Månad: februari 2023

Publicerat

En helt vanlig dag

Igår hade jag en fin dag med serviceresa till Linköping. Det blev extra fint när jag insåg att Ikea har halva priset på sina varmrätter varje tisdag. Från januari och hela april. Så om du har nära kan du ju passa på. Jag har inte nära till ett Ikea, vilket antagligen är anledningen till att jag missat detta. Min lunch med plantbullar (vegetariska), potatismos, ärter och lingon kostade enbart 19 kr. Då fick jag också te efter maten. Kan inte gjort det så billigt själv. Nu fick jag dessutom varm mat.

Mina plantullar till lunch.

Dock så har väldigt många andra koll på att det är halva priset på varmrätterna. Jag var tidig (tack och lov) så jag fick inte någon lång kö och lätt att hitta plats att sitta på. När jag var redo att gå så var det VÄLDIGT lång kö. Det hade börjat bli fullt överallt. Om jag kommit då hade jag nog fått sätta mig vid ett fyrabord som hade en plats ledig. (Som svensk vill man inte gärna det.) Jag kan varmt rekommendera plantbullarna. De är smakrika och har fin konsistens.

Jag hade en väldigt lugn dag även om den är ganska lång. Det är kul att köra lite längre också. Med sällskap i bilen så går det väldigt fort. Man hinner också prata lite mer än om bara vädret, vilket är kul. Intressant att höra om olika liv, uppväxter, historia, framtidsplaner, ja, det blir högt och lågt. Fantastiskt förmån att få ta del av andras berättelser. Ofta är det inte en massa kunder i bilen utan en eller två som kanske har ledsagare också.

Annat som gör dagen lugn (ibland lite väl lugn) är att man inte får köra när man är framme, utan kan bara vänta tills det är dags att åka hem igen. Antingen så tar man lite längre paus för maten (vilket jag gjorde igår) eller så besöker man något utflyktsmål. Man kan ju alltid shoppa också. Jag shoppade faktiskt servetter på Ikea igår. Om du tittade noga så såg du en 40 procent-kupong på brickan. Alla som åt fick det på servetter. Jag slog till, 15 kr fick de in till på mig. Ingen storkund men jag gör ju reklam, vilket också har ett värde. (Inte för att jag tror Ikea behöver reklamen.)

Ta hand om dig. VI hörs imorgon.

Publicerat

Kul att åka bort

Det finns många saker som är kul med att åka bort. Nya platser, spännande mat, roliga upplevelser som man inte kan få hemma. Den bästa saken med att åka bort är nog ändå att komma hem. Man njuter lite extra i sitt egna hem när man varit borta. Man uppskattar andra saker när man är hemma igen.

Som när man ätit ute och blir serverad hemlagat. Det är lyx. Även om man kan vara borta och bli serverad hemlagat så klart. När man ätit ute mycket så är det skönt att äta hemma och man tar in det lite mer.

Det är väldigt lyxigt att ha en make som dessutom sköter mina arbetsuppgifter så jag kan vila upp mig. Vilket jag gjorde igår. Mest för att jag idag åker till Linköping i arbetet. Då tyckte maken att han kunde ploga bort snön själv. Den som kom i fredags när vi båda var lediga. Den tog maken bort igår. Det var ju inte så mycket som kommit här. Det ska dessutom regna imorgon. Den är alltså snart borta ändå. Synd.

Jag skottade dock rent vår uppfart i förrgår. Här hemma har vi ju ingen liten lastare med plogblad som maken använde på jobbet. Här är det snöskyffel och handkraft som gäller. Det var mycket skönt att kunna skotta igen. Det gick väldigt bra. Sedan var ju snön ganska lätt så inte jättestor ansträngning för mig. Nu är allt som det ska och inget ska brista mer. Snöskottning är nog det ultimata testet på om det håller eller ej. Vilket det gjorde!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Helgen har varit segerrik

En alldeles underbar helg är till ända. Vi har varit i Danmark och kollat in systersonen när han spelar handboll. Han är elitspelare i Sönderjyske. De mötte Mors-Thy i lördags. De ligger efter varandra i tabellen så det var jämna lag som skulle möta varandra. Matchen var anledningen till resan. Men också att få se hur han har det och träffa alla andra som också kom.

Vi åkte hela högen till Danmark. Min bror med familj, min syster (så klart) och så vi. Dock exklusive äldsta sonen. Med tanke på att han sov 24 timmar efter förra helgen och sedan haft 14-16 timmar efter det så kom vi i onsdags fram till att det vore bättre att han vilade upp sig. Tråkigt, men nödvändigt.

Det började i fredags med att det snöade, som utvecklade sig och bara blev mer och mer. Vissa delar körde vi i 34 km/h på E4. Vi kom fram lite senare än beräknat, vilket är mycket bättre än att inte komma fram alls. Vi startade tidigt och var inte framme senare än att vi hann det som var planerat. Vi hade VÄLDIGT roligt i bilen. Snöstorm, blåst, höjdrädd make på Öresundsbron och Stora Bält var en mycket rolig kombo.

Varför blinkar inte alla lamporna på plogbilen där framme?

När man kör i väldigt låg fart så kan man fundera på varför plogbilen inte har lampor som blinkar hela tiden. Här var maken ganska avslappnad. Hade inte börjat blåsa så mycket ännu. När det blåste och vi var på broarna så skrattade jag och minstingen så mycket att vi visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen. Tårarna rann för fullt. Maken var så spänd i armarna att jag trodde han skulle rycka loss ratten. (Han skrattade också när jag uppmärksammade honom på det.)

När jag säger att det började med snöstorm så stämmer inte det riktigt. För när jag kollade mejlen det första jag gjorde på morgonen kl 06.00 så fick jag veta att vårt boende var avbokat på grund av vattenläcka. Jag började alltså leta efter nytt boende för sju istället för åtta personer samma dag som vi skulle checka in. När vi var i Malmö och knappt halvvägs så hade jag löst ett nytt boende för oss alla. Trots att vi inte har någonstans att sova på kvällen och snöstorm så har vi väldigt kul. Även om det blev bättre när snöstormen la av i södra Sverige och boende var löst.

Lördagen var strålande solsken och vi njöt av att promenera runt i fantastiskt vacker stad. Massor av gamla hus, blandat med helt nya och båda sorter fin arkitektur. Det var mycket härligt. Vi hade tur med vädret för tydligen hade det var regn och blåst hela veckan. Man kände värmen i solen. En alldeles underbar dag.

Hamnpromenaden.

Vi ville äta danska och tog reda på vart man kunde äta smörrebröd. Det var en magiskt god lunch. Jag har bara bild på min och det är den jag uttalar mig om. Även om alla andra sa också hur gott deras var. Jag åt æbleflæsk. Sidfläsk med svålen kvar på rågbröd med äppelkompott och stektlök på. Det var så gott att jag hade kunnat åka tillbaka bara för att kunna äta det igen. (Ända tills jag inser att det är åtta timmars resa dit.) Mycket gott!

Smörrebrödet.

Helgen var lika magisk som lunchen. Vi avslutade lördagen med pizza och massor av skratt runt bordet. Vi har alla skrattat och flamsat i massor. Självklart har vi konstaterat att kära storasyster är kort. Självklart har det mätts mot varandra för att bekräfta att man fortfarande är kortare, lika lång eller fortfarande längre än den andra. Ingen ville mäta sig mot minstingen. Inte mot mig heller, mer än att fina syster var tvungen att bekräfta ännu en gång att jag är längre än henne. (Även när hon försöker stå på tå eller hoppar.)

Jag är fortfarande längst.

Inget har slagit ner oss. Boende löste sig och blev perfekt. Gångavstånd till systersonen. En promenad igår för att äta frukost tillsammans innan vi åkte hem. Det blev en hotellfrukost fast hemma. En perfekt avslutning på besöket i Danmark. Sedan hade vi lika roligt i bilen på hemresan. Även ratten inte var lika utsatt för det var ingen blåst och ingen snöstorm. bara lite halt när vi närmade oss hemma. Det bästa av allt? Att Sönderjyske vann med 30-23 i matchen!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Chips

Chips har blivit min grej. Det vet ni som hängt med här inne ett tag. Jag har alltid varit sparsam med chips. När jag var yngre så gällde Estrellas grillchips. Enbart dessa om det var några alls jag åt. Efter djä***ens påfund, tamoxifenen, så ändrades min smak. (OCH en hel massa anat.) Godis som ALLTID varit min grej blev inte gott.

Då försöker man stilla godissuget med annat och chips blev något jag började tycka. Dock inte istället för godis. Jag har inte hittat något riktigt bra som tar bort godissuget. Jag har dock börjat få att jag kan bli sugen på chips. Då kommer det stora problemet. Jag är väldigt sparsmakad i vilka chips det ska vara. Potatischips med salt går helt bort. Det är som att äta salt papper. Inte ens speciellt salt.

Grillschips är inte alls speciellt gott. Eftersom jag tyckte om det innan så kanske det är rimligt att jag inte tycker om dem nu när jag ändrat smak. Nu är de absolut godaste chipsen crème fraîche och peppar från Gårdschips, som inte finns att köpa hemma längre. Jag tvingade in det på Maxi hemma. Jag köpte fyra påsar i veckan bara för att de inte skulle sluta med dem igen. Det räckte inte, de är borta ur sortimentet ännu en gång.

Jag måste ha hjälp! Vad finns det för chips som är goda. Jag tycker jag har smakat allt som finns att smaka. Grillschips, havssalt, salt OCH mest av allt brynt smör går bort. Att någon tycker om brynt smör är för mig helt oförståeligt. Alla leverantörer har ju en sort med brynt smör. ALLA. Några med dill och brynt smör eller chili och brynt smör. De är oätliga.

Jag kan äta sourcream and onion. Oftast går det med vilket märke som helst. Det finns ingen som är bra. Det finns några som är dugliga men jag skulle bara äta för att var artig. Jag vill hitta en sort som jag alltid vet kommer fungera. Som är goda. Hjälp mig, vad finns det som skulle kunna vara något för mig? Eller bara något som jag inte smakat som det finns hopp om kan gå? Jag behöver hitta chips som jag tycker om, så jag inte har två sug som inte går att stilla.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Det här börjar mycket bra

Fredagen har varit lång och alldeles underbar. Det är i utmaningarna som vi förtjänar belöningarna. Nu har jag inte mer tid att gå in på det. Efter helgen så kommer uppdatering om hur helgen varit. Jag vet att den kommer bara fortsätta att ge av belöningarna. Finns inget annat.

Något som inte är lika kul är att snön kommer att smälta bort under helgen. Det ska regna imorgon enligt klart.se. SMHI lovar lite till snö och en massa minusgrader. Vi får se om det blir plusgrader eller minusgrader i helgen. I veckan så är båda överens om att snön kommer försvinna. Det är tråkigt.

Jag fick upp ett minne på Facebook som visade att den 3 februari 2012 så hade vi så kallt att hela vårt fönster i sovrummet var frostigt. Det var frost och is mellan fönstren. Det hade aldrig hänt innan och inte hänt efter. Nu kommer det inte kunna hända eftersom vi bytt fönster och har treglas. Då var det tvåglas.

Vårt fönster mitt på dagen 3 februari 2012

I år är det inte så kallt. Inte heller vitt på marken snart igen. Jag saknar snön. Jag saknar 2008 och 2010 när det var mängder med snö. Den senare var det så mycket att det fanns ingenstans att göra av snön. Kommunen var tvungna att anlita lastbilar för att frakta ut snön från stan. Vår snövall på vår lilla tomt blev säkert en meter högre än mig. Det var mycket skottning den vintern. Jag älskade det. Enda året som vi också har behövt skotta vårt garage-tak som blivit ett carport-tak.

Kanske kommer det till nästa år. Jag hoppas…

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Nu vet jag att jag läker

Idag är sista dagen för min penicillinkur. Mycket skönt. För att äta den har varit mer besvärande än vad jag åt den för. Jag har haft kontakt med mottagningen via video där jag fick visa upp såret. Allt ser mycket bra ut. Vilket är skönt. För nu vet jag att jag läker som jag ska. Ja, om inget annat oväntat dyker upp vill säga.

Denna oväntade sak läker bra. Det är det viktiga nu. Jag hade heller ingen infektion. Vilket är mycket bra. Jag lär inte få någon heller trots öppning eftersom jag fick penicillin med en gång. Jag har också tagit det lugnt och inte överansträngt bröstmuskeln.

Jag är mycket glad att jag läker men som sagt lite mer för att jag snart slipper äta kuren. Jag har tagit en stor tablett tre gånger om dagen. Det är inte så jobbigt i sig att ta en tablett tre gånger om dagen. Jag kan svälja lätt med eller utan något att dricka till. Det som varit jobbigt är att den skulle tas emellan måltider. En timma innan eller två timmar efter.

När man får frukost på sängen så blir det väldigt lång tid att ligga i sängen för att få äta efter man vaknat, när man måste vänta en timma efter tabletten. Om jag skulle ta den två timmar efter frukosten så blir det väldigt sent på kvällen som jag skulle behöva ta den sista två timmar efter middagen. För att det inte skulle bli fel så har jag ställt larm för att ta tablett och för när mat fått ätas. Sedan har jag ju också min mat- och sovklocka i maken som dubbelkollat hela tiden att jag tagit tabletten. Om han inte till och med kommit och gett mig den strax innan larmet.

En annan svårighet har varit att tabletten skulle sköljas ner med minst 250 ml vätska. Gärna mer. Jag tycker inte om att halsa dryck. Jag dricker lite under lång tid. SÅÅÅÅÅÅ skönt att jag slipper det nu. Jag är också så otroligt tacksam att jag inte behöver ta en massa mediciner hela tiden. Jag värdesätter mitt enkla liv med alla mina egna små svårigheter. Det viktigaste är hälsan och den är snart kry igen, det tackar jag för!

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Inte lätt alltid för maken

Minstingen hade ett skrivbord som han inte kommer använda. Ett höj- och sänkbart. När man är lång så är det skönt att bara kunna höja upp det till en nivå så man kan sitta bra. Både med benen i rätt vinkel till golvet och även ryggen i rätt vinkel mot stolen. Med ett bord som går att höja och sänka så kan man ställa det i vilken nivå som helst.

En svårighet när man är lång är att hitta ett som går att höja tillräckligt mycket för att kunna stå upp. Minstingen är 206 centimeter, vilket gör det till en utmaning. Han har kommit fram till att han inte kommer använda det och maken blev spekulant. Maken kommer lätt kunna stå bra vid det, då jag sett till att minstingen hade kunnat göra det. Minstingen hade det ståendes i vardagsrummet hemma hos sig och jag tyckte att han borde slippa ha det så.

Eftersom maken sagt att han var spekulant så bestämde jag att det var dags att sälja hans skrivbord. Han kan inte ha två stycken. Det nya är bara ett skrivbord. Det som han haft länge har ett skåp och hyllor på ena sidan. Ett jättefint skrivbord. Han har haft det ganska många år och varit väldigt nöjd. Det går dock inte höja eller sänka. När jag skaffade ett skrivbord till mitt kontor så var det självklart att det skulle var höj- och sänkbart. Skulle aldrig igen köpa ett som inte går att justera.

Maken är inte lika övertygad som mig. Till slut så bestämde jag, att nu ska makens skrivbord säljas. På morgonen ser han att jag tar bilder. Han frågar om det är dags att sälja? Japp, det är det. Men det kommer ju inte ske på en gång. Hur gör vi när det är sålt. Jag mumlar tydligen bara något till svar.

Makens gamla skrivbord

På eftermiddagen så vet inte maken alls vad som skett under dagen. För när jag ska lägga ut annonsen ser jag ett inlägg från en vän som söker ett skrivbord av mindre modell. Detta var ju inte helt litet så det blev ett kanske och se om det kunde finnas något annat. Hon tyckte också jag skulle lägga ut annonsen. Därför sa jag inte något till maken.

På kvällen sitter jag i telefon. Får ett missat samtal och gissar att det är vännens sambo som hör av sig om skrivbordet. Jag skickar ett sms och får till svar, vi kommer snart. Skrivbordet ska alltså hämtas. Samma dag som jag tog bilder på makens skrivbord OCH maken vet INGENTING.

Jag måste alltså pausa mitt samtal och säger lite diskret att nu blir snart ditt skrivbord hämtat. Jag har sålt det idag. Maken får panik och kastar sig iväg och tömmer skrivbordet. Han ställer allt på golvet. Han var inte jätteglad när han gick uppför trappan. Jag fortsätter mitt samtal och låter han vara.

Strax efter plingar det på dörren. Då är maken mycket gladare för han har hunnit tömma skrivbordet. Han var inte ens så ledsen över att han inte hade något annat skrivbord att ställa dit. Igår satt han vid köksbordet och jobbade. När jag frågade varför han inte var inne på mitt kontor så fick jag till svar: Det tänkte jag inte på.

Makens arbetsplats igår.

På eftermiddagen löste vi hämtningen av hans nya skrivbord. Nu finns inga ledsna miner alls. Han har mycket bättre arbetsställning och kvittrade glatt att han var mycket nöjd. ÄNTLIGEN kunde han sitta riktigt. (Han som ALDRIG velat ha ett höj- och sänkbart skrivbord.) Han har skrivbordet 6,5 centimeter högre än ett vanligt. Det är ganska stor skillnad. Han tackade faktiskt för att jag ibland är lite snabb, som denna gången.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.

Publicerat

Glasögon

Jag har haft glasögon sedan jag var tonåring. Det började med att jag fick ont i huvudet. Det utreddes på många sätt innan de kom fram till att hon kanske ser dåligt. Det gjorde jag, på långt håll. Huvudvärken blev mindre med glasögon. Jag har haft många glasögon i mitt liv. Jag trodde jag skulle ha flest när jag var mindre.

Jag har alltid varit fumlig. Kanske för att jag är lång. Jag har inte alltid haft koll på när jag börjar och när jag slutar. Många glasögon har gått sönder på det sättet. Till exempel kan man ta sönder glasögonen på gympan genom att man får en smäll. Glasögonen far iväg och innan jag har hunnit återfå balansen, så har glasögonen hamnat under foten och de blir mos.

Jag har haft många varianter på hur glasögon kan gå sönder. Mamma såg till att jag alltid hade försäkring. Hon var smart och jag lärde mig på samma väg att göra detsamma med mina barn. Den ena har ärvt fumligheten av mig. Den andra byter inte glasögon speciellt ofta.

Nu har jag kommit till åldern där jag blivit närsynt. Vilket alla tydligen blir. Jag har början på progressiva. Det är nu det går utför. Man säger att man blir bättre och bättre upp till 25 år. Sedan går det utför. Jag fyller 47 år i år. Jag ska väl vara glad att jag varit på topp så länge. För nu går det fort. Jag behöver byta glasögon varje år.

Det är inte helt gratis med progressiva glasögon. Inte om man ska byta varje år. Jag skulle behöva byta nu men att vara sjukskrien gör inte att det finns mängder i kassan. Jag vill inte lägga pengar på att byta glasögon just nu. Inte senare heller för den delen. Glasögonen är ju hela. Inget glapp, inget trasigt alls. Jag har haft mängder med glasögon där skalmen fått vara tejpad ett tag eller försök till limningar.

Så länge jag ser att köra så får det gå ett tag till. Det kommer nog gå ganska länge, att se att köra alltså. Den största svårigheten blir att kunna se på telefonen, alla ordrar som kommer upp. Eller att kunna följa navigeringen på densamma när man ska hitta till kunder. Det börjar bli ett problem. Jag putsar glasögonen om en förhoppning om att det ska hjälpa. Vilket det aldrig gör. Hoppet är det sista att överge människan. Gäller starkt på mig just nu.

Ta hand om dig. Vi hörs imorgon.