Under hur länge han kommer leva

I helgen har maken haft fullt upp. Jag var borta fredag till lördag som du vet. Jag ringer honom på lördagkväll för att meddela att jag börjat köra hemåt. Jag bladdrar på en del då jag haft det så bra. När vi lägger på så har jag ett missat samtal av ett nummer jag inte känner igen. Då jag kör så kollar jag inte närmre på det.

När jag kommer hem är klockan efter 22 så jag funderar inte ens på det där samtalet. Maken och jag tittar på lite TV innan det är läggdags. Det är både lördag och jag behöver varva ner efter körningen, en stund vid TV:n blir bra avslut på dagen. När det har gått en stund så börjar maken mumla i soffan bredvid. Jag tänker att han kanske pratar i sömnen. Men när jag tittar på honom så sitter han med telefonen och håller på och skriver.

Han fortsätter mumla och det blir mer och mer upprört. Han stressar över något. Jag frågar om något har hänt. Han mumlar lite som Kalle Anka att kollegan har hört av sig. Lördagkväll ganska sent och jag tänker att det måste vara något stort problem i jobbet om han håller på att försöka lösa något då.

Kalle framträder mer och mer. Rätt som det är frågar han om jag känner någon kvinna som bor inte så långt ifrån oss? Jag har inte hört namnet innan och svarar det. Även om jag är dålig på namn så hade jag vetat om jag kände någon i närheten med det namnet. Han berättar inte mer och Kalle fortsätter kvacka i soffan.

Efter många om och men så får jag reda på varför Kalle är och hälsar på. Han har ett missat nummer som också har ringt hans kollega. Hans kollega svarade och personen sökte maken, en man var det. Kollegan talade om makens nummer. Vilket han då redan hade antagligen eftersom maken hade ett missat nummer.

Kalle är nu mäkta upprörd och undrar varför en person som han inte har en aning om vem det är har sökt honom. Han har sökt frenetiskt på internet efter vem den här personen kan vara och VARFÖR ringer han maken. Maken är så uppe i varv att han ser antagligen ingenting på vad som sker på TV:n.

Jag frågar varför han inte bara skickar ett sms och frågar vad personen vill? Kalle svara tillbaka att det är alldeles försent för det. Alla scenarion gås igenom. Har någon kört in i vår bil och vill meddela det? Har någon plöjt ner vår häck? Har någon sett någon skadegörelse som den vill tala om som den sett på vårt hus? Har vår hussiffror ramlat ner? Har staketet vält? Det enda som inte hade hänt det var att huset börjat brinna, för det hade han känt på lukten. Självklart så har han varit ute och inspekterade ägorna för att se att allt är i sin ordning. Huset stod kvar. Bilen var hel.

Det visade sig också att samma person som ringt maken har ringt mig. Ungefär samtidigt då vi pratade i telefon med varandra när jag åkte hem. Nu drar verkligen tankebanorna igång. Upprörd över att NÅGON har ringt honom OCH mig! VARFÖR? Vad är det som är så viktigt att personen söker maken både hos mig och kollegan. En lördag. Kväll.

När vi går och lägger oss, Kalle och jag, så meddelar han att han kommer icke-roliga drömmar om allt som är fel. OM han överhuvudtaget kommer sova. Det gjorde han kan jag avslöja. (Med mycket snarkningar.)

Igår så ringde han personen för att kolla vad han ville. Tio sekunder senare så var allt frid och fröjd och maken var tillbaka. Får se när Kalle kommer nästa gång. Kalle kortar antagligen livet lite på maken varje gång han hälsar på. Särskilt när han är på så långt besök. Oftast är han bara korta stunder och hälsar på.

Vad han ville? Få tag på minstingens telefonnummer.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag är hemma igen

Jag vet att det är bra att tänja på gränserna. Jag vet också vart mina gränser går. Ibland tänjer man lite för mycket. Ibland så prickar man rätt. Allt blir bra och givande men kroppen säger stanna och vila, när jag är hemma. Då har man tänjt tillräckligt och inte för mycket.

Om det varit för mycket så hade det blivit att kroppen sagt stanna och vila innan resan var slut. Denna gången kom jag hem och kroppen talade om att nu är det paus som gäller. Vilken tur att jag då har hela dagen på mig att vila och göra ingenting.

Jag kan tänka på det roliga jag gjort. Som att pyssla och göra fina julkulor till granen eller fönstret. För dig som inte tror på att det är jag som gjort mästerverken så har jag bildbevis på att det är jag. Eftersom det är mästerverk så borde jag inte kalla det pyssel utan konstnärligt arbete. Jag har så himla glad att jag fick möjligheten.

Full koncentration på (pysslandet) skapandet. Hårspray är tydligen bra att fixera glas med också.

Jag pysslar mer än min vän. Hon skapar verkligen. Eller vad säger du om denna?

Den är ganska stor, lite större än ett A4.

Den är verkligen så fin. Jag älskar bubblorna i glaset. Den blir så levande. Eller vad säger du om denna?

Trollsländor är fina.

Så coolt att någon kan göra detta i glas. Verkligen fantastiskt fint. En sådan med en trollslända skulle jag kunna tänka mig i en annan färg. Ståendes i fönstret på ställning så. Helt fantastik. En mycket härlig kväll tillsammans i skapar(pyssel)hörnan.

På vägen hem därifrån så åkte jag förbi min Gudmor. Det kanske blir mer om den träffen en annan dag. Det var dock mycket fint och jag är glad att jag tog mig tiden. Sista gången vi sågs var när vi tog avsked från mamma i kyrkan. Snart ett år.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Små steg utanför cirkeln

Jag börjar så smått röra mig utanför cirkeln som varit stängd under flera år på grund av pandemin. I början av pandemin var jag extra hård för att kunna besöka mamma. Under andra hälften så vara vanan invand och det kändes tryggt att vara inne i cirkeln. Nu är jag på utflykt, till och med utanför länet.

Jag har sovit på privat hotell. Med egen ställbar säng. Med middag och frukost efter mina önskemål. Men fram för allt med fint sällskap. Jag bor hos en vän. En vän som dessutom är glaskonstnär. Kvällen spenderades i hennes verkstad och butik. Jag fick pyssla (med lite hjälp från experten.)

Om ni har vägarna förbi Borås så måste ni besöka Hantverkskällaren. Det finns så mycket fina saker. Allt gjort av olika konstnärer/hantverkare. Det är min vän och en till som driver butiken och de bjuder in andra att få finnas i deras butik. Just nu har de glas, keramik, silver, skinn, tyg och säkert lite annat material som används.

Även om den inte är så stor så finns det mer än man kan ta in. Ser hela tiden nya saker.

Så många fina saker. Så klart kan jag inte låta bli att shoppa. Vill inte låta bli heller. Det som kanske är lite otippat är vad jag shoppade. Eller inte det heller. För jag älskar julen. Snarare tiden på året som gör det otippat. För julsaker brukar inte finnas framme nu. Men denna fanns. För att konstnären själv tycker om den. (Trots att hon inte är ett fan av jul.) Tack Chris för min fina gran.

Tänk att hänga den på väggen med ett ljus tänt. Längtar lite mer till jul nu.

Mitt pyssel blev också inspirerat av jul. Det blev julgranskulor. Som Rudolf. Jag är mycket nöjd. De är inte brända i ugnen än. Men än så länge är jag väldigt nöjd och kommer säkerligen bli det än mer när ugnen gjort sitt. Nu ser de ut så här:

Ni ser att den ena har örhängen i hornen, va? Den högra.

Vad tycker du? Fina julkulor, eller hur! Snart är det påsk. Kanske ska fira med att tända granen då. Julkulorna kommer dröja lite. För de väntar på lite varmare tider i ugnen. Vilket kommer efter helgen. Sedan får det lösa sig med leverans. Vi kommer ses flera gånger så det är inget stort problem. Skönt att jag vågar mig utanför cirkeln lite och får göra väldigt roliga saker. Tack Chris för gott sällskap, god mat och härlig gemenskap i din verkstad.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vardagen rullar

Vardagarna bara rullar på nu. Inte som ett ekorrhjul, snarare att det bara händer saker i följd som inte är bestämt sedan innan. Min vila finns med som alltid. Den måste jag prioritera. När jag gör något som jag inte brukar så finns alltid vilan med i schemat. Antingen innan eller efter.

Igår var jag helt oplanerat och köpte en kruka till exempel. För dig som hänger lite mer här inne så vet du att min planteringsådra har inte riktigt tagit fart ännu. Jag har koll på växterna i förrådet som övervintrar. Knappt. (En citron ser lite möglig ut och borde få tillsyn. Orkar inte, än.) Alla dessa ska ju flytta ut vad det lider. Nästan alla har jag krukor till. Det är en som är i behov av en ny kruka. Oliven. Det stora trädet.

Det har bara en ”innerkruka” idag. Jag blev tillsagd att den inte behövde planteras om förra året. Det skulle ske till våren i år. Nu är det vår i år. Kruka behövs snart alltså. I går öppnade bästa butiken i stan sin trädgårdsavdelning. Dessutom med tjugo procent på alla utekrukor hela helgen. Jag drog till favoritbutiken och köpte kruka.

Självklart finns massor av snygga krukor för uteplatsen. Jag hittade flera som som jag skulle kunna tänka mig. En jättesnygg som jag ville ha i betong. Den kan du se här: Växtkraft på Facebook. Den stora med en av personalen i den. Dock så skulle den bli för tung att flytta in på hösten med ett träd i. Det fick bli en i plast. Stor den också, fast inte den största i sortimentet. Jag gillar att den är lite högre så trädet kommer upp lite. Jag tror det kommer bli toppen. Jag har fyndat på erbjudandet, gör det du också.

Faktiskt inte den största i butiken.

Det bästa är att den är snygg. Men det finns också en stor fördel med kanten runt om. I den kan man dra ett spännband runt för att bära in den på hösten. Att den är lätt är ju självklart. För trädet och jorden kommer väga en hel del. Tung betong går bort då.

Har du startat i din trädgård än? Jag skulle kunna ge mig ut och ta bort löv och annat. Men jag intalar mig själv att det är bäst det är kvar lite till. Det är neråt 12 minusgrader just nu på nätterna här. Snart kommer längtan. Kanske senare än vanligt. Tror det beror till viss del att året snart har gått.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag lever nära kanten

Jag har flera gånger berättat om min kära make. Alltså det är ibland bara så roligt så att man inte kan låta bli. Dem mest enkla saker kan bli det mest komplicerade i hela världen. Som igår.

Vi duschar ofta tillsammans. I en liten dusch. Den har duschväggar som är förankrade i väggen men är ändå som en duschkabin. Dörrar som du skjuter åt sidan och skena i golvet samt ovanför dörren. Duschväggen går inte hela vägen upp till taket. Jag gissar att den är åttio x åttio centimeter. Vi står alltså ganska nära för att få plats.

Vi har bara ett munstycke. Vi skulle vilja ha ett var så vi inte behöver samsas om värmen. (Jag vill inte så mycket som maken eftersom han alltid ser till att jag har mest vatten.) Då när han stod där utan vatten på sig så kommer det:

Oj, nu höll jag på att ramla baklänges. Säger maken. Man kan tro att där var det punkt och inget mer med det. Så är inte fallet. Det fortsätter. Det ska tilläggas att jag märkte inte ens att han rörde på sig. Då i det där nästan ramla baklänges. Hur som helst. Han höll på att ramla baklänges. Och han säger vidare: Jag hade tagit med hela duschen ner i golvet. Jag skulle ligga där avsvimmad och död (hur man nu kan vara död samtidigt som man svimmat?) för att jag tjongat i huvudet i toalettstolen.

Maken höll på att ramla baklänges, som inte märktes, men ändå skulle hela toaletten behöva renoveras och han är död. När han håller på med sin utläggning om hur jobbigt allt skulle vara så tillägger jag: Samtidigt som du drar ner hela duschen och faller så får jag kakelsplitter in i halspulsådern och förblöder.

Detta tyckte maken var ett mycket bra tillägg på hans död. Så nu vaknar han till liv en stund för att säga till mig att stänga av vattnet. (Han blundar antagligen fortfarande död men lite vid liv.) För det är inte vatten det är mitt blod som regnar på honom. Maken har alltså hela situationen klar. Han ramlar och vi båda dör.

Om ni undrar varför jag har så kul hela tiden är för att man kan inte låta bli. Makens paranoida hjärnkopplingar gör att man kan bara skratta. För självklart så dör vi båda (oftast) i hans morbida händelseförlopp. Jag har också blivit duktig på att hänga med i svängarna. Ja, vad gör du när du duschar? Ramlar du och dör också i blodregn?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hoppet ökar

Halleluja ropar jag inte ännu. Men hoppet ökar markant. Efter ett fyra timmar långt möte så tar nu Ryssland och minskar på trupperna i Kiev. Tänk om det faktiskt blir så att de hittar en plan som alla blir nöjda med? Även om det inte är som man tänkt från början så innebär det att kriget är slut. Läs mer här om du inte sett det innan: https://www.expressen.se

Alla människor som är på flykt skulle då kunna ta sig hem igen. Hem för att bygga upp sin stad och land igen. Alltså hur fint vore det inte om det är så det blir väldigt snart. Jag kan inte förstå rädslan och smärtan över att behöva fly från sitt hem och land. Att inte få med sig alla minnen och annat extra viktigt. Man tar det man kan bära och drar. Fruktansvärt.

Nu ökar hoppet om att dessa människor ska snart kunna ta sig hem igen. Vilket jag gissar alla verkligen vill. Jag har för mig att det är över tio miljoner människor på flykt från Ukraina. 10 MILJONER. Helt absurt att det har behövt ske. Många av dessa har dessutom sin partner, pappa där hemma som inte fått fly. Alla män från 18 till 60 år måste vara kvar och strida om det behövs. Hemskt.

Nu ökar hoppet. Hoppet om fred och att det kan bli återförening mellan alla familjer som har tvingats att splittras. Idag är jag lite lättare i hjärtat. Idag håller jag tummarna för att det inte är som vissa tror, taktik från Putins sida. Att han vinner tid för att få sin logistik iordning. Hoppet finns och är större.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Abort

Vad tycker du om abort? För mig är svaret ganska enkelt och snabbt. Men när man suttit med min son en stund så inser man hur svår frågan faktiskt är. Jag visste det innan med, skillnaden är att jag har tagit ställning för länge sedan och har ett snabbt och smidigt svar nu. Det har jag kanske inte alltid haft.

Jag är mycket tacksam för att jag lyckats som förälder. Minst i ett avseende. Jag har fått mina barn till att tänka själva och har kritiska tankar. Vilket är fantastiskt. Dock blir det lite svårare när man sitter i diskussion med sina barn och inser att man inte tycker lika. Missförstå mig rätt. Jag älskar att så är fallet. Man blir lite överrumplad bara över att så kan vara fallet.

I detta fallet är det så. Jag är för abort. Medan sonen är emot abort. När man säger bara de två meningarna så är det för mig absurt att någon kan vara emot. Men när man går lite djupare så är det inte längre så absurt. Jag är egentligen mer emot än för.

Anledningen till att jag är för är först och främst för alla kvinnor som blir utsatta för våld som leder till graviditet. Att dessa kvinnor ska få bestämma själva om de kommer klara av att bära våldet med sig innan barnet är fött. Andra anledningen är att jag har en tro på alla som behöver ta beslutet, en tro att de gör ett klokt och välgrundat val.

I övrigt är jag emot. Jag anser ändå att livet går före rätten till min egen kropp. Om du satt dig i en situation så kommer konsekvensen och ansvaret att ta över. Jag vet att det förekommer aborter som sker av lättja. Dessa är jag emot. Jag vet att det förekommer kvinnor som använder aborter som preventivmedel. Det är jag emot.

Reglerna som finns i Sverige anser jag är lämpliga. Att man kan bestämma själv om en abort fram tills att fostret inte klarar av att leva själv utanför livmodern. Efter det så krävs särskilda skäl till att en läkare kan godkänna en abort. Som till exempel att det är fara för kvinnans liv.

Där är jag och sonen inte överens. Han anser att livet startar med en gång som ägget har delat sig. Han anser att aborter inte ska vara tillåtna. Han säger också att han tycker det är hemskt att vissa blir utsatta för våld som leder till graviditet. Han säger också att det skulle vara i extrema fall som det var tillåtet med abort. Som om det var fara för kvinnas liv eller våld inblandat. Fast det är inte den vanliga orsaken till abort. Därför är han emot.

Om man kollar på andra sidan hur det är i USA så blir det oroväckande för mig. Kanske också därför sonen har den ställning som han har. (Han är väldigt insatt i hur det fungerar i USA.) I USA är det tillåtet i flertalet stater att göra abort vilket tid som helst. Du kan alltså göra abort i teorin, till dagen innan födseln. För mig blir det helt verklighetsfrämmande. Vem kan tycka att det är en abort och inte ett mord när man tar och avlutar en graviditet genom abort dagen innan man ska föda? Varför inte bara adoptera bort barnet?

Vart står du i frågan? Är du för eller emot? Eller är du ambivalent i vad du tycker? Är det en enkel fråga för dig? Eller en svår? Jag är mer ambivalent nu efter min diskussion med äldsta sonen. Innan var det en väldigt enkel fråga.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi har blivit med bil

Vi har utökat familjen med en bil i företaget. En bil som vi faktiskt kan köra grejer med. En bil som innebär att man inte behöver skydda hela inredningen när man ska köra plantor eller ris och skräp. Vi har köpt en Ford Transit Custom. Den mellan stora varianten av transportbil.

Vår nya firmabil. Bild från annonsen som nu inte är tillgänglig längre.

Den har också dragkrok så är det mycket som ska köras är det bara att koppla på och vändorna minskar och därmed klimatavtrycket. Jag har försökt att hitta en gasbil som går att köra på biogas. Det svåra med det är att finns inte så många. Samt de som finns är antingen för små eller så får de inte ha dragkrok. Eller den viktigaste punkten, de som skulle passa, säljs innan vi ens hinner reagera. Nästan samma med alla transportbilar oavsett drivmedel för tillfället.

Det är flera gånger som vi ringt och försökt att få kolla på en intressant bil för oss, som då varit såld. Det är inte så lätt av olika anledningar. Den första är pandemin. Den har gjort det svårare att få tag på delar till att göra nya bilar. Den andra är kriget, som gjort det omöjligt för vissa bilmärken att leverera nya bilar. Viss produktion är i Ukraina. Sist tillkommer bonus-malus-systemet. Alla dessa delar har gjort att många letar efter begagnade bilar. Vilket resulterar i att det finns färre att få tag på.

Vårt letande är nu över. Vi har hittat en bil för rimliga summor med alla våra behov uppfyllda. Den kommer bli ett perfekt komplement till cykeln. När man måste köra större saker. Som att hämta bränsle till traktorn. Det är inte så kul att köra inne i en personbil. Vi är glada och nöjda. Nu ska vi bara lösa när vi ska hämta den.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En gång till

Ännu en gång ska vi lämna tillbaka en timma. Jag far illa av att tappa denna timman. Många andra far illa av att tappa denna timman. Veckan efter tidsomställning så ökar akuta fall av hjärt- och kärlsjukdomar samt hjärnblödningar. Det spelar dessutom ingen roll om man tappar eller vinner en timma. Vår hälsa påverkas oavsett negativt av tidsomställningen.

Inte bara vår hälsa. Djuren som är tamdjur far illa också. All boskap, hästar och andra som vi har hand om, som påverkas av vår tidsanpassning, de far illa. EU beslutade att vi skulle sluta med tidsomställning. Dock blev beslutet ganska ogenomtänkt och drogs tillbaka. Annars hade sista ändringen gjorts i höstas.

Beslutet var nämligen, att alla ändrade till sommartid förra våren och sedan fick alla själva besluta om de skulle ändra tillbaka till normaltid eller inte på hösten. Någon gång efter beslutet så insåg någon att det kan bli ganska problematisk om det skiljer en timma mellan alla grannländerna. Det blir svårare att samarbeta över gränserna då. Då tog man tillbaka beslutet och sa att man skulle försöka hitta en tid som alla kom överens om. Det verkar som att alla vill ta bort det, men alla vill olika vad som ska väljas. Kan bli långdraget alltså.

Problemet för alla som inte bestämmer kvarstår. Alla som inte bestämmer får finna sig i att hälsan försämras och livet blir svårare en vecka på våren och en på hösten. På hösten när man får tillbaka sin timma går lättare tycker jag. Min äldsta son tycker nog det också. Mest eftersom hans dygn har närmare 26 timmar medan vårt bara har 24 timmar.

Jag håller tummarna för att någon smart ser till att sluta med detta vansinne. Vad tycker du? Föredrar du att ha sommartid eller normaltid? Tycker du om tidsomställningen? Om ja, vad är fördelarna?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Alkoholen i en rosa bubbla

Varför behandlas alkoholen som att den bara är ett rosa skimmer? Hur kommer det sig att ingen tar sig ut ur den rosa bubblan som är runt alkoholen? Jag förstår inte hur det kan få fortsätta och fortsätta?

Vet du hur många som dör i trafiken varje år? Det är under 200 personer. Eller förra året var det under två hundra. 192 stycken dog i trafiken. Denna siffran har minskat och minskat. Vi försöker dessutom att fortsätta att minska den siffran. I Sverige har vi en Nollvision. En vision om att ingen ska dö i trafiken.

Vissa av dessa som dör har druckit alkohol och de kan dessutom orsaka andras död. Det skrivs det litegrann om. Men alla tänker att det gäller inte mig. Jag är inte en missbrukare eller en som har ett riskfyllt drickande, som kör när jag druckit. Precis som alla tänker att jag kommer aldrig få cancer. Eller jag kommer inte krocka. Eller jag är inte den som blir rånad.

Jag kan avslöja att köra dagen efter när man tror att man är nykter är en väldigt vanlig orsak till rattonykterhet. Så du har fel när du tänker att det händer aldrig mig om du kör bil dagen efter du druckit. Även om du alltså aldrig skulle köra när du druckit. Fast det var egentligen inte det som retar mig med alkoholens rosa bubbla.

De flesta vet att vi har Nollvision i Sverige. Det de flesta inte vet är att det dör cirka 1200 personer varje år av alkoholens skador. Som cancer. 1200 personer. varför är det ingen vision om att det ska vara noll döda av alkoholens skador? I allmänhet, inte bara i trafiken. Hur kommer det sig att bubblan kan vara så kraftig att ingen kan sticka hål på den? Hur kommer det sig att människor tycker det är helt okej att 1200 personer dör varje år av alkohol? När man uppenbarligen inte tycker det är okej att 200 personer dör i trafiken. Jag förstår det inte?

Alkoholen dödar. Det spelar ingen roll vilken alkohol. Om vi dessutom ska se till alla relaterade skador så blir det så mycket större. Misshandelsfall, självskador och jag kan fortsätta. Alla familjer som förstörs och alla barn som far illa. Jag kan fortsätta. Sedan tillkommer alla kostnader. Under pandemin så har det sparats massor av pengar på att polisen inte behövt rycka ut på krogslagsmål. 250 000 kr för varje misshandel. En kvarts miljon på ett bråk som startats av alkohol, sparade. Jag kan fortsätta.

Jag förstår inte hur bubblan kan fortsätta? Gör du? Du får gärna berätta hur du tänker och vad du vet och kan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vill du läsa mer om alkohol och cancer så kan du göra det i Accent som du hittar här: https://accentmagasin.se

Här har du alkoholindex: https://www.folkhalsomyndigheten.se