Inlägg

Publicerat

Traktorn är borta

Traktorn är borta och nya lastaren har kommit till stan. Vi hade en traktor som började bli till åren och reservdelar började ta slut. En traditionell traktor med ett snöblad och snökedjor. Inget klippaggregat. Ingen skopa. Ingen borste. Inga gafflar. Däremot fanns släpkärra och en sandspridare.

Släpkärran har jag använt för att köra ut vatten till nyplanteringarna samt köra bort ris efter klippning av äppelträd. Sandspridaren har jag aldrig använt. Den var som en liten släpkärra som inte var helt smidig.

Den nya kompaktlastaren har alla delarna som traktorn saknade. Det finns dock ingen släpkärra. Och den som var till traktorn var för låg för dragkroken på lastaren. Jag kan göra mycket med skopan. Dock får inte så mycket ris plats som på släpet. Men hellre truckgafflar än ett släp. På gafflarna kan jag köra ut bänkarna när det är dags. Lättare än med släpet. Jag kan lyfta stora stenar eller annat tungt.

Med skopan kan jag köra saker som är mindre och inte går att ha på gafflarna. Som ris eller vattenkannor. Det finns många tillbehör som jag kan använda på samma maskin. Jag kommer antagligen komma på fler och fler användningsområden för de olika tillbehören. Som att använda sopaggregatet till att sopa bort snö. När det är för lite snö och inte går att ploga bort.

Snöbladet som var på gamla traktorn är ersatt med en plog. En som går att vika in eller ut. Innan var bladet rakt som bara gick att vinkla åt en sida i taget. Nu kommer man kunna vika bladen utåt eller inåt. Så det inte blir vallar. Nya lastaren kommer bli väldigt användbar.

Jag måste dock bli bättre på midjestyrning. Mycket praktiskt i vissa fall men i andra så blir det svårt. Som när man är nära en vägg och har ett stort sopaggregat på. Då kan det bli att man slår i väggen om man inte har tungan rätt i mun. Eller i alla fall om man kör som man är van och framhjulen är styrningen.

Nya maskinen.

Gårdagen blev ingen dag fylld av bajs. Gårdagen blev fylld av glädje. Inte nog med att allt med nya maskinen gick bra så ringde byggaren och sa att han kommer idag för att lösa bajsproblemet. Sedan ser jag fram emot vintern och få prova nya plogen och sandspridaren. Innan dess ska jag hitta plats som gör att man kommer åt alla tillbehör enkelt. Men först så ska jag glädjas åt att bajsproblemet är snart löst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

En sk*tdag

Gårdagen var en riktigt sk*tdag. Med tanke på hur förra veckan var så är det konstigt att det inte var då. Igår kom det och jag vet varför. Till viss del var förra veckan orsaken. På grund av bajs. Riktigt sådant.

Förra veckan blev det stopp i ett avlopp. Det började med en gång. Sedan blev det igen dagen efter. Sedan dröjde det till fredagen och då var det bajs lite överallt. Blev stopp och baktryck och tre lägenheters toalettspolningar hamnar i badrummet längst ner.

Jag är inte känslig för sådant. Så det var bara att försöka lösa problemet. En fredagkväll är det inte lätt att få tag på någon som vill jobba. Lördag förmiddag gick bättre. Då löste vi det för tredje gången. Bajsveckan är egentligen anledningen till min sk*tdag igår. För det blev många timmar med att lösa bajsproblemet.

Jag ska jobba halvtid. Jag orkar inte riktigt det och får ofta hjälp av maken. Förra veckan behövde jag jobba hela halvtiden även om maken hjälpte mig. Det gav mig en sk*tdag igår. För jag är inte riktigt där att orka det. Jag har inte hunnit återhämta är sanningen. När man inte sover riktigt så behöver hjärnan längre tid för återhämtningen.

Att då behöva pyssla med bajs på kvällar och tidiga mornar är ingen bra kombo. Som tur är så har jag en fin make som fjäskar för mig när jag deppar ihop. Gårdagen blev enbart att försöka återhämta mig mellan samtalen. För bajsproblemet är inte löst ännu. Bajsen är borta men problemet kan dyka upp igen. Det är inte löst, än.

Maken har låtit mig vila hela dagen. Han gjorde god middag och såg till att jag hade det bra. Sedan uppmuntrade jag mig själv med mina fina renar som jag gjort själv med lite hjälp från experten. Samt att jag tände ljuset i min nya jullampett.

God middag gjord av maken. Med dijon till. Mycket gott.
Mina fina renar.
Kommer bli så fin till jul.

Eftersom jag har den bästa maken så har jag deppat klart. Idag ska bli en bra dag. Idag får jag en ny leksak på jobbet. Det ska bli kul.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Anställda

Jag har varit anställd många gånger i livet. Men mest har jag varit egen företagare. En av anledningarna är friheten. Friheten att bestämma själv. Jag har också så mycket olika saker som jag tycker om att göra. Att då vara egen går att kombinera med att vara anställd på deltid. Jag har sett båda sidor och jag vet hur reglerna fungerar.

Reglerna är en av anledningarna till att jag aldrig haft som mål att bli ett stort företag med en massa anställda. Det är väldigt mycket kostnader med att ha anställda. Sådant som andra inte tänker på. Det är en del. Den viktigaste delen är inte det, utan ansvaret. Att jag har ansvar för mig själv att jag klarar mig, det är lätt. Men att ha det för andra är en helt annan sak.

Om något händer på jobbet så är det arbetsgivarens ansvar att se till att det finns försäkringar för den anställde. Vid sjukskrivning är det arbetsgivaren som ska se till att den sjukskrivna ska kunna komma tillbaka till jobbet. Ansvaret är enormt stort när det gäller någon annan än en själv.

Sedan har vi alla regler kring när du väl har anställt någon. Om personen fungerar och utför alla uppgifter helt rätt så finns inga problem. Problemet kommer när personen inte kan göra sina uppgifter korrekt eller om den dyker upp när den vill. Då kan du inte bara säga upp personen och hitta någon som kan. (Jag räknar inte in prövotiden på 6 månader. Den kan vara för kort för att kunna utröna att allt fungerar.)

Jag är ingen förespråkare för att anställda inte ska ha regler som hjälper dem. Jag menar bara att det finns sådana som mig som väljer bort det på grund av att reglerna är för många och ansvaret för stort.

Jag har mängder av människor som jag kan ge som exempel på att det är på fel plats. (Jag tror att det finns en rätt plats för alla.) Många som är på fel plats kanske inte vågar sluta för att hitta den rätta platsen. För den anställde måste överleva som alla andra och att vara anställd ger lön. Då finns det personer som är kvar bara för att de får lön. Det anser jag inte är rätt anledning till att gå till jobbet.

Det är kanske den största anledningen till att jag inte är anställd utan egen företagare. Även om jag haft vissa anställningar i livet. Jag gör saker som jag gillar. Jag kan alltid bestämma själv vad jag gör så jag alltid gillar det jag gör. Att vara anställd innebär att du ska göra något för någon annan. Ibland så blir det ändå rätt och man gillar vad man gör. (Fast det är för någon annan.) Jag önskar att alla hade orken och möjligheten att hitta helt rätt. Har du hittat rätt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Slott och snö

Jag tycker om slott. I alla dess möjliga slag. Jag skulle gärna åka till Skottland och bo på olika slott. Jag älskar den gamla arkitekturen. Jag älskar också kläderna från den tidseran när många slott byggdes. Att ha stora, långa klänningar på sig. Solfjäder och puder i ansiktet. Att man inte kan andas i dessa klänningar är något som jag inte har med i den romantiska tanken kring klänningarna. Allt annat hemskt från tiden tänker jag heller inte på. Som att fönstren öppnades och ut kastades toaletthinkens innehåll.

Igår var det sightseeing i Örebro. Att det komma massor av snö hindrade oss inte. Mitt i Örebro ligger slottet. Stort med vallgrav. Det var jättefint. Hur klarade man av att bygga dessa stora byggnader? Helt makalöst imponerande.

Slottet i snöskrud. Jag vinterpåpaltad.

Det var extra spännande med snön och vårblommorna som hade kommit upp.

Det kommer nog gå bra. De fryser inte ihjäl.

Snön hade inte bara ställt till det för vårblommorna. Träden tyckte antagligen vikten var för tung. Det fanns mängder med avbrutna grenar. Flest i slottsparken. Men det fanns överallt. Många på platser där man gick. Hoppas ingen kommit till skada.

Hela parken var likadan med alla grenar. Stora som små. Mest stora.

Jag hittade också en lagom stor parkbänk. Det är inte ofta som jag hittar något lagom. Nästan att den var lite för stor. Men bara nästan.

Skönt att kunna dingla med benen för en gång skull.

Örebro var fint. Hit åker jag gärna igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Kan vi prata blommor lite?

Alltså vad gör jag för fel? En del blommor dör för alla. Jag fattar det. Frågan är varför de flesta blommor dör för mig? Jag menar blommor som är inomhus. Blommorna i trädgården går hyfsat bra. I alla fall så dör inte i närheten så många på utsidan som på insidan.

Denna sorten ska tydligen vara väldigt enkel att ha hand om. Den är kanske inte den roligaste i hela världen, men om den är enkel så är det bättre än döda blommor. På detta hållet ser den helt okej ut.

Tittar man från rätt håll så är den duglig.

Nu är det ju så att man ser blommor från alla håll. Titta från andra sidan. Vad tycker du då? När den flyttad in så var bladen mer upp och gladare. Nu är den bruna, slokande och klena.

Inte lika rolig då, eller hur!

Nästa blomma som börjar att inte må så bra längre. Den flyttade in för inte så länge sedan. Den har redan tappat en helt ny knopp. Den blev alldeles blöt och svart. Nu börjar det komma gula blad. Den får inte för mycket vatten. Snarare åt andra hållet.

Närbild de gula bladen.
Till höger är de gula bladen.

Sedan har vi de där paraplyblommorna. Som flyttade in i höstas tror jag. De har tappat massor av blad hela tiden. De får vatten och gullande. En stam på varje håller på att dö eller har redan dött.

Glesa stackare
En av tre stammar död.

Vad gör jag för fel? Sedan har vi den sista och kanske skraltigaste. En fikus av något slag. Från tät och fin så är den nu alldeles kal och ledsen. Den är dessutom nästan alltid fuktig. Fast jag inte vattnar den. När det gått någon månad så vattnar jag ändå.

Den har tappat tre fjärdedelar av alla blad.

Kan någon hjälpa mig? Växtnäring? Vilken sort? Mer gullande? Vattna på fatet? Vattna på jorden? Spraya bladen? Alltså jag klarar inte av det ska vara så svårt att få lite blommor att överleva. Det är ju tur att det finns en som både är fin och faktiskt lever än. Den är inte pjoskig med vatten. Om den blir torr så ser den ändå fin ut. Den är dessutom rolig med prickar. Enkel och snygg. Vet inte vad den heter men så här ser den ut:

Denna trivs (än så länge) hemma hos mig.

Om jag inte har någon som kan utbilda mig i till att låta bli att döda allt som fattar in i blomväg så får jag väl satsa på att bara ha prickiga växter. Det är en plan det med. Den bästa vet jag inte. Men en plan är det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

En sak man alltid kan lita på

Det är många saker i livet som är osäkert. Det är särskilt många saker när man är autistisk. Att inte veta hur vädret kommer bli är jobbigt för de flesta. Vädret spelar ofta inte så stor roll för någon som är autistisk. Om det regnar så regnar det. Man torkar när man kommer in. Det är olika saker som är osäkra och som påverkar oss alltså.

Något man alltid kan lita på, det är april. April och vädret i april. Det finns inget så säkert som att det börjar snöa i april. Alltid kommer det snö i april. Alltid kommer det så mycket att det ligger vitt och blir halt på vägarna. Alltid. (Ofta har då också många bytt till sommardäck.)

På baksidan i förrgår.

Så här såg det ut hos oss i förrgår. Igår fanns det inte en gnutta kvar. Och det är precis lika tillförlitligt som att snön kommer i april. Att den är borta dagen efter. Idag är det lovat snö igen. Som sagt, en sak man kan lita på är april. Nu ser jag fram emot att april ska ta slut. För jag vet inte om jag är så glad i att man alltid kan lita på april för tillfället.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vad är valet?

Om det varit 1 april i förrgår så hade jag trott att maken försökt lura mig med att han ska köpa isterband. Det var det inte. Och därmed inget 1 aprilskämt. Maken ska köpa isterband. När han sedan insåg att jag kanske ska få honom till att äta mer som han inte är så sugen på så blev han lite skraj.

Han hade nog önskat att det var ett aprilskämt. Eller att mitt blogginlägg var det. Så är det inte. Han höll sig väldigt tvärsäker till en början att han verkligen inte skulle äta varken njurar eller sniglar. Sedan sökte jag lite på Mannerström och sniglar. Då blev han helt plötsligt inte så säker längre.

Det övergick till att okej, jag får väl smaka. Sniglar kan jag smaka, men ABSOLUT inte njurar. Jag tycker inte om njurar, lät det. (Han har aldrig ätit mammas, samma som med isterbanden. Mamma och jag åt men han fick annat.) Jag gjorde en liten sökning på Mannerström och njurar och mycket riktigt. Mannerström tycker om njurar också. Då lämnade maken. Inte bara rummet, utan hela huset. Han klöktes lite när han gick iväg.

Jag retade om honom lite då och då under dagen. Mycket roligt att hans idol tycker om sådant jag tycker om. Det är bara en tidsfråga nu till han kommer äta sniglar och så småningom njurar med. Nu till gårdagens stora frågetecken?

Hur kan man tycka att sniglar är lättare att prova än njurar? Han säger att det är på grund av konsistensen av njurarna och att det är ett reningsorgan. Men en snigel är ju bara en enda stor slemboll med konsistens som också är speciell.

Vad skulle du välja? Om du var tvungen. (Du vet din idol tycker om det så då bara måste du prova!) Sniglar eller njurar? Och varför?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Man kunde tror att maken litar på mig, icke

Maken är den bästa av alla i hela världen. Det är viktigt att påtala. Men när maken ALDRIG lyssnar på mig så blir jag matt. ALDRIG lyssnar han på mig. (Det gör han visst det, men just nu håller jag bara händerna runt h….. och skakar honom lite.)

Ofta så kan jag säga något och så slutar det med att maken säger att det vore ju himla gott eller smart eller vad det nu kan vara, och så har jag redan sagt det. Det kan vara för en dag sedan. Eller en minut sedan eller flera veckor för den delen. När det gått flera veckor så kan jag bli lite trött att han glömt att jag sagt något.

Igår åt vi till exempel vårrullar till lunch. Färdig som man gör hemma. Vi köpte på erbjudande för en tid sedan. Det var tre olika sorter. Biff, Kyckling och vegetariska. Jag sa då att jag tyckte de vegetariska var godast. För vi har köpt dessa tidigare, även om det är ganska länge sedan. Maken säger att han tycker kyckling.

Vi äter de alltså i den ordningen så att de vegetariska är kvar till sist (då det är just godast). Maken ör glad för han får äta sina godaste först. Nu är det ju någon månad sedan jag sa detta. Man kan ju ändå tycka att han skulle komma ihåg det eftersom de är kvar till sist och han fick äta ”sina” först. Då när vi sitter där och äter så utbrister han att dessa var ju minsann mycket godare än både biff och kyckling. På andra plats hade han nu kyckling.

Jag bara tittar på honom och undrar om han skämtar med mig. Han tillägger dessutom att vi måste köpa fler sådana. Efter ett tag så skrattar vi båda lite, när han minns och inser att han repetera vad jag sagt. Jag tycker dock att biff är på andra plats, men egentligen så har de vegetariska ingen konkurrent. De är bara godast.

Dessa tillfällen inträffar lite då och då. Vi är allt som oftast överens. Ibland kommer maken bara lite senare. Något som han aldrig har kommit överens med mig om är sniglar i vitlökssmör eller isterband. Njurar är också en rätt han inte vill äta.

Vi har varit gifta ganska många år och jag har aldrig fått honom till att äta sniglar. Isterband har nästan varit lika svårt. Mamma gjorde alltid lunchkorv åt honom när hon bjöd på isterband. Om det inte vore för att jag tycker det är så himla gott (och hon) så hade hon gjort lunchkorv åt alla. Nu åt vi isterband och han annat.

Hemma har jag typ aldrig gjort isterband. Någon enstaka gång, fast inte till maken. Minstingen och jag har ätit isterband och han någon annan korv. Jag tror knappt han har smakat en liten bit ens.

Efter lunchens uttalande så förväntar jag mig inget mer sådant inspel på flera veckor. För oftast som sagt är vi överens. När han då på kvällen låter meddela att vi måste köpa isterband som Lulles har köpt från Hugos (någonting) så tror jag att jag inte hör vad han sagt.

Jo, då han vill köpa isterband från Lulles (som för den delen är ett lokalt charkuteriföretag med jättegod leverpastej bland annat). Han tycker inte om isterband. Han vill inte äta isterband. Inte under sexton år har jag fått honom att vilja prova. Nu sitter han där och säger att han vill köpa isterband. Jag är helt stum.

Han fortsätter. Mannerström (hans stora idol) har rekommenderat just dessa isterband. Ah, Mannerström, nu förstår jag. Så klart han vill prova när Mannerström säger det. Hans idol som han gärna tittar på matvideos som han gör. Nu med isterband. Inte nog med det, utan med kapris också. Kapris som han inte heller är så förtjust i. Han tar fem stycken små kapriskulor till snitseln när jag tar fem matskedar och har ett berg av kapris.

Han äter min potatissallad och plockar inte bort någon kapris. Han är ju dock inget fan av kapris i allmänhet som mig. Så klart blir jag förvånad när han vill ha både isterband OCH kapris i samma rätt. Men om Mannerström gör det så självklart vill maken prova. Inte för att jag sagt det utan Mannerström har sagt det. Så klart. Mannerström litar han på. Alltid något. Jag kommer få isterband med kapris. Det lät jättegott. Så jag var fortsatt tyst och sa inget. När han frågade uttryckligen vad jag tyckte så svarade jag helt enkelt, det låter gott.

Nu kommer det säkerligen bli isterband inom kort. Det ser jag fram emot. Jag ser än mer fram emot att få äta njurar eller sniglar inom kort. När maken inser att Mannerström tycker om både njurar och sniglar. Det ser jag fram emot mycket.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Spolbilen och göra rent

I två dagar nu så har jag haft spolbilen på besök på jobbet. I söndags var jag väldigt glad att han vill jobba, då vatten rann ut i hallen från toaletten. Idag blev det problem igen och vi har fått göra proceduren en gång till och ännu lite mer. Det är bra att inte vara kvackelmagad och att våga ta i. Nu borde det vara löst på riktigt. Idag får jag se om jag kan få tag på några andra i avloppsbranschen och se om det går att göra en skarv mindre kantig. Så vi slipper nytt stopp.

När man varit på sådana uppdrag så vill man gärna tvätta både sig själv och på ytorna där avloppsvattnet har kommit ut. Då har jag hittat ett himla bra företag som hjälper min klimatångest också. Skosh heter det och har rengöringsmedel som är bra för miljön och för dig. Du hittar det på skosh.se.

De har miljövänliga rengöringsbollar som man droppar ner i en flaska som man har hemma eller köper en som är av återvunnen plast från dem. Det betyder att du inte behöver köpa en massa flaskor som bara slängs efter varje gång. Utan du använder den om och om igen. En annan fördel att en massa vatten inte transporteras långa sträckor utan bara små bollar. Vattnet fyller du på hemma.

De har diskmedel och tvättmedel också utöver rengöringsmedel. Utöver medel så har de tillbehör. Dessa är också gjorda i återvunnen plast. Jag har köpt disktrasehållare till båda diskhoarna här hemma. Det som är så himla bra är att de är med en magnet på ena sidan av diskhon. Enkel att ta bort och rengöra hon men också att man kan ha komposit- eller porslinsho och det går med magnet ändå. Tillbehören hittar du här: https://www.skosh.se/collections/shop

Så skönt att slippa ha på vattenkranen.
Enkel att vrida ut för att hänga på om man vill.

Passa att nyttja erbjudandet som jag kan ge er. Om du använder rabattkod JOSEFINBOGELID på denna länken https://www.skosh.se/, så får du 15 procent på alla produkter. Som ni förstår så är detta mitt första reklaminlägg. Jag hoppas du ska tycka om deras produkter lika mycket som mig. Jag har spanat in deras disksvampshållare också. Skönt att få upp det från botten av diskhon eller på kanten någonstans.

Min dag slutade med mycket rengöring som ändå var bra för min klimatångest. Hur slutade din?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Under hur länge han kommer leva

I helgen har maken haft fullt upp. Jag var borta fredag till lördag som du vet. Jag ringer honom på lördagkväll för att meddela att jag börjat köra hemåt. Jag bladdrar på en del då jag haft det så bra. När vi lägger på så har jag ett missat samtal av ett nummer jag inte känner igen. Då jag kör så kollar jag inte närmre på det.

När jag kommer hem är klockan efter 22 så jag funderar inte ens på det där samtalet. Maken och jag tittar på lite TV innan det är läggdags. Det är både lördag och jag behöver varva ner efter körningen, en stund vid TV:n blir bra avslut på dagen. När det har gått en stund så börjar maken mumla i soffan bredvid. Jag tänker att han kanske pratar i sömnen. Men när jag tittar på honom så sitter han med telefonen och håller på och skriver.

Han fortsätter mumla och det blir mer och mer upprört. Han stressar över något. Jag frågar om något har hänt. Han mumlar lite som Kalle Anka att kollegan har hört av sig. Lördagkväll ganska sent och jag tänker att det måste vara något stort problem i jobbet om han håller på att försöka lösa något då.

Kalle framträder mer och mer. Rätt som det är frågar han om jag känner någon kvinna som bor inte så långt ifrån oss? Jag har inte hört namnet innan och svarar det. Även om jag är dålig på namn så hade jag vetat om jag kände någon i närheten med det namnet. Han berättar inte mer och Kalle fortsätter kvacka i soffan.

Efter många om och men så får jag reda på varför Kalle är och hälsar på. Han har ett missat nummer som också har ringt hans kollega. Hans kollega svarade och personen sökte maken, en man var det. Kollegan talade om makens nummer. Vilket han då redan hade antagligen eftersom maken hade ett missat nummer.

Kalle är nu mäkta upprörd och undrar varför en person som han inte har en aning om vem det är har sökt honom. Han har sökt frenetiskt på internet efter vem den här personen kan vara och VARFÖR ringer han maken. Maken är så uppe i varv att han ser antagligen ingenting på vad som sker på TV:n.

Jag frågar varför han inte bara skickar ett sms och frågar vad personen vill? Kalle svara tillbaka att det är alldeles försent för det. Alla scenarion gås igenom. Har någon kört in i vår bil och vill meddela det? Har någon plöjt ner vår häck? Har någon sett någon skadegörelse som den vill tala om som den sett på vårt hus? Har vår hussiffror ramlat ner? Har staketet vält? Det enda som inte hade hänt det var att huset börjat brinna, för det hade han känt på lukten. Självklart så har han varit ute och inspekterade ägorna för att se att allt är i sin ordning. Huset stod kvar. Bilen var hel.

Det visade sig också att samma person som ringt maken har ringt mig. Ungefär samtidigt då vi pratade i telefon med varandra när jag åkte hem. Nu drar verkligen tankebanorna igång. Upprörd över att NÅGON har ringt honom OCH mig! VARFÖR? Vad är det som är så viktigt att personen söker maken både hos mig och kollegan. En lördag. Kväll.

När vi går och lägger oss, Kalle och jag, så meddelar han att han kommer icke-roliga drömmar om allt som är fel. OM han överhuvudtaget kommer sova. Det gjorde han kan jag avslöja. (Med mycket snarkningar.)

Igår så ringde han personen för att kolla vad han ville. Tio sekunder senare så var allt frid och fröjd och maken var tillbaka. Får se när Kalle kommer nästa gång. Kalle kortar antagligen livet lite på maken varje gång han hälsar på. Särskilt när han är på så långt besök. Oftast är han bara korta stunder och hälsar på.

Vad han ville? Få tag på minstingens telefonnummer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.