Nu när jag är här och traumat har släppt lite så är det värt det. Jag tycker inte om SJ AB och det gäller åt andra hållet också uppenbarligen. Fast det är väl ändå tur att man kan ta sig till olika platser utan bil. Om det inte går med tåg, att det då finns buss. Även om det inte är lika miljövänligt så är det bättre så länge många åker tillsammans. (Fast resan med fyra passagerare på bussen räknas inte som en miljövänlig resa.)
Nu är jag här och det är otroligt vackert land vi har. Det är så stora variationer beroende på var vi är i landet. Jag befinner mig nu uppåt landet. Nära havet. Igår var vi ute precis vid havet och grillade. En fridfull kväll, myggfri, kanske fästingfri, med mycket trevligt sällskap.
Även om jag trivs väldigt bra i mitt eget sällskap så var vi fler denna kvällen. När man har varit många under en tid så är det väldigt skönt att få vara med sina egna tanker en stund. Att ha möjligheten att åka hit för sina egna tankar är en lyx som inte alla är förunnade. Jag njöt varje sekund den tiden jag fick i storslagenheten.
Vi grillade som sagt. Någon hjälpte till med tändningen utan skorstenständare som hjälp. Det var skönt att få ta en dusch när man kom till hotellet. Att duschen höll på att ta mig fånge struntar vi i. Det var badkar med skjutdörrar i fast installation som täckte från vägg till vägg. Den duschväggen var dörrarna felmonterade på. Den duschväggen hade gjort att maken fortfarande var i duschen om han var på detta hotellet ensam.
Det börjar med att jag inte kan flytta skjutdörren alls. Självklart var öppning där man skulle duscha så jag var tvungen att lösa det för att inte ha översvämning i badrummet. När jag löst det (fick lyfta, putta ut och ta i) så är jag försiktig när jag skjuter igen den. Jag vill ändå få att det går igen så mycket som möjligt för att inte få sjö på utsidan.
När man måste ta handen ovanför och dra igen den utifrån så kanske man borde inse att det är inte så smart. (Bra att vara lång). Om man inte kan stänga bra från insidan så kanske det är lika svårt att öppna från insidan. Om någon undrar, så var det svårt. Särskilt när det fanns en liten plastspärr som man tydligen inte ska passera. Då blir det extra svårt.
Plastspärren blev säkert i fel läge när jag skulle få upp dörren. När jag väl fick igen den så gled den rätt, fast fel. Den var på fel sida. Den var på sidan där den blev en stoppkloss. För att få upp dörren var jag tvungen att böja armen över på utsidan samtidigt som jag lutade lite framåt och försökte nå att lyfta upp dörren över spärren med greppet på utsidan. När jag då var på insidan. Jag hann aldrig få en panikångestattack för att jag skulle få sova i badkaret. För vissa hade det varit verkligheten (typ maken).
Efter kvällen vid havet, kunde inget sätta mig ur spel. Efter en varm dusch som tinade upp frysmaja så var det också kanske lätt att förstå att man inte var inlåst. Naken på ena sidan och tomt på personer på andra sidan. Tanken att sparka ner väggen kom aldrig. Att testa roliga utbrytningsrum som man ska försöka ta sig ut igenom vore väldigt kul för mig att prova på och jag kommer inte få instinkten att väggen måste sparkas ner.
Det är svårt att vet hur man reagerar i en krissituation. Jag har blivit inlåst på riktigt två gånger. Så jag vet att jag klarar en hel del. Men det kan jag berätta mer om imorgon. Trots allt så är jag nöjd över att SJ AB lyckades med att ge mig denna möjligheten. Framför allt nöjd med att jag kom fram på denna sidan årsskiftet.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
