Kategori: Hälsa

Man kan tro att det skulle vara en enkel utmaning att cykla Vätternrundan med en elcykel. En elcykel väger en del. Jag kan avslöja att jag skulle inte vilja cykla Vätternrundan på en elcykel. Eller kanske om det fanns en runda för enbart elcyklar. Det finns ju halvvättern, tjejvättern och MTB-vättern. Kanske det skulle vara något med el-vättern?

Igår var minstingen och jag ute på vår veckocykeltur. Jag har en racer samt en elcykel. Maken har en racer. Minstingen har en blandning av en mountainbike och stadscykel. Den har han haft sedan han började bli väldigt lång. Så cirka 12 år har han haft den. Det innebär att han har hunnit använda den till både det ena och det andra.

I slutet på förra veckan skulle han byta pedaler på den. Mest för att pedalerna var väldigt glappa och när som helst skulle kunna gå av. Problemet var att de satt fast väldigt hårt så det var inte bara att byta. Gängorna gick av och vår träning var i riskzonen.

Jag föreslår att vi ska sätta på de nya pedalerna på makens racer. Maken cyklar inte med oss. Min racer är utlånad så jag har bara en elcykel att använda och tycker att minstingen ska ta makens racer och jag min elcykel. Inte helt optimalt men vår träning skulle bli av.

Vi var båda medvetna om att elen skulle behöva användas. Vi hade planerat en långtur på sex mil och då skulle det vara väldigt tungt att cykla med en elcykel utan elhjälp. Den väger som sagt MYCKET. Jämför man med racer som väger nästan inget så är det inte lätt att hänga med utan elhjälp. Elhjälpen slutar att fungera när man kör över 25 km/h. Vilket man gärna vill ligga på när man tränar.

Nu till mitt första misstag, jag tänkte inte på att kolla hur mycket batteriet var laddat. Det var på 48 procent när jag kom ut. Inte bra med långtur på schemat. Men det borde ändå räcka för sex mil. Då till andra misstaget, rutten innehöll grusväg. Vilket jag inser när vi börjat cykla och kommit ungefär två mil.

Det slutar med att rutten blir åtta och en halv mil. Batteristatus var på 3 procent när vi kom tillbaka. Utan elen hade man aldrig orkat backarna. För att orka så delad vi upp det och minstingen tog tre mil på elcykel och jag resten. När jag tog andra passet på elecykeln hade vi en och halv mil kvar hem. Envishet och hjälp konstant på nivå 1 av elen gjorde att vi kom hem.

Jag rekommenderar inte att cykla elcykel runt Vättern. För hujedamej vad tungt det är. Jag gillar racer och snart så är min egna hemma och vi kan cykla båda på racer. Minstingen blev också taggad på att kanske skaffa en begagnad racer. Han kände skillnaden mot sin egna om den dock är tusen gånger bättre än elcykeln om den bara har pedaler.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag har jobbat två somrar i rad. Det blir inte en tredje. Jag har jobbat mer än jag klarar under en lång tid och vi har bestämt att i år ska jag ha lång semester. Vi är jag och maken, vi har bestämt att hälsa är viktigare än pengar.

Maken har pushat mig mycket för att jag ska ta ledigt. När man inte kan jobba så mycket som behövs, är det svårt att ta ledigt. Det blir inga inkomster då. Men i år har maken och jag bestämt att vi får klara oss utan pengarna som jag skulle kunna tjäna.

Nedräkningen till ledigheten har börjat. Nu hoppas jag bara på fint väder. Det är väldigt ruggigt och blåsigt för tillfället. Jag önskar mig varmt väder med regn på nätterna. Det är min önskan utöver att vara ledig. Dock så är ledigheten redan klar, det är bara nedräkningen tills den börjar nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Nu har jag fått svar från min läkare. Det blev en telefontid. Vilket är skönt för det är en timma enkel väg för att komma till henne. Då är telefon praktiskt. Tydligen är jag inte som alla andra. För det vanligast är att man inte får de besvär som jag har. I 95 procent av alla fall så får man känselbortfall. Det har jag på den sidan där masektomin gjordes. Där har jag områden som känns bortdomnade eller ingen känsel alls.

Det är väl också ganska självklart att om man skär av allt rakt igenom så går saker sönder, som nerverna. Därav känselbortfallet. Det har jag alltså precis som alla andra då. Men sedan har jag ju den sidan som är rekonstruerad och där är jag inte som alla andra. Vad förvånande! Eller inte. Självklart är jag inte som alla andra.

Det som då kan ske för de sista 5 procenten är att de blir mer känsliga och vissa av dessa 5 procent får också smärta. Nerverna har fått spunk och tror väl att allt skärs av hela tiden och sänder ut signaler om att det gör ont. Nu ska jag börja med en tablett som talar nerverna till rätta. Om tabletten inte fungerar så kanske det är något annat problem. Då blir det besök men det låter logiskt att det skulle vara spunk hos nerverna.

Som jag sa till min läkare, Jag har inte cancer och smärtan kan jag härda ut. Det är inget jag dör av. Men om det kan bli bättre så är jag villig att testa. Om fyra veckor så vet jag om det bättre eller ej.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Helt oviktigt egentligen men eftersom jag ändå inte sover så kan jag ju ta tillvara på tiden när jag inte kan vila. I helgen så fanns det tid när jag varken kunde sova eller vila. Då tog jag tillvara på tiden och skickade ett meddelande via 1177.

Mitt bröst gör ju fortfarande ont efter rekonstruktionen. I helgen så gav jag upp och skickade frågan om det ska vara så? Det blev också värre efter mammografin i december så det är på tiden att jag ställer frågan. Nu är det ömt hela tiden och gör ont emellanåt. Det gör alltid ont om jag trycker på det. BH är alltså besvärande att använda.

Jag fick svar ganska fort men inte med något besked. En sköterska skrev, under helgen, att de skickat mitt meddelande vidare till opererande läkare. Jag antar att det inte är något problem. För om det varit problem så hade jag antagligen blivit inkallad omgående. Vilket jag inte har. Jag hoppas jag slipper med. Jag hoppa ännu mer att jag slipper det onda.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Pollensäsongen är här. Jag glömmer den nästan varje år. I år trodde jag att jag var förberedd. Jag hade tänkt tanken att detta året har jag koll. Detta året tänkte jag faktiskt på att det kommer en pollenperiod. Ändå så blev jag överraskad att den kom. Allt är gult.

Att hänga tvätten ute är ingen höjdare. Allt måste skakas noga innan det viks ner från tvättlinan. Det var en chock. När det blir så här mycket björkpollen som det är nu är inte bara att allt blir gult som är jobbigt, det är också att det är nysningar och lite känning i ögonen. Det är också en chock. När den lagt sig så inser jag att jag haft det så innan.

Nu ser jag fram emot att sommaren ska komma och allt det gula försvinner. Jag vill vädra utan att allt blir gult. Jag vill sätta mig på motorcykeln utan att behöva tvätta den innan. Eller cykeln för den delen. Allt måste torkas, även näsan ibland. Jag är mycket tacksam för att jag inte har svår pollenallergi.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kanske några fler saker i livet men efter min cancer så har jag lärt mig att det får bli som det blir. Jag kan ha tänkt ut massor av saker som sedan inte blir gjorda.

Nu för tiden så har jag inte så långa listor på saker att göra. Som i förrgår slängdes dahlian. Igår var planen att rengöra krukan. Jag kan bara göra så mycket jag orkar. Hade det varit innan cancern när jag kunde sova, hade jag haft långa listor som jag också gjort. Nu är listan kortare och ibland så blir det inget gjort på listan.

Igår blev ingen kruka rengjord. Det som blev gjort var att gå hem tidigt från jobbet för att sätta mig still med en febrig kropp. Jag har lärt mig att lyssna på kroppen. Jag kan fortfarande bli frustrerad över faktumet men blir inte stressad längre. För listan är kortare. Tack och lov lär man så länge man lever.

Listan är mycket kort idag. Vila.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hoppas jag. Igår var jag hos tandläkaren, igen. Jag har varit så många gånger med samma tand att jag inte håller räkningen. Jag har beklagat mig här i bloggen tidigare med. Men nu tror jag faktiskt att det är sista gången… …nästa gång.

Igår hade jag hoppats på att det var sista gången. Men så har jag känt tanden under denna månad. Den har alltså inte gjort ont, men ibland har jag känt den. För att vara på den säkra siden så togs den provisoriska lagningen bort. En ny rengöring av hela roten och på med en ny.

Tydligen kan man få ont i nerven efter att man haft ont länge. Och länge har det varit. Flera år är det som jag hållt på med den här tanden. Så även om jag känner tanden nästa gång så ska vi stänga igen för gott. För då kan det vara fantom smärtor. Tanden bara tror att jag har ont, fast jag inte har det.

Om det inte blir mer än att jag känner den vid lite olika tillfällen så gör inte det mig något. Jag hade kunnat stänga igen igår. Men det ville inte tandläkaren. Hon hade kollat med expert på sådant här, som rekommenderade en sista gång med rengöring. Jag gör som jag blir tillsagd. (I alla fall i detta läget.)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.