Inlägg

Publicerat

Första dagen efter sjukskrivning på heltid

Igår var första dagen tillbaka på jobbet. Efter sex veckors sjukskrivning så var det väldigt skönt att inte vara det längre. Sedan är det ju bra att jag är egen företagare så jag kan bestämma själv vad jag ska göra. Jag hade bestämt att jag skulle ta en lugn första dag. Tur var väl det för igår var inte kroppen riktigt med mig.

Det blev pussel. Jag har köpt ett träpussel som föreställer en gran. Eller rättare sagt en julgran. Eftersom allt har plockats undan (utom vintern och snögubbarna) så var det på tiden att se att alla bitar fanns med. Alla bitar fanns och jag hade en härlig dag i min långsamhet. Det enklaste på hela pusslet var stjärnan i toppen.

Det var ett lagom svårt pussel. Pusslet är format som en julgran. Vilket gör det lite spännande att man inte kan börja med hörnen. De flesta bitarna är formade som djur. Vilket gör det både svårare och ibland välbehövligt lätt för att hitta rätt.

En höna saknades här.
Hönan som passar.

Det är dock svårare än man kan tro att hitta hönan med mönster tillsammans med alla andra bitar. Jag fick nästan peka på varje bit en och en tills jag tills slut hade en höna under fingret. Ibland var det enklare att gå på mönstret ovanpå än formen på biten. Djurform eller ej.

Julgranen blev klar och alla bitar var med. Nu är också den nere i förrådet och får vänta tills advent innan den får komma upp igen. Det som blir kul är ju att man inte har någon koll på hur bitarna var ett år innan. Lagom tidsfördriv runt jul.

Tycker du om att pussla? Jag brukar inte göra det.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nötknäpparna är borta

Några saker till och julen håller på att flytta ut för denna gången. Nötknäpparna har nu också gått i dvala. Det är mycket roligare att plocka fram än att städa bort. Man städar samtidigt som både plockar fram och bort men när man plockar bort så städas ju saker som packas ner. Det ser man ju inte förrän det är dags för att ta fram igen till nästa jul.

Sedan blir det så himla mysigt när man plockar fram. När man tar bort så blir det mer tomt. Jag har inte lika mycket pynt annars så inte så konstigt att det blir tomt. Jag plockar ändå bort en hel del av det vanliga pyntet när det är dags för nissar, nötknäppare och snögubbar. Nu är det bara snögubbarna kvar.

Jag fyndade också igår. Jag var på Rusta och köpte JÄTTEbilliga saker. Som pynt till landskapet nästa år. Allt jag fyndade var på 75 procents rabatt. Det tråkiga är väl att det inte är så bra för miljön. Men jag gissar att jag kommer ha dessa fynd i många år tillsammans med mina tomtar. Vilket mildrar min klimatångest lite. Plånboken är i alla fall mycket glad. Nu längtar jag lite till efter årets jul. Så jag kan bygga upp mitt snölandskap med snögubbar och tomtar.

Några hus på fynd.
Några granar.
Och lite ljusslinga som inte är på batteri.

Tillsammans med mina begagnade fynd så har jag nog nu allt till kommande vinterlandskap. Tills det är dags för att plocka fram igen, så ska jag njuta några dagar till innan snögubbarna städas bort. All snö som kom på utsidan har smultit och regnat bort. Skönt att snögubbarna i hyllan inte regnar bort. Alltid något.

Och, jag är inte sjukskriven på heltid längre. Jag får nu försiktigt börja ta i. Dock inte allt tungt på en gång. Jag är så glad och dessutom väldigt nöjd med resultatet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Helt obegripligt

Det är inte bara jag som tycker det är helt obegripligt. Även experter på brottslighet tycker att det är obegripligt. Fallet med Tove. Tove blev dödad. Misstänkta är två unga tjejer som var vän med Tove. Nu har en av de misstänkta ändrat sin historia. Det kan du läsa mer om här: https://www.expressen.se

De två misstänkta blev häktade nästan omgående. Sedan höll bägge tyst i flera månader. Inte nog med att det är två unga tjejer som är anklagade, bägge lyckades hålla tyst under förhören. För mig är det obegripligt. Att två lyckas vara så kalla och inte säga något. Sedan är det ju också två tjejer som aldrig varit misstänkta för något brott innan. Hur är det begripligt? Första brottet är mord.

Eller som tjejen säger olyckshändelse. Att de misshandlade Tove och hon råkade dö. Så kanske det var, men det är ändå obegripligt att man då väljer att flytta på kroppen och städa upp istället för att ringa 112. Jag kan verkligen inte förstå hur detta har kunnat hända?

Alla delarna. Misshandel som leder till död. Vänner som gör det. Flytt av kropp. Hålla tyst så länge. Bägge TVÅ. Först nu nästan tre månader senare ändrar tjejen där överfallet skedde sin historia. Till det som kanske är sanningen.

Vänner är de man ska kunna lita på. Vänner ska alltid finnas till hands om det behövs. Denna gången var det vänner som var den värsta fienden. Denna gången var det vänner som var de mest opålitliga. Oavsett om det var en olyckshändelse så ska en vän aldrig misshandla en vän. Aldrig… ändå skedde det. Helt obegripligt.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart dansas julen ut.

På fredag är det Tjugondag Knut. Då har det gått tjugo dagar efter jul och julen är officiellt slut. För att orka så har jag påbörjat nedplockningen av julen. Igår fick Luvnissarna lägga sig för sommaren. Jag har ju några stycken som behöver packas. Jag har inte lådor åt alla men nästan. De som inte har egna lådor har jag ordnat egen sovplats åt med mycket bubbelplast. Jag vill inte att någon ska gå sönder.

Alla samlades på bordet innan de blev varsamt nedpackade. Först tog jag de som är unika. Blir lättare nästa jul när det är dags. De ska ju dessutom få snölandskap nästa år. Då vill jag inte ha dubletterna där. Fast jag kanske ändrar mig till dess. Tills dess så är dubletterna i en egen kartong i förrådet.

Alla unika Luvnissar och annan Nittsjökeramik inför nedpackning.

Idag kanske alla nötknäpparna får gå och lägga sig. Eller snögubbarna. För bägge är kvar uppe. Jag har inte ork att ta allt på en gång. Min urinvägsinfektion verkar behöva antibiotika denna gången. Jag ska ju till läkaren imorgon så passar på att fråga då. Jag hoppas också på samtal från bröstmottagningen. Så jag får reda på om jag får börja ta i eller inte. Jag har fortfarande ont men det är bättre. Får se vad som blir sagt. Jag kanske måste åka på återbesök. Det blir som det blir.

Förutom att Luvnissarna kom undan så fick jag också ordnat med omfördelningen av vitrinskåpen. Så nu kommer maken åt sina koppar enkelt. Han kommer också åt mina teer väldigt enkelt. Det är ju ändå han som gör frukost på sängen till mig varje dag, inklusive en kopp te. Det tog inte så lång stund. Har tyvärr ingen före-bild men nu står alla små grytor högst upp i mitten istället för längst ner där mina tepåsar (som jag gjort själv) står nu. Där står också makens koppar. De var bakom de små grytorna innan. En sak i taget så brukar det gå bra.

Färdigt te (och kopparna) längst ner. Alla teburkar på mittenhyllan. Anna gott längst upp. Smågrytor till höger högst upp..

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Något som tröttar ut mig

Är alla dessa urinvägsinfektioner. Jag sitter här hemma med ännu en i ordningen. Jag trodde jag fått bukt med den i lördags och hade planer på att byta plats på saker i vitrinskåpet igår. För att mina fina saker ska vara enkla att få fram men också synliga. Jag har för många goda teer just nu, vilket gör det väldigt trångt i skåpet.

Min kära make fick inte ut en espressokopp när han skulle göra det till min syster vid nyår. Han försökte att övertala min syster att hon kunde ta en annan kopp. Hon meddelade dock att då kunde hon låta bli espresson om det inte blev i en espressokopp. Med mycket pust och stånk så tog maken fram en liten espressokopp.

Då bestämde jag att det skulle bli mindre i skåpen och lättare att få fram vad som nu kan tänkas behövas. Met för makens skull. Han är väldigt duktig på att hitta när det är lätt att se, mindre duktig när han måste titta bakom eller flytta något.

Det blev inget flyttat på en enda sak i vitrinskåpet. Anledningen är den tröttsamma urinvägsinfektionen som inte hade gett med sig, utan slog till med full kraft igår. Det blev värmedyna och lim istället. Värmedynan satt jag på och limmet var till olycksoffret från min höga spelning. Snart ska ju alla nötknäpparna läggas undan och jag vill ju inte plocka fram ett lik när det är dags igen.

Olycksoffret

Som du ser på bilden så var det tråd som höll ihop benen. Jag tänkte det skulle vara limmandet som skulle ställa till störst problem. Så var det inte. Det var tråden som var svårast. Maken trodde inte limmet skulle hålla alls. Det var många delar som behövde limmas. Den är också kanska tung vilket gör att limmet behövde vara starkt. Vilket det också är (än så länge). Maken skulle också hjälpa till och hämtade både snöre och ståltråd i förrådet åt mig.

Jag lämnade inte dynan för en sekund under hela dagen. Förrådet var inte ens att tänka på att gå ut till utan termobyxor, mamelucker och långkalsonger. Maken var räddaren i nöden som gav sig ut i kylan. Nötknäpparen är nu hel och jag har mindre svordomar att släppa ut.

Lagad och klar. Ny plats till sommarvilan.

Nu har den lagade nötknäpparen fått en ny plats att sitta på tills det är dags att gå att sova under sommaren. Det ska inte bli någon mer risk att den ska hoppa i golvet av för hög musik. Igår var det Lady Sovereign som gjorde högtalarna dammfria. Därför har ljushållaren som nötknäppare istället fått flytta till högtalaren. Inte på, utan framför. Så den borde inte kunna hoppa i golvet. Dock stod den inte där när dammet spelades bort igår. Vill ju inte att den ska gå samma öde till mötes som förra hyresgästen.

Nästa nötknäppare vid högtalaren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man har för lite att bråka om

Maken och jag bråkar ibland. Det händer även om det är ovanligt. När vi väl bråkar så är det oftast inte av betydelse. Som igår när vi inte var överens. Maken tycker om fotboll. Han har nog inget favoritlag. Inte som jag vet om i alla fall. Jag tittar på fotboll med honom då och då. Jag pratar fotboll med honom under sällsynta tillfällen. Igår kunde jag inte var tyst.

Det finns en fotbollsspelare som heter Bethany England. Det var första gången jag hörde det just igår. Anledningen var för att maken tyckte att det skulle vara som att han hette Sverigesson i efternamn. Det är nu vi ryker ihop.

Jag anser att det skulle vara som om han hette Sverige i Efternamn. inte Sverigesson. Maken menar att i England finns en massa olika namn som slutar på land och vi har inga namn som slutar på ige. Visst har han fel!

Att heta England i England är att heta Sverige i Sverige, eller hur? Han skulle ha lika fel om han sa att det vore som att heta Sweden här i efternamn. För hennes efternamn är ju exakt samma som landet på engelska. Då måste det ju bli Sverige som på svenska där vi bor.

Han försökte med att det finns sådan som heter Rock eller annat konstigt som jag inte kommer ihåg nu för att jag är så upprörd. Vi har personer som heter Sten. För den delen så finns det människor i engelsktalande länder som heter Dick. Det har vi ingen, som jag vet, heter i Sverige på svenska.

Vem har rätt? Hjälp mig reda ut detta för maken och mig. Skulle det vara som att heta Sverige eller Sverigesson om man var svensk och skulle ha ett likadant efternamn som Bethany England?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon. (Jag har rätt, eller hur!?)

Publicerat

Snölandskap

Igår snöade det ännu mer. Vi är nog uppe i fyra decimeter nu. När snölandskapet är på utsidan och jag inte får skotta något så letar jag snölandskap på insidan istället. Maken skottade bara hemma igår då det var röd dag. Jag letade lite längre än så. Det är min luvnissar och snögubbar jag menar att jag letade till.

Tråkigt att det ska regna idag.

Jag har snö i form av tyg till landskapet. Det är både med glitter en med lite fluff. De är också olika storlekar. Igår hittade jag ett antal granar som skulle kunna passa. Jag vet bara inte vad jag ska satsa på? Eller om jag ska blanda hej vilt. Jag har också olika storlekar på snögubbarna så jag skulle minst behöva tre olika storlekar på granarna. Luvnissarna är ju alla samma storlek men det kan ändå vara fint med olika storlek.

Jag har hittat några enstaka begagnade. Men tyvärr ingen jättefin. Att köpa nya ger mig lite klimatångest så jag måste vara helt klar med att det blir rätt när det väl blir köp. Vore ju kul om jag kunde hitta nu när det är rea på en del webbsidor. Kähler är några som jag tycker är fina.

Dessa är inte på rea men väldigt fina.
Denna finns i olika storlekar och är på rea.
Även denna i flera storlekar och rea.

Sedan finns det ju en massa som ser ut som julgranar med kulor och stjärna i toppen. Det finns granar för värmeljus. Eller med fjädrar. Jag såg på favoritbutiken en i guld som var barrig liksom. Jättefin, men alldeles för stor. Så stora snögubbar har jag inte så den kan vara i mitt landskap.

En julgran som är ganska stor. Kanske lite för stor.

Jag har också börjat titta på lite hus som man skulle kunna ha till. Det är dock inte så långt i planerna så det får jag berätta om en annan gång. Nu ska jag försöka bestämma mina granar innan allt så plockas ner. Jag börjar få separationsångest för att julen ska bort.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Ännu en dag som otillräcklig

Det har kommit snö hos oss. Tung blötsnö och en hel del dessutom. Det har behövts att snöröjs i två dagar nu. Eller egentligen en eftermiddag/kväll och en dag. Onödigt att skotta precis när det börjar snöa. Oavsett när snön skottades bort så har jag känt mig otillräcklig. Trots att jag älskar snön. Nu är det så fint ute. Det har dessutom frusit på och gnistrar litegrann. Vilket gör det bättre att titta på.

Jag kunde dock inte snöröja, det fick maken göra i förrgår och igår. Jag kunde inte hjälpa alls. Vilket känns helt värdelöst. Inte nog med att jag inte kan skotta för det är väldigt mysigt att komma in när man skottat. Glasögonen immar igen och kinderna är alldeles rosiga. Mest troligt ganska varm med jackan öppen. I alla fall med sådan blöt snö som det har varit denna omgången. Även om man inte gillar snön, som jag gör, så tror jag de allra flesta skulle känna sig otillräckliga när någon annan gör deras jobb. Inte nog med att någon annan gör jobbet, någon annan har ett eget jobb som också ska skötas.

Jag har istället väntat på uppdatering om hur det gått för maken. Jag har pillat ludd i naveln. Igår när han var borta hela dagen (och lite till) så tömde jag inte ens diskmaskinen. Som var ren och torr. Jag tog hand om mig själv istället. Jag gjorde mig ren. Tog bort luddet i naveln. Den första duschen utan BH på fem veckor. Det var mycket skönt.

Maken fick bort den mesta snön på jobbet innan minusgraderna blev för illa. Hemma har vi en halvt skottad uppfart. För maken tog slut och min otillräcklighet blev lite större. Men att ens försöka gå ut och skotta blötsnö var inte att tänka på. Jag är fortsatt sjukskriven för att det är inte riktigt bra. Jag är fortsatt svullen och ömmar. Antagligen för att jag har för lite hud och de har fått dra ganska hårt. Skotta ska jag hur som helst inte. Tur att det finns hjälpmedel på jobbet. Tyvärr går det inte ploga överallt. Ganska mycket på ett område av två hektar som måste handskottas.

Snart ska jag vara tillbaka är planen. Får se hur mycket snö det kommer då? För nu ska regn och plusgrader komma igen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur köper du receptbelagd medicin?

Jag köper alltid över disk. När man gör det så är det oerhört stor kontroll på vem du är. Jag är den som oftast köper åt min äldsta son. Det innebär att jag har en fullmakt för att kunna handla åt honom. När jag skaffade fullmakten så gällde den tills vidare. Sedan ändrades regelverket och den är giltig i fyra år från att den blir underskriven. Då blev det fyra år från när reglerna ändrades för oss.

Det är alltså ganska svårt att få ut medicin till min son. Jag kan aldrig identifierar mig med BankID. Jag måste ha mitt leg med mig. Jag behöver dock inte sonens, vilket är tack vare fullmakten. Vilket ändå är ett bekymmer eftersom jag inte kommer ihåg hur lång tid som är kvar. En dag kommer jag stå där och inte få köpa medicinen som behövs.

Man kan ju också beställa vi nätet. Jag har aldrig provat men jag gissar att det är mycket enkelt att göra det. Sedan kommer det hem i postlådan och du behöver inte krångla med alla jobbiga kontroller. Fast det är här som det blir spännande. Varför är det så mycket kontroller när det är fysiskt? Jag skulle inte kunna komma in med maken och han har legitimation som intygar att jag är jag. Jag skulle få åka hem och hämta mitt egna.

Hur vet de vem som köper via nätet? Just nu ligger det ute en remiss för att se över säkerheten via köp på nätet. Läkemedelsverket tycker tydligen det är bra att man kan handla via nätet men vill stärka säkerheten. Jag antar då att de vill införa BankID? Men hur har man då gjort tidigare. För som det står i ledaren på Expressen, läkemedel är inte ven produkt som alla andra. Läs den här: https://www.expressen.se/debatt/lakemedel-ar-inte-en–produkt-som-alla-andra/

Jag har som sagt aldrig provat. Dock skulle det kunna vara ett alternativ för sonen att prova via nätet. Han har BankID, vilket vissa äldre kanske inte har. Tydligen ska du inte behöva identifiera dig när du tar emot leveransen. Varför inte undrar jag? Jag måste ju intyga i allra högsta grad att jag får ta med mig läkemedlet hem ifrån den fysiska butiken. Annars hade jag ju kunnat identifiera mig med BankID i butik också. Har jag fel? Vad har jag missat?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Vi vet aldrig vad som händer

Vi kan önska och vi kan ge löften. Vi kan hoppas och vi kan tro. Vi kan försöka allt vi kan men vi kan aldrig veta vad som ska ske. Vi kan försöka styra hur det går. Vi kan välja vägar åt olika håll. Vi kan styra om och vända. Vi kan göra en massa saker. Ändå vet vi aldrig hur det blir förrän efteråt.

Jag är tacksam för alla mina val jag behövt göra. Det har gjort mig till den jag är. Jag är tacksam för mina barn som fortfarande hjälper mig att utvecklas. Jag är tacksam för att jag hittat mannen i mitt liv. Som hjälper mig att bli bättre. Jag är tacksam för att jag fick den mamma som jag hade.

Min syster har varit hemma över nyår. Helt oväntat och som blev en glad överraskning. Man kan planera och försöka men ibland ändras planerna. Ibland till det bättre och ibland till det sämre. Jag är glad att jag fick några dagar med min syster. Även om hennes planer inte blev som de var tänkta så är jag tacksam för att det blev som det blev.

Mamma var med oss hela tiden. Vi pratade om hur glad och tacksamma vi var för vår mamma. Hur rolig hon var. Hur dråplig hon kunde vara. Hur hon alltid fanns där men aldrig med uppfordringar om att vi minsann var tvungna att finnas för henne. Jag har sagt det innan men det är värt att upprepas. För jag visste vilken bra mamma jag hade. Jag talade också om det för henne. Dock hade jag kunnat göra det mera. Det kan man alltid.

Det är så kort tid vi har på jorden. Det är så viktigt att vi tar hand om den tiden på bästa sätt. För vi vet inte vad som komma skall. Många gånger vet jag vad mamma skulle svarat om jag kunnat fråga henne. Ibland så hade jag önskat att hon kunnat svara mig för jag inte vet svaret. Ibland är man helt rådlös och då finns bara en mammas råd som den bästa hjälpen.

En mamma vet allt och lite till. Min mamma var det så med. Hon visade det också efter hon blivit sjuk. Trots sin hjärnskada och allt närminne var försvunnet så kom hon ihåg att jag var sjuk. Hon frågade alltid hur det var med mig när jag kom på besök. Fast det var hon som var dålig och behövde hjälp. Att vara mamma är en gåva som jag hade önskat att alla tog tillvara på. Tyvärr har inte alla förmågan att kunna det. Min mamma hade det även när hon var sjuk.

Jag är tacksam för att jag är frisk och att jag snart är färdig med operationerna efter cancern. Det skulle inte bli så många. Det skulle bli en enklare resa. Det skulle varit helt annorlunda. Men det blev så här och då är det det jag behöver utgå ifrån. Så nu ärjag här tacksam för att jag bor i Sverige och kan var sjukskriven ett tag till. Tills allt är läkt och jag är tillbaka. Mamma är med mig även om jag inte kan få svar på alla mina frågor.

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.