Först tänkte jag att det bara var att lägga ut bilder från festen. Men när jag tittar på bilderna så är det alltid med människor som inte vet att jag bloggar. Jag måste alltså fråga om lov för att lägga ut bilderna. Vissa vet att jag bloggar och har också godkänt att de kommer i bloggen emellanåt.
Maken vet att han ibland måste var med.Dansen pågår och vi har hur kul som helst. Svårt att säga vem som är vem utom mig, för jag har höghatten.
Dessa bilder är nog det som det får stanna vid från festen. Dansbilden tycker jag visar hur kul vi hade. Och på mig och maken hur fina alla var. För det var inte bara vi som gått in för temat. Alla hade på ett eller annat sätt gått in för temat. Det var jättekul att alla hade gjort något, oavsett vilken musikstil man valde. Maken och jag valde Goth.
Om någon någon gång träffat mig så vet alla att jag inte är tjock. Jag har gått upp i vikt men jag är ändå långt ifrån att vara tjock. Men tydligen så är jag det i mc-klädernas värld. Som jag skrev, jag har gått upp i vikt. Jag kommer inte knäppa mina gamla mc-byxor. Jag får på dem och jag kan dra åt med kardborren men inte få upp dragkedjan hela vägen.
Jag skulle gärna köpa ett par större byxor. Men nu till att jag är tjock. Tydligen hade jag största storleken i det märket som jag har. Jag kan alltså inte köpa en större storlek där. Jag har inte så mycket att välja på för jag behöver också långa ben. När jag köper kläder så får jag ofta gå upp i storlek för att få rätt längd. I vanliga kläder så är jag alltså för smal för att vara så lång.
Nu är det tvärtom, jag är för tjock för att vara så lång. Jag har letat och letat. Det finns ett antal märken som faktiskt har långa ben. Som jag i teorin skulle kunna ha. Men som alltså inte finns i mitt midjemått. Om jag ska översätta det så är största storleken ungefär 42 i vanliga kläder. Är det rimligt? Ska jag känna mig tjock?
Ett par mc-byxor ska vara hårda. De ska skydda om man skulle ramla. Jag vill inte dra på mig ett par byxor som jag precis kan knäppa och var stel. Jag vill vara bekväm och kunna röra mig. Jag skulle alltid kunna köpa herrmodeller. Men då blir det låg midja och fel i grenen. Det är inte behagligt. Det är viktigt att ha kontrollen på mc:n med benen. Då ska de sitta skönt. Några tips? Jag har kollat med handlare och ingen har kunnat hjälpa mig.
Storebror har blivit äldre. Nu är han 50 år och det har vi firat i helgen. Vi började med att knappt komma fram. Men sedan blev det precis så bra som var tanken. Det var mat och tal men framför allt ett dundrande partaj.
Han fick en tavla av mig som present. Jag kom på att han aldrig har fått något av mig som jag målat. Jag ville ge något personligt, vilket blev lite klurande. När vi var små så läste vi mycket Kalle Anka. Han läste det mer än mig. (Kanske han läste för att slippa sin jobbiga lillasyster.)
Han lyssnade också mycket på The Cure. Så mycket att när jag åkte på språkresa till England så var jag tvungen att komma hem med ett album med senaste skivan. Så klart misslyckades jag med uppdraget. Jag ringde hem och frågade varför skivan bara kostade 1 pund när den skulle kosta 10 pund.
Naturligtvis så ruttnade han på mig och talade om att det vara bara gå tillbaka och byta SINGELN mot ALBUMET. Han ville inte bara ha en låt. Han ville ha alla låtar. Till slut så lyckades jag och kom hem med albumet Wish med The Cure,
Min present till 50-åringen.
Temat på festen Goth, grunge och elctric och med tanke på hans bakgrund med the Cure, så var de en stor del av firandet. Svartrockare var brorsan fullt ut i tonåren. Det var svart rock, örhängen och musikstil som passade till. Musiken på partajet var bara i detta tema med mycket Cure. Inte bara the Cure men allt inom samma genre. Det var ett mycket lyckat partaj. Det var fullt ös på dansgolvet och om det blir det mer en annan dag.
Festen var superkul och mer kommer. Och det får bli en annan dag. Det kan jag avslöja kort idag förutom att festen var slut efter 3 på morgonen, är att det är inte smidigt att gå på toaletten med strumpbyxor OCH korsett.
Ibland händer saker som man inte kan förutse. Ibland får man lösa saker efter det händer. Ibland händer det att man får ändra sina planer. Igår var en sådan dag.
Vi skulle ut och resa. Jag och äldsta sonen hade kommit fram till att det var bättre att han var hemma och höll ställningarna för att det kunde bli lite många oväntade saker för honom. Idag är det vänlig dags för brorsans 50- års kalajs.
Många människor. Dessutom mängder av sådana som han aldrig träffat förut. I en lokal han aldrig varit i innan. På annan ort så han måste sova borta. Han kan inte varva ner vid datorn. Många parametrar som gjorde att det är bra om han stannar hemma.
När vi sedan åkte iväg igår så gick allt bra. Minstingen hade slutat tidigare. Mammas sambo hade jobbat undan så han kunde med. Kl 13.00 kommer vi iväg precis som planerat. Bilen är fullpackad med både presenter och utstyrslar till festen.
Nu kommer turen. När vi åkt en halvtimma så börjar bilen gå dåligt. Lampor börja lysa och servon lägger av. Minstingen mekar på lastbilar så han hoppar ut och kollar. Tur att äldsta sonen inte var med och att en mekaniker fanns med.
Vi har då stannat precis utanför en fordonsutbildning. Vilket var ännu mer tur. In på skolan och låna lite verktyg och minstingen får bekräftat sina misstankar. Generatorn har antagligen lagt av. Jag har redan börjat på att fixa bärgare och pratar med försäkringsbolaget. Vi kan också ta hyrbil och och åka vidare. Eller inte.
För jo, du kan hyra bil på orten. Men nej, du kan inte få den en fredag eftermiddag. Men på måndag går det bra. Det visar sig att på adressen fanns ingen Avis biluthyrning. Det fanns en postlåda och en Meca-butik. Men om vi bara tog oss till grannorten 20-25 minuter bort med bil så kunde vi få hyra en bil fredag eftermiddag.
Jag frågade hur han tänkte att vi skulle ta oss dit med en trasig bil? Han föreslog buss. Jag svarade att han kommer inte få hyra ut någon bil till oss. Han menade att vi hade inte så mycket val för de var enda biluthyrarna på orten vi var i. Jag svarade att de inte var på orten heller. Det finns andra lösningar.
Det slutade med att istället för att kunna åka vidare smidigt så fick det bli lite mer lösning. Efter lite samtal med bärgaren så fick jag lära mig att vi visst kan få med fyra personer och fullt med packning med bärgaren. För vi sitter helt enkelt kvar i bilen på flaket.
upplastning av bil på flaket.
Så blev det. Två åkte i hytten med bärgaren och två bak på flaket. Hela vägen tillbaka till minstingens jobb. Då tog vi en annan bil, packade om och startade igen. Tre timmar senare än planerat. Ytterligare 1,5 timma senare än om vi tagit hyrbil. Men tur i oturen så hade vi startat tidigt och var ändå framme för att kunna ha lite familjetid innan läggdags. Äldsta sonen är lyckligt ovetande om vad han hade kunnat få stå ut.
Idag är det fest och vad som helst kan hända. Men vi löser det, inga problem.
Att ungdomar skjuter en i huvudet för att man får en tillsägelse är helt overkligt. Tyvärr händer det i Sverige idag. Det är det enda våldet som ökar i Sverige, dödsskjutningarna. Jag är också en person som säger ifrån mot orättvisor. Om jag skulle hamna i en liknande situation så skulle jag antagligen agera utan att tänka. Om vi slutar våga säga stopp så kommer det bara bli värre.
Det hände nästan ingenting igår. Förutom att allt höll på att blåsa bort. Annars hände nästan ingenting. Jag gullade med mina dahlior. Med gullande så kollade jag in alla för att se om de växt. Jag lutar mig fram jättenära och skrämmer slag på dem, för jag är så närgången. Flåsar litegrann och tycker de är dåliga som inte växer. De som växer får lite beröm.
Men inte så mycket. Trots att de faktiskt växer på bra. Jag har dåligt tålamod. Minstingen påtalade att jag hade långt kvar med mitt gullande. Han tycker jag ska gulla mer. Som min kära svägerska som tar bort all jord och förvara i pappåsar inför vintern. Jag tar krukan och ställer in den. Nu har jag tagit fram krukorna och planterat i små krukor de som är delade.
Svägerskan har gjort så mysigt och fint för alla knölar. De har fått lite jord och en påse runt för att sedan ligga i fönstret. (Mina krukor skulle ta sönder fönsterbrädan). Sedan planteras de i krukor för att sedan bli ännu större krukor. Sedan flyttar de ut. Faktiskt att mina fått gödning när de börjat gro. Och det kan jag garantera att svägerskans får också, säkert lite lyxigare sort än vad mina får.
Mina får en chans på gullandet. Om de inte blir glada för att de fått komma in i värmen så kommer de aldrig igen få komma in i huset. Då blir det ut direkt i majvädret. Som de alltid tidigare fått göra.
Varje dag hittar jag något att vara tacksam för. Om jag skulle ha en väldigt dålig dag så finns alltid dagen att vara tacksam för. Jag lever en dag till. Det är jag tacksam för. Men det är sällan jag enbart har dagen att vara tacksam för. Oftast har jag andra saker som jag också är tacksam för. Jag försöker också hitta dessa saker.
Igår såg jag knopparna som håller på att brista ut på magnolian. Det är jag mycket tacksam för. Igår kunde jag ta hand om altanerna på dagen och nyttja ljuset. Det är jag tacksam för. Det är så många små saker som jag försöker hitta och vara glad för. Jag är tacksam för min make som hjälper mig och ser till att jag kan göra det jag vill.
Nära bristning på magnolian.
Jag är honom evigt tacksam. Om det inte vore för honom så hade min ork inte räckt till att tvätta altanerna igår. Jag är också tacksam för att jag har ork till ganska mycket ändå. Jag är tacksam för de nätter jag får mycket sömn. Jag är tacksam för de nätter som jag sover sämre också, för då blir jag påmind om hur bra det är när man sover bra. Jag är tacksam för livet varje dag.
Några saker är avbockade på listan. Igår blev det fler dahlior på insidan. Det blev annat gjort med. Som att hinna med solen en stund. Både på mc och på altanen. Igår blev det första turen med tigern. Det blev en kort tur, mest för att känna på det. Det gick bra. Ser fram emot längre turer.
Det tog längre tid att fixa i trådgården och med dahliorna än mc-turen. Jag fick undan lite löv och klippte hallonbusken. Sedan var det gullandet med dahliorna. Nu har jag totalt 23 stycken dahlior som är planterade och står här inne i huset. Nu hoppas jag alla tycker om gullandet.
Jag hade flera som var mycket stora som delats. Jag har ingen aningen om de kommer tycka om behandlingen. Det ska bli spännande att se hur många som kommer. En av alla som nu gullas med ska hamna i en kruka som står ute. En tung sådan som jag inte planterar i och tar in. Den står utmed husväggen men frostnätterna är inte över och då hjälper inte husväggen som hjälp.
Fem av alla gullungar.
Det är skönt att kunna bocka av saker på på listan som måste göras. Jag prioriterade bort att tvätta och skaffa extra lås till tigern. Tigern har lås och är fastlåst kring en av stolparna i carporten så den kan vänta lite. Men ett skivbromslås ska införskaffas. Bara inte igår. Det gjorde att jag också hann med en stund i solen på altanen. Förutom att det var underbart har jag också listat ut hur jag kan ligga ner i våra altanstolar. Två stycken och en pall emellan så är det löst.
Hängmattan är inte framme än så då är det bra med alternativ.
Maken har svalt min tiger med hull och hår. Varje kväll har han kollat att den står kvar innan vi lägger oss. Inte en gång! Det är bra att kolla att den står kvar. Enda saken med det är att man ser den från tv-rummet. Som oftast är platsen vi lämnar innan vi lägger oss.
Självklart har jag varit ute och klappat på den. Jag har lyft och plockat och fixat med den också. Det var snö ute när den provkördes så jag har även tvättat den. Väskor är av plockade och sadel har höjts. Jag klappar mer än maken men han är nästan med mig varje gång.
Och om jag inte varit ute på ett tag så kommer: Det står en motorcykel där ute. Din motorscykel. Han är för rolig min käre make. Igår regnade det och var kallt. Sedan blev det varmare och lite sol syntes. Vi hann med och sitta på altanen en stund och även höra motorcyklarna. Då kom frågan: Ska du ut och åka lite imorgon kanske?
Det var nog mer ett påstående än en fråga. Han kommer aldrig (eller om väldigt, väldigt många år) åka med mig. Han kommer aldrig ta körkort själv. Han är en räddhare. Han är också rädd om mig men han är inte rädd för att jag ska köra dåligt. Om han skulle vara rädd för att jag dör på grund av annan omständighet har han inte visat och kommer heller aldrig göra.
Däremot så kollar han på hjälm och utrustning tillsammans med mig. Det som får störst vikt, efter hjälm, är lås till mc:n. För tjuvar finns det överallt. självklart massor som går förbi vårt hus. Ännu fler om jag skulle åka iväg med den och parkera någon annanstans än hemma. Helst skulle han nog vilja att jag har kätting runt hela cykeln. Alltså hela cykeln invirad i kätting. En egen kätting som är runt en lyktstolpe eller annat som inte går att flytta, tillsammans med skivbroms lås på båda hjulen. Inte bara två lås utan flera på bägge hjulen. Dessutom med larm.
