Nu har jag tappat räkningen på julfilmer som jag sett. Jag har säkert sett 40 filmer vid det här laget. Många är sådana jag sett innan. Jag sparar lite på The Holiday. Den är mycket bra tycker jag. Grinchen och Elf är också filmer som hör till. Elf såg vi på i höstas så den kommer jag kanske ta sist.
Det finns inte så många julfilmer kvar att se för mig. Att vara sjukskriven på heltid och inte få lyfta något tungt eller göra något tungt blir väldigt långtråkigt. Jag glömmer mig lätt nu när smärtan lagt sig. Jag känner det så fort jag tar i lite. Som att resa sig upp med hjälp av händerna. Då kommer jag på mig. Men eftersom jag glömmer så försöker jag göra så lite som möjligt.
Dammtorka skulle fungera men dammsuga och moppa går bort på tre våningsplan. Vad finns det kvar att göra. Jo, se på film och surfa på nätet. Vad gör man när man surfar på nätet? Jo, letar Luvnissar och snögubbar. Verkligen inte den bästa kombinationen. Långtråkigt och slösurfa på nätet. Det blir dyrt om inte annat.
Igår hittade jag dessutom nötknäppare som en nyhet från Goebel. Då när jag letade efter snögubbar för att se om det skulle vara något att samla på i framtiden. Vi har nötknäppare hemma. Det började med att maken hittade en tennsoldat och gunghäst en gång i Danmark för många år sedan.
Vi har haft (en tid för länge, länge sedan) dåligt med julpynt och har haft som tradition att köpa en sak varje år. Vi har tittat speciellt när vi varit utomlands för att det blir då även ett minne från resan. Maken har nog aldrig varit så inne på tomtar. Då blev det en tennsoldat som han varje år dessutom väljer platsen för.
Sedan har han byggt på med nötknäppare. Vi har en liten som kan hänga i granen som han köpte i USA. Vi har en jättestor som jag köpte här i Sverige (på väldigt stor REA) för att jag vet att han uppskattar dem. Vi har ett antal olika som är ljushållare. Jag tror han lyckats samla på sig 7 stycken totalt.
Jag vet inte om jag vågar visa dessa från Goebel för maken. Eller så är det inget problem eftersom dessa är i porslin. Fast nej, det spelar nog ingen roll. Det är bara två som faktiskt kan röra munnen som det är tänkt, för att kunna knäppa nötter. Jag låter nog bli. För det är tre stycken. Stora dessutom. Inte 120 centimeter som den stora vi har men ändå 43 centimeter. Det är stort. Kanske därför det är den prislappen också. Tre i julklapp som hittat.
Visst är de fina! Jag skulle lätt kunna tänka mig alla tre här hemma. Plånboken kan inte tänka sig det just nu. Att få mindre i plånboken och mer tid att göra av med pengarna gör att det finns inte utrymme för tre Goebel nötknäppare till makens arme. Jag låter helt enkelt bli att tala om för honom att de finns.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.
