Inlägg

Publicerat

Jag kan inte hjälpa mig själv

Jag har ju lovat och ändå går det inte. Jag har hållit mig jättelänge men nu gick det inte längre. Igår åkte jag iväg en sväng på kvällen. Jag var borta en väldigt kort stund. Som mest 20 minuter. Maken visste att jag skulle åka och han visste att det inte skulle ta lång tid.

När vi har varit borta och kommer hem så säger vi alltid hallo och den andra svarar hallo. (En sak som minstingen saknar nu). Det är väldigt mysigt att veta att man är hemma igen. Igår sa maken att jag kunde låta bli att låsa ytterdörren, då det var så kort tid det handlade om. Jag frågade om han var sjuk, för han låser alltid dörren. Även när jag är i trädgården. Som jag berättat så många gånger tidigare. Han är rädd för yxmördare och annat löst folk som alltid brukar gå in i okända människors hus.

När jag kommer tillbaka så ropar maken snabbt HALLO, för han var på toaletten. Jag var inte tillräckligt snabb med mitt svar så det kom ett Hallo. Nu funderar jag på var ljudet kommer ifrån och svara fortfarande inte. Maken som inte kan gå och kolla vem det är, då han är på toaletten, som gått in i hans hus säger igen hallo. Denna gången lite viskande.

Det är nu jag inte kan låta bli. Han tror (så klart) att det är en yxmördare som tagit sig in i huset. Jag tar därför inte av mig ytterkläderna utan går och ställer mig nära utanför toalettdörren. Där jag gissar att han är. Jag ser att det lyser och står tyst och väntar tills han är klar. När han öppnar dörren så säger jag hallo, med vanlig samtalston, precis i hans ansikte.

Han SKRIKER, jag menar SKRIKER, rakt ut. Först en gång, sedan en gång till. Han skriker så högt att varenda granne hör det inom tre kilometers avstånd. Han flåsar länge och jag försöker krama honom som tröst. Det svåra i situationen är att jag skrattar, tyst, så att jag hoppar hela jag. Han överlevde. Jag slutade att skratta.

När jag senare på kvällen behöver gå på toaletten så försöker maken att skrämma mig. Jag säger att det är ingen påse i sopkorgen inifrån toaletten. Jag förvänta mig inget svar och får heller inget. När jag öppnar dörren så står maken utanför, väldigt nära, och frågar om han ska hämta en påse. Med förhoppning om att jag ska bli rädd.

Vilket jag inte blev. Han blir besviken och går in på toaletten och ska göra något. När jag ser hans ledsna uttryck så skriker jag. Inte lika högt som maken tidigare men högt. För att visa att jag också blev rädd. Då SKRIKER maken igen. För han blir vettskrämd av mitt skrik på utsidan av toaletten. Jag skrattar igen så jag nästan kissar på mig. Maken flåsar igen på toaletten.

Ja, så kan det vara en fredagskväll hemma hos oss.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Olika

Alla är olika. Det finns människor som är lika varandra men ingen som är helt exakt som den andra. Inte ens enäggstvillingar. Något skiljer. Det är bra att alla är unika. Det har jag sagt innan och kan säga igen. Eftersom vi är olika så har vi också olika intressen. Flera kan tycka om att baka men kanske inte samma saker. Det skiljer sig åt.

Något som jag tror är lika, är om någon råkat ut för något och då vill man rätta till det. Om du drabbats av håravfall så vill du hitta något hjälpmedel för att få tillbaka håret. Eller som mig, om du drabbats av cancer och blivit av med ett bröst så vill du ha tillbaka utseendet. Eller om du vuxit upp i en familj med missbruk så vill du förändra för andra barn när du är vuxen.

Det finns mängder med barn i vår värld som växer upp i en familj med missbruk. Även i Sverige. Det finns mängder med vuxna som själva varit drabbade och som gör allt de kan för att förhindra det för andra. Tänk att vi är i ett så upplyst samhälle om alkoholens alla skador och ändå så ändras attityden till bruket av alkohol till det negativa (enligt mig).

IQ har släppt en rapport i veckan om hur det ser ut med alkoholen i samhället. De är flera saker som lyfts. Den ena är att fler vuxna tycker idag att det är helt rimligt att bli full när barnen är med. FULL, inte ta ett glas vin, utan full. Berusad så att du är mycket påverkad. Jag blir så rädd att jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag får stanna upp och ta till mig att vi alla är olika. Det är bara så. Jag hade dock hoppats på att vi vore mer lika på den punkten. Att vi alla tycker om att baka fast kanske inte samma kaka. Det blir mer mer okej i samhället att du som vuxen blir full när barnen är med. Stanna en stund och tänk på det…

Skulle du som barn velat ha fulla vuxna som tog hand om dig? Det är bevisat att barn blir illa till mods om en vuxen tar ett glas vin. Det är en liten mängd som gör barn otrygga. Lägg då till full, berusad, flamsig, otillräknelig, fumlig, jag allt som hur berusning till, och ett barn som ska ha tillsyn.

Skrämmande att denna olikhet finns. Jag är ledsen för utvecklingen. Jag är inte en vuxen som varit utsatt som barn, men jag kan ändå leva mig in i och inse att det är inte okej att barn lever i en miljö där ett missbruk finns. Trodde alla tyckte det! Men att bli full tillsammans med barn i rummet innebär för mig att man har ett bruk som är otillbörligt och ett missbruk för barnet.

Jag tycker det är fantastiskt att alla är olika. Just i detta fallet hade jag önskat att olikheten inte fanns. En mycket positiv sak i IQ:s rapport är att alkoholbruket minskar. Vilket tydligen beror på att yngre dricker mindre. Det är vi äldre som dricker mer och tycker det är rimligt att bli full med barn nära. Heja alla unga därute som väljer en sund livsstil! (Mindre heja oss gamlingar. Mer skärp oss, gamlingar!)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Reflexer

Jag har berättat att vi skaffat reflexjackor till jobbet tidigare. Enkelt sätt att få maken att synas också. Det kan du läsa mer om här: https://josefinsdagbok.se/igar-ville-maken-ha-mindre-ljus/. Maken har alltid varit lite dålig på att använda reflexer, enligt mig. Han har haft någon enstaka som man har i fickan. Men de blir ofta dålig reflex i då de ligger i fickan och blir repiga. Då har han inte bytt ut dem.

Maken är inte ensam om detta fenomen. Det är väldigt många som inte använder reflexer. Till makens försvar så rör han sig inte så mycket i mörker. När han gör det försöker han att var synlig på andra sätt. Som att gå i upplysta områden eller bredvid mig med reflex. Eller som nu när han går mycket i mörker och har reflex tydligt med jackan. De andra som är som maken och inte använder reflex gör inte som honom i övrigt.

De går i helt svarta kläder i mörkret och svänger tvärt ut i gatan utan att se sig omkring. Antingen tror de att de är odödliga eller så tror de att de syns i mörkret. När jag går till jobbet (serviceresor) på morgonen så har jag reflexmössa, reflexkjol och reflexer på jackan. När jag kommer till jobbet så tar jag av kjol och mössa och har enbart jackan (byxorna är kvar på med) eftersom jag kör bil.

Jag skulle gissa att vi är en tredjedel som faktiskt har reflexer så man syns. De flesta som använder reflex har en gul signaljacka eller ett reflexbälte i kors över rygg och bröst. Det som förvånar mig är alla som rör sig utan någon reflex alls. Om man inte har en gul jacka med reflexer på jobbet så är det varken dyrt eller speciellt jobbigt att sätta på sig ett bälte över sin egna jacka. Frågan är då varför gör man inte det?

Ungdomar tror att de är odödliga och behöver aldrig extra utrustning. De går ju dessutom omkring med korta strumpor och korta byxor mitt i vintern. Lika konstigt det om du frågar mig som fryser ihjäl av bara tanken. Men de jag möter på morgonen är inte ungdomar. De flesta är i min ålder eller äldre. Jag har aldrig varit så dödlig som jag är nu. Jag har haft cancer som påverkar, vilket alla inte haft.

Det många äldre har upplevt är att en nära anhörig har gått bort. Då blir man påmind om att livet är kort och tar slut. Jag tänker ofta på mamma och att livet är bara för en kort sekund. Ändå använder man inte reflex? Använder du det? Min kära syster tyckte att jag och maken var som ljuspelare eftersom vi hade reflexer på allt. (Lite överdrivet, kanske, men vi syns.) Hon hade vantar som var reflextäckta på utsidan. Så hon syns också väldigt bra.

Frågan är varför inte alla använder reflex?

Ta hand om dig. Använd reflex! Vi hörs imorgon.

Publicerat

En helt vanlig dag

Igår hade jag en fin dag med serviceresa till Linköping. Det blev extra fint när jag insåg att Ikea har halva priset på sina varmrätter varje tisdag. Från januari och hela april. Så om du har nära kan du ju passa på. Jag har inte nära till ett Ikea, vilket antagligen är anledningen till att jag missat detta. Min lunch med plantbullar (vegetariska), potatismos, ärter och lingon kostade enbart 19 kr. Då fick jag också te efter maten. Kan inte gjort det så billigt själv. Nu fick jag dessutom varm mat.

Mina plantullar till lunch.

Dock så har väldigt många andra koll på att det är halva priset på varmrätterna. Jag var tidig (tack och lov) så jag fick inte någon lång kö och lätt att hitta plats att sitta på. När jag var redo att gå så var det VÄLDIGT lång kö. Det hade börjat bli fullt överallt. Om jag kommit då hade jag nog fått sätta mig vid ett fyrabord som hade en plats ledig. (Som svensk vill man inte gärna det.) Jag kan varmt rekommendera plantbullarna. De är smakrika och har fin konsistens.

Jag hade en väldigt lugn dag även om den är ganska lång. Det är kul att köra lite längre också. Med sällskap i bilen så går det väldigt fort. Man hinner också prata lite mer än om bara vädret, vilket är kul. Intressant att höra om olika liv, uppväxter, historia, framtidsplaner, ja, det blir högt och lågt. Fantastiskt förmån att få ta del av andras berättelser. Ofta är det inte en massa kunder i bilen utan en eller två som kanske har ledsagare också.

Annat som gör dagen lugn (ibland lite väl lugn) är att man inte får köra när man är framme, utan kan bara vänta tills det är dags att åka hem igen. Antingen så tar man lite längre paus för maten (vilket jag gjorde igår) eller så besöker man något utflyktsmål. Man kan ju alltid shoppa också. Jag shoppade faktiskt servetter på Ikea igår. Om du tittade noga så såg du en 40 procent-kupong på brickan. Alla som åt fick det på servetter. Jag slog till, 15 kr fick de in till på mig. Ingen storkund men jag gör ju reklam, vilket också har ett värde. (Inte för att jag tror Ikea behöver reklamen.)

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Publicerat

Kul att åka bort

Det finns många saker som är kul med att åka bort. Nya platser, spännande mat, roliga upplevelser som man inte kan få hemma. Den bästa saken med att åka bort är nog ändå att komma hem. Man njuter lite extra i sitt egna hem när man varit borta. Man uppskattar andra saker när man är hemma igen.

Som när man ätit ute och blir serverad hemlagat. Det är lyx. Även om man kan vara borta och bli serverad hemlagat så klart. När man ätit ute mycket så är det skönt att äta hemma och man tar in det lite mer.

Det är väldigt lyxigt att ha en make som dessutom sköter mina arbetsuppgifter så jag kan vila upp mig. Vilket jag gjorde igår. Mest för att jag idag åker till Linköping i arbetet. Då tyckte maken att han kunde ploga bort snön själv. Den som kom i fredags när vi båda var lediga. Den tog maken bort igår. Det var ju inte så mycket som kommit här. Det ska dessutom regna imorgon. Den är alltså snart borta ändå. Synd.

Jag skottade dock rent vår uppfart i förrgår. Här hemma har vi ju ingen liten lastare med plogblad som maken använde på jobbet. Här är det snöskyffel och handkraft som gäller. Det var mycket skönt att kunna skotta igen. Det gick väldigt bra. Sedan var ju snön ganska lätt så inte jättestor ansträngning för mig. Nu är allt som det ska och inget ska brista mer. Snöskottning är nog det ultimata testet på om det håller eller ej. Vilket det gjorde!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Helgen har varit segerrik

En alldeles underbar helg är till ända. Vi har varit i Danmark och kollat in systersonen när han spelar handboll. Han är elitspelare i Sönderjyske. De mötte Mors-Thy i lördags. De ligger efter varandra i tabellen så det var jämna lag som skulle möta varandra. Matchen var anledningen till resan. Men också att få se hur han har det och träffa alla andra som också kom.

Vi åkte hela högen till Danmark. Min bror med familj, min syster (så klart) och så vi. Dock exklusive äldsta sonen. Med tanke på att han sov 24 timmar efter förra helgen och sedan haft 14-16 timmar efter det så kom vi i onsdags fram till att det vore bättre att han vilade upp sig. Tråkigt, men nödvändigt.

Det började i fredags med att det snöade, som utvecklade sig och bara blev mer och mer. Vissa delar körde vi i 34 km/h på E4. Vi kom fram lite senare än beräknat, vilket är mycket bättre än att inte komma fram alls. Vi startade tidigt och var inte framme senare än att vi hann det som var planerat. Vi hade VÄLDIGT roligt i bilen. Snöstorm, blåst, höjdrädd make på Öresundsbron och Stora Bält var en mycket rolig kombo.

Varför blinkar inte alla lamporna på plogbilen där framme?

När man kör i väldigt låg fart så kan man fundera på varför plogbilen inte har lampor som blinkar hela tiden. Här var maken ganska avslappnad. Hade inte börjat blåsa så mycket ännu. När det blåste och vi var på broarna så skrattade jag och minstingen så mycket att vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Tårarna rann för fullt. Maken var så spänd i armarna att jag trodde han skulle rycka loss ratten. (Han skrattade också när jag uppmärksammade honom på det.)

När jag säger att det började med snöstorm så stämmer inte det riktigt. För när jag kollade mejlen det första jag gjorde på morgonen kl 06.00 så fick jag veta att vårt boende var avbokat på grund av vattenläcka. Jag började alltså leta efter nytt boende för sju istället för åtta personer samma dag som vi skulle checka in. När vi var i Malmö och knappt halvvägs så hade jag löst ett nytt boende för oss alla. Trots att vi inte har någonstans att sova på kvällen och snöstorm så har vi väldigt kul. Även om det blev bättre när snöstormen la av i södra Sverige och boende var löst.

Lördagen var strålande solsken och vi njöt av att promenera runt i fantastiskt vacker stad. Massor av gamla hus, blandat med helt nya och båda sorter fin arkitektur. Det var mycket härligt. Vi hade tur med vädret för tydligen hade det var regn och blåst hela veckan. Man kände värmen i solen. En alldeles underbar dag.

Hamnpromenaden.

Vi ville äta danska och tog reda på vart man kunde äta smörrebröd. Det var en magiskt god lunch. Jag har bara bild på min och det är den jag uttalar mig om. Även om alla andra sa också hur gott deras var. Jag åt æbleflæsk. Sidfläsk med svålen kvar på rågbröd med äppelkompott och stektlök på. Det var så gott att jag hade kunnat åka tillbaka bara för att kunna äta det igen. (Ända tills jag inser att det är åtta timmars resa dit.) Mycket gott!

Smörrebrödet.

Helgen var lika magisk som lunchen. Vi avslutade lördagen med pizza och massor av skratt runt bordet. Vi har alla skrattat och flamsat i massor. Självklart har vi konstaterat att kära storasyster är kort. Självklart har det mätts mot varandra för att bekräfta att man fortfarande är kortare, lika lång eller fortfarande längre än den andra. Ingen ville mäta sig mot minstingen. Inte mot mig heller, mer än att fina syster var tvungen att bekräfta ännu en gång att jag är längre än henne. (Även när hon försöker stå på tå eller hoppar.)

Jag är fortfarande längst.

Inget har slagit ner oss. Boende löste sig och blev perfekt. Gångavstånd till systersonen. En promenad igår för att äta frukost tillsammans innan vi åkte hem. Det blev en hotellfrukost fast hemma. En perfekt avslutning på besöket i Danmark. Sedan hade vi lika roligt i bilen på hemresan. Även ratten inte var lika utsatt för det var ingen blåst och ingen snöstorm. bara lite halt när vi närmade oss hemma. Det bästa av allt? Att Sönderjyske vann med 30-23 i matchen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Chips

Chips har blivit min grej. Det vet ni som hängt med här inne ett tag. Jag har alltid varit sparsam med chips. När jag var yngre så gällde Estrellas grillchips. Enbart dessa om det var några alls jag åt. Efter djä***ens påfund, tamoxifenen, så ändrades min smak. (OCH en hel massa anat.) Godis som ALLTID varit min grej blev inte gott.

Då försöker man stilla godissuget med annat och chips blev något jag började tycka. Dock inte istället för godis. Jag har inte hittat något riktigt bra som tar bort godissuget. Jag har dock börjat få att jag kan bli sugen på chips. Då kommer det stora problemet. Jag är väldigt sparsmakad i vilka chips det ska vara. Potatischips med salt går helt bort. Det är som att äta salt papper. Inte ens speciellt salt.

Grillschips är inte alls speciellt gott. Eftersom jag tyckte om det innan så kanske det är rimligt att jag inte tycker om dem nu när jag ändrat smak. Nu är de absolut godaste chipsen crème fraîche och peppar från Gårdschips, som inte finns att köpa hemma längre. Jag tvingade in det på Maxi hemma. Jag köpte fyra påsar i veckan bara för att de inte skulle sluta med dem igen. Det räckte inte, de är borta ur sortimentet ännu en gång.

Jag måste ha hjälp! Vad finns det för chips som är goda. Jag tycker jag har smakat allt som finns att smaka. Grillschips, havssalt, salt OCH mest av allt brynt smör går bort. Att någon tycker om brynt smör är för mig helt oförståeligt. Alla leverantörer har ju en sort med brynt smör. ALLA. Några med dill och brynt smör eller chili och brynt smör. De är oätliga.

Jag kan äta sourcream and onion. Oftast går det med vilket märke som helst. Det finns ingen som är bra. Det finns några som är dugliga men jag skulle bara äta för att var artig. Jag vill hitta en sort som jag alltid vet kommer fungera. Som är goda. Hjälp mig, vad finns det som skulle kunna vara något för mig? Eller bara något som jag inte smakat som det finns hopp om kan gå? Jag behöver hitta chips som jag tycker om, så jag inte har två sug som inte går att stilla.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det här börjar mycket bra

Fredagen har varit lång och alldeles underbar. Det är i utmaningarna som vi förtjänar belöningarna. Nu har jag inte mer tid att gå in på det. Efter helgen så kommer uppdatering om hur helgen varit. Jag vet att den kommer bara fortsätta att ge av belöningarna. Finns inget annat.

Något som inte är lika kul är att snön kommer att smälta bort under helgen. Det ska regna imorgon enligt klart.se. SMHI lovar lite till snö och en massa minusgrader. Vi får se om det blir plusgrader eller minusgrader i helgen. I veckan så är båda överens om att snön kommer försvinna. Det är tråkigt.

Jag fick upp ett minne på Facebook som visade att den 3 februari 2012 så hade vi så kallt att hela vårt fönster i sovrummet var frostigt. Det var frost och is mellan fönstren. Det hade aldrig hänt innan och inte hänt efter. Nu kommer det inte kunna hända eftersom vi bytt fönster och har treglas. Då var det tvåglas.

Vårt fönster mitt på dagen 3 februari 2012

I år är det inte så kallt. Inte heller vitt på marken snart igen. Jag saknar snön. Jag saknar 2008 och 2010 när det var mängder med snö. Den senare var det så mycket att det fanns ingenstans att göra av snön. Kommunen var tvungna att anlita lastbilar för att frakta ut snön från stan. Vår snövall på vår lilla tomt blev säkert en meter högre än mig. Det var mycket skottning den vintern. Jag älskade det. Enda året som vi också har behövt skotta vårt garage-tak som blivit ett carport-tak.

Kanske kommer det till nästa år. Jag hoppas…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nu vet jag att jag läker

Idag är sista dagen för min penicillinkur. Mycket skönt. För att äta den har varit mer besvärande än vad jag åt den för. Jag har haft kontakt med mottagningen via video där jag fick visa upp såret. Allt ser mycket bra ut. Vilket är skönt. För nu vet jag att jag läker som jag ska. Ja, om inget annat oväntat dyker upp vill säga.

Denna oväntade sak läker bra. Det är det viktiga nu. Jag hade heller ingen infektion. Vilket är mycket bra. Jag lär inte få någon heller trots öppning eftersom jag fick penicillin med en gång. Jag har också tagit det lugnt och inte överansträngt bröstmuskeln.

Jag är mycket glad att jag läker men som sagt lite mer för att jag snart slipper äta kuren. Jag har tagit en stor tablett tre gånger om dagen. Det är inte så jobbigt i sig att ta en tablett tre gånger om dagen. Jag kan svälja lätt med eller utan något att dricka till. Det som varit jobbigt är att den skulle tas emellan måltider. En timma innan eller två timmar efter.

När man får frukost på sängen så blir det väldigt lång tid att ligga i sängen för att få äta efter man vaknat, när man måste vänta en timma efter tabletten. Om jag skulle ta den två timmar efter frukosten så blir det väldigt sent på kvällen som jag skulle behöva ta den sista två timmar efter middagen. För att det inte skulle bli fel så har jag ställt larm för att ta tablett och för när mat fått ätas. Sedan har jag ju också min mat- och sovklocka i maken som dubbelkollat hela tiden att jag tagit tabletten. Om han inte till och med kommit och gett mig den strax innan larmet.

En annan svårighet har varit att tabletten skulle sköljas ner med minst 250 ml vätska. Gärna mer. Jag tycker inte om att halsa dryck. Jag dricker lite under lång tid. SÅÅÅÅÅÅ skönt att jag slipper det nu. Jag är också så otroligt tacksam att jag inte behöver ta en massa mediciner hela tiden. Jag värdesätter mitt enkla liv med alla mina egna små svårigheter. Det viktigaste är hälsan och den är snart kry igen, det tackar jag för!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte lätt alltid för maken

Minstingen hade ett skrivbord som han inte kommer använda. Ett höj- och sänkbart. När man är lång så är det skönt att bara kunna höja upp det till en nivå så man kan sitta bra. Både med benen i rätt vinkel till golvet och även ryggen i rätt vinkel mot stolen. Med ett bord som går att höja och sänka så kan man ställa det i vilken nivå som helst.

En svårighet när man är lång är att hitta ett som går att höja tillräckligt mycket för att kunna stå upp. Minstingen är 206 centimeter, vilket gör det till en utmaning. Han har kommit fram till att han inte kommer använda det och maken blev spekulant. Maken kommer lätt kunna stå bra vid det, då jag sett till att minstingen hade kunnat göra det. Minstingen hade det ståendes i vardagsrummet hemma hos sig och jag tyckte att han borde slippa ha det så.

Eftersom maken sagt att han var spekulant så bestämde jag att det var dags att sälja hans skrivbord. Han kan inte ha två stycken. Det nya är bara ett skrivbord. Det som han haft länge har ett skåp och hyllor på ena sidan. Ett jättefint skrivbord. Han har haft det ganska många år och varit väldigt nöjd. Det går dock inte höja eller sänka. När jag skaffade ett skrivbord till mitt kontor så var det självklart att det skulle var höj- och sänkbart. Skulle aldrig igen köpa ett som inte går att justera.

Maken är inte lika övertygad som mig. Till slut så bestämde jag, att nu ska makens skrivbord säljas. På morgonen ser han att jag tar bilder. Han frågar om det är dags att sälja? Japp, det är det. Men det kommer ju inte ske på en gång. Hur gör vi när det är sålt. Jag mumlar tydligen bara något till svar.

Makens gamla skrivbord

På eftermiddagen så vet inte maken alls vad som skett under dagen. För när jag ska lägga ut annonsen ser jag ett inlägg från en vän som söker ett skrivbord av mindre modell. Detta var ju inte helt litet så det blev ett kanske och se om det kunde finnas något annat. Hon tyckte också jag skulle lägga ut annonsen. Därför sa jag inte något till maken.

På kvällen sitter jag i telefon. Får ett missat samtal och gissar att det är vännens sambo som hör av sig om skrivbordet. Jag skickar ett sms och får till svar, vi kommer snart. Skrivbordet ska alltså hämtas. Samma dag som jag tog bilder på makens skrivbord OCH maken vet INGENTING.

Jag måste alltså pausa mitt samtal och säger lite diskret att nu blir snart ditt skrivbord hämtat. Jag har sålt det idag. Maken får panik och kastar sig iväg och tömmer skrivbordet. Han ställer allt på golvet. Han var inte jätteglad när han gick uppför trappan. Jag fortsätter mitt samtal och låter han vara.

Strax efter plingar det på dörren. Då är maken mycket gladare för han har hunnit tömma skrivbordet. Han var inte ens så ledsen över att han inte hade något annat skrivbord att ställa dit. Igår satt han vid köksbordet och jobbade. När jag frågade varför han inte var inne på mitt kontor så fick jag till svar: Det tänkte jag inte på.

Makens arbetsplats igår.

På eftermiddagen löste vi hämtningen av hans nya skrivbord. Nu finns inga ledsna miner alls. Han har mycket bättre arbetsställning och kvittrade glatt att han var mycket nöjd. ÄNTLIGEN kunde han sitta riktigt. (Han som ALDRIG velat ha ett höj- och sänkbart skrivbord.) Han har skrivbordet 6,5 centimeter högre än ett vanligt. Det är ganska stor skillnad. Han tackade faktiskt för att jag ibland är lite snabb, som denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.