Är ingen dum så finns rädsla

Igår så hade maken mycket egen tid på förmiddagen medan jag skötte slangarna från spolbilen. Maken jobbade hemma och när han gör det så har han lite olika platser att jobba på. När han var på mellanplanet så hör han något hemskt. Eftersom jag var på mitt jobb så kunde jag inte hjälpa honom när han blev rädd.

Maken hör ett skrik. Som om någon är i fara. Han tittar ut och ser inget. Han går runt lite i huset för att se om han ser någon utanför. Han ser ingen. Efter en stund så kommer ett skrik till. Högt och som om någon verkligen är illa ute. Någon som vrålar. Maken bli rädd och eftersom han är en sådan vänlig själ så vill han hjälpa denna människa som är i verklig fara.

Han kikar i fönstren och ingen syns, men vrålen tilltar. Han tar mod till sig och öppnar dörren på en väldigt liten glipa för att kika ut och se vilket yxmördare det är som är utanför och håller på att döda någon. Och där ser han…

…ingen mördare. Utan två katter som skriker på varandra. Enligt maken dödsvrålar de. Han försöker skrämma bort katterna. Men de vill inte sluta. Han resonerar som så att katter väldigt sällan har ihjäl varandra så han avstår ifrån att gå ut och styra bort dödsvrålen ifrån varandra. För om han skulle gå ut skulle antagligen katterna anfalla och han hamna emellan. Då vet vi ju alla att det hade behövts akutsjukvård och stelkrampsspruta. Eller ett samtal till frun med frågan om det behövs ambulans? Eller om han ska dö i rabies?

Efter en bra stund så slutar dödsvrålen och katterna syns inte till. Trots att han har blivit vettskrämd av katterna så talar han väl om dem. Även om de bajsar och röjer lite i rabatterna så tar de ju möss och annat som kan skada vårt hus. Vilket gör att han tycker nog ändå mer om dessa dödsfiender än att försöka få slut på vrålen.

Min dag var lite strulig och kall men ändå skönt att solen strålade gott. Nu är avloppen antagligen fixade. Alla avluftningar på ett av husen är uppsugna av sten och annat skräp. Det var mer än vad vi trodde så jag fick vara ute längre i kylan än tänkt. Fast jag lärde mig massor och jag är väldigt nöjd med att vi lyckades till slut.

När man inte kan spola får man suga uppifrån.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

En dum ryss som bestämmer

Är det inte lite otäckt, en ryss som inte är helt normal, har lyckats få resten av världen att bli påverkade på ett eller annat sätt. Jag är påverkad av hur Putin styr och ställer i Ryssland. Jag försöker dock att tänka logiskt. Att jag inte ska göra saker som blir negativa för andra.

Putin gör saker för att öka sin egen makt. Vilket innebär att andra försöker motverka det. Frågan är om det är logiskt att man stöter bort allt som har med Ryssland att göra? Är det rimligt att barn från Ryssland, som bor i Sverige, blir mobbade för att presidenten i Ryssland är en galning?

Är det rimligt att restauranger i Sverige som serverar ryskt klingade mat ska behöva gå i konkurs för att ingen går dit längre? Om man inte bor i Ryssland utan i Sverige men ändå blir utsatt för att en person är dum, är inte det att ta i?

Det senaste jag läste var att Kefir ska sluta att säljas. För att det är är ett motiv av Vasilijkatedralen på förpackningen. Att det påminner för mycket om Ryssland. Det påverkar dock ingen från Ryssland. Så egentligen spelar det ingen roll. Kefir är svenskt som produceras i Sverige av svenska produkter. Den ska komma tillbaka på marknaden när de gjort om förpackningen utan katedralen på.

Det jag ifrågasätter är om det är logiskt? Agerar vi logiskt, när en person agerar helt ologiskt? Jag undrar hur vi ska kunna visa alla mer kärlek? Hur ska vi kunna komma överens och göra vad som är bäst för varandra? Vad tycker du?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon igen.

Vet inte hur det blir sedan

Jag har nu cyklat en del i jobbet. Det har varit fantastiskt. Att cykla till alla delar av arbetet har fungerat utmärkt. Jag har haft allt jag behövt för att kunna frakta det som ska fraktas. Även papper som inte ska vikas har jag kunnat cykla med, utan ryggsäck och en pärm. Väskan till pakethållaren var perfekt till det. Med sidofack för annat.

Nu när jag cyklat så har solen varit framme hela tiden. Strålande sol och inte särskilt kallt. Det har varit perfekta förhållanden för att cykla. Hövdingen har jag justerat några gånger. Den har haft benägenheten att snurra runt halsen. Jag har nu dragit åt den så det nästan är obehagligt att knäppa dragkedjan. Men när den väl är på så känns det inte alls obehagligt.

Det känns dock lite konstigt att cykla utan hjälm. För man har ju ingenting på huvudet. Ändå är det just huvudet man ska skydda. När det var lite kallare på morgonen så var det skönt att kunna ha värme på huvudet utan en hjälm. Jag är väldigt nöjd över att jag har både hövding och cykel.

Jag vet dock inte hur det blir när vädret är riktigt dåligt. Undrar hur sugen man är på att ge sig iväg i hällregn? Då skulle det vara bättre med en hjälm på huvudet. En som skyddar mot regnet lite. För en regnrock fungerar inte så bra. En sydväst är kanske det man ska satsa på då. Jag vet inte, men i detta vädret så är det helt underbart att ta sig fram på cykel.

Om något inte ska vara helt perfekt just nu, är det att alla gator inte är sopade ännu. Allt grus som ligger gör att det är lite mer osäkert att cykla. Lättare att köra omkull på grusen. Att cykla på jobbet borde jag börjat med för länge sedan. Eller det är inte riktigt, för innan fanns inte alla smarta tillbehör för att enkelt frakta saker. Så nu är väl den bästa tiden för att börja cykla. Tur att jag då också börjat med det. Cyklar du mycket?

Ta hand om dig. Njut av solen om den lyser på dig. Vi hörs imorgon.

Makens alla dilemman

Makens dilemma med att inte ha kontroll. Jag har flera gånger skrivit om makens alla saker som han behöver kontrollera. Bland annat så kollar han ju ytterdörren varje kväll (några gånger) innan vi lägger oss. Han har en rundtur innan han kommer upp. Vilket passar bra, för då hinner jag tvätta av mig innan han kommer och vi borstar tänderna. Det gör vi tillsammans. Som vilket annat normalt par som helst, eller?

I helgen var vi inte hemma. I helgen var vi bortresta och allt var kollat och dubbelkollat. Spisen var avstängd, gasen var av. Kylskåpet stängt. Allt som kan vara ett problem, var kollat. Han kollade inte strykjärnet men det var heller inte använt så det var han nog lugn med att inte kolla. Han kollade däremot dörren. Alltid dörren. Skulle han glömma det så tror jag vi skulle få vända.

När vi är på väg så ringer äldsta sonen. Han har varit sjuk i Covid. Han har fått all service från mig och ibland maken. Han har varit ännu mer isolerad än innan alltså. Då han har haft sämre smak och lukt så ville han inte ha sitt helggodis. Han tyckte det var onödigt då han inte kände smak så mycket. Problemet kom när han då började smaka lite igen.

Därför ringde han. Han har varit sjuk. Han borde inte träffa andra samt han vill inte gärna handla på tider han inte handlat innan. Jag förslår att jag ordnar att någon fixar åt honom. Men han föreslår att han kör själv och hämtar hos oss. Han har nyckel. Jag säger att det är en bra idé. Han kommer ut lite och han kommer inte träffa någon. Sonens problem löst.

Nu kommer makens problem. Kommer sonen låsa dörren? Tänk om han glömmer? Jag säger till sonen att han inte ska glömma låsa. Maken vill ha det bekräftat två gånger till. Sonen blir lite störd och maken inser att han inte ska påpeka det igen. (Innan det är ett problem på riktigt.) Vi lägger på och allt är frid och fröjd. Kan man tro när man är gift med någon som inte är paranoid.

För trettio sekunder efter samtalets slut så kommer maken på att sonen har hostmedicin. Hostmedicin som innehåller morfin och alkohol. Man får inte köra bil då. Vet sonen det? Jag försöker lugna maken med att sonen inte tagit någon hostmedicin sedan i tisdags. Han tog bara i tisdags. Maken blir inte lugnare för det.

Han ringer alltså upp äldsta sonen för att kolla. En minut efter jag och sonen lagt på. Hej, du vet ju att det är alkohol och morfin i hostmedicinen. Så jag antar att du räknat ut att du inte får köra bil när du tagit den. Nej, svarar sonen, det visste jag inte. Med det svaret så blev det befäst att maken kommer aldrig vara lugn någonsin igen. Han måste kolla och åter kolla alla parametrar som kan vara en orsak till problem.

Nu vet sonen att han inte kan ta medicin utan att kontrollera att man inte kan köra. Eller snarare han vet att han inte kan köra med den specifika hostmedicinen. Han talade också om för maken att han inte tagit någon sedan i tisdags och enbart på tisdagen. Vilket var tur, för då kanske jag kan få maken till att vara tillräckligt lugn tills det är lämpliga tider att ringa någon att kolla parametrarna. Vore inte så kul om han ringde kl 04.00 när han vaknar i panik över något han kommit på som kan vara ett problem.

Man lär sig något nytt varje dag. I helgen så lärde sig sonen att han inte får köra bil på hostmedicin. Maken lärde sig att han kan inte fråga för många gånger. Jag lärde mig att jag borde ha vissa samtal utan att de är på högtalartelefon.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ibland blir man lite avis

Lite avis är jag. Men mest glad för att svägerskan har det så fint. I helgen var vi på utflykt med lite olika saker. Bland annat så hann vi med ett besök hos bror och svägerska. Det som möter oss vi vid dörren är det som gör mig avis. Den fantastiska julrosen i krukan utanför dörren.

Visst är den fin!

Den är så härlig i färgen. Den har stått där en tid och klarat många minusgrader än så länge. Nu ska ju vädret vända och minusgraderna var slut. Jag gissar att den kommer klara sig fint, med andra ord.

Sedan såg jag hennes andra saker som hennes gröna fingrar presterat. Pelargonerna. Hon har tagit in sina och beskurit hårt samt börjat vattna. Jag har inte gjort något sådan med mina. Jag kanske måste tänka på att göra något med mina. En skillnad är att mina haft ljus samt fått lite vatten i vinter. Jag gjorde som henne förra året men den dog. Så denna gången kanske det kommer gå. Jag tror det mesta lever i förrådet. Det märker vi snart. Våren är verkligen här snart.

Hon hade också satt sina dahlior på förplantering. Jag slängde bara in mina i förrådet. Jag blev lite ambivalent nu. Kanske jag ska försöka att få mina till att gro innan också? Hon har lagt knölarna i jord i en påse. De ligger bara i rummet. Inte helt i fönstret men inte heller mörkt. Snygga prydnadsfigurer står det bredvid med. Det roliga med det är att jag tittat på likadana. Skickade länkar till maken i slutet på veckan. Det kanske är tecknet på att jag borde göra mina dahliaknölar nu.

Dahliorna till vänster om de otroligt fina figurerna.

Lite avis är jag allt. Både på fina blommor och figurer. Mest på julrosen. Den var magisk. Denna veckan blir det mycket att göra men maken och jag kommer hjälpas åt som vanligt. En dag i taget. Vindtunnlar, spolbil och bergsborrning står på agendan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Solen och värmen

Trots att kriget är i mina tankar väldigt mycket så försöker jag att njuta av det lilla. Som solen och värmen vi har just nu. När man kan sitta lite i lä och ändå inte ha ytterjackan på. Det är skönt. Isen ligger kvar i kanten som ett minne av vintern men solen vinner och våren är på ingång.

Just nu behöver jag solen lite mer. För att bli påmind om att allt är inte nattsvart och bedrövelse. Alla som är i kriget har en mardröm som säkerligen är nattsvart. Och jag lider med alla som är där. Det hjälper dock ingen att jag också går under. Då behövs solen som visar att det finns hopp och vi alla behöver kämpa.

Gårdagens utsikt.

Även om man inte har möjlighet att vara ute i solen så kan man försöka få den in genom fönstren. Dra bort gardiner och om möjligt (vilket det var för mig) gå ut på terassen med en alldeles underbar utsikt och guldkanten med solens värmande strålar. Snart är det vår på riktigt. Snart. Håll ut. Hoppet lever.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Skönt att det faktiskt finns civilkurage

Nu börjar man höra om fler och fler ryssar som faktiskt visar sitt kurage. Jag förstår att det måste vara tufft att säga att ta avstånd från kriget och bo i Ryssland. Man riskerar sitt liv att säga emot. Eller repressalier som är kännbara även om man får behålla livet. När jag då läser att Olga Smirnova har fördömt kriget så blir jag glad.

Olga Smirnova är en prima ballerina i Bolsjojteatern. Även om det inte stämmer längre. Hon var en prima ballerina i Bolsjojteatern. Efter hon fördömt kriget så kan hon inte vara kvar i Ryssland. Hon kommer dock fortsätta sitt yrke som ballerina, fast i Nederländerna. Jag är glad över att hon vågade och jag är glad för att Nederländerna tar emot henne.

Det måste svida när en Prima ballerina från Bolsjoj som är nationalscen i Ryssland fördömer kriget. Att en sådan prestigefylld titel faktiskt visar på stort civilkurage och fördömer detta krig. Det är imponerade starkt av henne och det måste vara extremt jobbigt att bli fördömd av en sådan storhet. Om man vet om hur stort det är med balett i Ryssland så blir det nästan overkligt att hon vågade.

Läs gärna hela artikeln på BBC: https://www.bbc.com/news/

Dessutom så verkar alla sanktioner nu göra verkan. Inte för att jag önskar ryska folket att deras land ska gå i konkurs. Men om kriget inte tar slut och sanktionerna hävs så kan inte Ryssland betala sin skuld till Världsbanken, vilket då innebär att landet går i konkurs. Mellan pest eller kolera så väljer jag kolera. Sanktionerna gör nytta och pesten ska dö ut.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Maken har inte tröttnat

Maken vill hälsa med ett förtydligande att han är imponerad över att vi klarat det så länge men också att tiden gått så fort. När man tänker tillbaka så förstår man hur lång tid det gått. Vi har hunnit så väldigt mycket tillsammans. Han har alltså inte tröttnat på mig (ännu). Han är imponerad över hur bra det gått och hur fint vi har det tillsammans. Mitt svar till hans förtydligande, hur kul är det att skriva i bloggen?

Så jag behövde inte skriva det i bloggen. Nu gör jag det ändå. Antagligen så hörde han hur det lät när han läste det. För när han sa det fanns det ju i hans tanke vad han menade. Oavsett så kompromissar vi bra tillsammans och hjälper varandra fantastiskt. Fast han hjälper mest för tillfället. Tvättar gör jag ju (än så länge). Städningen är det sämre med. Igår städade han själv.

Och han fick laga middagen. Jag var med och bestämde vad. Mycket enkelt också för de har finfina priser i helgen som startade igår. Potatissallad för 5 kr/hg och grillad kyckling för 50 kr. Att laga middagen var alltså inte så krävande. Likafullt lika gott. Ibland så måste man få göra det enkelt för sig. Särskilt när den ena parten inte orkar dra sitt strå till stacken.

God och enkel middag.

Idag ska jag till mammografin och göra min årliga kontroll för att ingen ny cancer har kommit. Jag är inte orolig för att någon ny har kommit. Jag får dessutom inte reda på det imorgon, det tar några veckor. Städningen är klar av maken, så helgen blir städfri. Det är skönt. Med det önskar jag en härlig helg!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Kompromisser genom förhållandet

I femton år har maken och jag varit gifta. Vi har upplevt många uppförsbackar med massor av svårigheter. Men vi har också haft en massa nedförsbackar med många roliga saker tillsammans. Igår sa maken att vi snart har varit gifta i sexton år och att det är imponerande.

Jag förstod inte vad han menade. Jag frågade om han verkligen tyckte det var imponerade? Om han tyckte det, eftersom det är vi. Jag tycker att vi har haft ganska enkla femton år. Att vi inte har haft så mycket tjuriga tider med varandra. Vi har har massor av jobbiga tider tillsammans. Men inte tjuriga mot varandra. Det är skillnad. Vi har liksom mött allt jobbigt tillsammans och löst allt vi stött på. Inte mot varandra.

Maken håller inte riktigt med. Han tycker visst att vi varit tjuriga på varandra. Både i dåtid och nutid. (Medan jag börjar tycka att det kanske är mer i nutid som tjurigheten finns.) Han ger ett exempel på när vi skulle byta däck på vår gamla bil. Med vår menar jag makens som blivit vår. Alltså ganska tidigt i vårt giftermål. Jag minns inget av denna händelse men tydligen så var jag (tror jag inte) väldigt tjurig och arg. På vad är oklart, men däck skulle bytas och jag var arg.

Kanske det är imponerade ändå. Att vi har lyckats vara arga på varandra och ändå fortsatt att respektera varandra. För att låtsas att allt är bra när det inte är det är, vore förödande. Att vara en del i ett par innebär att man måste kunna vara sig själv men ändå kompromissa med varandra. Kanske det är det som maken och jag gör bra. Vi ger varandra utrymme att vara tjuriga på varandra?

Maken är nog duktigare på det än mig. Eftersom jag glömmer bort att jag varit tjurig på honom och inte upplever att han är tjurig på mig. Vi är båda duktiga på att tänka positivt, vilket också bidrar till våra femton år. De femton år som jag tycker har varit enkla medan maken är imponerad att vi klarat det.

Men han sa också när han fyllde fyrtio år, att jag var åtta slitna år efter honom. När man är positiv med inbyggd paranoid-inställning mot allt så kanske det blir så. Eller så är han positiv över att han har orkat med mig i femton år. Eller så är han positiv även att jag har orkat med honom i femton år. När vi dejtade så varnade han mig för att han var en drömmande odåga.

Han är drömmande OCH ibland en odåga. En odåga som tror han ska dö i kallbrand. Han är också en odåga när han uppmuntrande försöker lyfta en när man är nere. En odåga som aldrig ger upp. En odåga som gör allt han kan för att jag ska vara lycklig. Igår såg han till att jag fick all den goda löken på middagen. En riktig odåga…

Vi har nog många tjuriga och enkla år till att kompromissa oss igenom.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Ryssland förlorar kriget

Det skriver Dagens Industri i sin ledare den 13 mars. Jag blir så glad. För när man läser så inser man hur mycket det är som faktiskt stämmer. Eller låter logiskt. Det är mängder med saker som varit konstiga som man inte kunnat förstå som nu blir mer logiska.

Jag tror att Putin tänkte att det kommer gå enkelt att ta över Ukraina. För när han gjorde det med Krim så var det utan protester. Denna gången blev det protester. Mycket för att Ukrainas president är mer för demokrati än vad de senaste har varit. Bland annat presidenten för Ukraina när Krim togs. Om jag inte kommer ihåg fel så fick han fly till Ryssland efter Krim blev ockuperat.

Denna gången blev det protester. Inte bara från Ukraina utan även från hela väst. Alla är beredda att ställa upp på Ukrainas sida. Ryssland har inget att sälja. Eller, jo, oljan och gasen. Men det är inget mot vad de förlorar på att väst sätter emot och sanktionerar bort allt vi tillfört som gynnar Ryssland.

Om man dessutom lägger till att Kina börjar vackla i att stå med Ryssland så är vi helt klara med kriget. Om han hade varit insiktsfull vill säga. För problemet just nu är att Putin antagligen har en massa prestige. Han kan inte förlora det här kriget. Med den inställningen så fortsätter kriget tills han eller Ukraina går under.

Än så länge har han nog merparten av ryska folket med sig. Vilket inte är konstigt om man tror på vad som sägs på nyheterna i Ryssland. (Vilket jag inte gör). Att Ryssland går in i Ukraina med fredsstyrkor för att Ukraina är i ett inbördeskrig. Vilket är helt absurt. Men det är vad som sägs. Ingen annan får ju heller höras. Alla som säger emot en diktator får stå inför konsekvenserna. Även om det då finns någons som inte tror på det som sägs i Ryssland är tyst för att fortsätta leva.

Ledaren i Di har gett mig hopp om att detta faktiskt inte kommer leda till ett tredje världskrig. Även om det var väldigt nära häromdagen när han skickade trettio missiler mot en anläggning bara några mil från Polen. Läs gärna den: https://www.di.se/ledare/ryssland-forlorar-kriget/

Ryssland förlorar kriget. Ska vi bestämma så!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.