Inlägg

Publicerat

Trädgårdsris

Jag har samlat på mig en del ris från trädgården. Inte bara från i år utan också längre tillbaka. Stora grenar och kvistar försvinner inte i komposten. De ligger bara och förstör, då man inte kan gräva runt eller använda den nya jorden som blivit runt omkring. Pinnarna gör att man inte kan kan gräva ut något heller. Nu är alla pinnar och grenar körda genom en kvarnkompost.

Igår var dagen då jag skulle bli av med allt ris. Jag har ett utrymme som är mellan våra två altaner som är samlingsplatsen för det mesta som inte används. Min komposthög finns där också, den jag har som skräphög. Igår blev det upprensat och det är bara skräphögen kvar. Det var en befrielse. Naturligtvis så behövde maken vara med när den drogs igång. Det är alltså en kvarn som har en behållare under sig med hål i toppen för att stoppa i pinnarna i. Sedan har man delade pinnar i behållaren. Vilket går att lägga i komposten eller använda som täckbark.

Kompostkvarnen.

Jag var den som skötte kvarnen. Maken var med och övervakade. Du ser den lilla öppning där uppe där pinnen är. Det är där man kan se kvarnen när den maler. För alla normala människor så lutar man sig inte över den och tittar ner i den öppningen. Maken är inte normal. Maken lutar sig fram gång på gång och ska titt ner hur den snurrar runt. Även när långa grenar sticker upp. En gren är oftast inte rak. Om en gren inte är rak och stoppas i en kvarn så åker den inte rakt ner. Den snurrar runt.

Om du då står över öppning och tittar ner i den samtidigt som en gren mals ner, då kan alla normala människor räkna ut att man kan få en gren i ansiktet. Eller ett öga utstucket. Maken är inte en normal människa. Det hjälpte inte ens att glasögonen höll på att flyga iväg så stack han fram näsan när nästa gren stoppades i kvarnen.

Eftersom han ändå alltid dör eller blir utan en lem så kan väl likväl ett öga ryka när kompostkvarnen är framme på var gata stan. När jag talar om det för honom (igen) så fnittrar han och steppar lite på tårna för han tycker det är så spännande att se grenarna malas sönder.

Alla grenar är borta och kvarnen står i förrådet. Vilket är är bra för min hälsa skull. Min hälsa över att slippa oroa mig för maken när jag vänder ryggen till och tar upp mer ris för att mata kvarnen. Han var som ett barn på julafton med dödslängtan.

Ta hand om dig. Vi hörs i morgon.

Publicerat

Hur jag vill flytta runt och allt fint

Jag berättade häromdagen att jag ville flytta på stockrosorna till gräsets plats vid stenen. Stockrosorna har tagit över allt. Det är en djungel. De är dessutom i skugga och tänker därför att de borde klara den skugga platsen vid stenen. Gräset är fjuttigt och blir inte alls så stort som det borde. Det vet jag dock inte vart jag ska flytta men det kommer jag på.

Stockrosorna som har ett gräs under sig och väller ut i öppningen in.
Gräset som knappt syns, mellan hortensian och anemonen.
Samma gräs fast på framsidan, så det borde vara men inte blir vid stenen.

Jag tror det kan bli väldigt fint med stockrosorna vid stenen. Förhoppningsvis så kommer också gräset bli större och finare när jag listat ut vart det ska flytta. Som jag skrev tidigare, det är underbart att gå i trådgården och planera. Igår kom jag hem från jobbet och bara gick och tog massa bilder på allt fint. Om jag skulle lägga ut alla bilderna så skulle det behöva scrollas länge. Ett urval på allt får du här:

Längtar till persikorna är mogna.
Krusbären har inte långt kvar tills de är klara.
Höstfloxen är underbar och doftar ljuvligt.
Älskar hortensia. Inte så mycket blått i trådgården men denna gillar jag skarpt.
Denna solhatten är helt fantastisk i färgen.
Den afrikanska liljan håller på att slå ut.

Jag kan fortsätta länge. Men det får räcka av allt fint som finns i vår trädgård. Jag njuter för fullt. Jag talade också om för maken när jag gick och vattnade att vi kan aldrig åka på semester, för ingen kommer orka eller veta hur man tar hand om alla växterna. Maken svarade lika snabbt att vi vill inte åka på en längre resa, någonstans på sommaren. På hösten, vintern och våren, det är då vi åker. Så var saken biff.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Är det bara jag som reagerar på resenärer i media

Ingen har väl missat att det brinner för fulla muggar på Rhodos. Det några däremot kanske har missat är vad vissa resenärer uttalat sig om i media. Och ja, jag fattar att det inte är alla resenärer som tycker så här. Det räcker med att en tycker så och jag reagerar.

Nu är det inte bara en utan flera som påtalar hur illa allt är skött under deras semester. Att de får sova på stengolv eller på en solsäng med bara en smutsig handduk på sig. Vet inte om handduken är personens egna, men det hoppas jag inte för då borde man verkligen inte sagt något.

Det klagas på att researrangörerna inte har skickat någon information. Och de inte vet något om vad som sker. Samtidigt som det står i media att researrangörerna har jättesvårt att få tag på sina resenärer, just på grund av branden.

Ingen av dessa som uttalar sig verkar förstå att det är en katastrof som pågår och att de ska vara glada över att de blivit evakuerade. Ingen verkar förstå att fokus ligger på att släcka branden för myndigheterna på Rhodos. Och att få elen att fungera överallt också. Alltså det finns så många saker man skulle kunna rada upp som är viktigare än att turister få ligga på ett lobbygolv där det INTE brinner.

Är det bara jag som reagerar på detta? För om det är så är det ju mig det är fel på och vi borde alla göra en insamling till de drabbade solsängs- eller stengolvsresenärerna så de kan få flyga till ett annat land där det inte brinner. Där de kan få eget rum och slippa dricka ljummet vatten för att elen inte fungerar. Vem vill skänka en slant? Jag kan ta på mig att samla in och se till att lösa biljetter och boende. Kanske i Kroatien? Där är det bara oväder som folk dör i just nu. Men det brinner inte. (Obs! Ironi)

Ta hand om dig! Vi hörs imorgon.

Publicerat

Allt flyter ihop

Jag har ingen koll på dagarna längre. Jag jobbar för mycket och oregelbundet för att ha koll. Samtidigt är det mycket lika hur dagarna är.

Om jag jobbar kväll så sover jag länge (vilar) och sedan grejer jag lite i trädgården. Mer hinner jag inte innan jobbet. Det börjar antingen strax innan fyra eller fem på eftermiddagen.

Om jag jobbar dag så stiger jag upp tidigt (ibland strax efter fyra på morgonen) och iväg till jobbet. Då blir det lite trädgård på kvällen men mest vila. Och sedan tidig kväll för att orka upp tidigt igen.

Allt flyter ihop väldigt lätt. Särskilt när jag jobbar varje helg i åtta veckor totalt. Jag kan heller inte få hjälp med lördagsgodiset, för det äter jag varje dag. Maken gör det inte lättare, för han är nöjd med att det är lördag hela veckan.

Igår var som alla andra dagar, med start på morgonen. Godis och chips blev det. Trädgård blev det också. Det som faktiskt var lite förändring var att jag och minstingen gjorde en snabb utflykt till en antikbutik som enbart har öppet på söndagar.

Vi fyndade båda två. Minstingen hittade några glasflaskor och en glasburk. Jag hittade en coddler. De är inte så vanliga så det var mycket roligt. Man kokar ägg i en sådan. Det blir supergott. Kan jag rekommendera om du aldrig provat det. En söndag som vilken annan dag som helst, bara med en knorr.

Mitt fynd, en coddler.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

En perfekt tråkig dag

Igår hade jag en helt ledig dag. Den var supertråkig och alldeles perfekt. Vädret blev som lovat. Regn hela dagen med sol framåt kvällen. Trots att det lovades regn så hängde jag ut täckena på vädring. Det gick så där. En hagelskur kom strax efter de hängdes ut. Vi har torktumlare så inte hela världen. Det perfekt med regnet (inte haglet) var att jag kunde använda min ledig dag till att tvätta lakan.

Om det var strålande solsken så hade jag antagligen skippat tvätten och bara legat på altanen. Vilket inte är dumt det heller. Fast när det är fullt i tvättkorgen så blev det helt klart det bästa. Eftersom jag manglar lakanen direkt när de kommer ut från maskinen, blir det bäst att hänga lakanen i tvättstugan. Även om det är gott med tvätt som torkat ute så trumfar manglade lakan det.

Jag passade på att ta handdukarna också. De fick torka ute under balkongen. Det är inte hela världen om det regnar in litegrann på handdukar som ska torka. Det gick bra även om de inte torkade helt klart ute. Det blev en helt prefekt tråkig dag. All tvätt blev klar. Dessutom kunde jag vara i trädgården på kvällen när solen var framme.

Så mycket fint i trädgården nu.
Jag har massor av dahlior.
Denna har jag fått av svägerska. Snart är den klar.
Jag har annat med. Som magisk lavendel.
Jag har många klematisar också.
Även rudbeckior har jag en del.

Att avsluta dagen med att klippa bort dahlior som blommat över eller som är på väg att göra det är en lisa för själen. Det blev lite annat rensat. Jag har bland annat en alldeles överväxt rabatt som jag behöver flytta saker i. Mina stockrosor ska jag flytta till stenen. Vid stenen har jag ett gräs som inte vill sig. Det blir glest och kommer knappt upp, för andra året i rad. I höst får det därför flytta på sig för stockrosorna.

Att ha planer för trädgården är en del av charmen. Jag skulle vilja göra en till rabatt på framsidan. Jag har ingen aning om vad jag vill ha i den. Det funderade jag på igår på min tråkiga dag. Jag blev dock inte klokare. Jag måste också lösa en rabattkant innan det blir gräva ny rabatt. Har alltså mer tid på mig innan jag måste bestämma vilka växter det blir. Hoppas din dag var lika tråkig som min.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man har rast i bilen

Jag jobbar mycket kväll nu. Vilket jag trivs med jättebra. En fördel är att man väldigt ofta får rast hemma. Ibland händer det att man inte får det. Som igår när jag var en timma hemifrån. Då är det ofta bilen som är rastplatsen.

Man kan hitta någon mysig plats att stanna på. Man kan också välja att äta ute eller köpa mat någonstans. Ibland, som igår blir inte platsen så mysig men det finns tillgång till toalett. Det är bra att ha på rasten.

När det är omysigt så kan man surfa. Det var precis vad jag pysslade med. Jag letade hotell och saker att göra för mig och maken. Jag tror jag hittat både ort och hotell (inte fängelse, maken tycker jag är fin i håret nu).

Jag hann också söka lite på vad man kan göra där. Det finns massor av natur och vatten. Just vatten tycker maken mycket om.

Jag har hittat antik- och loppisställen. Jag har hittat god mat. Frågan är om man missar något. Just nu är planen att besöka Västervik. Har du koll på orten? Vet du om något man absolut måste göra? Hasselö går bort. Vi kommer efter de slutat att köra med färjorna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vart har sommaren tagit vägen?

Vissa undrar vart sommaren tagit vägen i sol och värme. Speciellt alla som tycker att 2018 var den bästa sommaren vi haft. De undrar nu vart har sommaren tagit vägen? Som svar till alla dessa personer, (som förhoppningsvis inte är så många), är att vi har en svensk sommar. Med runt tjugo grader, sol ibland och regn ibland. Det enda är kanske skyfallen som kommer. De är nog lite fler än vad en svensk sommar brukar innehålla.

Vissa som undrar vart sommaren har tagit vägen tänker på tiden. Att snart är det första augusti och sedan är snart hösten här. Den kan jag hålla med om mera. Fast hösten är också härlig. Jag känner att jag fått njuta av vår sommar. Trots arbete mest hela tiden så njuter jag där emellan. Som häromdagen när vi hade gäster och gjorde pizza. (Igen.) Vår grill jobbar nästan lika mycket som mig. Underbart.

Igår hade jag en kund i bilen som passerat pensionsåldern för länge sedan. Kunden undrade just vart sommaren tagit vägen? Att det gått så fort och att allt var snart över. Efter en stund tanke så kommer det – Jag som inte hunnit ha någon semester än! Och så skrattade vi båda gott tillsammans.

Precis min humor. Mamma hade också tyckt att det varit kul. Jag blir mer och mer lik mamma. Och inte kan jag berätta det för henne. Kanske hon vet det ändå. Om inte annat så meddelar mina syskon det hela tiden. Jag påminner mig själv om det med. Även andra som träffat mamma och inte träffat mig på länge kan påtala hur lika vi är varandra nu. Ja, vart har sommaren tagit vägen? Drygt två år nu, mamma, sedan vi sågs.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte mitt fel

Minstingen skickade mig en länk. Så jag skyller allt på honom. Länken var utan förklarande text. Bara en länk. När den kommer från minstingen så öppnar man utan att kolla om det är något fel. Det var en annons och inget fel. En annons på en gammal mangel. En sådan gammal i gjutjärn.

Maken gillar inte jättemycket att åka och hämta grejer. För att vara exakt, han giller inte att hämta TUNGA saker. En gammal mangel i gjutjärn är tung. Om du inte visste det så kan jag avslöja att den är jättetung. Igår var vi på utflykt för att hämta denna mangel. Vi passade på att hälsa på mamma och hennes sambo. Även om det bara var en kortvisit och en liten men värt det.

Mangeln som flyttade hit.

Visst är den fin. Vi åkte långt för att hämta den. Mest för att om ingen hämtade den skulle den slängas på tippen. Vilket jag absolut inte ville. Tänk att slänga en sådan fin mangel. Det kan man inte tillåta. Det var flera som sa att de skulle hämta den. Som sedan inte dök upp. Jag var sista chansen. Om inte jag tog den så blev det tippen. Inte tillåtet!

Hade du tillåtet att den slängdes? Jag antar att jag kommer ha den som blomhållare i trädgården. Men jag vet inte. Kanske göra ordningen den och ställa den inomhus bara som inredning. Det enda jag vet är att den inte ska slängas. Maken visste inte att det var minstingen som var skulden. Hans kommentar när han fick veta det – Ja, han brås på sin mor. Hittar bara tunga saker.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När äldsta sonen måste gå till annan frisör

Äldsta sonen har gått till samma frisör under många år. Han har gjort vad han kunnat för att slita ut henne. Det är sagt med glimten i ögat. Hon både tål och kan hantera svåra situationer. Ibland så är det svåra situationer med min äldsta son. Men de har hittat varandra och han är alltid nöjd när han går därifrån nu för tiden.

Att hon då inte kommer att finnas tillgänglig under en längre tid är ett problem. Ett stort problem. Inte hans kära frisörs problem utan hans. Naturligtvis finns jag som hjälp på vägen öven denna gången. Det mest naturliga steget är att ta en annan frisör på samma salong. Vilket vi gjorde. Dock med för långt emellan klippningarna. Inte konstigt eftersom alla tänkte på samma sätt. Så tiderna var som bortblåsta.

Vi (jag) behövde alltså hitta en annan frisör mitt i semestern. För det första, jag ska hitta en frisör som kan hantera en person med autism. En frisör som kan klippa efter exakta anvisningar med exakta längder MITT I SEMESTERN. Så ja, det var ju lycka till med den. Jag hittade ingen som var tillgänglig för att boka den veckan det gällde.

Första problemet. Han kunde inte klippa sig med sin fem veckors-intervall. Det gick en vecka över. För jag hittade en. Så klart. Med hjälp från mina Facebook-vänner som gav många tips. Till slut så fanns det en som kunde ta emot, även om det blev en vecka sent, som då var ett problem.

Det problemet var dock ganska bra. För det innebar att han verkligen behövde gå att klippa sig. Vilket gjorde att han mentalt förberedde sig för att det kan gå åt skogen, MEN, jag måste klippa mig. Bättre att det inte blir perfekt, eller lite för kort än att vänta ytterligare fem veckor innan klippningen kan ske. Som också skulle var till en ny frisör.

Fördelen med samma salong skulle vara att han vet exakt hur lokalerna ser ut. Han hittar dit. Han har träffat den frisören även om han inte klippt sig hos henne. Nu var det alltså inte bara ny frisör utan helt nya omgivningar. Jag har förberett och informerat massor innan denna klipptid.

Vi kommer dit. Sonen är försiktig i början och tycker jag gör fel men säger inget. Till att han talar om alla fel som gjorts och hur det ska bli bättre nästa gång. Frisören var supernogrann och svarade tålmodigt på alla frågor. Han ställde också väldigt bra frågor för att förstå vad sonen menade. Vilket var tidskrävande men så värdefullt för sonen.

Självklart så hade sonen med sig bilder på hur han såg ut som nyklippt som han bad sin frisör ta åt honom. Inte lätt för en ny frisör att behöva göra exakt som en annan. Det är så mycket svårigheter med att vara autistisk. Eller rättelse, det är så mycket svårigheter när det sker förändringar med att vara autistisk.

Han påtalade också många gånger under klippningen att min frisör som inte kan klippa mig – brukar göra så här. Inte heller så lätt som ny frisör att jobba sig igenom. Vilket frisören gjorde strålande. Sonen öppnade sig mer och mer (ibland kan det bli för mycket) och när vi kommer till slutet så hade han fått fram att hans frisyr hur viktig den är. Och frisören frågar – men, du har väl aldrig blivit så missnöjd att du inte kan gå ut? Med ett hjärtligt skratt till det. JOOOOOOOOOOOOOOOO, det har jag. Skojar du, det har jag! Med den frisören som jag nu inte kan gå till, blev svaret väldigt snabbt och tydligt.

Sedan berättade han hela historien om hur det gått till och att han inte hade några onda känslor mot sin gamla frisör. För han hade också slappnat av och även hon och så blev det som det blev. Dessutom så räddade hon det lite så han kunde gå ut från lägenheten fortare än efter fem veckor. Det blev bara några veckor innan han kunde visa sig ute igen.

Första klippningen med ny frisör avklarad. Självklart blev det för kort men han talade om att han visste att det inte skulle bli bra. Tack och lov tog frisören det med jämnmod och talade om att det kan ta några gånger innan de har lärt känna varandra och att sonen blir riktigt nöjd. Vilket sonen höll med om och så var allt frid och fröjd trots för kort hår.

En helt vanlig dag med min älskade äldsta son.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snajdar-frisyr

Ibland säger maken att jag har en snajdar-frisyr. Det är en frisyr som oftast är rolig. Det kan vara en Stig-Helmer tofs rakt upp. Det kan vara vad som helst men då lite roligt. Han säger det med kärlek och jag blir aldrig arg på honom. Om man ska iväg någonstans så är det väldigt bra att veta att man ser rolig ut. Speciellt om man ska på något som kräver lite mer strikt utseende.

Igår var en sådan dag. Med enda problemet att jag inte hade en rolig frisyr. Jag håller på att att spara till långt hår. Den är varken roligt eller fint. Han tyckte det var snajdigt för att det stack ut lite på sidorna där bak. Vad tycker du? Är det snajdigt?

Gårdagens frisyr.

Jag var inte sen med att påtala för maken att han gjort bort sig. Att han alltid säger det om jag har en rolig frisyr. Han har aldrig sagt det när han tycker jag är riktigt tillpiffade och gjort mig fin. Då säger han andra saker som är mer positiva och visar tydligt att han tycker jag är just fin. Snajdig är inte ordet för fin. Det kan vara att man är lite på ända. Mitt hår var inte på ända igår. Eller?

Maken och jag gjorde en utflykt förra året med en övernattning i vår närhet. Det är vår plan i år igen. Jag har sen semester och jag håller på och letar efter alternativ. De enda kriterierna är relativ nära hemma, finnas mycket god mat på orten och något att göra. Aktiviteten kan vara att gå naturpromenad, stadstur, museum eller egentligen vad som helst. Utsiktsplats, hav eller något annat som gör det lite extra. Ja, just det, eget badrum måste finnas också.

Eftersom jag är den som bokar årets så kanske maken ska fundera på när han använder ordet snajdig. Jag skulle kunna boka en fängelsecell. Det finns på många platser i Sverige. Blanda annat i Västervik. Hans klaustrofobi skulle nog ha det jobbigt på 6 kvadratmeter och metertjocka väggar. Med eget badrum, så han kan inte säga att jag inte följt våra kriterier.

Bild från fängelsehotellet.

Vi får se hur snajdig jag är i frisyren framåt? Han kanske ändrar sig lite. Han verkar heller inte komma ihåg vilken frisyr jag hade när vi träffades första gången. Den var nästan precis som nu, fast hallonröd. Kanske lite längre utstick på sidorna till och med. Även då sparade jag till långt. Kanske hans minne kommer tillbaka nu med vem han förälskade sig i? Eller så blir det en cell till semestern.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.