Månad: juli 2021

Publicerat

Kroppen försöker

De senaste veckorna, kanske tre, så har jag sovit mindre än vanligt. Jag vet varför. Det är allt som behövts tänkas på kring mamma. Vi har bestämt ett datum för urnsättningen. Det känns bra. Ett steg på vägen. Det är också det som inte hänt som skulle hända med mamma. Som att jag skulle haft pedikyr med henne fyra gånger som inte blivit av. Eller klippt hennes hår två gånger. Och varje gång skulle hon sagt att det var på tiden.

Alla sakerna kombinerade har gjort att mitt snitt på fyra timmar per natt har blivit mindre. Eftersom fyra timmar är för lite så är mindre inget bra alls. Nu har jag somnat två gånger i rad på dagen. Natten är oförändrad men jag har lyckats ta igen lite tid på dagen. I förrgår satt jag i mammas fåtölj och somnade. Nästan utan att märka det. Jag sov jättegott. Utan drömmar. Igår somnade jag utomhus. Maken hämtade en filt åt mig. (Det är kallt nu, bara 23 grader.) Då sa jag till honom att nu kommer jag somna.

Vilket jag gjorde och sov lika gott denna gången. Kroppen försöker att återhämta det den har förlorat de senaste veckorna. Tänk om den kunde återhämta all tid som den missat i sömn de senaste åren. Önsketänkade. Jag är tacksam för dessa tupplurar. Att sova ute är väldigt mysigt. Att vakna och titta upp på blå himmel med några enstaka moln på är en skön känsla.

Innan jag somnade så hade jag och maken varit ute på äventyr. Vi åkte iväg för att köpa växtstöd. En av björnbären har dragit iväg så den blåser nästan sönder och vi har inga tillräckligt långa växtstöd till en av stänglarna. Om man sover dåligt så kan det vara så att man glömmer varför man åker iväg. Vi kom hem med mattor till altanen. Lite för bra fyndpris för att man skulle köpa egentligen.

Fyra mattor blev det.

När en matta kostar 59.90 så vet man att man egentligen inte borde köpa, eller hur? Ändå köpte vi fyra stycken. Två under stora bordet, en vid soffan samt en vid lilla bordet. De säger att de är gjorda av återvunnen plast. Samvetet lät mig köpa dem av den anledningen. Det blev jättefint, tycker jag. Lite mer ombonat. Jag har länge tänkt att vi borde ha någon matta. Utomhus är ju lite svårt dock. Återvunnen plast hoppas jag kommer fungera fint.

Idag ska jag låta kroppen fortsätta att försöka återhämta sig. På sina villkor.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När man har känslig näsa

Äldsta sonen har flera uppgraderingar än vanligt folk i och med hans autism. En sådan sak är hans luktsinne. Han känner lukt eller dofter upphöjt till hundra. Kanske mera. När han var liten så var det svårt att kunna hänga med i svängarna på vad som kunde vara ett problem. Idag har jag lärt mig men också sonen.

I helgen så åt vi kräftor. Äldsta sonen äter inte fisk. Mest för konsistensen på fisken och känslan i munnen. Det är inte bara hans luktsinne som är väldigt mycket bättre än andras. Även smaken och känseln. Fisk går också bort på grund av lukten. Han kan känna flera dagar efteråt att vi har ätit fisk hemma när han kommer och hälsar på. Kräftor tycker han om. När han var liten så skilde jag och han åt utan att röra vid dem med händerna.

Idag skalar själv och äter han själv. Vi satt ute och åt. Han sköt bort kräftorna så de inte stod nära honom. Han är inte så förtjust i lukten. (Lukt för honom, doft för mig.) Så fort han ätit färdigt så går han och tvättar sig. Sedan går han och tvättar sig igen. Ni som ätit kräftor vet att lukten sitter kvar i händerna ganska länge efteråt.

Att vi satt ute och åt hjälpte till så att han kunde distraheras lite. Det är större luftgenomströmming utomhus och därför gick det bra med att ha kräftorna i närheten samt att tvätta händerna två gånger.

Jag åt några (läs jättemånga) kräftor fler än sonen. Mina händer luktar också kräftor. Sonen behöver något hemma hos sig. Jag behöver köra då han inte har sin bil med sig. Jag har också tvättat händerna två gånger. Av erfarenhet inte av att jag kommer ut från toaletten och luktar på händerna. Nu till sonens dilemma. Han kan inte röra något. Jag får inte röra något av hans saker.

Lösningen blir att jag får röra hans saker med handskar på mig. Annars kommer han känna kräftlukten (fortfarande för honom) i hela hans lägenhet. Hans luktsinne är inte att leka med. Han känner allt och mycket är också sådant som stör honom. Tur att hans mormors skinnhandskar fanns lättillgängligt så att jag fick röra hans grejer och vi kunde hämta vad han behövde.

Jag gör gärna det för honom. Jag vet också vad som kan ställa till det nu för tiden så jag har vett att fråga om det kan gå eller inte. Denna gången fick han lukta på mina händer och svaret var handskar. Vi hade i värsta fall fått fråga maken om hjälp. Han tycker ju inte om kräftor, inte heller lukten, så till honom skalar jag de stackars kräftstjärtarna som han vill ha. Hans händer är alltså luktfria. Nu räckte det med handskar.

Jag är tacksam för att mitt luktsinne inte är så välutvecklat. Det är säkert tufft att känna allt. Som igår när sonen ringde och sa att köttfärsen luktade konstigt. Fast då var mitt svar väldigt tydligt, han hade känt om det var fel på köttfärsen. Det hade varit en stinkbomb för honom. Samt att vakuumet var intakt innan han öppnade förpackningen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur skulle du gjort?

Vi satte en thujahäck förra året på våren. Vi satte den utmed en trottoar. Det innebär att det går människor på den, trottoaren alltså. Med människorna går det ofta hundar i koppel. Dessa hundar tycker om att kissa på våra thujor. Häcken är ganska gles så man ska se emellan när man kör ut med bilar från vår gemensamma väg vi har med grannarna. I hålen som är mellan tujorna så har jag satt krukor i vissa.

Kanske det är krukorna, kanske det är hålen, kanske det bara är thujorna, men något är det som är intressant med vår häck. Våra thujor är illa tilltygade av alla hundar som kissar på dem. Hundarna kissar på krukorna också. Vilket jag tycker är märkligt att en hundägare tillåter. Jag kan förstå thujan men inte en kruka. Varför?

Frågan är nu hur jag ska försöka lösa detta. Häcken är för att vi inte kunde sätta staket. Eller kunde och kunde. Det vara lättare med en häck då det finns en 40000-volts kabel under häcken. Dumt att sätta ett markspjut igenom den. Samt det satt en häck innan så det visste vi skulle gå. Problemet nu är att thujor tycker inte om hundkiss. De dör. De är alldeles bruna nertill och på vissa ställen svarta. Stor risk att de dör har jag tagit reda på.

Hur hade du gjort? Hade du testat en massa illaluktande saker? Enligt mina sökningar så är det ganska ineffektivt. Ättika är uteslutet för det tycker heller inte häcken om. Eller hade du satt ett ljud som bara hundar hör för att skrämma bort hundarna till andra sidan. Där det är gräsmatta och helt okej att kissa på. Eller hade du satt ett lite elstängsel? Det är tydligen väldigt effektivt.

Jag vet inte hur jag ska göra. Jag har ställt solcellslampor för att ägaran ska tycka att det är olämpligt för hunden att kissa på dessa. Det har inte hjälpt. Jag har inte satt upp någon skylt som säger ”kissa inte här”. Det kanske är värt att testa? Jag vet inte. Hjälp mig gärna med hur du hade gjort.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Fortfarande tacksam

På Facebook för 6 år sedan skrev jag att jag var tacksam. Jag skrev så här:

Är tacksam för så mycket att jag kan inte lista det ens. En sak leder till en annan och vi vet aldrig vart vägen svänger. Om jag lyssnat mer på mitt inre och mindre på min omgivning hade många saker varit annorlunda. Idag är min omgivning en som litar på mitt inre. Är tacksam för alla stockar och stenar jag behövt gå över, runt och igenom. Mer tacksam för hindren än något annat. Utan hindren hade jag inte varit där jag är idag! Allt detta har jag att vara tacksam över av en anledning och enbart en! Drömmar! Mina drömmar bygger jag på och jag kommer att uppfylla var och en av dem. För det är jag som bestämmer över mitt liv, min omgivning och mitt inre.

Jag är fortfarande tacksam. Tacksam för alla hinder som kommer på vägen. Jag är tacksam för att jag bor i Sverige och har alla möjligheter att kunna vara tacksam. Just idag är jag tacksam för att jag har min trädgård.

Ta hand om dig vi hörs imorgon.

Publicerat

Tidigt men gott

Mamma var en hejare på kräftor. Det har jag berättat många gånger här inne. Det var också en stor tradition med att göra det tillsammans med släkten, skabberaset. Det är namnet på när hela högen samlas och äter kräftor. Det är lite annan mat också. Knytis på det och kräftor har alla med sig en egen mängd som räcker till den familjen. Sedan när kräftorna kom fram så var det ingen skillnaden på vems man åt. Även om mammas var bäst (så klart).

När vi hade haft genomgången av mammas grejer så sa maken till mig att det blir ingen mer gång med kräftor med mamma. Maken gillar inte ens kräftor. Mamma ordnade alltid räkor åt honom. Och prinskorv eller annan god mat innan. Allt för att alla skulle trivas och vilja vara en del av tillhörigheten. Maken vet hur viktigt det är med kräftor, både för mig och mina syskon, samt min mamma.

Förra året mitt i besöksförbudet så satt vi ute under tak den 26 augusti och åt kräftor. Min mobil påminde mig igår om det. Mamma hade halsduk och en jacka på sig. Tunn men ändå. Det var lite kyligt att sitta ute och äta. Men vi hade inte så stort val mer än att göra det. Vi hade omelett med kantarellstuvning. Köttbullar och prinskorv samt kräftor. Mamma njöt och var verkligen nöjd. Hon orkade mycket längre än vad någon av oss kunde tro. Vi hann alla börja frysa, utan mamma. Det var filtar och annat som allt hamnade hos mamma för att hon skulle få sin kräftskiva.

Det var väldigt mysigt. Sambo, barnbarn, barn och svärson var med och hon njöt. Igår så hade vi en tidig kräftskiva. Med alla tillbehör som var gjorda av oss. Min bror gjorde västerbottenpaj. Jag gjorde omelett och köttbullar. Maken stekte prinskorv. Kräftorna hade bror ordnat färdiga. De var jättegoda (men inte mammas). Nästa år blir det mammas kräftor och alla tillbehören.

Mamma hade inte godkänt uppläggningen. Glasskål med krondill som garnering, skulle det vara.

Någon dag efter maken hade sagt att det inte blir någon kräftskiva med mamma i år så ringde min bror och frågade om vi inte skulle äta kräftor ihop. Jag tyckte det var en strålande idé. Det blev en fin kväll med många kräftor, precis som det ska vara. Solen sken och vi satt ute frivilligt utan besöksförbud. Alla åt kräftor som var med. Alla barn och barnbarn även svärsonen. (Mamma det kan fortfarande bli folk av honom.)

Det var för tidigt för kräftor. Det äter man i augusti tidigast. För innan så fick man inte fiska kräftor tidigare. Då är det så även efter reglerna ändras. Vi åt det i juli och det var gott även om det var för tidigt. Inget regn kom det på oss heller.

Noga med hur man äter kräftor också. Denna ser ut som det brukar och som mamma skulle godkänna.

Mamma du var saknad igår. Du var med oss och vi hade mysigt tillsammans på vår altan. Precis som vi hade det mysigt på din förra året. Det var lika varmt på insidan detta året som förra året, det vara bara varmare på utsidan också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Stormen

Jag gissar att ingen har missat Bernd. Stormen som har ödelagt delar av Tyskland och Belgien. Alltså om jag inte hade klimatångest innan så lär jag ju ha det nu. Vi har haft en väldigt varm sommar hittills. Vi har haft en kall vår. Igår hade vi nog årets varmaste dag men ca 35 grader. Jag satt ute i vindstilla med fläkt på och isflaska framför.

Missförstår mig rätt. Jag älskar värmen. Jag fullkomligt älskar att kunna ha sommarkläder på mig utan att frysa. Men jag vet också varför det är sådan värme. Förändringarna i klimatet. Ja, när jag var liten hade vi ibland jättevarmt somrar och det var problem att få fram skördarna på grund av för lite regn. Men inte så här tätt inpå varandra. Den senaste gången var 2018. En sommar som var väldigt varm i Sverige.

Vi förbrukade vår årliga resurs redan i april i år. Snart har vi förbrukat den redan i mars. Det blir tidigare och tidigare. Många säger att det spelar ingen roll vad vi gör som privatperson, jag skulle vilja säga att det är vi som är viktiga. För vi kan ha koll på vad vi köper. Om vi inte köper produkter eller mat som missbrukar klimatet så kommer industrierna att låta bli. Enkelt.

Nu blir det ännu mer tydligt att vi missbrukar vår jord. Den som vi alla delar på. 68 personer är bekräftade döda av alla vattenmassor som väller fram i Tyskland och Belgien. Den siffran kommer att öka för 1300 personer saknas. Människor drunknar i sina källare. Hus rasar för att de blir skadade i regnet som öser ner. Bilar flyter fram i vattnet på vägarna. Här kan du läsa mer om det: https://www.expressen.se/nyheter/stormen-bernd-odelagger-vastra-tyskland/

Jag mår illa av ångesten hur illa det redan är. Hur vi sitter och tittar på när eländet bara blir värre och värre. Jag satt ute med en fläkt igår. Jag använde ström som jag inte hade behövt använda. Det hade funnits så många sätt som inte innefattar att förbruka jordens resurser för att kyla ner mig. Själv först, eller vad säger man.

Idag ska jag försöka vara mer osjälvisk. Idag ska jag tänka på klimatet lite mer än vad jag gjorde igår. Även om jag satt och njöt av alla humlor och bin som trivs i våra blommor. En bra sak för klimatet som vi gör.

Ta hand om dig. Tänk på att göra en klimatsmart sak idag. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Chokladblomma och trollsländor

Jag hittade en chokladblomma. De luktar choklad och är mörkbruna i färgen. Jag har funderat på om inte jag vill ha en chokladblomma hemma hos mig. Redan förra året faktiskt. I år så har den hittat hit. Inte bara den utan flera har hittat hit. Minstingen har fåt några på ”sin” altan och en på den stora. Tydligen så ska chokladblomman gå att övervintra. Den ska tas om hand som en pelargon. Med tanke på förra årets pelargon så får vi se hur det går.

Chokladblomman. Den doftar mer på kvällen.

Jag hann inte med så mycket igår som jag velat. Vilket är det nya normala. Jag kan inte göra det som ska göras för orken finns inte. Strunt i det. Jag hann att städa halva huset med att damma. Maken tog andra halvan och hela med att dammsuga. Jag har det bra jag, som har världens bästa make. Gårdagens städning var förra veckans fredagsstädning. Ibland blir det så.

Jag hann fixa undan alla mammas kläder. Det var skönt. De har legat i en stor hög uppe i garderoben på soffan. Eller i flera stora högar är mer korrekt. Jag fick också in mammas servis i skåpen i köket. Får se hur den kommer användas. Just nu står den i ett av vitrinskåpen och jag ser mamma varje dag. Det gör jag i blommorna också. Mammas två klematisar verkar vilja bo här. Gräset och vissa alunrötter också. Några verkar inte trivas så bra just nu.

Mammas klematis på hörnet som fått något att växa i på stenen.

Jag har också köpt trollsländor i glas av en av mina vänner. Hon är glaskonstnär. Väldigt duktig. Hon har butik i Borås som heter Hantverkskällaren. Väl värt ett besök. Jag är mycket nöjd med mina trollsländor. De finns på bilden ovanför.

Två stycken i stora krukan och…
Två stycken bredvid anemonen.

Idag blir det till att vila. Kroppen säger det med versaler. Tur att jag kan det då.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Minstingens nudlar

En dag i veckan så lagar minstingen mat. Mest för att det ska vara ett steg mot egen lägenhet och allt som då tillkommer. Han inser vad det innebär att bo själv och vi får lyx hemma när han hjälper till. Igår var det hans dag för matlagning. Han tycker om Ramen. Jag med men inte på samma nivå.

Igår gjorde han egna nudlar till Ramen. Han har köpt en pastamaskin och igår blev den invigd. Han är mycket duktig och jag var hans assistent. Kan vara skönt att få lite hjälp när det är första gången man gör något. Ramen har både han och jag gjort innan. Dock aldrig med egna nudlar. Det gjorde han igår. När han gör Ramen så är det alltid snäppet bättre än när jag gör det. Jag har aldrig gjort egen buljong till exempel. Det har han. Igår blev det snabbvarianten på buljong till förmån för nudlarna.

Nudlar på gång.

Vi tog fram den stora tjocka och tunga skärbrädan för att fästa pastamaskinen i något. Jag är så himla glad för våra stenskivor. Även om det inte är tillräckligt med kant att fästa på. Skärbrädan fungerade alldeles utmärkt och stenskivan fungerade alldeles utmärkt att knåda degen på. Kan inte bli bättre alltså.

Middagen blev utsökt. Böngroddar, vårlök, sidfläsk, soyaägg, portobellosvamp samt nudlar och buljong. Mycket gott. Nudlarna var mycket välgjorda, även om minstingen såg förbättringspotential. Det gjorde inte jag och maken. Inte nog med att han gör maten. Det ingår efterarbetet också. Han dukar av och tar hand om disken. Väldigt lyxigt.

Minstingens Ramen.

Sedan att det är en väldigt varm rätt att äta på en väldigt varm dag. Det är en helt annan sak. Idag får det bli en milkshake för att kompensera värmen från igår. Idag ska det bli 30 grader varmt och imorgon 32 grader varmt. Får se om det ändrar sig. Det kanske blir varmare eller svalare. Det får vi se. Jag ska njuta av dagen. Det är det viktiga.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det kommer ta tid

Att titta på växthus är inte lätt. Jag skulle vilja ha ett tillräckligt stort så att jag skulle kunna sitta i det på vår och höst. Inte för några middagar. Ensam eller två som kan ta en kopp thé och kura ihop sig lite i ruskväder. Det ska finnas plats för att vinterförvarar känsliga växter. Men jag har svårt att hitta ett som passar för mig, platsen och plånboken.

Plånboken är väldigt tunn just nu. Av många olika anledningar. Projektet kanske blir flera år framåt om det inte finns någon bra lösning. Jag har hittat ett som skulle passa väldigt bra med storlek. Både för mig och växter. Det skulle och passa bra på platsen. Det som inte passar bra är plånbokens storlek.

Det som skulle passa bäst.

Jag har bara hittat eventuella växthus på Willab garden. Kolla gärna in deras utbud på www.willabgarden.se. Du kanske hittar något som hjälper mig. Jag har alltså inget för att jag länkar. Jag behöver bara hjälp. FInns det någon annan som gör bra växthus som skulle kunna fungera för mig? Det får max vara 4,6 meter brett. Djupet kan max vara 3,1 meter. Höjden behöver vara så att jag kan gå in utan att ducka. Alltså 2 meter.

Det jag tycker är konstigt är att det är billigare att skaffa ett växthus i svart som har väggar i glas runt om. För på samma sida finns ett fristående växthus som är ungefär lika stort. Det är väldigt mycket billigare. Varför? Även när det inte är kampanj så är det billigare. Det borde ju kosta mer eftersom det är fler väggar.

Varför?

Sedan finns en variant som inte är riktigt lika stort och där taket inte går att få med samma lutning. Det känns inte som ett alternativ mot de andra två. Har du växthus? Hur skulle du gjort. Enda platsen det kan vara på är bakom förrådet. Om det ska vara ett fristående så blir det vägg i vägg med förrådet. Det kommer inte se bra ut, eller?

Tur jag har tid på mig att komma på hur jag vill göra. Kanske plånboken också har blivit tjockare då. Hur skulle du göra? Finns det någon som har bra tips på vilka växthus som är bra? Jag håller tummarna.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

När sorgen är oanad

Jag tror ingen av er har missat att jag är i sorg. Att mamma inte är med mig (oss) längre. Det kommer ibland över mig. Ibland mer och ibland mindre. Ibland kan jag glädjas med många och mycket runt omkring. Sorgen är ändå där bara mindre märkbar.

Sedan kommer den där bilden upp i telefonen från förra året. Där mamma är alldeles rödgråten och inte förstår varför vi inte kommer in när det regnar. En sådan dag när all frustration kom ut i tårar hos mamma. Då bränner det på ögonlocken och tårar kommer fram hos mig. Inte så konstigt eller oväntat att sorgen kommer fram mer då. Samtidigt som sorgen är mer för tillfället där och då, när mamma mådde så dåligt över sin situation.

Den sorgen är inte konstigt. Den är inte oväntad. Det är bilden som överraskar och sorgen blir påmind. Det är en process. Lika med musik, när Frank Sinatra är på så kan det bli för jobbigt att lyssna på. Trots att jag har lyssnat på Frank i så många år för att jag vill det. Jag lyssnade gärna på honom när jag bodde hemma som liten. Jag lyssnade gärna på honom när jag flyttade hemifrån. Jag lyssnar gärna på honom idag. Ibland blir det för jobbigt.

Sedan kan den där oväntade sorgen komma. Den som inte har något alls med mamma att göra. Och man känner att man inte orkar med den mer. Som när maken kommer och berättar att vi har en liten fågel liggande på altanen. Att den hade en kompis som satt bredvid länge och inte ville flyga iväg. Han var död. De hade antagligen bägge flugit in i vårt fönster. En av dem klarade inte smällen. Det var överväldigande jobbigt att få reda på att kompisen hade länge suttit bredvid och tittat och till lsut fått ge upp och flyga iväg.

Stackars döda kompisen.

Den oanade sorgen som tar över för att ett fågelbarn har mist sin kompis. Det var så oväntat att jag skulle bli så sorgen över det. Det är klart man kan bli ledsen över att en fågel har dött, det är inte det jag menar. Det jag menar är att sorgen tog över och blev för mycket. Det är konstigt. Konstigt att inte kunna styra sina känslor på ett rimligt sätt. Allt har med mamma att göra.

Det jag ska glädjas över är alla fantastiska år som mamma fick som frisk. Alla år som vi hade tillsammans. Jag och mamma hann med mycket kul tillsammans. Mamma hann med mycket kul med mina syskon, med alla i hennes närhet. Mamma valde livet. Mamma levde här och nu i med och motgångar. Jag försöker leva efter mammas devis. Det går inte vänta på bättre tider. Du måste se till att ordna bättre tider nu. För sedan kan det vara försent.

Mammas liv innehöll skratt och tårar. Mamma gjorde alltid det bästa av det som fanns att jobba med. Idag så har jag mamma med mig inom mig. Idag blir det en bra dag. Sorgen kommer att finnas med mig för alltid. Det positiva med det är att jag alltid kommer bära med mig minnena som varit, nära hjärtat.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.