Igår jobbade jag ett kvällspass. De brukar ofta vara väldigt lugna. För alla andra. När jag kör oavsett tid på dygnet så har jag oftast mycket eller långa körningar. Som igår. Då åkte jag över halva Småland med en och samma kund. Jag plockade up någon annan på vägen och släppte av innan första kunden var framme.
Det som är kul med kunder som man kör i flera timmar är att man hinner med att avhandla så många saker. Jag lär mig massor av spännande saker som utvecklar mig. Tänk vad mycket livserfarenhet det finns i taxibilar. Igår var en sådan kväll där det hanns med att klara av alla världens bekymmer.
Vi hade lösningar på klimathotet. Göra en omstart och börja med häst och vagn igen. Inte riktigt, men vi var överens om att stora förändringar behövs för att vi som mänsklighet ska överleva. Fast som maken säger, om mänskligheten dör ut så överlever jorden och inga problem finns.
Vi pratade om barn och föräldraskap. Vi pratade om skolan och sådant som händer där. Hur stor inverkan musiken har på personer som inte mår så bra. Eller hur den påverkar människor som mår bra. Att musik är viktigt i livet.
Vi pratade om kriget i Ukraina. Då jag fick lära mig att Mondelez som äger Marabou har tre stycken fabriker som är i bruk i Ryssland. Marabou tillverkar sin choklad i Sverige men ändå så är det ett problem att vår svenska choklad har en ägare som fortfarande är aktiv och tjänar pengar i Ryssland. Tydligen har Mondelez blivit svartlistade av Ukraina för att de fortfarande har affärer i Ryssland och på det sättet bidrar till deras krigskassa.
Jag äter inte mycket Marabou eftersom de använder sig av palmolja i många av sina chokladsorter, vilket jag aktivt undviker på grund av klimatet. Men nu har jag en anledning till att undvika Marabou. För att de är aktiva i Ryssland. Jag tror att allt vi gör påverkar. Om vi är många som gör lite får det stor påverkan.
Vi hann som sagt klara av många ämnen. Ett ämne som jag inte tog upp var att det fanns väldigt lite bränsle i tanken. Det hade varit många och långa körningar som resulterade i att tanken var på upphällningen. När jag lämnade sista kunden hade jag drygt tio mil kvar i räckvidd. Jag var nästan sex mil hemifrån. Vi kör ju på HVO och för att inte köra en omväg så var hemma bästa platsen för att tanka.
Jag tycker om att leva lite farligt så att bränslelampan börjar lysa när jag har fem mil kvar tlll tankstation kändes lugnt. Fast jag aldrig har kört så långt ner på bränslenivån och inte har en aning om hur långt bilen går efter att lampan tänts. Det var lugnt också. För jag kom fram och kunde tanka utan problem.
Alla världens bekymmer på en gång där det kändes som att hoppet finns och blev lite starkare efter igår. Det finns goda krafter som vill väl. Det är bra. Hoppet är det sista som överger människan. Tack och lov tillägger jag på det. Om det inte vore så hade mänskligheten varit utdöd för länge sedan antagligen. Grattis till Sverige på nationaldagen och till oss som faktiskt existerar.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
