Ingen har missat att jag kombinerar mitt jobb som fastighetsskötare med att köra serviceresor. Vilket är två mycket roliga jobb och jag trivs jättebra med kombon. Dock kör det ihop sig lite ibland. När vissa saker måste utföras samtidigt på båda min arbetsplatser. Eller snarare det dyker upp något som behöver göras på fastighetssidan när jag sagt ja till att köra bil. Då brukar maken hoppa in. Vilket han gör med bravur.
I veckan uppstod problemet. Jag fick uppdraget att införskaffa två datorer till jobbet. Jag kan datorer hyfsat bra. Jag satt med personen som skulle ha den andra och vi gick igenom specar om vad som behövdes. Vi kom fram till att det var två olika vi behövde då det är två helt olika saker de ska användas till. Den jag ska använda som fastighetsskötare behöver stort minne för att kunna ha en stor databas med nyckelssystemen till exempel. Den behöver heller ingen stor skärm, bättre att den är enkel att bära med sig.
Vi kom fram till vad vi skulle ha och jag skulle införskaffa dessa. Då kunde jag dagen efter. Då när vi bestämde det. Sedan fick jag frågan om jag kunde köra och jag sa ja. Mest för att jag vet att det är svårt att få tag på någon annan att köra. Enkelt tänkte jag, eftersom maken är otroligt duktig på datorer och jobbar dessutom med programmering så det tänkte jag var smidigt för honom.
Jag hade ju dessutom två specifika produkter som jag hade tagit fram. Inte bara vad som behövdes utan jag skickade länkar på vad jag ville han skulle köpa. Det gick vi igenom på kvällen. Efter en stund inser jag att det är nog bättre jag åker själv. Han ställde tusen frågor. Vad ska de användas till. Räcker det med 8 i RAM-minne? Det är inte den bästa processorn. Kommer minnet räcka. Det finns större minne, du ska ju ha en databas på. Då sa jag faktiskt att jag kunde ordna det själv.
Bara några dagar senare. Även om det var kampanj så spelade det ingen roll. Då fick jag hitta något annat om det skulle hinna ta slut. Maken meddelar att han har full koll och ska åka till butiken och köpa det jag vill ha. Dessutom ville jag ha en extern hårddisk. Tre produkter totalt, två datorer med helt olika specar och en extern hårddisk. Inga problem säger maken.
Dagen efter så ringer telefonen. Jag kunde faktiskt svara för jag hade precis släppt av en kund. Han hade några frågor bara… Skulle det vara mindre minne på den ena datorn? Den med större minne har mindre skärm, ska det vara så? Och 8 i RAM det borde inte vara något problem. Det var 2 TB på hårddisken? Ja, men då så, nu har jag full koll. Jag köper det nu. Vad bra för jag hämtar strax en ny kund, säger jag. Är det säkert att du har koll. För jag kan köpa dem själv en annan dag. Absolut, jag har FULL koll, säger maken.
Det går en, två, tre, fyra, fem, sex, sju, ja till och med åtta sekunder, sedan ringer maken igen. Han hade bara en fråga till, skulle skärmen vara 15,6 tum på den med mindre minne. JAAAAAAAAAAAAAAAA. Vad bra, jag har full koll. Jag har köpt nu. Så bra och det enda jag bad dig dubbelkolla har du gjort det? frågar jag. Eh, ja, eller vad då? Att de är windowskompatibla och inte google. JUST DET, ja men vänta lite. In i butiken och fråga personalen som bekräftade att det var de.
För den detaljen finns inte på hemsidan. Inte heller på lådan som datorn levereras i. Det misstaget har en vän gjort som inte kunde installera windows på nyinköpta datorn. Det misstaget har inte vi gjort heller. För maken har ju FULL koll! Men jag tror jag installerar datorerna själv. För jag vet när jag har koll och inte. Roligt har vi hur som helst, både på jobbet och hemma.
Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.