Målarmästaren

Vi målade huset för två år sedan. Vi byggde också färdigt carport och förråd så det också behövde målas. Nu var det så att vi kanske inte var de vassaste knivarna i lådan. Maken byggde och jag var målarmäster. På vårt bygge. Samtidigt så anlitade vi en målare som målade om huset.

Han föreslog att det var enklare att lägga ny panel än att fixa det som behövde fixas på den gamla panelen. Vi var inte sena med att säga ja till det. Då vi hade stående och liggande panel tidigare på huset. Nu är allt samma. Liggandes och likadant på nya bygget och gamla huset. Nu till att jag som målarmästare gjorde knasigt när vi byggde och målade. Ännu värre mälaren gjorde lika som mig.

Det vi gjorde var att grundmålad (vit) panel sattes upp och sedan målades den på plats med mörkgrå färg. Till er som kan det där med att måla vet att det kommer inte bli bra. Det blev ett Zebrahus. Mörkgrått med vita ränder. När det är varmt så drar träet ihop sig. För att gå tillbaka på hösten när det blir mer fukt.

Jag lyckades att fixa det mesta av ”våra” ränder när vi målade. För jag gick och fyllde i med en gång. Nu har det varit extra varmt några dagar och torrt ganska länge. En av våra sidor var väldigt Zebra. Huset har varit Zebra hela tiden. Målaren har varit här i veckan och fixat huset. Medan vi fick fixa vårt själva. Eftersom jag mår som jag gör så sa maken att han skulle vara målarmästare i år.

Det gjorde han igår. Han var målarmästare. Inte det optimala vädret men han var det i skuggan. Dock så torkar färgen lite snabbt när det är över 30 grader ute. Många raster mycket vatten och han blev klar.

Jag gjorde inte så mycket. Jag vattnade våra nya blommor på kvällen OCH jag lagade middagen. Eller jag gjorde det som gjordes på insidan. Maken grillade. Men jag var i stort sett helt själv i köket. Potatisgratäng med sallad och grillad kyckling till det. Mycket gott. Innan det så gjorde jag en milkshake. Det var ju ändå lördag. Över 30 grader varmt och maken hade varit ute i värmen hela dagen. Då förtjänar man en milkshake, även hon som tillverkade den.

Det finns många saker jag är väldigt nöjd över i vårt kök. De få gånger jag är där och lagar mat så är det så härligt. När jag bakar likaså men man gör andra saker när man bakar mot att laga mat. Jag är nöjd med att vi har två diskhoar. Jag är nöjd över att vi har ismaskin. Alltid iskallt vatten till maten. Jag är nöjd över att alla mina maskiner får plats. Som blendern som har diskprogram i sig själv. När milkshaken var upphälld så var det bara i med lite vatten och en droppe diskmedel. Sätta på och lämna köket med en kall blåbärsshake.

Blåbär, glass och mjölk. Mixa, klart.

Idag ska det bli samma värme. Inte mycket på att göra listan för mig. Kanske gå med lite vatten till maken som ska vara målarmäster idag med.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Jag älskar värmen

När man var liten tänkte man aldrig på konsekvenserna av vädret. Jag äskar när det är varmt. Har alltid gjort. När jag var liten så tänkte jag på vädret när det regnade. Att jag inte ville att det skulle regna. Jag förstod och visste att regnet behövdes. Jag förstod att att allt skulle dö om det inte regnade.

Därför tyckte jag att det kunde regna på nätterna och vara varmt på dagen. Det var det perfekta. Utöver det så tänkte jag aldrig på konsekvenserna. Vad händer om det inte regnar på alldeles för länge. Skogsbränder som kommer för att någon är obetänksam och slänger en fimp eller tänder något och en gnista far iväg.

Eller vad som händer om det regnar för mycket. Att det blir översvämningar och att gjur och natur får det svårt med för mycket vatten. Det fanns inte i min tankar. Mina tankar var på att det var tråkigt väder att gå ut i. Jag hade tak över huvudet och inga bekymmer i världen mer än att det var tråkigt väder.

Idag så funderar man kring hur det går med skördarna när det inte regnar på länge. Eller hur skördarna lägger sig ner med för mycket regn och blir förstörda. Eller hur de inte hinner torka innan de ska köras in. Jag har blivit gammal helt enkelt. Gammal nog att förstå att allt har konsekvenser. Framför allt från vädret.

Idag har jag massor av saker som behöver vattnas när det är för varmt. Saker som är bra om de lever för insekternas skull. Insekterna är det viktigaste vi har. Utan insekter skulle vi inte ha någon mat. I Japan vet jag att de går och pollinerar för hand, för det finns inga bin. Vi har massor av bin och humlor i vår trädgård. För deras skull och för min så vattnar jag med glädje. Nu med kanna så att vattnet ska räcka till oss alla.

Jag älskar värmen. Jag njuter varje dag som den är. Jag kan inte göra något åt hur vädret är. Jag tycker fortfarande att det är tråkigt när det regnar. Jag vet att det behövs och är glad för regnet, men tycker det är tråkigt. Jag tänker dock på det på ett annat sätt idag. Jag tänker på hur bra det är. Även om jag skulle föredra det som jag tänkte när jag var liten. Regna på natten och var sol och varmt på dagen.

Som tur är kan ingen av oss bestämma över vädret. Men vi kan påverkad et genom hur vi lever. Vattna med kanna, eller ta bilen mindre, eller äta vegetariskt mera. det finns massor av saker som vi kan göra. Styra det kan vi inte, bara påverka det.

Ta hand om dig. Ta hand om vår jord. Vi hörs imorgon,

Värmen slog till

Den ska fortsätta vara hela helgen. Igår hade vi 27 grader. Idag och imorgon ska det bli 32 grader. Värmen har slagit till. Det ska bli åska och regn nästa vecka så midsommar är lika osäkert med regn eller inte regn. Precis som det ska vara. Denna helgen är det extrem värme och jag ska njuta hela helgen.

Idag ska jag hjälpa äldsta sonen. Förra fredagen var jag där och bara var tillsammans en stund. Idag blir det mer praktiskt med att hjälpa till med att skriva. Det skulle vi gjort förra fredagen också men han kände inte för det så då blev det att vi bara hängde. Det var mysigt att bara hänga lite.

Växterna behöver en massa vatten nu när det är så varmt. Jag har slang som jag går med och vattnar. Igår gick jag med kanna och vattnade. Mest för att jag inte vill att vattnet ska ta slut. Det har varit bevattningsförbud i många år nu på sommaren. Därför tänker jag att det är smart att inte vattna mer än nödvändigt. Mina nya träd och annat som planterats får lite extra omtanke. Och jordärtskockorna. De lever än.

När det är så här varmt så är det inte så gott att äta tycker jag. Jag vet inte varför men matlusten avtar. Jag dricker alltid för dåligt med vätska vilket kan bli ett problem när det är så här varmt. Jag måste påminna mig om att jag behöver dricka. Det är svårt när man inte blir törstig. Att inte ha matlust är ingen fara. Men törsten kan vara farligt. Tur att jag har förnuftet kvar.

Igår gjorde maken jättegod middag. Som passade perfekt en sådan varm dag. Hemgjord kebab med yoghurtsås. Gott och svalkande i värmen. Med massor av persilja på också. Det är gott med persilja. Särskilt i värmen. Vet inte varför men gott är det.

Makens egengjorda kebab.

Ta hand om dig vi hörs imorgon.

Nu har jag äntligen börjat

Jag har ju pratat om att jag ska yoga länge. Jag har tänkt att jag ska yoga ännu längre. Jag har skrivit om det innan också. Det började med att jag skulle ut och resa med en vän. Det kan ni läsa om här: https://josefinsdagbok.se/yoga/. Sedan ett år senare så hade fortfarande inget hänt. Det kan ni läsa om här: https://josefinsdagbok.se/yoga-2/.

Jag har alltså länge försökt att komma igång med den där yogan. Nu äntligen har jag kommit igång. Jag gör det på morgonen för att starta kroppen. Det är ett väldigt enkelt pass, än så länge. Jag har planer på att det ska bli mer avancerat. Än så länge lär jag mig och då passar detta bra.

När jag skrev om det första gången så fick jag många tips om vad jag borde prova. Nu är det ett av dessa tipsen som provas. Jag fick också bra tips på vad man kan använda när man yogar istället för att gå att köpa saker. Det känns så bra att vara igång. Det är underbart att jag är igång med att yoga men ännu bättre att jag är igång med att träna kroppen igen. Det har gått alldeles för lång tid sedan jag tränade.

Nu ska jag se till att det håller i sig. Så jag tar det lugnt och inga monsterpass ännu. Den där resan kanske kan bli av snart. Med min vän. Det första året med pandemin har gått. Det kommer säkert att bli flera. Nu måste vi lära oss att leva i en pandemi helt enkelt. Att då resa på ett säkert sätt får ingå. Vi är inte där än men jag har hoppet uppe. Jag kommer dessutom kunna lite yoga innan resan då. För jag är igång!

Igår höll mina jordärtskockor på att dö för mig. Det är varmt och torrt. Vi har bara haft en liten regnskur på flera veckor. Min skockor är dessutom i hink. Vilket innebär att de behöver mycket vatten. Jag vattnade när solen låg på. Sedan vattnade jag igen på kvällen. De verkar ha överlevt. De ska bli ännu varmare. Tänk på att dricka nu. Mycket vatten och öppna inte dörrar och fönster förrän på kvällen och natten.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Vi har en bit kvar

Caroline Seger har nu gjort 215 landskamper och är den person som gjort flest någonsin i Europa. Både på dam- och herrsidan. Hon har gjort 67 st fler än Anders Nilsson som har gjort flest på herrsidan i Sverige.

Det är supercoolt på alla sätt. Hon har gjort 215 landskamper. Bara tanken på hur hon har klarat det är hisnande. Att ha fysiken att orka. Att vara skadefri så hon är den som spelar. Det är så många aspekter på det hela. Helt fantastiskt helt enkelt.

När Anders Nilsson gjort flest landskamper på herrsidan 2013 så fick han en bil från fotbollsförbundet. Samma år var det Therese Sjögran som lyckats med 214 landskamper. Hon fick ingenting av fotbollsförbundet. Då var hon inte ensam i Europa, det var faktiskt en kvinna till som gjort 214 landskamper.

Hon var alltså BARA ensam i Sverige och den som gjort flest landskamper genom tiderna. Fler än Anders och det är Anders som åker hem med en bil för sin bedrift. Nu har vi en tjej som lyckats slå Therese rekord och dessutom vara bäst i hela Europa på både herr- och damfotbollen. Vad fick hon?

Ännu värre än Therese. För Caroline hade ingen från fotbollsförbundet som var med när det uppmärksammades. De var på EM i Spanien. De hann inte hem för att uppmärksamma Caroline. Tydligen är herrarna viktigare, för de spelar ju EM.

Vi har en bit kvar innan det är jämställt. För åtta år sedan fick fotbollsförbundet en hel del kritik för att de gjorde sådan skillnad på dam- och herrprestationer. Där herren dessutom inte klarat av att prestera lika bra. Nu åtta år senare så visar det sig att fotbollsförbundet inte hade lärt sig någonting. Tragiskt.

Caroline Seger är värd en bil och inte minst uppmärksamheten från topparna på förbundet. Hon fick inget av det. Jag grattar och håller tummarna för att det blir någon form av utdelning för prestationen.

Vad tycker du? Går EM före Carolines fantastiska prestation? Här kan du läsa mer om det: https://www.expressen.se/sport/fotboll/landslaget/har-blir-seger-storst-overraskas-av-familjen/

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Tror du på Gud?

Jag har under många år haft samtal med min äldsta son kring Gud och om han finns eller inte. Äldsta sonen är inte konfirmerad för han vet inte om Gud finns eller inte. Jag är också en dålig kristen som inte kunnat få honom att tro. Det borde jag kunnat om jag varit en god kristen.

Minstingen är konfirmerad men har efter det slutat att tro. Och jag försöker vara en god kristen men inte heller någon som prackar på. Jag anser att alla har rätten att tro eller inte tro. Äldsta sonen har lite svårt med mig och våra samtal kring Gud.

Äldsta sonen har frågat mig så många gånger hur jag vet att Gud finns. Jag har svarat att jag ställt frågan till Gud och att han har svarat mig genom att svaret blivit besvarat med en händelse. Alltså att min fråga har blivit besvarad av att det har hänt något.

Det är ett för flummigt svar för en med autism. Sonen har inte kunnat förstå detta och jag har sagt attan får försöka fråga själv men det har tydligen inte lyckats. Tror du på Gud? Hur hade du besvarat frågan? Hur vet du att Gud finns?

Jag har provat andra saker också. Som att jag kan inte bevisa att Gud finns men hur skulle det annars vara möjligt att vi finns. I flera år som sagt har detta samtal pågått. I helgen så kom min son med att jag borde lyssna på Bishop Robert Barron. En katolik som kunde besvara sonens fråga.

Han tror fortfarande inte själv. Däremot så är han väldigt intresserad av att ta reda på mera. Han läser bibeln. Han gör som sagt mycket för att ta reda på om han kan tro eller inte. Många saker i kristendomen tycker han är bra. Men det är inget bevis för att Gud finns.

Det denna katolik fick fram till att Gud finns var att han måste finnas för annars hade inte världen kunnat existera. Något sådant. Säkert mer ingående och fler teser kring det hela. Men ungefär så sa sonen till mig. Och det tyckte han var ett fullgott svar. Att det är bevis för att Gud finns. Han tror så klart inte (än) men det var ett svar so han kan förstå och eventuellt hålla med om.

Han vill att jag ska lyssna på honom på Youtube. Jag får försöka göra det. Jag tycker bara att poddar och annat är ganska tråkigt att lyssna på. Ljudböcker är min absoluta mardröm. Det går så långsamt att jag kan bara inte lyssna. Jag zoomar ut och hör inget. Vilken bok det än gäller. Om jag läser den själv så kan den vara hur spännande som helst. Men ljudbok, nej.

Har du lyssnat på Bishop Robert Barron? Något du rekommenderar? Sonen har förvarnat mig om att han inte står bakom homosexuellt äktenskap. Han känner mig och vet vad jag kommer reagera på.

Jag tror på Gud. Jag har också föreslagit för sonen att han ska bli delaktig i en kyrka för att se om han kanske tror på Gud. Samt att han har en massa människor som han kan vara social med. Jag hoppas vi hamnar där.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

In och ut

Det blev en dag ute som jag trodde. Eller inte hela dagen men stora delar av dagen. Det blev lite altanhäng och fika på goda kakan också. Det jag hann med var att placera ut de två stora krukorna som vi köpte förra året. De var tänkta att ha inne i carporten. Då de inte kan stå ute året runt. Med stor säkerhet kan de inte det. Nu gamblas det helt enkelt på hög nivå.

Jag har isolerat den ena krukan. Frigoliten var slut i affären så då får man kompromissa. Jag tänker att krukan vid minstingens altan får snurras in under balkongen och skyddas på det sättet under vintern. Samt att vi isolerar med tovad juteväv runt omkring krukan på utsidan. På båda krukorna, även den som är isolerad vid stenen.

Minstingens kruka fick hamna där det var planterat ett av gräsen innan. Tanken är att altanerna ska byggas ihop på något sätt i framtiden så gräset hade ändå behövt flyttas. Och nu syns det dessutom väldigt fint från andra sidan altanen.

Gräs Ferner och vintergröna.
Från andra sidan.

Det blev toppen enligt mig. Sedan satte jag den andra krukan vid den stora stenen. Jag passade på att sätta en kant runt om också. Så att det är lättare att trimma samt att gräset inte växer in i rabatten. Bredvid krukan hamnade hortensian som jag köpte förra hösten på rea. Jag tycker om hortensia väldigt mycket. Gjorde ju den första rabatten bara för att plantera ut en hortensia. Jag tog en alunrot, höstsilverax, murgröna samt lysimachia och planterade i den krukan.

Höstsilver ax samt murgröna var tanken att det skulle var i krukorna från början. Tyvärr har jag eller vintern lyckas döda en murgröna samt en höstsilverax. Nu hamnade ju gräs i den andra så det spelar ingen roll. Jag råkade också ta död på mina underbara julrosor som var tanken att ha i också. Vilka var fantastiska ändå till i våras när de tinade upp från köldknäppen som varde i tre veckor på mer än minus 10 grader.

Jag tänkte att jag skulle ansa lite i de vissna bladen. Eftersom jag tyckte att de var lite väl hängiga så tänkte jag att jag ansar hela vägen ner och låter de komma på nytt. Jag kan meddela att så går inte göra med julrosor. De lever genom sina blad. Kanske gör ett nytt försök längre fram nu när jag vet hur jag INTE ska göra.

Alunroten är från mamma. Som bara trycktes ner i jorden när mamma flyttade hem. Lysimachian är från min första rabatt som håller på att svämma över av den. Jag kanske tar lite till och sätter tillsammans med gräset i andra krukan också. Får se om andan faller på. Jag är mycket nöjd över gårdagens arbete, det är det viktiga.

Även om det blev en del kroppsarbete så blev det ju också en del fika så jag tror att igår gick in och ut jämt upp. När jag ville att det skulle bli mer ut än in. Med tanke på alla andra fikar som det varit utan kroppsarbete. Ja, ja, det var en bra dag. Idag ska jag ta det lugnare för att hinna med att återhämta mig bättre.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Bänkar

Jag älskar mitt kök. Att ha en tillräckligt hög bänk att jobba på är fantastiskt. Att vara rak i ryggen när man jobbar där är helt underbart. Vi har en meter höga bänkytor. Om jag ska var noga så är de en meter ch en centimeter samt en meter och två centimeter på sina ställen. Golvet är inte rakt men det är stommarna.

Vi bytte inte golv när vi bytte köket. Allt för att spara på material och miljön. Det som inte behövde bytas bytte vi inte. Det innebär att var har två svara i golvet där vi drog avloppet till köksön. Samt att golvet är ojämnt och därav våra olika höjder till bänkens topp. Vilket är oviktigt. De är fantastiska och jag älskar att stå och arbeta vid de överallt.

Jag är ju den som bakar i hushållet. (Eftersom jag blivit förpassad från matlagningen.) Maken tycker också om vårt kök så han lagar gärna maten. Mycket spännande mat har det också blivit. Även om det fortfarande är mycket hamburgare och han älsklingsrätt korv (ofta med bröd). Igår blev det grillost som hamburgare. Till det chips och egengjord dipp.

Bakning tycker han inte om (än). Även om han gärna äter av det jag bakar. Förutom igår. Igår blev det chokladbiskvier. Vilket jag tycker om mycket. Vilket maken inte tycker om alls. Minstingen gav med beröm godkänt. Det var ganska länge sedan jag gjorde biskvier. För det är lite meckigt. Inte svårt bara meckigt.

När du ska ta på chokladen så ska du doppa varje biskvi och det brukar bli kladdigt överallt. Igår gjorde jag den i form. Det var superenkelt. Det enda jag behöver tänka på är att det inte ska bli för tjockt lager med choklad. Eftersom man inte doppar den. Nästa gång kommer jag luta och låta det rinna över den istället för att hälla på och låta stå.

Maken såg formen i kylskåpet när han varit ute och grejat. Han frågade vad det var för gott som stod i kylen. Mitt svar blev att han inte behövde bry sig för han är inte intresserad. Han förstod då omgående vad det var. Han vet ju att jag tycker om biskvier. Besvikelsen i rösten gick inte att ta miste på.

Han kommer smaka tror jag. Även om det inte blev igår. Häromdagen gjorde jag vaniljbullar. Då var han desto gladare. Sedan att det blev stora som dasslock var han heller inte ledsen över. De blev så stora att det rymdes bara sex bullar på varje plåt. Då gjorde jag helt enligt receptet. Jag provade ett nytt, nästa gång får jag korrigera lite.

Täcker nästan hela assistenten.

Men goda var dem. Mina biskvier också. Även om det inte finns bildbevis. Idag blir det trädgårdsarbete. Måste jobba bort bakandet lite med kroppsarbete idag. Får se vad jag hittar på.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Hur nära är vi varandra?

Hur nära är vi varandra? Vad vet vi som är viktigt? Hur är ditt förhållande med din partner, dina barn, dina föräldrar, dina vänner? Jag tror att jag vet väldigt mycket i mina. Men jag kan ju ha väldigt fel.

Jag tror att jag vet hur min man fungerar. Jag tror att jag vet hur mycket han uppskattar ensamheten. Jag tror jag vet vad han vill i livet. Jag tror jag vet att han älskar mig. Men frågan är om jag vet på riktigt. Om man har levt ihop länge så ökar chanserna för att jag vet och tror rätt. Mina känslor har inte ändrats på de 16 år vi har varit tillsammans. Men det jag vet har ändrats.

Mycket av det jag vet är med från början. Kanske för att vi båda hade varit gifta innan och rädda för att bli missuppfattade. Vi hade nästan en checklista som vi gick igenom. En checklista som behövde bli avbockad på alla punkter om det skulle finnas en chans för att vi skulle våga bli tillsammans. (Mest maken, eftersom han inte ville ha mig.)

Checklistan kvarstår. Sedan händer saker i livet som gör att man utvecklas och det tillkommer på listan vad som behövs för att trivas. Jag tror jag vet att allt är bra.

Min äldsta son tycker inte att han vet hur jag är. Han vet inte varför jag inte kan ge svar på hans frågor. Han förstår inte varför jag inte kan besvara: Hur vet du att Gud finns? Den frågan har vi brottats med ett tag. Vad jag än har sagt så har han inte varit nöjd med mitt svar. Han tror inte på Gud. Eller han vet inte om han tror på Gud. Eftersom han inte har några bevis för att han finns.

Jag tror jag vet hur min son fungerar. Jag har god vetskap om det. Och det är samma sak där. Jag har levt tillsammans med honom och hans bror i så många år att man lär sig vad som är och inte. Ändå finns dessa frågor hos äldsta som gör att han tycker att han inte har koll på mig. Vad vet vi om varandra egentligen?

Jag tycker att jag kände min mamma. Jag tror jag vet vad mamma tyckte om och ville. Vilket visade sig stämma de sista åren när mamma hade svårt att tala. Då jag ofta fick prata åt henne. Vilket ofta blev rätt men ibland så var det en suck och jag visste inte vad mamma ville. För vi är människor. Vi har känslor som påverkar vad det är vi vill och vad vi känner för. Så klart så kunde jag inte veta allt som mamma ville även om jag tror jag känner min mamma.

Jag kände min pappa med. Tyvärr för hans del så var han ingen bra pappa. Vilket gjorde att jag inte släppte in honom. Han hade passerat det stadiet för hur många gånger han missbrukat mitt förtroende, att jag lät honom inte missbruka det igen. Lättast lyckas man med det genom att stänga dörren och lämna personen ute. Vilket jag gjorde. Jag tror jag vet hur min pappa var.

Det kan vara så enkelt att han försökte så gott han kunde. Att han inte ville vara en dålig pappa. Han hade bara inte förmågan till att vara det. Jag kan bara utgå ifrån hur jag uppfattar saker och ting. Sedan måste jag göra min bedömning. Eftersom vi är människor så finns det alltid en historia för varje enskild person. Även om vi har varit med i samma gemensamt så uppfattar vi den olika.

Av den anledning så kan vi nog aldrig helt veta precis allt. Det vi kan veta är det av vikt om vi har insikten om att vi måste samspela kring vad som är viktigt. Jag tror att jag har varit och är nära de som betyder något för mig.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Köpa ut…

Det har varit ett antal artiklar om att vuxna köper ut åt minderåriga. Den senaste om en mamma som dömts för att hon gjort det. Den kan ni läsa här: https://www.expressen.se/kvallsposten/krim/mamma-kopte-ut-sprit-till-sonens-kompisar/

Att någon blir dömd är för mig nytt. Jag vet inte om att det har hänt tidigare. Jag hoppas det har hänt. Jag gissar att nyhetsvärdet inte har varit så stort tidigare. För det är något som så många har kunnat tänka sig att göra.

Jag vet inte varför det inte skrivits om tidigare. Jag vet inte om det är så att fler döms idag. Det jag vet är att jag har noterat det i tidningar vid flera tillfällen nu på kort tid. Jag blir ledsen över att det finns vuxna som tycker att det är rimligt att de köper ut åt barn. Det jag blir glad över är att det bli konsekvenser. Att den vuxna får straff för sitt brott.

Är det jag som är för hård? Är det rimligt att man som vuxen köper ut åt barn? Barn är du så länge du är under 18 år. Är det rimligt att köpa ut åt en som fyllt 18 men inte 20 år?

För mig är det helt orimligt. Våra barns hjärnor växer tills de är 25 år ungefär. Alkohol är lättlösligt och tar sig in överallt i kroppen, också hjärnan. Vill vi förstöra möjligheterna för våra barn att göra det absolut bästa av sitt liv, med de bästa förutsättningarna?

För mig är det helt orimligt att köpa ut åt någon. Den som är 20+ kan köpa åt sig själv och det räcker. Maken var på systemet för ett tag sedan. En son och hans pappa var där inne. Sonen sa till sin pappa att han kunde gå ut och vänta så tog han allt. Med tanke på smittrisk och pappans ålder så var det smart.

Problemet uppstod vid kassan. Sonen hade inte sin legitimation med sig. Han fick inte handla utan den. Sonen säger att han då fick be sin pappa komma in och köpa det. Att han var utanför. Svaret blev att det går inte, eftersom de visste att sonen skulle ha också.

Han fick snällt lämna och åka hem utan alkohol. Pappan också. Jag tycker detta är rätt. För hur ska personalen kunna vet hans ålder utan leg? När de också har hört att de är till båda så kan de inte agera annorlunda. Jag gissar att han åkte hem och hämtade sitt leg och handlade det de skulle ha. Det blev alltså bara lite jobbigare för honom, ingen katastrof.

Vad tycker du? Ska de vara lite justa på Systembolaget? Beror det på situation till situation? Elller är våra regler bra? Du får inte handla om du är under 20 år. Du får inte handla till någon annan som är under 20 år. Det är reglerna, är det för hårt?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.