Månad: februari 2023

Publicerat

Min egna present på alla hjärtans dag

Jag köpte ju en egen present till mig själv. Den beställdes på måndagen och kom på onsdagen. Om den hade skickats med ett annat företag så hade den säkert dykt upp redan på tisdagen. Men det spelade ingen större roll eftersom jag visste att den var på gång.

I onsdags kom den alltså. Jag är mycket nöjd. Sedan om företaget jag köpte den ifrån misstänkte att det var en present, vet jag inte. Den kom i alla fall inslagen i julpapper som var vänt med vita sidan utåt och snöre runt. Precis som presenter ska vara. Det var passande med julpappret, för i var det naturligtvis en snögubbe.

En Års-snögubbe grån Goebel

Det är den första snögubbe som gjordes i de limiterade utgåvorna av års-snögubbar. De började med tomtar redan 2006 med att göra en ny variant varje år. Snögubbarna kom först 2013. Denna är alltså från 2013. Dessa varianter är också lite större. Drygt 22 cm höga. Nu är snart vintern över och den kommer få flytta in i förrådet. Fast några dagar till får den vara framme. Det är ingen snö på marken så då får har jag lite i bokhyllan.

Jag är så himla nöjd med min egna present till mig själv. Den var lite dyr, men så värt det. Den kostar mer eftersom den bara finns i två tusen exemplar och de flesta såldes väl redan år 2013. Jag har sett några få på second hand och alla har saknat lyktan. Denna har lykta i behåll och jag har lådan för sommarförvaringen. Jag försöker att njuta av de små sakerna i livet, lika mycket som de stora.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Snart är det semester

Det är länge sedan jag och maken hade en semester. Vi är lediga mycket, det menar jag inte är ett problem. Vi har inte varit på någon resa tillsammans på väldigt länge. Vi älskar att gå här hemma och skrota så det är bra som det är egentligen. Jag har dock börjat känna att jag skulle vilja åka iväg, bara han och jag.

Därför har jag börjat titta på vart vi skulle kunna åka. Ingen har missat att min klimatångest är stor så det är ingen utomlandsresa jag tittar på utan i Sverige. Maken tycker om att få vara ifred och ensam. Han tycker också om när det är bekvämt. Vilket blir tydligare och tydligare. Jag tycker också om detta men kanske fortfarande är lite mer villig att prova nya saker.

Jag hittade ett jättemysigt ställe som ligger bara en dryg timma härifrån. Det är en flytande stuga, helt ensam i en sjö. Eller vad det nu är, någon storlek av vatten samlat. Inte nog med att det är en egen stuga, det finns toalett i stugan. Ingen vattentoalett men en som är brukbar och alldeles egen som man inte behöver dela med någon. Det finns också en bastu med stora fönster så man kan sitta och basta medan man njuter av utsikten. Sedan kan man hoppa rätt i plurret. Samt en kanot så man kan ge sig ut på tur på sjön.

Alltså detta är helt perfekt anser jag. Man är helt ensam ute i skogen med alla bekvämligheter man kan behöva och kan njuta av tystnaden tillsammans. Jag skickar så klart en länk till maken för att kolla in detta. (Han behöver lite förberedelser innan för att kunna hänga på). Här kan du kolla in stället: https://sommarhagen.se/SV/Glamping Om du skulle prova det eller redan varit där så får du gärna tala om vad du tyckte.

Maken brukar oftast inte kommentera saker som jag skickar till honom omgående. Det brukar ta lite tid innan han är redo för det. Det kan vara att han behöver tänka över det. Oftast så kommer han tillbaka med feedback om vad han tycker. Ibland händer ingenting och då vet jag att det var helt ointressant och han har inte ens tänkt på det.

Denna gången så kom han tillbaka ganska omgående. Detta fick jag tillbaka: https://grandhotel.se/rum-sviter/juniorsvit Väldigt fort räknade han ut att vi skulle kunna åka till Grand hotell i Stockholm och få uppleva enskildheten i storstan. Han sa inte att han inte ville bo på en stuga på sjön. Han sa att han tyckte detta var mer hans stil och mer prisvärt.

Jag vet att han vill ha det bekvämt. Men att han dissade mig så totalt och snabbt var helt oväntat. Jag som tyckte jag hade hittat bästa dealen för honom. Han skulle kunna gå ut naken utan att någon såg honom. Fast problemet är väl att jag skulle se honom då. Men han får gärna ha badbyxor på sig när han badar. Det går bra. Jag kommer inte ge upp om att boka stugan på vattnet. Jag gissar att maken inte kommer ge upp sitt förslag heller. Vi kommer alltså vara hemma och skrota i sommar också.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Hur man förändras med åldern

När jag var yngre så kunde jag fnysa åt farmor som satt och klagade på att det drog. Det kunde vara ett fönster som var öppet som hon visste om men inte kunde känna. Då klagade hon fast det inte var dragigt. Eller så klagade hon för att det var hundra grader inomhus men vägrade att göra något åt det.

Det fnyser jag fortfarande åt. Allt farmors klagande. Mamma sa någon gång att hon hoppades att hon inte skulle få samma beteende som farmor när hon blev äldre. Vilket hon verkligen inte blev. Enligt mamma så blev farmor gammal när hon fyllde 50 år. Då började det klagas och den beiga kappan kom fram. Farmor var inte bara gnällig, ibland var hon gullig också. Med detta vill jag tydligt säga att jag tyckte om min farmor.

Farmor var väldigt söt och snäll när hon ville. Men när man kom in i en butik så blev hon allt och lite till i fördomar på pensionärer. Hälsenor som trycktes sönder av hennes kundvagn etc. Hur hon var i butiken har jag ingen förklaring på men klagandet kan jag veta var det kom ifrån.

Farmor hade ett barn, min pappa. Om pappa var med så klagade hon alltid lite mer. Om hon satt i ett hörn där hon försökte undkomma det fasansfulla draget så hjälpte det inte om jag eller någon annan försökte pyssla om henne. Hon klagade lika mycket för det. För det var sonens uppmärksamhet hon ville ha. Det var alltid väldigt tydligt.

När jag var hemma hos farmor och hjälpte henne med tvätt eller något annat tungt så var hon aldrig sådan. Hon bjöd alltid på mat och det kunde vara ganska arbetskrävande mat hon gjorde. Bara för att skämma bort mig. Hon lät mig öppna fönster och vädra utan att något drag skulle vara påtagligt för henne.

Jag gissar att farmor kände sig ensam utan sin son nära och när han då var det så ville hon ha mycket uppmärksamhet som alltid blev fel. För ju mer hon klagade desto längre bort höll han sig. Allt blev värre med åldern. Vi förändras med åldern. Inte bara utseendet och huden utan också hur vi är. Många äldre påtalar att det var bättre förr, vilket hör åldern till gissar jag.

Jag är snart 50 år. Undrar om jag har mer av mammas gener eller farmors? Jag har börjat tycka det är jobbigt när det drar på mig. Jag klagar dock inte som farmor. Jag kan inte ligga och andas på mig själv när jag ska sova! Jag tycker det är jätteobehagligt och måste ha täcke eller något annat som gör att det inte blåser på mig. Kanske farmor var känslig för drag men aldrig sa något när jag var med. Precis som jag gör nu, skulle aldrig för mitt liv klaga på maken om han andades på mig. Undrar om jag kommer bli en alldeles avskyvärd person som bara klagar över allt och inget?

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Den kom!

Makens present hann komma i tid!. Helt fantastiskt. På förmiddagen igår kom ett sms om paket fanns att hämta. Det var med DHL som det levererades. Mycket snabbt hanterat och maken var nog gladare än mig. Han höll på att dö av nyfikenhet. Trots att han fick lite ledtrådar så kunde han inte komma på vad det kunde vara.

Jag gav bland annat ledtråden var det skickades ifrån. Eller nej, jag talade om vilka som tog emot betalningen. Västeråsgurkan hette det. När man går igenom sitt bankkonto och det står västeråsgurkan så blir man fundersam vad man köpt. Jag blev det i alla fall, ändå tills jag härledde summan till vart det egentligen var jag handlat.

Jag lyckades reda ut begreppen men ledtråden var helt värdelös för maken. Han kunde inte förstå någonting. Då gav jag ledtråden att det är något han VÄLDIGT länge velat ha. Det hjälpte honom inte heller. Han har nämligen de allra flesta verktyg som han gått och suktat efter. Samt att västeråsgurkan skulle sälja verktyg var helt uteslutet.

Fint inslagen var den också, makens present.

Jag hade kunnat ge honom ledtråden om var jag hade köpt det också för det hjälpte inte när han såg kartongen med vem det var ifrån. I Gourmetrummet köpte jag den. Jag har beställt där innan. Lite blandat men maken har inget minne av det tydligen. Jag kan rekommendera deras butik, finns mycket roligt där. Detta är inget betalt samarbete även om jag gärna hade gjort ett sådant. https://gourmetrummet.se/varumarke/galantino/ Här finns makens present. Såg att flera sorter är slut eftersom det är 25 procents rabatt just nu.

Olivolja till maken

Jag vet inte hur många gånger maken sagt att han vill ha en bra olivolja. Otaliga gånger. Jag är inte så förtjust i olivolja. Tycker den har för sträv smak. Maken däremot tycker om det väldigt mycket. Jag har påtalat lika många gånger som han sagt att han vill ha bra olivolja att denna är bra. Vi har varit ute i butiker och jag har sett denna och sagt att hon borde köpa. Flera gånger har han då sagt ja och tagit en flaska för att se prislappen och ställa tillbaka den igen.

En olivolja ska förvaras mörkt. Så lerkrus är perfekt. Lerkruset kan man ju också återanvända när det är slut. Maken tycker om när det smakar så denna är lite pepprig. Hoppas den blir omtyckt. Han blev väldigt glad för sin present, vilket var tanken, så om den inte är så god smak på kan han ju alltid köpa en egen.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Alla hjärtans dag-present

Vår första alla hjärtans dag som maken och jag firade fick jag ett örngott med ett hjärta på. Det var vitt och hjärtat rött (självklart). Hjärtat var gjort med ord. Det stod LOVE massor av gånger som bildade hjärtat. Det var jättefint. Jag har fått några andra och maken har fått några av mig också. Jag kommer inte ihåg så noga men örngottet kommer jag nog alltid komma ihåg. Även om det är utslitet nu.

Alla hjärtans dag har aldrig varit någon stor grej för mig eller maken. Vi bestämde tidigt att det inte var något vi behövde engagera oss i. Vi är duktiga på att visa att vi älskar varandra ändå. Som i helgen när maken pysslade om mig och såg till att jag fick sushi som han vet jag tycker om väldigt mycket.

I år så har jag dock hittat en jättebra present till maken. Som du vet har jag alltid tentaklerna ute för gåvor. I år hittade jag en som blir perfekt till den 14 februari. Trodde jag. För när jag beställde den trodde jag att den skulle hinna fram i god tid innan idag. Det gjorde den dock inte. För igår fick jag leveransbesked om att den var skickad. Min gissning är att den inte kommer hinna fram innan dagen är slut.

Nu får jag säga till maken att han har en present som kommer och att jag älskar honom oavsett om han får present eller ej. Jag kan också säga till honom att jag köpte en egen till mig själv igår. Har sneglat på den länge men låtit bli. Igår slog jag till. Igår fick jag leverensbesked om att den är skickad. Kanske den kommer samtidigt som makens. Då får vi kärlek båda två en gång till.

Maken får kärlek från mig och jag får självklart kärlek från maken men också mig själv. Det är lika viktigt att älska sig själv som nära och kära. Jag älskar mig och en present är på väg som bevis på det. Får se när kärleken dyker upp som presenter. Vad det är avslöjas när maken fått se fysiskt.

Ta hand om dig. Du är värdefull, glöm inte det. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Värmeställ

Jag har skaffat ett värmeställ. Eftersom jag är en frysmaja. I förrgår frös jag mer än vanligt. Igår frös jag mer som vanligt. Kanske mitt värmeställ hjälpte till där. Det är värme till tekannan som jag har skaffat. Igår drack jag morgonte väldigt länge. Vilket inte bara är bra för värmen utan också urinvägarna. Att dricka mycket är bra för urinvägarna och undvika infektion.

Jag har haft tekanna väldigt länge. Jag har inte använt den så mycket för att det teet blir kallt för fort. Detta ställ är väldigt bra för att det är i gjutjärn och värmer upp hela ställningen. Jag kan brygga en kanna och dricka i lugn och ro med varmt te hela tiden. Stället är precis som jag förväntade mig och lite till.

Det nya stället i gjutjärn

Det som är lite mer, är en del som jag inte förstår mig på. När jag beställde det så var det som på bilden. Ett ljus i skålen under den håliga plattan. Under så har det tre små kanter som gör att det inte står direkt mot underlaget. Dessa två delar är jag alltså helt överens med. Det fungerar också strålande som jag redan berättat. Det är tredje delen är det som förbryllar mig.

Tredje delen framför stället

Vad ska den tredje delen göra? Vad är syftet? Den får plats inuti stället. Men jag ser ingen nytta med det. Om jag skulle ställa ljuset på de tre benen skulle ljuslågan gå upp ur hålen. Om jag ställer stället på den tredje delen så blir det väldigt ostabilt. Oavsett vilket håll jag vänder det. Är det någon som vet? Då får ni gärna tala om det för mig. Som tur är så är jag väldigt nöjd med dem två delar jag förstår.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nerbäddad

Igår var det extra täcke som gällde. Jag låg hela dagen under täcke. Filt också naturligtvis. När man är sjuk så får man ha täcket i soffan. Jag är inte sjuk. Bara sömnen som inte är tillräcklig. Jag har också ärvt mammas mage, som inte var som den skulle igår. Dessutom så frös jag hela dagen. Trots extra täcket som följde mig var jag än var.

Jag började dagen med filt och gick över till gästsängen och bäddade ner mig där extratäcket fanns. Det var hur skönt som helst. Maken tyckte synd om mig så han kom och kramades en stund. Han förslog också att jag skulle få god middag som kanske också skulle vara bra för magen. Så fick det bli.

Halstrad sushi
Vanlig sushi

Maken har aldrig varit så förtjust i sushi. Dock har han funnit att halstrad sushi är väldigt gott. Jag gillar vanlig nigiri lika mycket. Igår tog jag därför en med lax och avokado för mig och maken att dela på. Han blev glatt överraskad över hur gott han tyckte det var. Särskilt den med avokado.

Sedan tog jag täcket till källaren och fåtöljen framför TV:n. Efter ett antal avsnitt av en serie vi ser så låg jag fortfarande som i en kokong Tog inte ett finger utanför täcket. Då frågade maken om han skulle komma och värma mig lite? Jag svarade ja, ganska förvånad. Han tycker inte om trånga utrymmen och även om fåtöljen är en loveseat så blir det att man måste vara nära.

Det tog trettio sekunder när han kommit till mig som jag förstod varför jag fått erbjudandet. Han slapp knäcka nacken men förevändningen att det var för min skull han kom. Han somnade som en liten prins under täcket bredvid mig. Där sov han så gott medan jag tittade på två avsnitt till. Sedan var jag faktiskt varm.

Då började han snarka och jag bad honom att sluta. Då var han färdig med att vara bredvid mig. Dessutom så var jag ju varm så han hade ju gjort vad han erbjudit. Värmt mig. När han snusade så var det mysigt. Snarkningarna rätt i örat var inte lika mysiga.

Idag hoppas jag att gårdagskvällens värme håller i sig. Annars vet jag var jag ska göra med en gång. Tvinga maken att kramas nära i fåtöljen i källaren.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Jag kan inte hjälpa mig själv

Jag har ju lovat och ändå går det inte. Jag har hållit mig jättelänge men nu gick det inte längre. Igår åkte jag iväg en sväng på kvällen. Jag var borta en väldigt kort stund. Som mest 20 minuter. Maken visste att jag skulle åka och han visste att det inte skulle ta lång tid.

När vi har varit borta och kommer hem så säger vi alltid hallo och den andra svarar hallo. (En sak som minstingen saknar nu). Det är väldigt mysigt att veta att man är hemma igen. Igår sa maken att jag kunde låta bli att låsa ytterdörren, då det var så kort tid det handlade om. Jag frågade om han var sjuk, för han låser alltid dörren. Även när jag är i trädgården. Som jag berättat så många gånger tidigare. Han är rädd för yxmördare och annat löst folk som alltid brukar gå in i okända människors hus.

När jag kommer tillbaka så ropar maken snabbt HALLO, för han var på toaletten. Jag var inte tillräckligt snabb med mitt svar så det kom ett Hallo. Nu funderar jag på var ljudet kommer ifrån och svara fortfarande inte. Maken som inte kan gå och kolla vem det är, då han är på toaletten, som gått in i hans hus säger igen hallo. Denna gången lite viskande.

Det är nu jag inte kan låta bli. Han tror (så klart) att det är en yxmördare som tagit sig in i huset. Jag tar därför inte av mig ytterkläderna utan går och ställer mig nära utanför toalettdörren. Där jag gissar att han är. Jag ser att det lyser och står tyst och väntar tills han är klar. När han öppnar dörren så säger jag hallo, med vanlig samtalston, precis i hans ansikte.

Han SKRIKER, jag menar SKRIKER, rakt ut. Först en gång, sedan en gång till. Han skriker så högt att varenda granne hör det inom tre kilometers avstånd. Han flåsar länge och jag försöker krama honom som tröst. Det svåra i situationen är att jag skrattar, tyst, så att jag hoppar hela jag. Han överlevde. Jag slutade att skratta.

När jag senare på kvällen behöver gå på toaletten så försöker maken att skrämma mig. Jag säger att det är ingen påse i sopkorgen inifrån toaletten. Jag förvänta mig inget svar och får heller inget. När jag öppnar dörren så står maken utanför, väldigt nära, och frågar om han ska hämta en påse. Med förhoppning om att jag ska bli rädd.

Vilket jag inte blev. Han blir besviken och går in på toaletten och ska göra något. När jag ser hans ledsna uttryck så skriker jag. Inte lika högt som maken tidigare men högt. För att visa att jag också blev rädd. Då SKRIKER maken igen. För han blir vettskrämd av mitt skrik på utsidan av toaletten. Jag skrattar igen så jag nästan kissar på mig. Maken flåsar igen på toaletten.

Ja, så kan det vara en fredagskväll hemma hos oss.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Olika

Alla är olika. Det finns människor som är lika varandra men ingen som är helt exakt som den andra. Inte ens enäggstvillingar. Något skiljer. Det är bra att alla är unika. Det har jag sagt innan och kan säga igen. Eftersom vi är olika så har vi också olika intressen. Flera kan tycka om att baka men kanske inte samma saker. Det skiljer sig åt.

Något som jag tror är lika, är om någon råkat ut för något och då vill man rätta till det. Om du drabbats av håravfall så vill du hitta något hjälpmedel för att få tillbaka håret. Eller som mig, om du drabbats av cancer och blivit av med ett bröst så vill du ha tillbaka utseendet. Eller om du vuxit upp i en familj med missbruk så vill du förändra för andra barn när du är vuxen.

Det finns mängder med barn i vår värld som växer upp i en familj med missbruk. Även i Sverige. Det finns mängder med vuxna som själva varit drabbade och som gör allt de kan för att förhindra det för andra. Tänk att vi är i ett så upplyst samhälle om alkoholens alla skador och ändå så ändras attityden till bruket av alkohol till det negativa (enligt mig).

IQ har släppt en rapport i veckan om hur det ser ut med alkoholen i samhället. De är flera saker som lyfts. Den ena är att fler vuxna tycker idag att det är helt rimligt att bli full när barnen är med. FULL, inte ta ett glas vin, utan full. Berusad så att du är mycket påverkad. Jag blir så rädd att jag vet inte vart jag ska ta vägen.

Jag får stanna upp och ta till mig att vi alla är olika. Det är bara så. Jag hade dock hoppats på att vi vore mer lika på den punkten. Att vi alla tycker om att baka fast kanske inte samma kaka. Det blir mer mer okej i samhället att du som vuxen blir full när barnen är med. Stanna en stund och tänk på det…

Skulle du som barn velat ha fulla vuxna som tog hand om dig? Det är bevisat att barn blir illa till mods om en vuxen tar ett glas vin. Det är en liten mängd som gör barn otrygga. Lägg då till full, berusad, flamsig, otillräknelig, fumlig, jag allt som hur berusning till, och ett barn som ska ha tillsyn.

Skrämmande att denna olikhet finns. Jag är ledsen för utvecklingen. Jag är inte en vuxen som varit utsatt som barn, men jag kan ändå leva mig in i och inse att det är inte okej att barn lever i en miljö där ett missbruk finns. Trodde alla tyckte det! Men att bli full tillsammans med barn i rummet innebär för mig att man har ett bruk som är otillbörligt och ett missbruk för barnet.

Jag tycker det är fantastiskt att alla är olika. Just i detta fallet hade jag önskat att olikheten inte fanns. En mycket positiv sak i IQ:s rapport är att alkoholbruket minskar. Vilket tydligen beror på att yngre dricker mindre. Det är vi äldre som dricker mer och tycker det är rimligt att bli full med barn nära. Heja alla unga därute som väljer en sund livsstil! (Mindre heja oss gamlingar. Mer skärp oss, gamlingar!)

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Reflexer

Jag har berättat att vi skaffat reflexjackor till jobbet tidigare. Enkelt sätt att få maken att synas också. Det kan du läsa mer om här: https://josefinsdagbok.se/igar-ville-maken-ha-mindre-ljus/. Maken har alltid varit lite dålig på att använda reflexer, enligt mig. Han har haft någon enstaka som man har i fickan. Men de blir ofta dålig reflex i då de ligger i fickan och blir repiga. Då har han inte bytt ut dem.

Maken är inte ensam om detta fenomen. Det är väldigt många som inte använder reflexer. Till makens försvar så rör han sig inte så mycket i mörker. När han gör det försöker han att var synlig på andra sätt. Som att gå i upplysta områden eller bredvid mig med reflex. Eller som nu när han går mycket i mörker och har reflex tydligt med jackan. De andra som är som maken och inte använder reflex gör inte som honom i övrigt.

De går i helt svarta kläder i mörkret och svänger tvärt ut i gatan utan att se sig omkring. Antingen tror de att de är odödliga eller så tror de att de syns i mörkret. När jag går till jobbet (serviceresor) på morgonen så har jag reflexmössa, reflexkjol och reflexer på jackan. När jag kommer till jobbet så tar jag av kjol och mössa och har enbart jackan (byxorna är kvar på med) eftersom jag kör bil.

Jag skulle gissa att vi är en tredjedel som faktiskt har reflexer så man syns. De flesta som använder reflex har en gul signaljacka eller ett reflexbälte i kors över rygg och bröst. Det som förvånar mig är alla som rör sig utan någon reflex alls. Om man inte har en gul jacka med reflexer på jobbet så är det varken dyrt eller speciellt jobbigt att sätta på sig ett bälte över sin egna jacka. Frågan är då varför gör man inte det?

Ungdomar tror att de är odödliga och behöver aldrig extra utrustning. De går ju dessutom omkring med korta strumpor och korta byxor mitt i vintern. Lika konstigt det om du frågar mig som fryser ihjäl av bara tanken. Men de jag möter på morgonen är inte ungdomar. De flesta är i min ålder eller äldre. Jag har aldrig varit så dödlig som jag är nu. Jag har haft cancer som påverkar, vilket alla inte haft.

Det många äldre har upplevt är att en nära anhörig har gått bort. Då blir man påmind om att livet är kort och tar slut. Jag tänker ofta på mamma och att livet är bara för en kort sekund. Ändå använder man inte reflex? Använder du det? Min kära syster tyckte att jag och maken var som ljuspelare eftersom vi hade reflexer på allt. (Lite överdrivet, kanske, men vi syns.) Hon hade vantar som var reflextäckta på utsidan. Så hon syns också väldigt bra.

Frågan är varför inte alla använder reflex?

Ta hand om dig. Använd reflex! Vi hörs imorgon.