Inlägg

Publicerat

Tillökning

Jag tror jag hittat en smart lösning. Frågan är om jag vågar prova. Av någon anledning så tycker jag om växter som inte tycker om vårt klimat. Därför har jag hela förrådet fullt av växter just nu. Växter som vill ha ljus men inte minusgrader. Utan fönster i förrådet så är det växtlampa som ger ljuset. Allt detta vet du redan.

Min smarta lösning är att jag kan skaffa fler växter som inte överlever minusgrader. Jag kan inte säga att det är min. Jag såg det på Instagram. Men smart är den likafullt. Ett växthus i plast. Om jag skulle modifiera det lite så skulle jag kunna ha det på altanen under vintern. Det skulle behöva höjas lite och isoleras med frigolit och kanske lite annat.

Växthuset heter Sunbubble. Det är tydligen bra att ha en kupol för att det kommer in mer ljus. Ljuset bryts tydligen på rätt sätt. Sedan åker snön av smidigt. Men största fördelen skulle vara att det går att montera ner och upp när man vill. Jag behöver inte bygglov. På vintern kan det såt på altanen, lite modifierat som sagt. Och på sommaren så skulle det kunna vara på gräsmattan och innehålla växter som växer bättre i växthus. Wexthuset har det i sitt sortiment. Kolla in det på denna länken: https://www.wexthuset.com/i-tradgarden/balkongvaxthus-vaggvaxthus

Bild lånad från Wexthuset på Sunbubble large.

Det jag såg på Instagram var att detta användes just som vinterförvaringsplats. Då isolerade de bar kanten lite extra. Det stod på stenplattor. De hade också lite värme som de tillförde samt en fläkt som cirkulerade luften. Min idé är ju en upphöjning av det jag såg på internet. Det är att isolera mera och framförallt ha det flyttbart på sommar och vinter. Nu är bara frågan om jag vågar chansa och göra denna tillökningen? För om det inte går så dör ju de stackarna. Smart är jag hur som helst.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Skiss klar

Igår blev det ritat. Det blev ritat utan att behöva göra det i 3D dessutom. I förrgår klarade vi av att lösa de stora problemen genom våra videosamtal. Vi hade många under kvällen för att lyckas med allt. Igår var vi tillsammans på kvällen och ritade. Rullpapper, penna, tejp och linjal.

En halvfärdig skiss på väggen.

När allt är klart så kommer det bli väldigt bra. Nu ska vi få godkänt på våra dimensioner och planer för broaseringen. Sedan ska vi hitta material. Jag har sagt att det är betongvägg vi ska fästa upp det på? Vi måste kolla varje pinne, plank eller skiva som vi ska använda. Inget får vara skevt eller massor av kvist. Nu är vi ett steg närmre, vilket är mycket skönt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man inte får ihop det

Äldsta sonen har fått klart mycket i sitt kök. Vi har kämpat väl med att få det gjort. Som jag sagt många gånger innan så är mycket klart nu. Köket är klart. Hans väggar är inte klara. I alla fall delar av väggarna är inte klara. Äldsta sonen vill ha bröstpanel som speglar på väggen. Det kallas också boasering.

För det första så har sonen inte träväggar utan betong. Det kommer bli spännande att fästa allt. För det andra, det får inte synas några fästpunkter. För det tredje, det måste se ut som det gör i äldsta sonens huvud. När vi är klara alltså.

Man skulle kunna tro att det bara är att sätta upp en faner och lite golvlist som en ram i mitten. Så enkelt är det inte. Det ska vara en ram men den kan inte vara utsående. Den ska var inåtgående. Svårt att förklara som också är lika svårt att göra. För nummer fyra av alla anledningar, inget ska målas. Det ska betsas. Vi kan inte spackel och slipa och måla för att dölja något.

När jag då jobbar och inte kan när äldsta sonen kan så blir det lite svårt. Det bästa vore om vi skulle kunna rita upp och få till dimensionerna. För alla dimensioner måste vara som sonen vill ha dem. Vi kan inte bygga och se hur det blir. Vi måste veta innan vi bygger att det blir som vi (sonen) vill.

Då får videosamtal duga för en stund. Igår var det många samtal för att kunna hjälpa till med uträkningarna. Allt för att vi idag när jag inte jobbar och det passar sonen ska kunna göra en ritning i skala 1:1 för att se att han är nöjd med sina utmätningar. Jag hoppas att våra samtal igår var tillräckliga för att få till det idag. Jag håller tummarna för att vi ska slippa göra det i 3D dessutom. Det vet jag ikväll om vi lyckats eller ej.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mitt huvud är fortfarande fullt

Och nya saker fyller på hela tiden. Nu är det om vi borde sätta in skjutdörrarnas snedtaket i vårt sovrum. För många år sedan hade vi kattvindar.

Dessa vindar var helt värdelösa. Vi var tvungna att krypa in för att nå längst bort. Det är drygt en meter högt och kanske 4 meter brett.

Utrymmet är helt oanvänt från den metern och ut till kanten där det bara är max 30 centimeter. Nu kommer mina skjutdörrar. Om vi skulle sätta upp skjutdörrar så skulle vi kunna ha förvaring som vi kommer åt. Bara skjuta upp en dörr och ta vad man vill ha. Skor skulle kunna förvaras där. Extra täcken, kuddar, filtar och annat som man inte använder så ofta. Fast vi skulle kunna ha saker som vi använder dagligen, som kläder, om vi använde skjutdörrar.

Men det är bara ännu en sak i huvudet. För jag har ingen tid att lösa det. Jag har framför allt ingen ork att lösa det. Vilan prioriteras men hjärnan verkar inte bry sig och fyller på med nya saker.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Annat i mitt huvud

Jag har skrivit om flera saker som pågår i mitt huvud just nu. Tyvärr är det många mer än de jag redan nämnt. Vissa saker är himla bra men när det är för många tankar på en gång så blir det inte alltid så bra. En rolig sak som guppar omkring i mina tankar är festen till den jämna jubilarens fest.

Den är inte riktigt än. Festen, den är inte riktigt än. Vilket ät bra. För jag vet inte vad jag ska ha på mig. Det är en tema-fest. Goth, grunge och electro. Inte helt sammanhängande musikstilar med tillhörande klädstilar. Om jag gör det enkelt så sätter jag på något svart med mycket svart runt ögonen.

Jag har väldigt mycket färg i min garderob så jag skulle behöva shoppa lite svarta saker. Jag skulle också kunna köra jeans och t-shirt. Då skulle jag shoppa mindre men det skulle inte vara helt jag. För jag har en tendens att krångla till det.

En svart klänning med en korsett u satin eller brokad utanpå skulle vara mer jag. Ett par kraftiga kängor till det. Det vore jag. Jag skulle definitivt behöva köa en korsett då. Nu kommer klimatångest in. Jag vill inte gärna köpa något som jag aldrig mer använder. Jag skulle vilja använda det jag köper. Då kommer frågan, när kommer jag någonsin använde en korsett igen?

Om någon nu är intresserad av vad som pågår i mitt huvud så fick du en sak till.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När det ena leder till det andra

Jag behövde hjälp och ringde minstingen. Minstingen sa ja direkt och ville hjälpa sin mamma. Nästa steg var att ringa maken om han också kunde tänka sig att hjälpa. Jag lockade med mat och han sa också ja. Det hade han nog gjort även utan lockandet av mat. Det behövdes flera förare och båda ställde upp.

Maken fick sin mat och alla var nöjda. När vi satt och åt så pratade vi om det ena och det andra. Vi pratade födelsedagspresent. Vi har jämn födelsedag i familjen, idag till och med. Grattis kära bror på bemärkelsedagen! Den ska firas senare så därför kunde vi prata present. Vi hade många andra ämnen som var uppe. Motorcyklar bland annat var med på ämneslistan.

Makens lockmat.

Vi pratade också om hur svårt minstingen hade att koppla in telefonen i sin gamla bil från 1989. För idag så gör man allt genom telefonen. Även lyssnar på musik. I många år hade jag och maken en cd-vägg. Den satte vi upp olika skivor på som vi tyckte om för stunden eller gillade omslaget på. Ett konstprojekt skulle man kunna kalla det. Sedan kom den digitala musiken och vi insåg att skivorna aldrig byttes för vi lyssnade alltid digitalt.

Då fick musiken flytta från väggen till förmån för tavlor och skivorna hamnade i källarens förråd. Det tog maken och minstingen tag i när vi kom hem. Det slutade med att en himla massa skivor flyttade hem till minstingen och hans bil i sommar. Maken var också tvungen att lyssna på nästan alla innan de var klara. Jag tar nog i för alla går inte lyssna igenom på en kväll. Inte ens på snabbspolning.

Den här högen blev ett antal högar till innan minstingen var klar med urvalet.

Ibland vet man inte var det ska sluta. Ibland blir det väldigt bra och bättre än vad man kunde tro innan man började. Denna gången på grund av att jag behövde hjälp på jobbet. Även om jag är bra så har jag svårt att köra tre bilar samtidigt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Mitt huvud just nu

Jag vill inte vara en del av mitt huvud just nu. Trots att jag faktiskt lyckades med att få nästan en natts sömn natten till igår så är det lite för många saker i min hjärna för tillfället.

Jag har haft sämre med sömntimmar (mer än vanligt) ett tag så det var säkert det som gav mig några timmar extra. Trots att jag kände att jag fått sova mer så är kroppen helt slut. Inget konstigt och helt förståeligt. Som jag sagt innan, sömndepravation används som tortyrredskap. Det är det jag känner.

Finns tydligen forskning som pågår om vätskan som produceras i hjärnan. Den rensas när man sover. Om man då inte sover så rensas den inte. Dessutom så rör den sig långsammare på människor med för lite sömn. Vilket jag också märker.

Lägg till alla saker som snurrar i huvudet så har vi ett dåligt recept. En sak som snurrar är att vi behöver en trappa. Mer ett eller eventuellt två trappsteg. Det är in till vårt förråd. Det maken byggt helt själv. Det som har alla mina växter på vinterförvaring.

Det är byggt på krypgrund. För det ville maken. Jag ville det inte, för det är jobbigare att ta in och ut ett olivträd på nästan 3 meter med kruka med en trappa emellan. Den delen var nog inte helt tydlig för maken när han ville ha krypgrund.

Fast han hade velat ha det ändå. Han är mycket övertygande när han talar om alla fördelar med att luften kan cirkulera under förrådet. Men det är inte något som upptar tankarna. Jag har accepterat att det är krypgrund. Tankarna är nu hur gör jag trappan?

För där säger maken en sak och jag säger bara nej. Jag vill inte ha en trappa i trä. Jag har däremot inget bra motförslag. Förrådet är vanligt hus i trä. Marken är asfalterad och lutar ganska kraftigt ut från huset. Att lägga sten är svårt. Jag vill inte gå i en sluttande trappa.

Man kan inget jämna ut med sand för att få det i våg. Det kommer spolas bort mellan stenen och asfalten om man (jag) skulle spola av för att göra rent någon gång. Alternativt som är kvar är att gjuta. Nu till mina alldeles exeptionella tankar som har trippelfart. Hur gör jag gjutformen så den blir tät för att gjuta i och samtidigt i våg för att slippa en sluttande trappa eller trappsteg?

Ganska oviktigt egentligen men sådant här kan uppta väldigt mycket tid för min svårt depriverade hjärna. Därför vill jag inte vara en del av mitt huvud just nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När mitt limeträd är ledset 

Jag har hela förrådet fullt av växter. Många har jag haft i flera år. Vissa är första vintern hos mig. Jag är lika glad i alla som jag har. När ett då är lite ledset så är jag det med.

Jag vattnar inte särskilt mycket på vintern. Limeträdet har jag haft i flera vintrar. Förra vintern mådde det mycket dåligt för att det fick bo i källaren istället för förrådet. I källaren är det för varmt. Lössen tog både citron och lime.

Detta året är de tillsammans med alla andra i förrådet. Jag vet inte om limen velat ha mer vatten? Men alla blad är ihopskrumpna. Den har alltså inte tappat bladen, bara torkat ihop. 

Citronen mår bra. De har fått lika mycket ljus och vatten. Glädjande nog inga löss på, men jag vet inte om limen lever. Lite hopp finns för jorden torkar mellan mina vattningar. Tiden får utvisa hur ledset trädet är och då även jag.

Något jag är mycket glad över är att igår när jag skulle vattna mitt ledsna limeträd så visade sig persikan från en fantastisk sida. Den har tappat alla löv OCH är nu översållad av knoppar som snart blommar. Dags för pensel och pollinering om någon dag. Åh, glädje!

Snart blommor på persikan.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart, snart eller kanske snart

Så är större delen av köket klart hos äldsta sonen. Igår blev köksön klar. Självklart och precis som med allt annat så behövdes det göras i special, special. Men nu är den klar!

Under konstruktionen. En köksö uppochner.

Det är fortfarande en hel del kvar. Men nu är det färdigbyggt av köksstommar. Nu är det väggar som ska lösas och en hel del målande men snart, snart eller kanske snart så är det klart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Möte med otydlighet

Igår var en nästan ledig dag. Den innehöll mest att njuta av livet. Efter en stunds arbete så hjälpte jag äldsta sonen en stund. Han hade möte med ytterligare en ny person på kommunen.

Det är ganska spännande hur många nya det är som dyker upp på resans väg. I slutet på mötet så frågade sonen varför vi hade mötet. Det var två personer med från kommunen och ingen visste riktigt vad de skulle svara. Då sa jag att mötet var för deras skull inte sonens. Just för att de inte träffat honom innan ville de ha bättre koll på honom. Då svarade en av dem, att det stämde. De vill träffa så många som möjligt personligen för att det är lättare att fortsätta efter man haft en fysisk träff.

På det svarade sonen snabbt, att det vet han inte om det är sant. För honom var detta bara ett stort problem. Jag var med av flera anledningar. Den första för att han aldrig varit i lokalerna som vi kom till. Den andra för att han inte visste hur man skulle göra när man kom dit. Det fanns inget väntrum. Det var en hall med dörr till ett demensboende, en dörr till myndighetskontoret samt et konferensrum. Allt direkt innanför ytterdörrarna. Det var i en hall mer än ett väntrum. Väldigt otydligt vad som gällde.

Han hade mått mycket bättre av ett telefonsamtal än ett brev med en kallelse för ett möte. I ett samtal hade han kunnat få svar på alla saker som skulle kunna vara problem. Men ja, även att han aldrig träffat personen eller personerna är också ett problem. Fast ett större problem är att brevet kallade till ett möte undertecknat av en person. Ingenstans stod det att det skulle vara två personer med på mötet.

Vi pratade lite om hans svårigheter och jag förtydligade hur svårt det kan vara för en person utan diagnoser att förstå när det går galet. Just för att jag var bara med och han skötte allt själv. Men om jag inte varit med så hade väntrumsdelen varit ett stort problem. Jag måste säga att jag är tveksam till om exemplet hjälpte för att öka förståelsen. Mötet är över och sonen överlevde, även om det inte gav honom något. Förhoppningsvis gav det dem något.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.