Josefins dagbok

Jag älskar snön, tro inget annat. Just nu är den underbar. Igår när jag var ute och åkte så var det som att åka i en tavla hela tiden. Vart jag än vred huvudet så var det en tavla jag såg. Solen strålade och snön glänste. Jag hade massor av tid att titta på allt dessutom, för igår var jag medchaufför. Det betyder att jag åkte bara med för att hjälpa en ny på jobbet. Igår var andra dagen och allt flöt på och jag kunde njuta av utsikten och vädret.

Som en saga var det med all snö som glittrade. Jag njöt extra mycket för i veckan ska minus 13 bli plus 1. Nu hoppas jag att prognosen är lika fel som vanligt. I lördags skulle det ju till exempel inte snöa alls. Det snöade på morgonen när jag steg upp och fortsatte hela dagen till kvällen. Vilket SMHI kom på vid två-tiden och ändrade till att det skulle snöa till kvällen. Så hoppas jag det blir denna gången. Att det inte ska bli plusgrader trots att de sagt det i prognosen.

För även om jag älskar snön så är det på sådana dagar som igår. Många minus och extra när det är strålande sol. När det är snö och plusgrader år det inte lika roligt med snö. Jag vill inte ha slask, som är resultatet av plusgrader och snö. Dessutom ska det snöa på onsdag, det blir inte heller så kul. Fast jag har maskin så att det är tungt spelar ingen roll. Det är bara tråkigt att snön ska slaska bort som gör det jobbigt. Igår njöt jag. Idag ska jag njuta. Ända till plusgraderna, som kanske kommer i april. Man vet aldrig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Idag är det första advent. Första ljuset är tänt och snön har vräkt ner på utsidan. Det är så mysigt. Nästan så jag spricker, så mysigt är det. Det är halt och eländigt men att det är vitt kompenserar att det är halt. Man får ta det försiktigt så går det bra. På jobbet får man köra efter underlaget. Faktiskt på båda jobben får man köra efter underlaget. Även när man röjer snö behöver man ligga rätt och tänka rätt så man inte glider iväg. På parkeringsplatserna är man dessutom närmare bilar som man inte vill köra i.

Igår efter jobbet fick jag upp Nittsjö-figurerna. Jag har flera nya Nittsjö luvnissar samt några andra, bland annat en Lucia. Jag kommer flytta runt på dem flera gånger innan det är klart. Jag är väldigt glad över att de nu är framme. Jag saknar ett antal ljus men det är på gång. När allt är klart så kommer det bli fantastiskt, om jag får säga det själv.

Nästa som ska fram är alla Nötknäppare. Sedan blir det julgranen. Där emellan ska jag göra julgodis och lite annat smått och gott. Städa behövs så klart, vilket jag struntar i just nu. Nu städas bara ytan där något julpynt ställs fram. Som igår hyllan med Nittsjö, den är dammtorkad och allt som stod på är torkat och undanställt.

Julen är kommen och jag kan nog inte vara lyckligare. Det är julkalender och julfilmer när jag har mina vilopauser. Allt tar lite längre tid men allt blir också mysigare, just för att det tar längre tid och jag njuter av filmer under tiden.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Imorgon är det 1 december. Nu är det på riktigt. Julen är här med allt vad det innebär. Imorgon börjar julkalendern. Trolltider. Den har alltid varit min favorit. Jag har sett den i vuxen ålder och var inte lika imponerad. Men minnet om hur bra jag tyckte den var lever kvar.

Nu hoppas jag att den nya versionen kommer leva upp till mitt minne från barndomen. Jag tror att det är många som älskade Trolltider. Jag gissar att det är nervöst för de inblandade nu precis innan första avsnittet.

Jag vet i alla fall att jag kommer se varje avsnitt och jag längtar. I år blir det min enda adventskalender. Maken däremot har skaffat sig en kalender. Det blir å andra sidan hans första adventskalender. Så inget synd om mig och maken är glad för han gillar Skippers pipes.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi har varit borta i helgen. Det har varit mycket mysigt. Det finns massor av att berätta men det kanske blir en annan gång. Jag börjar med starten på resan, maken var med och skulle göra mig glad. Ja, genom att vi åkte en omväg för att gå i en stor julbutik. Jag blev mycket glad. Jag njöt för fullt och det tog aldrig slut heller.

Butiken var väldigt stor. Vi var sex personer totalt som gick runt och det var åh, ah lite här och var från oss alla. Det var så mycket fint att se och titta på. Minstingen och äldsta tillsammans med en av kusinerna var också med och det blev djupa diskussioner även bland de unga vuxna. Man skulle kunna åka dit flera gånger till och ändå se nya saker.

Jag hittade min fina kakburk från Finsmakeriet. Jag hade kunnat köpa massor av kul saker men det blev en sak för mig. Man vred på huvudet lite så kom ett åh eller wow, den var kul och så fortsatte det. Maken däremot hade inte så mycket ljudliga uttryck. Jag vet att han trivdes, inte enbart för att jag var glad. Han trivdes för att det var ganska mysigt att gå där i julstämningen.

Men så händer det, han kommer småspringande och säger hallå, hallå, kolla. Och jag svarar inte tillräckligt fort så det kommer en gång till innan han är precis bakom ryggen och jag vänder mig om. Han vill visa en nötknäppare som han tyckte var väldigt fin. Vilket den var. Speciellt att den hade en kockhatt tyckte maken om.

Nu har maken köpt sin första Nötknäppare. Vi har många hemma men alla andra ligger jag bakom även om maken också tyckt att vi ska skaffa dessa. Men denna har jag alltså inte alls varit inblandad i. Den kommer få en hedersplats då han kom springande så uppspelt med den.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.