En fjärils vingslag

Man säger ibland att en fjärils vingslag kan skapa en orkan. Fast inte där den rör vingarna utan långt bort när den förändringen i luften har vidareutvecklats och blivit mycket större och till slut en orkan.

Jag vet inte om det verkligen är så. Det jag vet är, att allt vi gör påverkar någonstans. Det spelar ingen roll om det är Elisabeth Höglund som uttrycker att man får skylla sig själv som våldtäktsoffer eller om det är en snöboll som rullas nerför en backe. Allt gör att något förändras och på sitt sätt påverkas.

Snöbollen brukar man säga blir större. Men det kan likväl vara att den rullar för fort, slår i något och går sönder i små, små delar. Något händer, det vet jag med all säkerhet. Det jag aldrig vet är vad som händer. Men om man har lite förnuft och en del kunskap så kan man ofta förutse vissa saker som händer när man gör något.

Idag vet väl alla att utsläppen från våra motorfordon påverkar miljön? Om det är elfordon så släpps det däckrester och andra partiklar som inte heller är bra även om det inte är några avgaser som spys ut. Allt påverkar oavsett vad det är. Det blir overkligt nära när jag läser om temperaturrekord som slås en efter en.

I Polen har 19 grader uppmätts nu. Nu när det brukar vara runt nollan. Likadant i Schweiz. Tjeckien och Nederländerna samma problem. Alla har uppmätt värmerekord för årstiden. I danska Åbed så slogs värmerekordet från 1874 med 12,6 grader. Min klimatångest slår i taket.

Snöbrist i alperna som gör att Tour de ski har fått korta ner en slinga på touren. Jag har aldrig hört talas om så stor snöbrist i alperna tidigare. På många orter användes tydligen bara konstsnö för att kunna öppna skidspåren. Även i Sverige har vi brist på snö till skidåkningen.

Allt vi gör påverkar. Det innebär år rätt håll också. Så om jag köper många av mina saker som jag behöver begagnat så hjälper det till åt det positiva hållet. Om jag går en gång extra för att köpa mat istället för att ta bilen som hjälper det till. Oavsett vad många säger, att det spelar ingen roll vad vi gör i Sverige så länge Kina, industrin, flygen eller vad det nu kan vara, inte slutar spy ut sina avgaser. Då spelar det ingen roll om vi kör bilar och flyger på semester när vi vill. Det vet jag med säkerhet att det är fel, för ALLT vi gör påverkar. Även åt det positiva hållet.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Årets första ilska

Det kommer komma fler känslor under året och det är också befriande att hela känsloregistret finns. Jenny Strömstedt har pratat i VinterP1 och är anledningen till min ilska. Inte hennes Vinterprat utan det som blivit efteråt. Jag lyssnar gärna på radio. Poddar tappar jag ofta fokus på men inte radion. Det är kortare sekvenser eller så är det mitt intresse som gör att jag lyssnar, resten är bara ett brus som är i bakgrunden. Poddar är ju aldrig ett brus i bakgrunden.

Fast nu tappade jag spåret. P1 har ofta intressanta saker bland annat sommar- och vinterpraten. Alla är inte bra men många är klockrena. På Nyårsafton så har Jenny Strömstedt sitt. Hon är inte någon stor favorit men heller ingen som jag inte tycker om. En kvinna som jag kan tycka gör många bra saker men kanske inte alltid står ut från mängden. Det är som sagt inte hennes medverkan som gjort mig ilsk.

Ilskan är riktad till Elisabeth Höglund. Jenny berättade om ett våldtäktsförsök på henne när hon var ung. Jenny var så berusad att hon hade ingen aning om vad som hände och en man försökte sig på att ha sex med henne. Hon blir alltså utsatta för sexuellt övergrepp och ett våldtäktsförsök. Detta tycker Elisabeth är Jennys eget fel!

Jag blir så upprörd! Hur kan Elisabeth på fullaste allvar tycka att det är Jennys ansvar att se till att en man inte förgriper sig på henne när hon är berusad? Elisabeth har skrivit i sin blogg (och nej, jag tänker inte länka till den för att ge henne mer läsare), att Jenny borde inte ha suttit och flörtat för att sedan ha druckit sig berusad och då inte kunna värja sig mot mannen.

Är det någon mer än jag som hör (ser) vad hon skriver? Elisabeth Höglund tycker att Jenny Strömstedt får skylla sig själv för att hon blev full och innan det flörtat med någon! Jag blir så arg.

Det betyder alltså om jag har en funktionsnedsättning så får jag skylla mig själv för att någon vill våldföra sig på mig? Eller om jag är dement och varit trevlig så får jag också skylla mig själv och någon får göra vad de vill med mig för jag har ju inte vett nog att säga ifrån?

Eller som de patienter som legat i koma och en skötare har haft sex med personen under koman. Det är också patientens fel för den behöver tvättas och visa sig naken för den som tar hand om personen? Hur kan en människa tänka så 2023? Att det är offrets egna fel? Du har för lite kläder på dig så då har jag rätt att göra vad jag vill…

Jag trodde inte att vi var så långt bak i tanken. Särklit inte en högutbildad kvinna som har varit med i kvinnornas motgångar i en dominerande mansvärld. En värld som håller på att ändras till mer jämställd sådan. Det är långt kvar men vi har varit mycket längre bort från målet i Elisabeths ungdom. Hon tycker att det är Jennys fel att en man försöker ha sex med henne när hon är helt livlös. Vilket tydligen var anledningen till att det ”bara” blev sexuellt övergrepp och inte en fullbordad våldtäkt.

Jag får vara tacksam för att jag känner ilska fortfarande. Att jag har empatin och rättvisetanken med mig. Jag är tacksam för att jag känner och att jag (om Elisabeth skulle vara här) säger ifrån när jag anser att något är fel. I detta fallet har Elisabeth FEL! Det är inte Jennys fel. Det är ALDRIG ett offers fel att det har blivit utsatt för sexuellt våld!

Imorgon ska jag vara mindre ilsk. Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

God fortsättning!

igår var en fantastisk dag på året. Det blev överraskningsbesök från syster som bidrog till succén. Jag kan bara hoppas att det nya året blir lika bra.

Maken och jag.
Förrätten
Varmrätten
Efterrätten


Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Längtar redan efter nästa

Jag älskar julen. Denna julen blev väldigt fin men inte som den brukar. Denna julen kom ingen gran upp. Inga adventsstjärnor. Inte allt julpynt. Jag brukar längta efter jul nästan innan den är slut. Detta året längtar jag lite mer än vanligt. Anledningen är att det inte varit som det brukar.

Jag har fyndat på rean och skaffat dekorationssnö i tyg så jag kan bygga ett snölandskap åt mina snögubbar nästa år. Jag råkade få med mig en liten bil hem också från favoritbutiken. Den hade en gran på taket. Den blir till snölandskapet nästa år. Min kära svägerska visade mig hennes så nu har jag en liknande. Det var också henne jag diskuterade landskapet med. Om man ska ha ett landskap måste det finnas lite annat än snögubbar. Lite granar och lite annat, som en bil.

Jag fyndade också tunna, tunna ljusslingor som man kan lägga runt och mellan så man får det upplyst. Idag har jag lampor ståendes mitt i snöarmén. Blir mer armé än landskap då. Några hus borde jag kanske ha också. En backe som som den med snöringen kan åka nerför. Jag längtar till nästa jul där jag kan bygga upp detta. Jag vet inte var men jag vet att jag ska.

Jag kommer göra landskap kring mina Luvnissar också. De kommer få stå i hyllan de står i år men som sagt med snö runt och lite mer uppställt som om de står i vintern och gör saker. Som hugger en gran eller fyller vedkorgen. Jag längtar till nästa jul.

Idag är sista dagen på året. Idag ska jag njuta av den sista dagen på året. Sedan ska jag fortsätta längta lite till. Maken njuter av sin julklapp. En av dem. Brödstället som han kan kyla sin rostade frukostmackor i. En perfekt julklapp till maken. Hans frukostmackor blir perfekt avsvalnade utan att han behöver försöka ställa upp dem mot varandra för att svalna. Man vill ju inte ha kondens under så brödet blir saggigt. Bäst av allt är att den är köpt second hand. Bra för min klimatångest för det nya året.

Makens brödställ.

Gott Nytt År! Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Egentligen borde jag inte skriva detta

Då maken läser min blogg så borde jag inte dela med mig av detta. För oavsett så kommer han dö. Om jag inte skriver detta kommer han dö av röken och om jag skriver detta kommer han dö av klaustrofobi. Inget alternativ är bra. Jag vill gärna att han ska leva, gärna överleva mig är ett plus. Så jag slipper uppleva ett liv utan honom.

Vi sover med dörren på glänt. Maken vill absolut inte ha dörren stängd. Om jag går in i sovrummet efter honom så kollar han hur mycket jag drar igen dörren. Nästan alltid får jag tillsägelse om att det är för mycket. Om han inte säger till så går han upp och ändrar. Ibland genom att låtsat att han glömt något.

Han är klaustrofobisk och när dörren är stängd så blir luften dålig och vi dör, så klart. För det blir syrebrist om dörren är stängd. Visserligen blir det varmare i rummet men jag skulle inte uppleva det som att vi får svårt att andas. Maken har också svårt att andas utan ångest eller klaustrofobi så det kanske påverkar honom lite med. Det tar han nässpray för, fast det spelar ingen roll om dörren är stängd. Nej, dörren måste vara på glänt. Tillräckligt mycket så han kan fly om det behövs.

Nu till varför jag inte borde skriva detta. Jag har läst att man alltid ska ha dörren stäng till sovrummet. ALLTID. För annars är risken stor att man dör. Om det skulle börja brinna så är det större risk att röken dödar än att elden gör det. Det vet alla egentligen. Det man kanske inte har så stor koll på är hur fort röken kommer fram och dödar. Här kan ni läsa mer om vad som händer: https://sv.stories.newsner.com/knep/darfor-maste-du-alltid-ha-sovrumsdorren-stangd-har-ar-anledningen-manga-inte-kanner-till/

Det skulle alltså rädda livet på oss om vi sov med dörren stängd. Problemet är att vi har sovrummet på andra våningen och utrymningsvägen är utanför dörren. Även om det brinner i trappan så kan vi ta oss ut genom balkongen och klättra via pergolan. Den är på motsatt sida av trappan i garderoben. Fast om dörren är stängd och vi hinner vakna om våra seriekopplade brandvarnare så kan vi öppna dörren med kudde för mun och näsa innan vi tar oss ut.

brandstege i rep är något som vi kunde ha också inne i sovrummet. Med makens höjdrädsla så vet jag inte hur det skulle bli. Vi skulle behöva ha kläder inne i sovrummet också, så vi kan få på oss något innan vi tar oss ut. Det är många saker som vi måste lösa. För jag vill inte vi ska dö. Varken jag eller maken. Planen är att vi ska leva länge.

Sover du med dörren öppen eller stängd?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Mellandagsrea

Hur ser du på mellandagsrean? Har det förändrats genom tiderna? Eller jag borde fråga hur mycket har det förändrats? Och tycker du till det bättre eller sämre?

När jag var mindre (eftersom jag aldrig varit liten) så startade alltid rean på annandagen. Det var en helig dag och man skulle vara ute tidigt för att kunna fynda. Man var ju så klart tvungen att vara fysiskt på plats. Ibland så var det långa köer innan rean öppnade kl 08.00.

Sedan började vissa butiker med att starta rean på juldagen. Det tycket jag kändes fel. Jag kände att julen inte hann njutas på rätt sätt. Fast då var också skillnaden att det fanns inga reor på hela hösten. Allt var fullpris innan jul. När rean kom så kunde man verkligen göra fynd. Men man behövde vara ute tidigt.

I år startade rean innan jul. För nu finns det mesta att hitta online. Och när det inte går att få hem klapparna innan jul så börjar rean. Alltså redan den 21, 22 eller 23 december. Julafton fick jag inga erbjudande om rea. Men nu fortsätter det komma det ena och det tredje.

När vi var i Stockholm så var jag på Newport. Jag handlar en del där på deras hemsida. Vi har ingen fysisk butik i närheten. Nu när jag fick chansen så var det väldigt fint att få gå omkring i en fysisk butik och klämma och känna.

Grejen är att jag fick erbjudande den 23 december om deras rea. När jag gick i butiken fanns ingen information om rea. Överhuvudtaget. Inte en endaste liten skylt. Det fick vi veta i kassan när det var dags att betala. De hade samma som på hemsidan. Då var det ändå den 27 december vi var där. Officiellt och från början datum när det ska vara mellandagsrea.

Tydligen så startar inte varuhuset sin rea förrän den 5 januari. Så Newport tjuvstartade sin rea alltså. Den 5 januari är helt andra hållet mot hur utvecklingen har varit med mellandagsrean. Alltså senare än vad det varit tidigare. Vad tycker du? Vill du att mellandagsrean startar innan jul eller efter? Hur långt efter?

Nu finns ju också Blackfriday. Där brukar jag göra många fynd innan jul så jag får tag på fyndklappar. Dock så köper jag sådant jag haft span på redan innan så det blir inte fynd av sådant som jag ändå inte hade tänkt köpa. Det stillar min klimatångest en del och glädjer min plånbok.

Något helt orelaterat till mellandagsrea, en rolig sak som hände igår när hela familjen 8 meter var och handlade. Det var att en vuxen (inte så lång) person kom fram och tittade på tre av oss storögt uppifrån och ner och sedan tillbaka igen och kom fram till att vi var väldigt långa. Sedan ser personen på håll att minstingen ansluter och stannade bara upp i rörelsen med hakan långt ner. Det roligaste var att äldsta sonen inte ens reflekterade över det utan fortsatte ta och plocka sina varor.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hemma från besök

Haft ett jättefint besök hos bror, svägerska, brorsbarn och svägerskebarn. Vi åkte hela familjen och det var första gången som äldsta sonen var med till bror. Det har blivit mycket att de har kommit till oss för att mamma inte kunde förflytta sig efter hennes stroke.

Vilket har varit väldigt mysigt men så klart ett pusslande att alla datum ska passa. Barn ska vara på rätt ställe och ledigt från jobbet. I år förslog jag att vi skulle åka istället. Mamma är med oss vart vi än är så det är oviktigt nu. Minstingen hade tagit ledigt och jag kan vara vart som helst just nu.

Det har varit supermysigt. Inte många bilder som bevis. För jag har njutit av stunden mer än att föreviga tillfället. Vi hade med oss läsk från Popbox. Kolla gärna in vad det är på deras hemsida: https://www.popbox.nu. Den hade vi avsmakning av. Vi hade 19 olika sorter totalt. Under två tillfällen så smakade vi alla sorter.

Poängen var 0-10. 0 var så hemskt att du kastar glaset i väggen. 1 spottar du ut och dricker inte mer. 2 lämnar du allt. 3 Försökte du lite att dricka upp. 4 så drack du upp av artighet. 5 drack du upp men skulle inte ta påfyllning. 6 drack du upp och tog påfyllning om någon erbjöd. 7 drack du upp och tog gärna mera. 8 Skulle du köpa om du råkade hittade den i butik. 9 skulle du gärna hitta och bjuda gäster på. 10 skulle du se till att hitta ett ställe och köpa mer. Till dig och eller gäster.

På 19 stycken så lyckades vi hitta 0,5-8,5 i betyg när vi gjorde ett genomsnitt. Om vi hade bara enskilda betyg så var det allt från 0 till 10 i skalan. Det roliga var att vi hade väldigt olika tycke. Vissa var vi alla helt överens om. Vissa var det någon som älskade och många som verkligen inte tyckte om. Även hälften-hälften förekom. Det var mycket uppskattat av både vuxna och ungdomar.

Sedan har vi hunnit med julklappsspel, brädspel, shoppingrunda, utelunch, fantastiskt goda middagar och underbart häng tillsammans. Samtal som var högt och lågt, skratt och underbart umgänge. Precis som det ska vara.

Att få besöka Newport med alla nötknäppare var fint. En riktigt julaffär är det ändå något speciellt med. Vilket Newport har så klart. Allt började med att någon behövde en blazer och det blev det en också. Guanciale hittades i kötthallen som fick följa med hem till Småland. Inte till mig men minstingen ska göra carbonara, på riktigt.

Det var för mycket människor för att kunna ta en bra bild på julaffären. Detta är den ena av två nötknäppare vid entrén.

Nu är vi hemma igen och haft en alldeles underbar tid med nära och kära. Nu ska vi ta det lugnt hemma, vilket vi också ser fram emot. Det ska också bli spännande att se hur den rätta carbonaran blir. Om den skär sig av äggulan eller om fettet gör den krämig och god som om det vore grädde i. Det märker vi snart.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Missöden med livet som insats

Jag tycker om att laga mat. Även om maken är den som gör det mest, så tycker jag om det. Väldigt mycket i vårt nya kök. Som vi inte kan säga är så nytt längre. Men det är en fröjd att ha den bänkhöjden. Låder som går att dra ut och, ja, jag kan fortsätta i evighet. Vi har ett fantastiskt kök.

Jag tycker också om att baka. Det gör jag ensam. Maken har inte bakat något ännu. Det kan komma, men som sagt, än så länge är jag ensam om bakandet. Matlagningen har vi gemensamt, bakningen skiljer oss åt.

Något annat som skiljer oss åt är att jag väldigt gärna har hög musik på när jag är i köket. Vi har bra högtalare som kan ge musikupplevelse till grannarna när jag spelar. Maken gillar musik med. Han kan också spela väldigt högt men mer när han är på partyhumör än matlagningshumör.

Jag har under julhelgen både bakat och lagat mat. Första gången fick jag reda på av maken (när han kom hem) att jag spelat så högt att nötknäpparen nästan trillat i golvet. Den sitter på en av högtalarna. Eftersom vi aldrig annars har något på högtalarna så tänkte jag inte på det.

När maken är hemma så spelar jag inte så högt för hans välbefinnandes skull. Han brukar säga att jag gärna får spela högt när jag har sänkt så man kan höra varandra när man står bredvid. Det gör jag inte. Jag sänker och spelar så man hör musik men inte känner den i kroppen.

Den gången när nötknäpparen höll på att dö, kan man ju tycka att jag borde lärt mig. Det gjorde jag inte. Nästa gång jag var ensam i köket, så var maken borta lite längre eller så hade jag musiken högre på volym. Oavsett problemet så har mitt missöde gjort att nötknäpparen har fått sätta livet till genom att flyga i golvet av basen i högtalaren.

En benlös nötknäppare.

Dock hann maken hem att rädda livet på den andra figuren som stod på den andra högtalaren innan den for i golvet. Räddningen var inte bara maken utan även att den stod mitt på istället för satt på kanten. Men det vara bara millimeter kvar innan den också höll på att falla över stupet.

Jag ska försöka rädda nötknäpparen men jag vet inte om det går. Jag hoppas fortfarande att jag kan utföra ett mirakel och ge honom livet tillbaka. Både knäleder och höftleder behöver omfattande operationer. Förutom ryggraden så är det de två svåraste att genomföra och kunna få ett bra liv efteråt. Du får gärna hålla tummarna för mig och vår nötknäppare.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vara med familjen

Vår julhelg fortsätter i lagom tempo med för mycket mat som är väldigt god. Massor av godis och sötsaker. Precis som det ska vara på julen. Igår fick vi även besök av minstingen som hör julen till. Inte just minstingen utan att man är med familjen. Sedan att han kom för att låna tvättmaskinen är en helt annan sak.

Han är ganska impulsiv och tvättstugan var upptagen hela dagen på juldagen hemma hos honom. Hans plan var att stoppa i en maskin och sedan åka hem för att komma tillbaka en gång till. Så blev det inte. Han kom vid lunch och stannade till kvällen. (Han tvättade själv, han ville verkligen bara låna maskinen.)

När han var här så fick han berätta om hur hans julafton varit. Det ledde till det ena som fortsatte med det andra och hela eftermiddagen och kvällen gick. Han hjälpte bland annat maken med att bära in hans julklapp. (Eftersom jag inte får lyfta tungt.) Den väger ju 80 kilo så inget maken tar in själv. Nu står den i vårt extra rum. Den bytte plats med minstingens underrede som han fick i julklapp. Han fick ett elektriskt höj- och sänkbart skrivbordsunderrede.

Men vår bordsskiva är ju under tillverkning så förhoppningsvis kommer det inte dröja för länge innan vi har ett matbord och kan ställa in lilla soffbordet som nu står i förrådet. Vi hann också med att äta julmat tillsammans innan minstingen åkte hem. (Långt efter att tvätten var klar och upphängd.) Han gav bland annat mig mycket väl godkänt på min rotlåda. Han tycker tydligen inte om det annars men kom fram till att min tyckte han om. Då åt han ju senast rotlåda på julafton.

Jag utgår från hans farmors recept men har ändrat lite i det. Vi kom fram till att ändringarna är nog skillnaden som gör att han tycker om min rotlåda. Vi hade massor av skratt, mängder av tända ljus. Vi fick byta ut ljus för vi satt och mös så länge. Sedan fick minstingen skjuts hem med sin julklapp och jag fick se alla andra han fått. En underbar juldag med delar av familjen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vitt både inne och ute

Julen började bra med frost och kallt med strålande solsken. Efter en sen frukost med julskinka och annat gått på knäckebröd så gav vi oss ut på en promenad i solskenet. Det var mycket uppfriskande och härligt. Kylan som biter i kinderna och värmen man får från att röra sig.

När vi kom hem så blev det självklart varm choklad med vispad grädde. Att vara lite kall och dricka varmt gör det extra lyxigt.

Det blev rotlåda på julbordet som sig bör. Vi hade en härlig julafton där vi inte hade några tider att passa utan bara gjorde vad vi önskade när vi önskade det. Vi åt när vi var hungriga. Vi öppnade paket när vi ätit klart. Maken hade ju redan fått en. Bordsunderredet. Som går att höja upptill barbordshöjd om man vill. Plankorna är inlämnade för att hyvlas och göras skiva av. Snart har vi nytt matbord.

Bild lånad från MY HOME. My Way. Där det är köpt.

Jag fick jättefina julklappar jag också. Maken fick några till han med. Vi fick också gemensamma från vänner och minstingen. Julkulor med choklad i var himla fina. Chokladen är inte smakad ännu men gissar att den är väldigt god. Sedan fick vi en svamp att ha i trädgården av minstingen. En han gjort själv. Älskar den. Tror redan jag bestämt att den ska få bo bredvid blåbären.

Makens och mina fina julklappar. Längtar till jag kan använda halsband och armband. Örhängen satte jag på mig redan igår.
Älskar denna svamp.

Vi hade en alldeles underbar julafton och julen ska fortsätta var fantastiskt är planen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.