Josefins dagbok

Lucas Nilsson, förbundsordförande IOGT-NTO, gjorde en debattartikel inför midsommarafton. Du kan läsa den i Göteborgsposten bland annat: https://www.gp.se/debatt/spela-inte-med-i-den-buffliga-alkoholhetsarens-spel-på-midsommar. Den startade alkoholromantiserarnas ilska och många gick till attack på sociala medier.

P1 hade uppe artikeln och kommentarerna rasade över hur fel Lucas hade. Att de minsann aldrig hade slagit någon i hela sitt liv trots att de druckit alkohol större delen av livet. De hade varken slagit barn eller vuxna. De dricker bara en snaps till sillen och klarar minsann av att hantera alkoholen. Så Lucas, kom inte här och kasta pekpinnar på mig, för JAG kan dricka alkohol!

Precis just alla dessa kommentarer är de som ökar alkoholromantiken. Just precis en sådan här kommentar kan vara orsaken till ett misshandelsfall. Det är inte den personen som slår. Men det är den personen som visar för alla hur bra det går att dricka alkohol utan att något händer. När samhället har normen att alla kan dricka utan att något händer, det är då problemen börjar. Alla kan inte dricka alkohol utan att något händer!

Du som dricker din nubbe till sillen, gör det. Det är inga problem, men tala inte om för hela världen hur duktig du är på att ta den där nubben. Låt det stanna där och då du tar nubben. Alla kan inte ta EN nubbe. Det finns alldeles få många som tar tio eller ännu fler nubbar när första är tagen. Det är då problemen börjar.

Visste du att det kostar dig och mig 250 000 kr när polisen åker ut på ett misshandelsärende? Du och jag betalar för det. Visste du att det nästan alltid är alkohol inblandat när det sker? Då är det bara kostnaden i pengar. Sedan har vi lidandet och den efterföljande kostnaden. Barn som är med och upplever traumat har en ökad risk att att själva bli förövare när de blir stora. Och då själva dricka för mycket alkohol.

Är det värt det för att du ska få dricka din nubbe och alla måste veta om att du dricker din nubbe? Du som rasar i kommentarerna på sociala medier, rör inte min nubbe. Är det värt det att vi ska visa hur duktiga vi är på att dricka alkohol? Måste alla vet hur duktig just du är på att hantera alkoholen? Eller skulle det gå bra att du håller det för dig själv?

För dig som skriker att nubben är helig och att du minsann aldrig slagit någon, jag kan tala om att på storhelgerna och när vuxna är lediga så ökar samtalen till Bris, från barn som är rädda för att det dricks hemma. Sjukvården får ökad belastning av alla skador som kommer in på grund av alkoholen. Inte bara misshandel, utan även för att man har gjort dumma saker som lett till att man skadat sig själv. Till dig som skriker att du aldrig haft några problem med alkoholen, du är inte ensam. Det finns fler som aldrig haft det. OCH det finns de som har problem med alkoholen.

Sluta skrik och ta din nubbe, jag bryr mig inte. Jag bryr mig dock om hur du späder på alkoholromantiken om hur bra allt är med alkohol. Sluta skapa alkoholproblemen, du är en del av problemet!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag älskar värmen! Jag vet att jag skrivit det innan men det hjälps inte. Nu är det väder som är helt i min smak. Dessutom till midsommarafton. Varmt, soligt och alldeles underbart. Jag gick i bikini och vattnade i trädgården på kvällen. Jag i bikini på kvällen. DÅ är det varmt och SKÖNT. Klockan hann bli nio innan jag vattnat klart och jag bytte inte om då heller.

Det ska regna på tisdag enligt prognosen. Vilket är bra. Regn behövs som vi alla vet. Men värmen behövs också, för mig i alla fall. Att den kom nu kunde inte tajmas bättre. Denna värmen på läger skulle inte vara det bästa. Regn på läger alla dagar är heller inte det bästa. Verkligen vältajmat.

Även trädgården har maken lyckats ta hand om. En lavendel som inte är så pigg. Men det är antagligen mitt fel och inte makens. Alla växter på altanen har överlevt och en av dahliorna som inte hade något växtlighet när jag åkte har nu en liten grodd. En kvar som jag inte ska ge upp hoppet om.

På taklökarna på stenen så är det en som blommar. Två till har knoppar. Han sköter sig fint. Du kommer inte få se några bilder idag. För igår gick jag och vattnade i bikini, vilket innebär att det finns ingenstans att ha telefonen. Idag ska jag ligga i hängmattan nästa hela dagen så då skulle jag kunna gå runt och ta lite bilder. För det lär behövas vattnas ikväll igen. Igår var det 30 grader. De lovade 29. Idag lovar de 30 så det lär ju inte bli mindre än igår.

Lite tvätt på det också. När jag går mellan tvättstugan, tvättlinan och hängmattan så ska jag tänka på hur nöjd jag är att jag inte drack en endaste droppe alkohol igår. Att jag är trött men inte bakfull. Att jag orkar njuta av dagen till fullo. Värmen är här!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Det första jag gjorde när jag kom hem var att ställa mig i duschen. Vi avslutade lägret med 26 grader och gassande sol. Det var Trollebokampen, där deltagarna möter gladiatorerna, skräpkampen och för ledarna packa ihop hela lägret. Deltagarna packade sina tält ledarna tog resten. Som att få upp 14 kanoter ur vattnet och på ställningar. Eller ta när alla stora tält där vi ätit i skugga eller regnfritt.

Det behövdes en dusch av fler anledningar. Jag har bara badat en gång. (För jag är den största badkrukan av alla.) Resten har jag tvättat mig där det behövts. EN varm dusch var väldigt skönt.

Sedan kollade jag blommorna på insidan. Idag ska jag kolla utsidan. Men blommorna på insidan var väldigt glada. Forellbegonian har till och med fått blommor under tidenjag varit borta. Det har jag inte lyckats med. Jag kanske ska lämna över blomansvaret till maken? Fast han avslöjade att han räddat livet på en av Hortensiorna i sista stund igår. Han är nog glad att släppa ansvaret över mina blommor. Nu kan han ha tid för lite annat än bara tänka på blommorna.

Sedan blev ju också Örjan klippt. Det blev vinsten till gruppen som vann Trollebokampen och samverkanspåret. De, 15 st, fick ett klipp var. Han blev väldigt fin.

Glad Midsommar! Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag blir så varm i hjärtat. En vecka har passerat och idag är sista dagen. Med så många barn så delas alla in i grupper. Jag och en till har haft ansvaret för 10 barn. Dessa barn har vi haft mycket roligt tillsammans med.

När man dessutom får något av alla de andra över 100 barnen som kommer och vill ha hjälp så blir man glad och tacksam. Tacksam för att alla känner sig så trygga att de kan gå till vem som helst av ALLA ledare. För vi är många, cirka 30 stycken.

Lite bilder från alla äventyr. Allt avslutades med talang och sedan ett hejdundrande disco och nattbad

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Snart kommer semestern på riktigt. Jag har valt att vara en av min semesterveckor på läger. Läger i Sverige som ger en upplevelse för rimlig kostnad till alla barn. Något jag har jobbigt med är att alla bilder och presentationer på sociala medier om semestrar. Det började tidigt i våras. När restriktionerna släppte så gjorde allt annat det också. Kanske mest vettet.

Jag upplever det jobbigt att se alla dessa bilder i flödet. Bilder på utomlandssemestrar som väldigt många åker på nu. Jag förstår inte hur man tänker när man ska resa igen allt man missat under pandemin? Då har ju världen inte fått någon paus. När pandemin var som värst tyckte jag att det positiva var att jorden hann att andas. Att vi kunde komma lite närmre målet att låta jorden leva vidare.

Riktigt så blev det inte. Nu ökar utomlandsresorna. Alla ska ut och resa för att det är kul. Tänk om vi hade kunnat fortsätta att vara hemma och semestra? Tänk om vi i alla fall kunde hålla oss på tågavstånd? Om vi gjorde det kunde världen ha en chans att bli lite friskare. Som det är nu kommer vi snart att spottat ut lika mycket gifter i naturen som vi lät bli att göra under pandemin.

Hur tänker du? Är semester viktigare än att jobbet ska kunna utföras? Är det viktigare att du får sol och bad än att övriga får sjukvård och hjälp? Och jo, man kan visst ställa detta mot varandra. För allt kräver något av jordens resurser. Sjuka kommer vi bli både hemma, borta och på jobbet så om vi vill ha sjukvård behöver vi att dra ner på något annat som belastar naturens resurser. Semester är väl det första man tar bort?

Jag köper mer nytt än jag behöver. Jag åker mer bil än jag behöver. Jag har inga planer på någon utlandssemester. Jag vill hellre resa så jag kan besöka vänner och släkt som jag inte har nära än att åka på sol och bad. Jag har blivit duktigare på att köpa begagnat. Mer än hälften av allt jag införskaffar är begagnat. Jag har köpt en elcykel så jag cyklar allt jag kan (även om jag fuskat någon gång när regnet öst ner.) Tyvärr fraktar jag en hel del saker på jobbet som inte går på cykel. Jag försöker ändå och semester med flyg är det första jag väljer bort.

Jag hoppas att barnen i framtiden ska få möjlighet att ha en fin värld precis som jag haft.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.