Som de flesta vet så får jag inte bygglov på ett växthus. Du kan läsa mer om det i mitt förra inlägg annars: https://josefinsdagbok.se/drommen-om-vaxthus/ : Tacksam att jag ändå får vara en del av ett växthus. Det börjar nu bli färdigt och kan snart göras klart för våren och allt som hör till med växthus då.
Igår var jag på besök för att se hur det växt fram. Det senaste är att det tillkommit stenläggning runt och framför växthuset. Jag kan se mig själv sitta på en stol och dricka kall dryck medan jag pausar ogräsrensandet. Jag kanske också får förmånen att bli inbjuden på en vårstund innan det är varmt ute för att sitta inne i växthuset och njuta en kopp varm te.
Igår njöt jag för fullt av att bara gå runt och se hela härligheten. Det är så himla fint. Med lilla terassdelen som har uteplatsen framför. Verkligen ett fantastiskt växthus. Det gör sig också väldigt fint tillsammans med huset. Att det dessutom hade frostade fönster igår var pricken över i.
Dubbeldörr framUteplatsenDörr på varje gavel.BaksidanInsidan med odlingslådorVäluppfostrad hund som inte går in utan lov. Valpen hade inget vett, längst fram i bilden.
Jag är så glad och tacksam för denna resan. Tur man har fina vänner som låter en vara med. I sommar så blir det spännande att se hur det ser ut. Snart är det ju ett år sedan planerna påbörjades.
Jag kan vara svår att vara gift med. Inte alltid lätt att få mig nöjd med specifika saker. Popcorn är ett perfekt exempel. Jag skulle aldrig köpa färdig poppade popcorn. Om någon skulle bjuda på det skulle jag ta några stycken av artighet. Om maken skulle köpa det åt mig skulle jag inte ta en enda.
Jag vill inte ha micropopcorn. Det är precis samma som färdiga på påse. Artighet om jag är bortbjuden. Max fem stycken popcorn. Väldigt få alltså. Maken skulle inte kunna göra det åt mig eftersom vi inte har någon micro. Inget skäll från mig för det.
Jag vill ha poppade popcorn i kastrull. De ska poppas i olja. Smöret ska smältas i egen kastrull. När popcornen är upphällda i skål, ska de saltas. Sedan ska smöret på. Alla stegen måste bli rätt. Om det smöras först med salt sedan så blir popcornen för salta. Det går bort. Det ska också vara mycket smör.
Alla dessa momenten blir jobbiga för maken att göra rätt. Om han tar jättemycket (tycker han) smör så är det för lite. Han saltar för mycket. Största skräcken är att han kanske saltar efter smöret. Så mycket som kan gå fel. Pluspoäng att han aldrig har köpt färdigpoppade åt mig.
Mina blommor inne i huset är ungefär lika svårtillfredställda som mig. De dör en efter en. Jag köper nya blommor och så dör dem. Ett tag så trodde jag att Fredskalla var min blomma. Men icke. Nu börjar de bli bruna och vissnar också. Jag vet inte varför. För jag vattnar bara när de hänger. Vilket var anledningen till att jag trodde att de kanske trivdes. De är väldigt tydliga med när de är törstiga.
Jag vet att jag vattnar för dåligt men alla säger att blommor vattnas ihjäl snarare än att de får för lite vatten. Jag har till och med gjort mig till och skaffat växtnäring. Men det hjälper inte heller. Jag köpte någon form av bräken för några veckor sedan. Den är stendöd kan jag avslöja.
Död bräken. Den försökte inte ens.
Min garderobsblomma vill inte heller vara glad. Jag har haft den ljus, skuggigt, mörkt och ny ljust igen. Den fortsätter att dö gren efter gren. Den ska ju enligt sägnen överleva i en garderob, vilket uppenbarligen inte är sant.
En och en halv pinne kvar.
Jag har inte gett upp än. Men det börjar närma sig. Maken har nästan gett upp att göra popcorn åt mig. Igår så gjorde jag popcornen åt oss, så han slapp stressen den gången. Maken äter dessutom popcorn precis hur som helst, så länge de inte badar i smör (vilket är det bästa). Då kan jag göra popcorn ibland. Jag försöker med blommorna så länge maken försöker göra popcorn åt mig. Så får det bli.
Klimatet, hur ska vi lösa det? Eller är det omöjligt? Jag vill tro att inget är omöjligt. Inte heller denna uppgiften. Hur vet jag inte men på något sätt ska det gå. Att använda mindre el kan ju vara ett sätt. Jag kör ju för mycket bil. Det är ett sätt att inte minska klimatkrisen. Men att låta bli att köra för mycket skulle göra verkan.
Det finns många andra saker vi kan göra. Om vi då också alla gör vår del så kommer det att gå. Att äta mer vegetariskt är en sak som påverkar. Frågan är hur det påverkar om vi alla skulle äta bara vegetariskt? Skulle det var hållbart?
Vad händer om vi skulle ha mindre djur som betar utomhus? Eller skulle vi ha djur som betar men ingen äter? Hur hållbart skulle det vara? Jag skulle nog inte vilja ha en massa djur som bara kostade mig pengar. Inte för att jag inte vill att alla ska ha nytta av det utan för att jag skulle vara rädd för att inte överleva utan inkomst.
Hur skulle det bli med jorden om vi bara odlade grönsaker för oss att äta? Jag vet inte? Jag har bara en hel del funderingar kring klimatet. Vi äter mer vegetariskt. Jag är mer villig att göra det än maken. Oftast gillar han det när det väl är på tallriken. Fast när vi äter ute så är jag ensam om det vegetariska. Frågan är om det kanske är det bästa? Att man gör små förändringar. Lite i taget.
Vad tror du? Om alla slutade åka bil, flyga, båt och annat som är fossildrivet (eller el som behöver batterier eftersom batterier är också dåliga för miljön) så skulle det garanterat bli bättre för klimatet. Jag är inte lika säker på att allt skulle bli mycket bättre om vi tog bort allt kött och ersatte med växter.
Allt vi gör påverkar någonstans. Frågan är vad blir konsekvensen av förändringen? Kommer det bli fler skadedjur och insekter om vi skulle göra så? Granbarkborren är en insekt som gör stor skada. Den attackerar i stormfälld skog eller stressade granar. Ganska vanligt i naturreservat alltså. Inte pågrund av stressen utan stormfällningen.
I naturreservat så får inget röras. Inte heller skadeinsekterna som granbarkborren. Vilket gör att skog runt omkring ett naturreservat är i större fara än annan skog. naturreservat ska ju vara bra och vi vill bevara det. Men är alltså inte bara bra. Hur skulle det bli om vi ändrade så radikalt i naturen att inga djur fick vara ute och beta?
Jag vet inte. Jag har bara en massa frågor. Hur kan man göra en konsekvensanalys på det? Jag tror det är svårt att kunna tänka på alla delar som kan påverkas i en sådan stor förändring. Eller?
I övrigt så var min fredag fin och jag var glad trots mina frågor som snurrar runt om klimatets bistra framtid.
Igår var en dag i bilen. Det började på morgonen med att jag egentligen behövde åka innan jag börjat för att hinna. Det behöver man ju så klart aldrig. Då blir det att man får en upphämtningstid senare än vad kunden tror. Vi har rätt att komma 5 minuter för tidigt och 10 minuter sent till kunden. Jag skulle komma 5 minuter sent.
Vilket inte är hela världen. Men när det är ett tjockt islager på framrutan och man ändå var tidig till jobbet och startade bilen omgående och den ändå inte hinner tina i tid, då börjar det bli lite jobbigt. Att då också få en lampa som är gul på instrumentbrädan är inte jättekul.
Jag kom 8 minuter sent. Kunden var nöjd och glad. Dagen fortsatte och jag vågade inte stänga av bilen någon gång av oro att lampan lös på grund av svagt batteri. Vi använder väldigt mycket batteri med bilarna. Vi höjer och sänker bilen typ hundra gånger varje dag. Överdrift men det tar mycket att kompressorn ska gå i ett.
Jag påpekar det för chefen på förmiddagen som vill att jag ska åka förbi verkstaden vid tillfälle och göra en diagnostik. Vilket jag gjorde mitt på dagen. Då fanns en perfekt lucka. Jag får till svar att batteriet är frisk men det var ett annat problem som behövde åtgärd men inte akut. Jag mycket nöjd och glad.
När jag då på sista kunden stänger av bilen för att jag är mycket för tidig så blir man inte jätteglad när bilen inte går igång igen. Jag är strandad. Vad gör man då? Ger upp? Låter livet suga all energi från kroppen? Eller hittar man en lösning?
Som tur är så är jag mycket tidig och inser det långt innan kunden ska åka. Jag får ringa ett antal samtal för att hitta en lösning. Jag börjar med att ordna någon som kan komma med starthjälp. När det bara är att vänta så fortsätter det med samtal för att meddela alla berörda om att jag kan bli sen. Vilket jag blev. Men inte så sen som jag kunnat bli om jag inte upptäckte det när jag gjorde.
Nu har jag fått bli strandad och vet att jag fixar det också. Det var många fördelar med min bildöd, 1, jag hade inte kunden i bilen. 2, jag var i en stad så hjälp fanns. 3, jag var tidig. 4, jag hittade felet innan utsatt tid för kunden. Och framförallt 5, jag hittade en lösning inom rimlig tid!
Ofta går det inte som planerat men man får göra det bästa av det.
Närhet är väldig viktigt. För alla. Maken är inte så mycket för att kramas. Om han fick bestämma så kramades man aldrig med varandra. Han vill ha sin egna sfär orörd. Det finns dock några han gärna kramar. Jag är en (tack och lov). Mig kramar han gärna, ofta och länge eller ofta och kort tid. Allt däremellan. Jag antar att han tar igen närheten han förlorar av andra med mig. Jag är ju en kramare och älskar att kramas. Med vem som helst. Kanske inte stämmer helt men du förstår nog vad jag menar.
Alla behöver närhet och om vi då kan ge den så är ju det bra. Någonstans läste jag att om man kramas i minst 16 sekunder så får kroppen en massa positivt från det. 16 sekunder är lång tid i en kram. Testa. Det är nästa så långt så att det blir pinsamt. Med fel person så är 16 sekunder alltid så långt att det blir pinsamt. Maken och jag har nästan alltid kramar som ger oss positiva fördelar i kroppen. Man utsöndrar tydligen en massa saker som stärker kroppen.
Även om maken tycker om att kramas med mig så är han inte riktigt på samma nivå som mig vad gäller kyssar. Pussar går bra med kyssar är lite otäckt. Han vill gärna att jag behåller mina baciller för mig själv. Då jag gärna kramas med fler än min make så blir kyssen något som är exklusivt för honom. Det blir mer intimt. Något man aldrig skulle göra med någon annan. Pussar skulle man faktiskt kunna göra med någon annan. Kanske inte på munnen men pannan eller kinden pussar man andra nära. Barn, föräldrar eller riktigt nära vänner.
Som sagt maken vill gärna inte ha en tunga inblandad. Om han skulle ha det vill han vara förberedd och veta innan att nu är det ingen puss utan tunga kommer vara inblandat. Bara det gör ju att alla fjärilar är borta. Som tur är så har jag fjärilar i magen ändå för maken. Det är bara kysstillfällena som inte är så pirriga eftersom de alltid är förutbestämda.
Med det sagt så kan jag ju inte låta bli att blanda in tunga när maken inte är beredd. Varje gång spottar och fräser han. Jag överdriver inte ens. Han vrider bort huvudet och frustar och fräser och kan inte stå still. Han trycker också (försiktigt) bort mig. Sedan kommer han tillbaka och vill ha en riktig PUSS. Vilket han alltid får.
Nu har jag lovat att aldrig överraska honom med tunga när han inte är beredd. Med undantaget att jag kan ha stuckit ut tungan redan innan han kommer fram för pussen OCH att då måste det vara okej. Han pustar och frustar lika mycket men han får inte skälla på mig. Det roliga är att han ser aldrig min tunga. Varje gång så hoppar han undan och pustar och fräser. Han skyller alltid på något, som ljuset i ögonen eller något annat som gör att han inte såg. Jag skrattar lika gott varje gång. Undrar om det kan vara så att han uppskattar det men kan inte erkänna det nu efter så många år?
Jag får vara glad över att maken är en kramare när det gäller mig. Jag kan inte gå hemifrån utan att han måste få en kram. Oftast också en puss. När jag är arg så kommer han och kramas. Även om jag då spottar och fräser av ilska så kramas han ändå. Kramar är viktigare för närheten än en kyss. Jag tror inte jag hade överlevt utan alla kramar på samma sätt som jag överlever utan kyssarna. Är du en kramare eller inte?
Igår gick jättebra. Det började ganska lugnt. Vilket var skönt. Jag hade inga körningar alls på början av passet. Berodde inte så mycket på att det inte fanns kunder. Det handlade mer om att bilen var på verkstad. Hade tydligen behövt åka in på eftermiddagen i måndags. Som sagt jag fick en lugn start och kunde kolla in nya saker som hänt på depån.
Ny tvättplats var en sådan sak. Det var väldigt skönt att kunna ta det i ett lugnt tempo. Och lite tur var väl det för första kunden var en stor rullstol. Jag fick testa omgående om det skulle gå eller inte. Jag fick fler under dagen så jag har verkligen testat att det inte kommer bli någon explosion. Vilket är skönt. Nu vet jag att jag är helt på banan att jag kan ta i igen.
Jag kanske inte ska börja styrketräna varje dag i veckan med det tyngsta vikterna. Men jag känner mig trygg att kunna börja träna igen. Nu ska jag bara hitta orken för det när jag jobbar igen. Jag vågar och vill, alltid något.
Det var mycket kul att vara tillbaka i bilen igen. Särskilt när man får så mycket fina kommentarer om både körning, bemötande och hjälpen. I stort sett varje kund sa något positiv igår. Sista kunden var särkilt gullig och talade om hur nöjd kunden var för all hjälp. Det snöade igår och jag ville se att ingen halkade och slog sig efter jag lämnat. Jag följde alla tills jag visste att det skulle gå bra. Den sista var på landet med en bra bit till huset från avlämningen.
En mycket härlig dag som bara innehöll positiva saker. Lugn start, härliga kunder och ingen explosion. Vädret var kallt och ruggigt. Skönt med en varm och skön bil. Allt var helt enkelt perfekt igår. Avslut med att tvätta bilen inomhus och slippa att stå ute i kylan och tvätta. Om jag skulle fortsätta så skulle jag komma på fler bra saker. Maken var som vanligt gullig och hjälpte mig med sådant jag inte hann eller kunde göra.
Idag blir det stora testet. Idag kommer jag få veta om det blir en bröstexplosion eller ej. Jag har ju inte lyft något tungt sedan den 1 december 2022. Idag ska jag köra taxi och om det blir någon körning med bår eller en stor rullstol så kommer jag behöva använda bröstmusklerna rejält. Jag är fortfarande lite öm. Vi har inte fått någon snö sedan jag fått börja försiktigt att lyfta tungt, därför har jag inte testat med något riktigt tungt ännu.
Idag blir det alltså den stora testdagen. Förutsatt att det blir någon sådan körning. Det vet jag inte förrän dagen är över. Jag hoppas att det inte blir något exploderat bröst. Jag är inte så orolig egentligen. Det är dessutom bara ett som det är någon risk med. Vilket är mitt egna. Det andra är ju en protes och där har jag ingen bröstmuskel.
Vilket är bra vad gäller explosion på den sidan. Men det kanske blir att den andra sidan som har en bröstmuskel får ta i lite extra som kompensation. Alla andra delar i kroppen brukar kompenseras så antagligen görs det även här. Idag får jag vet hur det blir, om jag har två eller ett bröst när jag kommer hem. Det vore ju synd om det exploderade med tanke på att jag är väldigt nöjd med resultatet.
Dagarna före jul var det som jag sa att det är lugnt. Ingen brådska, du har gått om tid. Nu blev det plötsligt helt annorlunda. En av makens julklappar var ju ett bordsunderrede. Till ett nytt matbord. Ett där vi får plats under. Men mest för att maken köpt lönnplank för många år sedan. Det är lönnplanken som det inte är någon brådska med.
Jag lyckades ju övertala maken att vi lämnar in planken till ett finsnickeri och de gör hela bordsskivan. Med julklappen på plats så gick han med på det. Det är finsnickaren som jag talade om att han hade gott om tid. INGEN brådska för vår skull. Nu står vi här utan bord.
I torsdags eller fredags fick jag ett infall och la ut vårt bord på blocket. I fredags var en person här och kollade. Igår var de och hämtade vårt bord. Som nu då inte är vårt bord utan någon annans bord. Det gick mycket fortare än vad jag tänkt. Jag hade väl i och för sig inget jättehögt pris för ett så stort bord som det var. Jag är dock väldigt glad att någon kommer fortsätta använda det. Älskar second hand. Åt båda hållen.
Jag hade självklart en backup om det skulle vara så att bordet blev sålt. Nu har vi julklappen som ska vara sedan också fast med en gammal skrivbordsskiva på. Det jag inte riktigt hade tänkt på var att skivan är ganska liten mot vad det ska bli senare. Vi har ett ganska litet bord nu med ett väldigt stort underrede. Idag ska jag ringa och kolla hur det går med skivan. För jag kommer inte vilja ha det så här i flera månader.
På bilden så ligger det en tumstock som visar längden det kommer att bli. Det kommer också bli mycket bredare. Nu får det plats två stolar på långsidan. (Även om det ser ut som tre på bilden. Vinkel gör att det ser ut som tre men är drygt två.) Detta bord får vi nu ha ett tag. Vilket kommer fungera, men inte mer.
Rätt underrede fel skiva.
Te går att dricka där. Middag går också att äta där. Även med middagsgäst. Minstingen var här på middag igår. Så tre går bra. Men max fyra runt bordet sedan är det fullt, nästan överfullt. Får se hur länge det går helt enkelt.
I december sänkte vi ytterligare vår förbrukning av elen. Den hamnade nu 41 procent under förra året. Det har blivit lite av en sport att se hur mycket vi kan dra ner på det. Att kostanden blev mindre detta året mot förra är ju heller inte ledsamt. Då var ändå elen 30 procent dyrare i år. Vi minskade kostnaden totalt med värmen med drygt 17 procent. Sedan finns det ju vissa som inte tycker att man ska göra en sport av det.
Det finns flera varianter av dessa personer. Det finns de som tycker att det är förra regeringens fel att vi är där vi är och vi alla som drar ner på elen är får som följer skocken mot domedagen. En del sanningen finns det i att det är andra som är orsaken till att vi är där vi är. Väldigt många av våra föräldrar som röstade för att kärnkraften skulle demonteras. För det var det faktiskt en folkomröstning om. Där det blev att den skulle bort. Vilket då följande regeringar har jobbat för.
Den andra sorten är min syster som inte tyckte om att vi hade det så mörkt hemma. Hon ville gärna att vi tände mera lampor. Hon påtalade också att vi faktiskt hade Led-lampor. Hon uppmanade mig också (som en storasyster gör) att jag måste skaffa Led-lampor till mina adventsstjärnor nästa advent. Jag kan inte ha så fina lampor som ligger i förrådet. (Hon har likadana hemma fast med Led.)
Min syster argument tar jag. Vi tände också mer när hon var här. Jag ser dock väldigt bra utan att det är tänt. Jag har alltid tyckt att det är ganska skönt med det dova. Lysrör är inget som jag uppskattar. Inte ens där det faktiskt är att föredra. Som ett förråd. Även om det nu är just det som ska in i vårt förråd. Den bästa elektrikern har talat om att det finns ny väldigt bra Ledlysrör. Det märker vi i vår när vi eventuellt lyckats skapa ihop pengar till att få in ljus i förrådet.
Sporten kommer fortsätta. Sedan när det blir mindre kostnad på elen igen så kommer jag att öka mysbelysningen. För det är den som vi har kunnat förändra mest. Att inte ha tänt i rum vi inte är. För Led hade vi redan på allt som är tänt mycket. Vår garderob har halogen i taket. Som tur är det bara tänt när vi ska klä oss när det är mörkt ute.
Brukar du använda timerfunktion när du tvättar? På våran maskin finns det. Jag trodde inte jag skulle använda det så mycket som jag faktiskt gör. Det är mest fördelar men allt är inte bra. Jag gissar att många använder det som har timpris. Det har inte vi men försöker ändå att använda det när jag vet hur morgondagen ser ut.
Då sätter jag timern för att maskinen ska gå tidigt på morgonen så den är klar när det är dags att stiga upp. Hänger den innan allt annat morgonbestyr. Det tycker jag är väldigt smidigt. Nu är det ju dessutom bra för att det är en period när inte så mycket el används. Samt alla timpris-användare får det billigare så.
Annars går så mycket tid till att tvätta. När man ska vara hemma och passa när det är klart. Kan man göra annat är det inget stort bekymmer. Men det är skönt när det är klart redan på morgonen. Eller att man sätter timern och tvätten är klar när man kommer hem från jobbet. Också smidigt. Det blir att man tvättar så ofta så det bara blir en maskin åt gången. Innan så hade jag oftare många maskiner efter varandra.
Något som inte är så roligt är när man råkat trycka dubbelt eller inte tillräckligt. Dubbelt betyder att den har blivit pausad och startar inte alls. Så måste man ändå ta det när man vaknat eller efter jobbet. Om man trycker för dåligt (har touch) så blir konsekvens samma, att det inte startar alls. Men nu för att den aldrig fått veta att den ska gå igång på tiden man vill. Det är det enda negativa jag kan hitta med timern. I övrigt så tycker jag det bara är fördelar.
Jag använder alltså denna funktionen mycket mer än vad jag hade gissat. Man slipper surlukt på kläderna för att den legat för länge i maskinen. Hur tvättar du?
