket som var planerat. Det var målningen som inte blev gjord men jag hjälpte sonen och det är mer värt. Målningen kan jag göra idag eller imorgon eller en annan dag. Sedan blev det lite mindre vila men ändå en stund. Jag blev inte färdig men det går framåt. Det är huvudsaken.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

JAG ÄR INTE FÄRDIG

Idag är det dags för jobb igen. Jag kan meddela att jag inte är färdig med ledigheten. Tyvärr kan jag inte ändra det som står på schemat denna veckan. Kanske kan ordna något nästa vecka. För färdig är jag inte, jag börjar precis känna att jag är någorlunda med som jag borde vara. Att jag börjat en ny medicin hjälper inte till direkt.

Medicinen har en del biverkningar, som yrsel och illamående men också ryggont. Det hade jag innan jag påbörjade den och fattade inte varför den blev sämre. Nu vet jag, en av biverkningarna är ont i ryggen. Att jag äter den är för att jag har ont efter operationen och med högsta dosen så börjar den verka. Nu får jag avgöra om biverkningarna är värda att inte ha ont.

Det är så mycket jag inte är färdig med. Jag är inte färdig med hallen. Även om jag hunnit med att måla allt två gånger. Jag har tagit bort maskeringen till väggarna men elementet behöver en omgång till. Papp på golvet är alltså kvar. Det kommer bli mycket bra när det är klart men det är ju just det, jag är inte färdig.

Jag är inte färdig med att putsa fönstren. Även om de är långt ner på listan att göra så behövs de flyttas upp. Hade det inte varit dåligt väder i veckan så hade det nog blivit gjort då. Fast å andra sidan, då hade jag inte börjat med hallen. Det går kanske på ett ut. Hallen är väldigt skönt att den snart är klar. Även om den inte är färdig nu.

Igår blåste det lika mycket som i förrgår, fler dahlior blåste av. Tack och lov så blåste de av så jag kunde klippa av och sätta i vas. Inga trasiga stammar som är körda för att fortsätta ge blommor. Det är tacksamt. Men jag är inte färdig med gullandet. Mina blommor hade behövt mer gullande.

Den coola är faktiskt inte sönder av blåsten, jag tyckte bara att den också skulle in till vasen.

Blåsten tog också den stackars björnbären. Den som i våras dog och fick komma på nytt från grunden. Det har den gjort fint. Den har växt över vår spaljé och verkar ha mått mycket bra. Och så blåste den av. Där blev det lite gullande. Jag måste som sagt gulla mer. Detta gullandet hoppas jag gör att den kommer läka sig själv. Den fick lite tråd och uppsatt mot pergolan.

Delen över spaljén orkade inte med blåsten utan stöd.
Nu hoppas jag den läker av att den fått stöd på pergolan.

Jag är inte färdig men det är inte så mycket att göra åt det. Jag får fortsätta och se till att jag blir färdig. Först arbete.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Blev annan träning

Måndagar är cykeldag. Det är dagen då jag och minstingen cykeltränar tillsammans. Ibland är maken med på delar av turen. Igår var minstingen upptagen och min plan var att jag skulle ge mig ut ensam. Fortfarande på makens cykel. Även om vi skaffat slang så är den inte monterad ännu. Det var planen.

Sedan gjorde maken en beställning till vårt altanbygge som han bygger på. Då bad jag om att han skulle fixa lite armeringsjärn till mig. Vi har haft en lampslinga i vår thujahäck ett tag. Jag tror vi fixade förra året året men det kan lika gärna varit året innan. Hur som helst så hamnade de ganska långt ner.

Jag använde växtpinnar på 180 cm och fästen för att göra en egen växtvägg av med just växtpinnar. Med tanke på att vår altan är 90 centimeter över mark så blev det inte hälften av måttet kvar med lite nertryck i marken för stabilitet. Många av lamporna hamnade alltså under möblerna och gav inget ljus.

Med 6 meters armeringsjärn så har jag nu fått upp lamporna till två meter ungefär. Jag klippte järnen på två. Lite nertryck och avståndet till marken så blev det knappt två meter kvar över altanen. Det fick bli mitt träningspass igår. Inte helt lätt att få ner järnen genom en markduk. Krävdes en del arbete för att lyckas. Jag blev genomsvett och kände mig mer än nöjd med mitt träningspass. Särskilt med resultatet som visade sig på kvällen.

Lamporna där de sitter högre upp.
Lamporna från förra året med skärmar samt lägre ner.

Det är svårt att se skillanden. Det är mycket bättre i verkligheten. Bilderna är i olika vinklar. Det är olika möblering så det skiljer i hur det täcker mot lamporna. Hur som helst är jag väldigt nöjd. Det känns nu som att det är genomtänkt och inte bara ditslängt. Jag önskar att jag kommit på det innan, trots att de är 6-metersjärn så är det billigare än växtpinnarna som jag hade innan. Får hitta på något att göra med alla överblivna växtpinnar så det inte var i onödan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Arbetet fortsätter men inte som planerat

Igår var planen att jag skulle hjälpa maken med att fylla igen hålen till plintarna. Så blev det inte. Inte bara mitt ändrades utan även makens planering. Han fick jobba på förmiddagen istället för semester.

Att vara egen har sina fördelar men också att ibland så måste saker bara göras. Oavsett ledigt eller ej. Så var det för maken igår. Efter lunch skulle vi alltså ge oss ut och jobba på vår altan tillsammans. Så blev det inte heller.

Äldsta sonen ringde och mådde inte så bra. Det beror på flera saker och han och jag kom fram till att det var bättre att han la energin på att fixa hemma medan jag handlade. När jag handlat så blev jag kvar hos honom i flera timmar.

Det var en mycket trevlig eftermiddag jag fick. Jag hade haft det mysigt med maken också. Bara lite jobbigare för kroppen. Jag och sonen gjorde absolut inget mer än pratade om ditt och datt. Han hade en tvätt igång och den glömdes bort för vi hade det så bra. Han hängde upp den när jag gick.

När jag kom hem så var maken avslutad med ifyllandet. Jag hann med ett varv bland blommorna. De fick inget vatten även om de ville det. Så idag finns en punkt som inte får ändras.

Älskar denna som syns inifrån huset. Älskar kanske ännu mer att de skitiga fönstren inte syns på bilden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag får kämpa

Jag och minstingen har tränat tillsammans några månader nu. Kanske längre. Maken hänger på ibland han med. När vi styrketränar så gör maken lite egna övningar ibland och ibland samma som oss. När vi cyklar så borde jag snart börja cykla med maken. Han vill nämligen cykla lite lugnare.

De två senaste gångerna så har jag inte hängt med heller. Vi har alltså alla tre cykla själva de två gångerna. Igår tog jag i och kände som en flodhäst för att hänga med minstingen. Vilket jag gjorde. Det kändes bra efteråt att jag lyckades hålla hans tempo igen. Får se hur många gånger till jag lyckas med det.

Jag lyckades ta en bild under färden. Det var när det gick lite lugnare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vilken dag och kväll

Igår var precis en sådan dag som jag älskar. Varmt och soligt. Även om det är i skuggan jag mår bäst. Men då måste solen vara framme för annars fryser jag i skuggan. Det gjorde jag inte igår.

Då kunde jag ligga i hängmattan i dels sol, dels skugga. Helt underbart. Dessutom har jag nu somnat varje gång jag legat i hängmattan i år. Det kanske är min grej, utomhus när det är varmt och lite gung. Vet inte vad maken kommer tycka om jag flyttar ut.

Efter min förmiddagslur i hängmattan så blev det också lite trädgårdsrunda. Jag blir så lycklig när jag ser att det börjar brista i knopparna. Jag blir också lycklig när jag ser allt som är i full blom.

Labyrint som börjar slå ut.
Vår underbara hortensia Annabell med klematisen bakom som blommar i blått på staketet.
Floxen i samma rabatt som Annabell.
taklök som snart blommar i en liten skreva på stora stenen.

Makens krusbär är på gång. Snart klara att skördas. I år blir de inte fågelmat. Busken är nätad och skyddad från flygfäna. Han provsmakade ett igår och var mycket nöjd.

Makens röda krusbär.

När dagen blev kväll så fortsatte vi att vara ute. Klockan han nog bli nio innan jag satte på mig långbyxor. Först vid elva så gick vi in. För då var det dags för sängen. En perfekt dag och kväll. Fler sådana tack! Vädermässigt menar jag då.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Klart och tydligt

Nu har jag och minstingen tagit samma tur som förra måndagen fast utan elcykeln. Jag har fått tillbaka min egna racer och minstingen har makens. Vi var trötta när vi kom tillbaka. Vi vet båda att Vätternrundan inte klaras på envishet. Det kommer behövas träning för att klara 315 km.

Vi får väl se om vi lyckas med en runda runt Vättern. Igår lyckades vi med vår runda på 42 minuter mindre vän vad vi gjorde med elcyklen. Vi har potential att kunna ta oss runt men vi behöver mycket mer träning. Det kändes bra att vi lyckades så mycket bättre tidsmässigt denna gången mot förra.

Elcykel runt Vättern är klart och tydligt ingen bra idé. Allt man skulle vinna i uppförsbackarna förlorarn man överallt annars. Du får inte lika hög fart i nedförsbackarna. På plan mark så kommer man knappt framåt utan elhjälp. För att åka 315 kilometer så skulle det behövas ungefär 5 batterier för att orka runt. Nej, ingen bra idé. Kommer det bli en runda så får det bli på racer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Leopard-rygg

Jag vet att solen inte är bra för dig. Jag vet att man absolut inte ska sola i solarium. Men jag måste hitta på något, för jag måste ha sol. Jag vill gärna ha sol för värmen och bara ligga i skuggan och slappa hela sommaren. Men det är inte därför jag måste ha sol. Helst vill jag vara i skuggan.

Jag har aldrig varit förtjust i att ligga i solen för att bli brun. Jag har alltid varit medveten om vilka skador solen ger. Även innan min karriär inom hudvård. Mamma solade solarium när jag var barn. Som hon sedan slutade med för att det blev uppenbart med skadorna. Jag tror någon hon kände fick hudcancer och då försvann hennes intresse av solarie. Mitt också.

Mitt dilemma nu är att jag har psoriasis. Jag har haft det sedan finanskrisen år 2008. Det var några år med stor ekonomisk stress som ledde till min psoriasis. Nu har jag ju en karriär inom hudvård så jag har produkter som är mycket bra för att dämpa. Dock så är det bästa för att ta bort psoriasis just solen. Att ligga i solen, kanske inte pressa, men att vara mycket i solen.

Jag märker mycket stor skillnad när jag solar och inte. Jag ligger eller sitter och nästan pinas i solen för att mota bort det. Naturligtvis med solskydd på. Om jag smörjer mig och sköter det bra så blir jag lite som en leopard. Jag får fläckar av hudförändringar istället för att huden flagnar i lager på varandra.

När jag solar så tonas fläckarna ner och det slutar att klia. Smörjandet hjälper en del mot kliandet men solen tar bort det helt. Jag måste ha sol. För som det är nu är det för lite sol. De lovar sol idag och imorgon men sedan kommer regn på lördag igen. Jag behöver solen kontinuerligt. Inte sporadiskt då och då. Jag kanske måste överväga att börja sola solarie? Jag hoppas på att sommaren kommer ett tag till.

Min leopard-rygg.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.