Kategori: Hälsa

Varje dag hittar jag något att vara tacksam för. Om jag skulle ha en väldigt dålig dag så finns alltid dagen att vara tacksam för. Jag lever en dag till. Det är jag tacksam för. Men det är sällan jag enbart har dagen att vara tacksam för. Oftast har jag andra saker som jag också är tacksam för. Jag försöker också hitta dessa saker.

Igår såg jag knopparna som håller på att brista ut på magnolian. Det är jag mycket tacksam för. Igår kunde jag ta hand om altanerna på dagen och nyttja ljuset. Det är jag tacksam för. Det är så många små saker som jag försöker hitta och vara glad för. Jag är tacksam för min make som hjälper mig och ser till att jag kan göra det jag vill.

Jag är honom evigt tacksam. Om det inte vore för honom så hade min ork inte räckt till att tvätta altanerna igår. Jag är också tacksam för att jag har ork till ganska mycket ändå. Jag är tacksam för de nätter jag får mycket sömn. Jag är tacksam för de nätter som jag sover sämre också, för då blir jag påmind om hur bra det är när man sover bra. Jag är tacksam för livet varje dag.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Igår var en ledig dag. Även om jag jobbar mycket helg så är jag faktiskt ledig då och då. Igår var en perfekt dag för ledighet. Igår var det strålande sol. Precis som i söndags. Men till skillnad från i förrgår så var det ingen blåst och mycket skönt att vara ute.

När sängkläderna hängde på vädring så satt jag i solen och njöt. Maken var inte riktigt lika ledig som mig men när han hade en rast så kom han ut i solen hos mig. Jag kunde inte haft en bättre dag.

När maken sedan slutat så tände han grillen och vi hade premiär för i år. Sista gången den var tänd var på nyårsafton så ni var det dags. Och det hade inte kunnat bli bättre. Det är viktigt att njuta medan man kan.

Att sedan gå till nybäddad säng är pricken över i på en mycket bra dag. Nu är jag redo för bakslag med snö och minus. Det går bra efter en sådan härlig dag i solen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag fungerar bäst på kvällen. Det börjar bli tjatigt men så är det. Kroppen tar tid på sig att komma igång efter dåligt med sömn. Ibland blir det så att jag behöver jobba på morgonen.

När det händer så är jag helt slut på eftermiddagen. Igår var det så. Det som var fantastiskt skönt var att jag somnade i fåtöljen då. Jag har blivit duktig på att lyssna på min kropp.

Det jag börjar bli bättre på är att säga nej så jag kan lyssna på kroppen. Jag kan bara prioritera mig själv. Ett tag måste det vara så, för om jag inte gör det finns ingen nytta med något. Om jag inte mår bra, så kan jag inte göra något för någon annan. Även om jag är självisk så finns inget alternativ. Det påminner jag mig om för att bättra mig ännu mer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag vill inte vara en del av mitt huvud just nu. Trots att jag faktiskt lyckades med att få nästan en natts sömn natten till igår så är det lite för många saker i min hjärna för tillfället.

Jag har haft sämre med sömntimmar (mer än vanligt) ett tag så det var säkert det som gav mig några timmar extra. Trots att jag kände att jag fått sova mer så är kroppen helt slut. Inget konstigt och helt förståeligt. Som jag sagt innan, sömndepravation används som tortyrredskap. Det är det jag känner.

Finns tydligen forskning som pågår om vätskan som produceras i hjärnan. Den rensas när man sover. Om man då inte sover så rensas den inte. Dessutom så rör den sig långsammare på människor med för lite sömn. Vilket jag också märker.

Lägg till alla saker som snurrar i huvudet så har vi ett dåligt recept. En sak som snurrar är att vi behöver en trappa. Mer ett eller eventuellt två trappsteg. Det är in till vårt förråd. Det maken byggt helt själv. Det som har alla mina växter på vinterförvaring.

Det är byggt på krypgrund. För det ville maken. Jag ville det inte, för det är jobbigare att ta in och ut ett olivträd på nästan 3 meter med kruka med en trappa emellan. Den delen var nog inte helt tydlig för maken när han ville ha krypgrund.

Fast han hade velat ha det ändå. Han är mycket övertygande när han talar om alla fördelar med att luften kan cirkulera under förrådet. Men det är inte något som upptar tankarna. Jag har accepterat att det är krypgrund. Tankarna är nu hur gör jag trappan?

För där säger maken en sak och jag säger bara nej. Jag vill inte ha en trappa i trä. Jag har däremot inget bra motförslag. Förrådet är vanligt hus i trä. Marken är asfalterad och lutar ganska kraftigt ut från huset. Att lägga sten är svårt. Jag vill inte gå i en sluttande trappa.

Man kan inget jämna ut med sand för att få det i våg. Det kommer spolas bort mellan stenen och asfalten om man (jag) skulle spola av för att göra rent någon gång. Alternativt som är kvar är att gjuta. Nu till mina alldeles exeptionella tankar som har trippelfart. Hur gör jag gjutformen så den blir tät för att gjuta i och samtidigt i våg för att slippa en sluttande trappa eller trappsteg?

Ganska oviktigt egentligen men sådant här kan uppta väldigt mycket tid för min svårt depriverade hjärna. Därför vill jag inte vara en del av mitt huvud just nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Och idag så stämmer det faktiskt för mig. Idag ska jag varken arbete för att tjäna pengar eller för att bygga kök. Idag ska jag vara helt ledig. Kanske att jag ska försöka komma ifatt här hemma eller få bort några snögubbar till. Kanske, för det viktigaste är vilan. Jag har haft alldeles för lite vilotid. Idag är det min vilodag.

Om den innebär några saker här hemma är det för att minska stressen över att allt blivit liggandes. Tvätthögen är stor. Städningen har passerat bäst-före-datumet med råge. Igår bytte jag lakan så det är alltid något som är påbörjat men tvätthögen har också blivit större. Att lägga sig i nya lakan som är manglade är en fröjd. Så värt det att öka tvätthögen.

Men först, vila!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag är tacksam för att jag inte har Vittangisjukan. Tydligen kommer benämningen ifrån byn där de flesta med sjukdomen kommer. Den kan också kallas för ärftlig smärtokänslighet. Att inte känna smärta kan låta som en bra sak. Att man slipper ha ont. Men smärta är en försvarsmekanism.

Som om man bränner sig på spisen så rycker man undan handen. Om man inte skulle känna smärta skulle man hålla kvar handen. Om man har luktsinnet kvar skulle man antagligen ta bort handen när det luktar bränt kött. Som också är ett försvar, luktsinnet alltså. Alla våra sinnen är bra för att överleva. Att känna smärta skulle jag säga är i toppen av bra saker.

Jag har hög smärttröskel. Kanske till och med högre än vad jag själv trodde. Min tand som jag skrivit om tidigare, den som jag haft problem med i snart två år. Den gör inte längre ont. Även om jag inte är klar med att fixa den så gör den inte ont längre. Det är nu jag inser hur ont den måste ha gjort för kroppen. Tanden hade alltså en inflammation. En tand kan inte expandera vilket då kroppen talar om genom att göra ont.

Eftersom jag inte känner smärta på det sättet som jag kanske borde så har jag härdat ut och nu förstår jag att jag borde ha klagat lite mer. För jag borde haft olidligt ont. Kroppen hade säkert olidligt ont men jag fattade inte det. Jag är tacksam för att jag ändå känner smärta. Jag känner om jag bränner mig. Jag känner om något tungt faller på foten. Jag är tacksam för att jag inte har Vittangisjukan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Som vanligt så är det inte allt som det borde vara med mig. Igår var det dags för tandläkaren igen. Jag har varit så många gånger med tanden nu så jag har faktiskt tappat räkningen. Eftersom det aldrig har blivit bra så bestämde vi sist att den skulle rotfyllas. Dra bort nerven och fylla igen.

När jag var där förra gången så var det lite otydligt med mina kanaler. Hon gissade på tre stycken men det kunde vara flera. Igår när hon öppnade allt så hittade hon tre stora kanaler. Dock hittade hon två stycken mindre också. Dessa hoppas vi nu på var sammagående med en av de stora. Men det vet vi inte förrän nästa gång.

Så enkelt skulle det alltså inte vara. Inte för att jag trodde det. Allt annat brukar ju vara konstigt på mig. Anledningen till att jag haft ont och det aldrig blivit bra, vad som än har gjorts? Ja, självklart så var den inflammerade. Och när något är inflammerat så sväller det. En tand kan inte svälla. Inte konstigt att det varit som det varit. Tandläkaren sa förra gången att hon misstänker att jag har hög smärttröskel, vilket hon fick bekräftat idag. I snart två år har vi försökt fixa min tand. Hade jag haft mer ont hade vi gjort detta tidigare.

Ja, ja, nu har jag en provisorisk fyllning som ska borras bort och kolla läget i mars. Då hoppas jag på att det är sista gången för denna gången. Men om jag har otur så är de där två små kanalerna helt egna och då måste de göras något åt. Men det är flera månader tills dess. Idag är jag glad att jag slipper bedövning. För det måste man tydligen ta vid en rotfyllning.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.